Hjälpmedel & tips


Medkänslans pris

Inlägget innehåller annonslänk från Bokus

Medkänslans pris

Medkänslans pris

Vi människor förstår inte bara varandras känslor, vi kan också känna dem. För vissa av oss sker detta på automatik. Vi känner in. Kanske för mycket.

Jag har tidigare pratat om min empati och att det är den som ibland ställer till det för mig, för den kommer med ett pris… Men istället för att ta min förmåga som negativ och sörja över den har jag valt att se den som positiv, som en förmåga alla andra faktiskt inte har, som något jag behöver värma om, ta hand om.

Att känna in andras känslor var tidigare en överlevnadsinstinkt

Vi behövde kunna läsa av andras reaktioner, vi var beroende av varandra och levde i en “farlig värld”. Vi behövde tidigt kunna läsa av signaler av fara eller trygghet i en flock. Det som förr hörde till överlevnad kallar vi idag hyperkänslighet och i dagligt tal kan det klinga negativt som om vi vore “känsliga själar” när det egentligen är tvärtom.

Men för att vi ska orka vårda andra måste vi vårda oss själva, det är ingen hemlighet utan tvärtom något de flesta känner till men kanske inte riktigt tar på allvar. Jag har många gånger undrat hur mitt jobb påverkar mig, och varför jag valt att arbeta med det jag gör när jag känner som jag känner. Som ett svar på min fråga kom Per Isdal med boken Medkänslans pris och där fanns svaren jag sökte.

Medkänslans pris

För det är inte bara så att vi vårdare vårdar för att vi vill hjälpa andra, nej vi gör det också får vår egen skull. Kärnan i att vårda är empati, och när vi inte får utlopp för den lider vi menar Isdal vilket jag tror att det absolut kan ligga en sanning i. Många arbeten, oavsett om du är läkare eller socialsekreterare så har ditt jobb förändrats, det har tagit tid från människor, till att jobba mer med papper och datorer och det påverkar självklart en människa som brinner för att vårda. Man får inte utlopp för sitt kall vilket kan leda till både vantrivsel och depression utan att personen själv är medveten om varför.

En annan vanligt sak vi vårdare kan drabbas av, men sällan pratar om är compassion fatigue. Compassion fatigue är konsekvensen av att blivit långvarigt exponerad för andras personers lidande och kan vara smittsamt. Jag tror vi alla någon gång mött en person i ett vårdande yrke och tänkt “varför jobbar hen här, hen tycker ju verkligen inte om människor” . Men sanningen är egentligen att personen “tyckt om för mycket” och nu inte orkar mer…

Det finns hälsorisker i vårt arbete vi inte pratar om!

Alla “behandlare” färgas och präglas på ett eller annat sätt av sitt arbete och det borde vi prata mer om. Att vi talar öppet om det är inte en svaghet utan proffessionalitet.  Vi är vanliga sårbara och kännande människor -kanske till och med mer än andra eftersom vi valt det arbete vi gjort. Ändå pratas det inte om vår psykiska belastning och hur vi ska göra för att slippa bli sjuka av den.

Vi vårdare normaliserar vårt jobb fast att det inte är det minsta normalt.

Och det kan skada oss på längre sikt! För det är skillnad på att uppleva sorg och mörker varje dag, än då och då. För många vårdare är det en del av ens vardag att arbeta med deprimerade, självmordsbenägna människor. På mitt jobb snackar vi våld och kriminalitet över en macka, som att det inte vore någonting, för det är det inte, i vår vardag.

Men som Per Isdal säger det där dagliga blir som vattendroppar på en sten och nöter ut oss utan att vi är medvetna. Att möta elände varje dag blir till slut en tung  belastning!

Du är inte mer än (en kännande) människa

Isdal berättar själv om hur han tog med mig arbetet hem och kände mig som en svag psykolog, han hade ingen aning om hans kollegor gjorde likadant. För det är ju inget man pratar om. Vissa personer eller händelser bär vi med oss hem varken vi vill eller inte. Det spelar ingen roll hur länge vi jobbat i yrket -vi är människor.

Jag älskar det jag gör och tror aldrig att jag kommer att sluta jobba med människor, därför känner jag att det är extra viktigt för mig att vara uppmärksam och medveten! Jag kände igen mig i så mycket Isdal berättade i boken och det kan helt klart vara den bästa och den viktigaste bok jag läst i år.

Denna bok är ett måste för studenter, chefer och medarbetare inom socialt arbete.

Min önskan är att vi öppet och aktivt jobbar med att ta hand om oss själv på vår arbetsplats och Isdal kommer med flera goda förslag i sin bok. Och som student tror jag boken gör dig mer uppmärksam och mindre blåögd.

Ditt ansvar att ta hand om dig själv

På din arbetsplats har arbetsgivaren självklart ett ansvar, men det största ansvaret ligger ändå i ditt eget knä. Du måste själv reflektera och studera hur arbetet påverkar dig och ditt liv. Vi bör därför regelbundet stanna upp och fråga oss själva hur arbetet påverkar oss och förändrar oss, men också  fråga dig själv om det är priset du vill betala för att hjälpa andra?

Jag fick verkligen en aha upplevelse när Isdal berättade att han förändrat både film- och musiksmak. Han förklarar det med att vårt nervsystem i ett psykiskt belastat arbete strävar efter enkelhet. Vi orkar inte på vår fritid med stora förändringar eller sådant som kräver mycket koncentration. Han själv, liksom jag väljer hellre en romantisk komedi än en thriller. Men när man tänker närmare på det är valet självklart. Det andra läser i tidningen är vår vardag. Jag orkar inte med mer våld och kriminalitet på min fritid.

Bemästringssymtom isdal nämner:

  • Strävan efter det enkla lätta som lugnar
  • Koncentrationssvårigheter
  • Undvikande
  • Begränsning av stimuli, socialt tillbakadragande

Jobbar du inom socialt arbete är jag säker på att du upplevt något av ovanstående. Som vårdare är det naturligt att ibland tvivla och ge upp hopp om att man någonsin ska kunna hjälpa. Ibland orkar du inte, vill undvika dina klienter och det är faktiskt en helt naturlig känsla vi borde prata mer om. Istället för att byta jobb och tro att lösningen ligger någon annanstans, så ligger den i dig. Du kanske tillfälligt drabbats av empatitrötthet och behöver vila upp dig, inte byta arbetsplats.

Emapti är det viktigaste vi som “vårdare” har, därför är det så viktigt att ta hand om den. En vanlig reaktion när man varje dag lyssnar på lidande blir tillslut ett eget lidande….

Läs boken, nu!


Barnböcker om utmattning 2 kommentarer

Barnböcker om utmattning

Barnböcker om utmattning

Fick hem ett ex av denna vackra bok. Mona-Li och tröttbacillen av Anna Säfström och Emma Svalander. Alltså jag älskar böcker som kan ta upp svåra saker, som visar verkligheten och inte bara sagor. Boken är jättevackert illustrerad. Imponerad! Och boken tänker jag absolut fungerar som ett samtalsunderlag för barn oavsett ålder.

Det har kommit fler böcker på ämnet och  jag kan varmt tipsa om Apelsinträdgården av Malin Roca Ahlgren trots att jag inte läst den. Är helt säker på att den tar upp ämnet på ett enkelt och naturligt sätt. Dessa böcker är jätte viktiga i familjer där någon drabbats av depression eller utmattningssyndrom. Men jag skulle vilja säga att de borde finnas i allas hem! Det är en kunskap varje barn borde få med sig från början. Du hjälper då inte bara till att bryta tabut utan ger barnet kännedom om psykisk ohälsa och det är inte bara positivt för barnet själv utan också för alla i dess omgivning.Och när jag ändå är igång och tipsar måste jag självklart också påminna om min egen bok Annas oroliga mamma som berättar om våra vanligaste ångestsjukdomar. Skulle vara obligatorisk att prata om redan i grundskolan med tanke på hur många som drabbas. Japp det var dagens boktips det!

Lämna en kommentar


Hur du sorterar bland dina ideér!

Är du som jag en idéspruta men inte vet vilka bollar du ska fånga? Det kan vara väldigt frustrerande med alla ideér man har som bara glider en förbi. Man står liksom bredvid och inte vet vilken man ska välja, eller så försöker man plocka och sortera bland dem alla men det slutar oftast med att man inte kommer någonstans.

Tro mig, jag har fortfarande inte lösningen, men ju äldre man blir desto bättre förstår man sig själv och lär sig vad som fungerar och tyvärr också vad som inte fungerar. Det finns olika sätt så testa dig fram och se vad som passar dig. Här kommer några tips!

  1. Skriv ner alla tankar på ett papper. Ha kanske till och med ett speciellt anteckningsblock eller en fin bok (och inte som jag massa lappar liggande överallt) där du skriver ner dem.  Då vet du vart du hittar dina tankar, för tro mig, det kommer snart falla ur ditt minne igen. Du kan nu plocka upp en i taget eller välja den idé du finner mest intressant.
  2. Skriv inte ner dina tankar. Gör inget åt dem alls. Titta bara på dem när de glider förbi ( jag vet att det är svårt, nästan omöjligt, men försök). Den idén som är tillräckligt bra kommer att komma tillbaka, du kommer inte kunna släppa eller glömma den. Så har du en återkommande idé, yes då är det den du ska ta tag i!
  3. Eller gör som jag oftast gör, ha flera anteckningsblock, lappar och böcker. Sprid ut dem kring dig och gör dig själv ännu mer förvirrad. För anteckningar i din mobil, lägg andra i din plånbok, din jackficka eller i din kalender och tacka dig själv när du förvånat hittar en bra idé i fickan på dina jeans. 

Lämna en kommentar


Tapetsera en vägg med peppande ord och citat!

Tapetsera en vägg med peppande ord och citat!

Tapetsera en vägg med peppande ord och citat!

Jag är en person som ständigt behöver påminnelser. Både om vart jag är på väg, vad det är jag ska göra, men också om min tro på mig själv. För likt de flesta andra människor kan de ju svikta rejält. Inte bara från en dag till en annan, utan också från en timme till en annan. Därför har jag nu tapetserad en garderob i vårt sovrum med påminnelser till mig själv.

Inget jag kanske läser varje dag. Men jag kan påminna mig själv. När det behövs.

Något de flesta av oss behöver påminnelser om är att inte vara rädda, och att inte jämföra oss med andra. Vi vågar inte byta jobb, följa våra drömmar eller säga ifrån av rädsla för vad som finns på andra sidan.

Ofta skjuter vi upp saker på framtiden på grund av rädsla. Nej jag är inte redo för den förändringen än säger vi till oss själva. En viktigt fråga att ställa sig själv då är om jag inte är redo nu, när kommer jag att vara det, för allt som oftast kommer aldrig den där känslan av att vara redo. Det är därför så viktigt att sätta lite fart och krav på sig själv. Vi kommer aldrig känna oss tillräckligt vuxna eller mogna och det finns alltid folk som kan mer och vet bättre än oss. Om inte nu, när? Sätter fart på mig, påminner mig själv om att det är NU som gäller, och inte framtiden.

En annan viktigt påminnelse är att vara sig själv. Det är så himla lätt att tappa bort sig. Jag slås ofta av en rädsla att jag visar för mycket av mig själv. Speciellt här på bloggen. Jag undrar vad folk ska tycka och tänka, och oftast faller ju tankarna i negativa banor. Därför försöker jag påminna mig själv om att det är oviktigt vad andra folk tycker och tänker. För om jag inte får vara mig själv, vem ska jag då vara? Det är bättre att folk gillar eller ogillar mig för den jag är än den dom tror att jag är. Så var dig själv, världen får anpassa sig! 

Lämna en kommentar


Enkla knep att ta till när du är (sönder)stressad

Bild:pixabay

Håller du på att gå sönder av stress?

Jag vet vad jag snackar om, jag är stresskänslig, än mer efter min lilla utmattning jag hade förra året. Jag känner det ofta direkt.  Det sätter sig i käkarna, i axlarna eller som ett sten i mitt bröst. Jag  har lätt till tårar, blir trött och mina tankar börjar smått vandra åt fel håll. Men med tiden har jag lärt mig att upptäcka stressen ganska snabbt och jag har också några knep jag försöker att ta till när stressen slår igång och för mig hjälper verkligen nedanstående.

  • Slå av notiser på telefonen -det där eviga plingande höll på att göra mig galen. Jag kände mig jagad. Med notiser försöker telefonen locka dig att titta på den. Den blir som att telefonen bestämmer över dig istället för att du väljer själv. Nej bort med skiten och få ett lugnare liv!
  • Ljudlösa -under delar av dagen brukade jag ljudlösa mig mobil. Jag kunde verkligen sakna den där känslan man hade förr i tiden av att inte vara nåbar. Det fanns ett lugn i det. Det är en stress att den ständigt kan plinga och ringa och jag måste alltid svara för mobilen har man alltid med sig och koll på eller? Suck. Ljudlösa, eller ännu bättre stäng av!
  • Ta en paus från sociala medier -du kanske tror att det inte stressar det men tro mig, det gör det. Flödena uppdateras så fort i dag så för mig finns det inte en chans att hålla koll på sociala medier. Då skulle jag ju inte kunna göra något annat. Jag är med i en jätte fin företagsgrupp på fb som är jätte aktiva men ibland förstår jag bara inte hur de klarar av det. Jag arbetar heltid, kommer hem och gör alla vardagssysslor, tar hand om hundar och  barn, och sen behöver sköta mitt eget företag, hur ska jag hinna få in massa nätverkande i sociala medier där, nej det funkar inte. Jag kan och vill inte vara så aktiv. Jag lever mitt liv här, inte på nätet. Punkt.
  • Andas -lägg dig på golvet (gärna med fötterna upp på en vägg) och bara andas. Ligg i några minuter, låt dina tankar flyga, följ efter dem och se vart de hamnar. Vad är det som bekymrar dig just nu? Koncentrera dig återigen på dina andetag och att du är här. Du är här! Det är tillräckligt! Ibland får jag påminna mig om det, att så länge jag andas så har jag inga större problem. Det löser sig. Det är så lätt att låta tankarna jaga varandra och stressa upp sig, men om du tar med dig dem ner på golvet och synar dem så kanske de inte är så stora trotsallt.
  • Prata/skriv -stäng aldrig inne känslor eller tankar, ut med dem. Prata med en vän, din hund eller högt för dig själv. Skriv ner det du känner och släng skiten. Få ut det som tynger dig och fyll på med nytt.
  • Träna -jag vet att det förmodligen är det sista du känner för när du är stressad. Men det betyder inte att det inte är bra för dig. Helt ärligt har jag aldrig ångrat en joggingtur eller en promenad. Jag har alltid mått bättre efteråt, alltid! Så påminn dig om det, även om det inte är först på din prioriteringslista just nu så gör du det för dig själv, för din egen skull, för att rensa dina tankar och lugna dig själv.

Har du några knep att ta till när du är stressad, berätta!

Lämna en kommentar


Vitt brus

Jag vill tipsa dig om “vitt brus”. Jag vet inte om du hört talas om vitt brus förut (eller white noise) och aldrig trodde jag att det skulle vara något för mig, men när jag slutade med antidepressiva blev det där ljudet räddningen.

Vad är vitt brus?

Vitt brus är ljudet av “myrornas krig” om du minns det, det som förr i tiden fanns på varenda tv  Idag används det mot buller, på vissa kontor (i öppet kontorslandskap) och för insomning. Det finns faktiskt pågående studier om vitt brus och ADHD, då man tror att det förbättrar koncentrationsförmågan för just personer med ADHD.

När ska jag använda det?

Själv använde jag det när jag slutade med mina antidepressiva och jag tyckte att det blev för mycket runt mig, (vilket jag tyckte hela tiden under den veckan när jag mådde som värst), men jag kan också tänka mig att man kan uppskatta ljudet vid utmattning eller depression.

Det kan vara bra att använda när du åker tåg eller buss, eller vill slippa höra dina kollegor när du jobbar för att få en bättre koncentration, eller varför inte när du ska sova? Testa dig fram! Jag blev själv förvånad över att jag gillade ljudet så mycket och att jag tyckte att det hjälpte mig eftersom mina tidigaste minnen av ljudet är negativt kopplade till en tv som plötsligt står i brus.

Det finns lite olika sorter av ljudet på spotify, och finns med all säkerhet också som någon form av app. Testa och berätta vad du tycker!

Har du testat “vitt brus” eller har du andra ljudtips?

Lämna en kommentar


Tips på hur du kan hantera dina känslor 4 kommentarer

Tips på att hantera känslorJag skrev i ett tidigare inlägg hur det kan vara att “känna för mycket känslor”, och har fått en del frågor kring hur man skall kunna jobba med människor när man känner som man gör. Som jag sa tidigare ser jag det idag inte som en svaghet utan istället som en styrka, men det innebär inte att det inte tär på krafterna eller kan vara jobbigt för mig, men jag har absolut blivit bättre på att hantera det.

Jag har insett hur viktigt det är att inte låta känslorna äta upp mig, att kunna sortera vad som är ditt och vad som är mitt. Även om den vetskapen inte får bort ångesten kan det hjälpa att veta om jag har ångest för att någonting oroar mig i mitt privatliv eller om jag är ledsen för någon annans skull. Jag har av många fått frågan hur jag klarar av mitt jobb, som till stor del handlar om att ta emot andras känslor. Så här kommer mina tips kring det:

  • Eftersom jag får så mycket intryck har jag valt att utesluta vissa saker som inte ger mig något. Det kan absolut vara jobbigt att prata med ledsna eller ångestfyllda klienter men det känns mer meningsfullt än att höra/läsa om hemskheter i tidningar/radio/tv. Jag tycker att det är ok att undvika saker så länge du är medveten om att du gör det.  Det är ett val jag gjort för att orka med.
  • En fördel när man är en person som känner starka känslor är att man ofta tydligt kan känna av sanning eller lögn. Använd dessa fördelar!
  • Efter att du haft ett samtal stanna upp och reflektera över dina känslor. Vad bor det för känslor i mig nu? Är det mina känslor eller känslor som väckts i mig  under samtalet? Om jag känner att jag har svårt att släppa ett samtal eller möte så går jag alltid och pratar med en arbetskamrat för att inte ta med mig jobbet hem.
  • Var ärlig mot den du möter. Blir du påverkad under samtalet, säg det. Istället för att försöka avbryta samtalet för att du tycker att det är jobbigt, för att du inte vet vad du ska säga eller vet hur du ska hantera det så säg som det är. Jag hade en man som berättade om hur han började missbruka efter hans frus död. Det var en historia som berörde mig djupt och jag kunde inte på något sätt lindra hans sorg och var tårfylld under hela samtalet. Jag lät honom prata, jag lyssnade och det räckte.
  • Tillåt dig själv och vara ledsen och gråta. Du är inte en starkare person för att du håller känslor inne. Du är människa och du känner, det är helt ok att visa det.
  • Sluta värdera dina känslor som bra eller dåliga. Känslor är känslor, varken mer eller mindre. Ingen känsla är bättre eller sämre än den andra.
  • Var också medveten om att de kommer och går. Känslan du bär i dag, kan vara bortblåst i morgon. Stanna inte i känslor, släpp taget. Se dem som små vindpustar istället för som moln (och kom ihåg att vinden alltid vänder).

Har du några tips? Dela gärna med dig!

Lämna en kommentar


Alla kan!!

Psykisk ohälsa och träningAlltså jag vet att jag tjatar om träning. Men det är så viktigt för mig och jag tror, på riktigt, att det förbättrar måendet på vem som helst. Träning är alltid svårt (eller trögt) i början men sanningen är att alla kan. Alla kan!

Om det är något jag hade önskat att jag fått med mig som barn är det att röra på mig, att ha en kropp som är van att träna. För som vuxen kan hela grejen kännas obekväm och främmande. Man skäms över sin okunskap, eller över att man inte kan, för många så mycket att de inte vågar ta sig till gymmet eller ens vågar prova på ett pass.

Men den enklaste och billigast träningen är ändå löpning och därför har jag bestämt att det är något jag ska få mina barn att träna, varken de vill eller inte  Inte bara för att träning är bra för dem, utan för att det också blir något vi kan göra tillsammans.

Vårt gemensamma mål är 5 km utan att stanna och båda barnen tyckte att det var en kul idé att göra ihop. Visst, det har varit en hel del gnäll, men också många skratt. Och lyckan i min dotterns ögon när hon idag sprang i 5 min x 3 utan att stanna var fantastisk. Jag är faktiskt stolt över mig själv, sade hon, och föreslog själv att vi skulle springa i morgon med.

Det är det som är grejen, att man blir så jävla stolt över sig själv, att man på riktigt förstår att styrkan sitter mer under pannbenet än i dina lår.

För sju år sedan kunde jag inte springa en minut, idag springer jag utan problem en mil. Så jag vet att det går, att man kan, bara man inte ger upp. Det finns flera träningspass att hämta på sidor på nätet om hur man lär sig att springa 5 km, men så här ser vår ut:

Vecka 1

Pass 1: Jogga 1 min och gå 2 min -upprepa 6 gånger.

Pass 2: Jogga 2 min och gå 1 min -upprepa 4 gånger.

Vecka 2

Pass 1: Jogga 2 min och gå 4 min -upprepa 3 gånger.

Pass 2: Jogga 5 min och gå min -upprepa 3 gånger.

Vecka 3

Pass 1: Jogga 1 min och gå 1 min -upprepa 10 gånger.

Pass 2: Jogga 6 min och gå 4 min -upprepa 4 gånger.

Vecka 4

Pass 1: Jogga 10 min och gå 5 min, jogga sedan 5 min och 5 min, jogga 10 min och gå 5 min.

Pass 2: Jogga 12 min och gå 4 min -upprepa 2 gånger.

Vecka 5

Pass 1: Jogga 15 min och gå 5 min, jogga sen 15 min och gå 5  min

Pass 2: Jogga 12 min och gå 4 min -upprepa 3 gånger.

Vecka 6

Pass 1: Jogga 18 min och gå 5 min, jogga sen 15 min och 5 min.

Pass 2: Jogga 12 min och gå 4 min -upprepa 2 gånger.

Vecka 7

Pass 1: Jogga 20 min och gå 5 min, jogga sedan 15 min och gå 5 min.

Pass 2: Jogga 25 min och gå 5 min -jogga sen 10 min och gå 5 min.

Vecka 8

Pass 1: Jogga 15 min och gå 2 -upprepa 1 gång.

Pass 2: Jogga 5 km!

Ett tips är att inte fokusera på känslan under passet (om den inte är otroligt skön förstås) utan att istället fokusera på känslan efteråt. Det är den du vill åt. Och jag kan utan att tveka säga att man aldrig ångrat ett löppass, däremot dom gångerna man låtit bli.

Tvekar du fortfarande? Läs det här!

Lämna en kommentar


Podd tips

Bild:pixabay

Jag har tidigare tipsat om podden psyket, men jag skulle speciellt vilja tipsa er om det senaste avsnittet med Underbara Clara. Anledningen till att jag tycker att det avsnittet är viktigt är för att de pratar om depression på ett annat sätt än folk är vana vid. För Clara likt många andra kom depressionen smygande och blev en del av en väldigt grå vardag, det kan därför vara väldigt svårt att själv vara medveten om att man faktiskt har en depression.

Jag tycker att många har en bild av att man ligger hemma i sängen och har svårt att ta sig upp när man är deprimerad och så kan det vara. Men för många, likt jag själv, kan man vara deprimerad och ändå gå till jobbet varje dag.

Att vara deprimerad handlar inte om vad du gör, utan hur du mår.

Jag har jobbat, tagit hand om barn, duschat och gett ett leende åt personer jag mött trots att jag varken känt glädje eller livslust över någonting, och precis som Clara beskriver så var det först när jag blev sjukskriven, när någon sade till mig att jag var utmattad som det drabbade hela min kropp. Då gick luften ur mig, det blev ett hål i ballongen som kändes omöjligt att laga.

Ett jätte viktigt avsnitt som visar att både depression och utmattning kan se olika ut från fall till fall och framförallt att det inte behöver vara milslång väg att komma tillbaka.

Önskar er en härlig fredag!

Lämna en kommentar


Meditationstips för dig som inte kan eller vill meditera 3 kommentarer

Meditationstips för dig som inte kan eller vill meditera

Meditationstips för dig som inte kan eller vill meditera

Vad fan är det för rubrik? Meditationstips för dig som inte kan eller vill meditera? Varför ge någon tips som inte vill ha dem? Jo för att jag har varit där. Jag har varit en som varken kunnat eller velat meditera. Inte för att jag nu är någon guru som kan sitta i trans i timmar, men jag har efter flera års övande i vilket fall lärt mig att sitta still i 10 minuter och bara det är ganska stort.

Jag vill därför dela med mig av tipsen som hjälpte mig dit jag är idag. För jag lovar, meditation provocerade mig, om någon tvingade mig att sitta still i 10 minuter och tänka på ingenting så gjorde det mig allt annat än lugn, jag blev snarare förbannad. Efteråt kände jag mig än mer stressad, det fick verkligen motsatt effekt och det önskar jag ingen.

Men nu när jag faktiskt känner vilken skillnad det gör, och ser förändringen i mig själv ja då är det något jag gärna vill sprida vidare.

Meditationstips för dig som inte kan eller vill meditera

Stenar att använda vid meditation

Meditationstips för nybörjare

  • Hur länge klarar du att meditera innan du börjar känna sig stressad 1 min, 30 sek? Börja på din egen nivå och strunta i de där apparna där minsta stunden ofta är 10 minuter. Själv började jag med 3 minuter. Det kändes lagom. Antingen hittar du en app som har tre minuters meditationer eller så hittar du en lugn låt som är ca 3 minuter, eller så sätter du helt enkelt timern på din telefon på 3 minuter (eller valfri tid).
  • Det största felet enligt mig många gör är att stressa sig själva över att de inte ska tänka på någonting. Till en början tycker jag du ska tänka på vad du vill. Var nöjd med att du kan ligga/sitta still i tre minuter i stället. Fokusera på det.
  • I stället för att ha tomma tankar tyckte jag det var lättare att följa mina tankar, vart tar de vägen. Vart landar de? Landar de på återkommande ställe så kanske du ska fokusera på den tanken eller problemet där de hamnar. Det kanske är ett ämne som stressar upp dig? Om jag så fort jag blundar fastnar i tanken att jag måste måla min panel på huset, ja då kanske jag måste ta tag i det problemet annars kommer det att jaga mig, du är med på vad jag menar?
  • Håll något i din hand. Om du har svårt att blunda och sitta still så kan det underlätta att hålla något litet i din hand. Själv har jag köpt olika stenar att hålla i när jag mediterar. De känns lugnande och sköna och du kan istället för att fokusera på dina tankar fokusera på stenen och dess struktur.
  • När du sedan har klarat 3 minuter i x antal veckor/dagar och faktiskt lärt dig uppskatta dem. Ja först då ökar du försiktigt på tiden.
  • När du sedan har vanan inne och med lätthet kan sitta still ja då börjar du att jobba med dina tankar.
  • Istället för att tänka, jag ska tänka på ingenting, så följ dina andetag, känn efter dem, eller undersök din kropp med dina tankar.

Hur du några meditationstips att dela med dig av?

Lämna en kommentar