Idag kommer Clara Löfvenhamn dela med sig av saker hon lärt sig genom sin utbrändhet. Clara är grundare av bossbloggen där hon bloggar om ledarskap, karriär och personlig utveckling för den som är eller vill bli chef.
Jag vet inte hur din relation är till arbete, prestationer och karriär – men min har varit direkt osund och jag håller på att återhämta mig från en utbrändhet. Till saken hör att jag gillar att jobba. Jag är ambitiös, tycker om att prestera och att både infria och överträffa folks förväntningar. En typisk fröken Duktig. Dessutom är jag en rastlös själ som vill ha olika projekt i gång samtidigt eftersom det stimulerar mig. Så under de flesta av mina drygt tio verksamma år har jag studerat och arbetat ideellt. Men det är inte anledningen till varför jag gick in i väggen vid 27 års ålder och trots det fortsatte att jobba och plugga i 1,5 år till.
Väggen är allt annat än en behaglig upplevelse och om du får möjlighet att undvika den – gör det.
Mitt problem var att jag var en överambitiös arbetsnarkoman med dålig självkänsla och prestationsångest. Jag ville uppnå saker. Att ha en lugn dag fick mig att bli grinig, deppig och ifrågasätta min rätt att existera. Erkännande och bra resultat blev istället en kick. Fröken Duktig fick bekräftelse och jobbade ännu mer och ännu hårdare. Inte förrän jag blev sjukskriven för min utbrändhet förstod jag var inne på helt fel spår. Att prestationsångest faktiskt kan löpa amok och skada en för livet.
Eftersom jag vet att jag inte är ensam om att ha upplevt det här tänkte jag dela med mig av några av de saker som jag har behövt inse och förstå för att bli frisk från min utbrändhet. De gäller kanske inte dig alls, men de kan förhoppningsvis bidra med nya perspektiv och tankar om du själv har haft problem med fröken Duktig-syndromet, prestationsångest eller arbetsnarkomani.
Här är fem insikter som min utbrändhet har lärt mig:
Mitt värde som människa beror inte på hur jag presterar
Alla människor har ett värde, alla är vi lika värdefulla. Det gäller mig och det gäller dig. Jag trodde länge att jag behövde vara framgångsrik för att betyda något men insåg under min sjukskrivning att det inte stämmer. Jag kommer alltid att kunna utvecklas och bli bättre som människa men det spelar ingen roll vad jag jobbar med eller vad jag tjänar: jag duger ändå. Det var en väldigt viktig insikt och acceptans som jag behövde för att börja bli frisk från utbrändheten.
Be om hjälp om du behöver det
Du måste ta ansvar för dig själv och dina handlingar – men det innebär inte att du inte kan, bör eller får be om hjälp. Gör det och ta emot den när den erbjuds. Oavsett om det gäller profesionell hjälp från vården eller praktisk sådan från familj och vänner.
Om du stöter i glastaket, inte trivs eller får komma till din rätt – byt arbetsplats
Om du är på en arbetsplats där dörrarna inte bara är stängda utan låsta eller glastaket är för tjockt och okrossbart: byt arbetsplats och gör det så snart du kan. Att stanna på en arbetsplats där du inte trivs kan jämföras med ett destruktivt kärleksförhållande. Det kan vara väldigt lärorikt men är knappast hälsosamt i längden. Sök dig därifrån.
Glastak är fantastiskt vackra så länge de inte hindrar dig från att utveckla din fulla potential. Kan du inte krossa det? Gå vidare och ta dig ut någon annanstans.
Ta hand om dig
De viktigaste sakerna vi alla behöver är egentligen bara tre: mat, sömn, motion. That’s it. Har du barn eller djur måste givetvis deras behov klart sättas före dina egna många gånger. Men utan dessa tre behoven tillfredsställda så orkar ingen av oss med varken jobb eller liv i längden. Ät ordentligt, sov så mycket du behöver och motionera sunt och förnuftigt. Det är utgångsläget. Resten av livet är färgen som smyckar tavelduken.
Livet går inte ut på att jobba
Alright. Det känns som att sparka in en vidöppen dörr, men det tog nära tio års arbetsliv och en utbrändhet för mig att inse det: livet går inte ut på att jobba. Klyschigt? Ja. Sant? Oh yes!
Jobbet är inte allt. Det är okej att inte jobba jämt. Det är rent utav okej att inte jobba alls om en kan sörja för sig själv på ett lagligt och moraliskt sätt utan arbete. Jag tycker fortfarande om att jobba, jag är fortfarande rastlös och får kickar av att göra bra ifrån mig. Skillnaden från nu och då är att mina drivkrafter idag är sunda, att jag ser till att få bra återhämtning i vardagen och att jag gör annat än att jobba: jag lever.
Sedan har jag givetvis en bit kvar att gå. Prestationsångesten kommer och hälsar på ibland. Jag måste aktivt påminna mig själv om att ha kul och inte bara jobba. Tyvärr är ju ingen personlig utveckling en rät linje med snabba resultat men jag är ändå tacksam för att ha fått dessa erfarenheter. Jag behövde den väckarklockan för att inse att livet sker här och nu. Har du några bra tips på lager för att stävja prestationsångest? Dela gärna med dig av dem, man kan aldrig ha för många sådana på lager.
Ta hand om dig!
Clara, Bossbloggen
Bossbloggen är faktiskt min ultimata träning på att göra något för att det är roligt och spännande och inte bara nyttigt – så kul!
Gästbloggaren publiceras varje Söndag, vill du bli nästa veckas gästbloggare? Kontakta mig på jessica@nestorforlag.se