Inlägget innehåller annonslänk från bokus.
Jag har nog alltid varit en sökare. Liksom letat efter en sanning och aldrig hittat en jag känt mig riktigt bekväm med. Men jag är nyfiken, öppen, reflekterande och lyhörd. Tror jag plockar med mig det bästa från alla världar, slår ihop det till en egen verklighet istället för att helt och hållet tro på någon annans.
I mitt senaste sökande blev jag nyfiken på ayurveda och gick ”all in” i processen och lånade och läste allt jag kom över…tills jag tröttnade. Enligt några tester och lite läsande kom jag fram till att jag till större delen är en vata-personlighet. Det innebär att jag när jag är i balans är entusiastisk, generös, skapande och flexibel. Är en person med god anpassningsförmåga, som är spontan och snabb i tanke och handling. Att få utlopp för kreativitet är viktigt för en vata.
I obalans blir en vata rastlös och kan få psykiska problem på grund av stress. Kronisk trötthet, oro, ångest och ofta en nedsatt koncentrationsförmåga och sömnproblem.
Det är vanligt att man har varierande energi som kommer och går. Har svårt att memorera saker och att komma ihåg dem senare. Är dålig på att fatta beslut och är orolig av naturen. Man är pratsam och pratar snabbt. Är rastlöst men med ett fantasifullt sinne.
Negativt för en vata-personligthet är för mycket sinnesintryck och stimulans. All överdriven rörelse aktiverar Vata. TV, radio, dataspel, höga ljud och buller är saker som överstimulerar. Överansträngning, överstimulans, stress och pressande förhållanden är negativt samt plötsliga förändringar i livet, så som att resa eller att bryta upp från en välkänd miljö. Negativt är också oregelbundna vanor som sena kvällar och för lite sömn.
Detta var så klart inga nyheter för mig som person men jag tar än mer åt mig råden (som jag även försökte leva efter innan) och som ayurvedan menar får en vata i balans. Vilket är att sova mer, ta pauser och göra saker man mår bra av. Det är viktigt att skapa dagliga rutiner och att avsluta en sak innan man påbörjar en annan. Att överlag göra saker och ting i ett lugnare tempo. Man rekommenderar även meditation och yoga för en vata-person.
Säga vad man vill men ibland tror jag man bara behöver något att luta sig mot. En tro, oavsett vad det är man tror på. Jag tror att det är tryggt och hjälpsamt. Jag är nog tyvärr alldeles kritisk och ombytlig för att fästa mig för hårt vid något. Men om det så bara är för en kort period som man har något att hålla sig i så tror jag att det är hjälpsamt.
Efter att ha sett ”the wild unknown” florera på olika instagramkonton och bloggar slog jag till och köpte den själv. Så i Lördags fick ett tarotkort fungera som rådgivare för hur jag skulle hantera min dag. En skön känsla att låta något annat ”bestämma” eftersom jag vet att jag annars har en tendens att köra över mig själv.
Jag känner att jag under en tid har haft mina öron mot marken. Det vill säga aktivt lyssnat in min omgivning. Men nu känner jag att jag har kommit in i en period där jag nyfiket vill titta mer in i mig själv, och försöker därför att testa olika sätt att göra det. Hela livet handlar om tolkningar, och jag vill aktivt göra min egen tolkning av både nuet och framtiden. Det jag tar med mig från den ayurvediska läkekonsten är sättet dom beskriver vata -som vinden. Och det jag behöver för att komma tillbaka till mig själv är inte mer vind, (även om det ofta är det jag vill ha) utan jord. Jag behöver stanna upp, grunda mig, känna mig jordad, innan jag flyger iväg igen. Det sättet att tänka gav mig en klar bild vilket kändes hjälpsamt för mig.
Istället för att flyga upp ur sängen varje morgon ligger jag nu kvar. Försöker att lyssna på min andning och mina tankar. Jag tänker flera gånger om dagen på att stå med båda fötterna på jorden, för så fort entusiasmen kommer över mig så flyger jag iväg. Det är som att glädje ger mig vingar, får mig ur balans. Så om jag någon gång under dagen ska känna marken under mina fötter måste jag göra det på morgonen, risken är att jag annars inte hittar den någonstans.