I media


“Jag är rädd att mina barn ska dö”

"Jag är rädd att mina barn ska dö"

“Jag är rädd att mina barn ska dö”

Det är rubriken på artikeln i Hemmets (nr 24-25) där man gjort en intervju med mig och min man. Det är ett år sedan och jag var inte alls beredd på nedkomsten. Känns alltid lite läskigt att läsa om sig själv. Speciellt om något man sagt för ett år sedan då ångest och mående går upp och ner. Det känns så stort, mörkt och allvarligt när man läser det i en artikel. Det blir på riktigt på något sätt. Men i min vardag är det ju verkligen bara vardag. Herregud är det verkligen så där illa, kan jag tänka när jag läser om mig själv.  Det jag tipsar om i vilket fall är mindfulness. Att vara “här och nu” är det som motar bort min ångest mest. Och här kommer lite gamla mindfulness tips för den som vill ha det.


Liv på paus – Hjälp mig!

Inlägget innehåller annonslänk

Liv på paus - Hjälp mig!

Liv på paus – Hjälp mig!

Jag har fått äran att medverka i en antologi som precis släppts i bokhyllorna. Jag är en av femton författare som delar sina erfarenheter  av utmattningssyndrom. Ska bli spännande att läsa både andras historier och min egen då jag knappt minns vad jag skrivit.

Boken är så viktigt då vägen till utmattningssyndrom kan se olika ut, och det är så himla svårt att uppfatta att man själv är där. Att bli utmattad är något av det läskigaste jag varit med om och rädslan att hamna där igen är ständigt närvarande. Man är så blind för sin egen utmattning men ser den så tydligt hos andra. Där ser man alla möjliga tecken på att personen “är på väg in i väggen” eller behöver bromsa. Men när det kommer till en själv, not so very much.

Att få vara en del av dessa lysande stjärnor och förebilder gör mig så stolt och glad.

Köp den, sprid den, läs den. Du hittar boken här (annonslänk).


En intervju på ämnet självkänsla

Fick reda på att en intervju med mig på ämnet självkänsla nu är publicerad i studiefrämjandets tidning Cirkeln. Tack till dig som uppmärksammande mig på det. Intervjuer kommer ofta i sjok därför har jag inte alltid koll på när de publiceras. Vet att tidningen Allas (tror jag det var) gjorde en intervju i somras, så är det någon som har koll på den tidningen får ni gärna hojta till. Minns faktiskt inte ens vad intervjun handlade om….

Yes det var allt för idag. Kram.


Krönika i tidningen Attention

Krönika i tidningen Attention

Krönika i tidningen Attention

Fick en förfrågan om att skriva en krönika till tidningen Attention och vad svarar man på det? Självklart ja!

Tidningen hade arbetsliv som tema och jag fick ihop några rader om hur viktigt mitt första riktiga jobb kom att bli för min framtid. Jag tror faktiskt att det gjorde hela skillnaden.

Jag lärde mig tidigt att jag var en jävel på att jobba. Jag är driftig och har tusen idéer och oavsett misslyckanden så kan ingen någonsin ta den vetskapen ifrån mig.

Jag tänkte annorlunda och hade en chef som gav mig fria händer och trodde på mig. Det ledde till succé! Jag lät inte ett akvarium (jag arbetade i djuraffär) se ut som det andra utan lät varje akvarium vissa upp en ny värld. Vilket givetvis lockande kunden till köp. Jag släppte ut djuren ur burarna, gjorde temahelger och vågade ta in mer och nya produkter.

Jag kan sakna det där jobbet än idag. Det gav verkligen utlopp för både min energi och min kreativitet och kanske är det den erfarenheten som gör att jag fortfarande innerst inne drömmer om att driva eget.

Summa summarum vill krönikan påminna dig om min största lärdom, att det aldrig är du som är fel, att det istället handlar om att du är på fel plats❤️


Hur långt kan man gå?

I Norrköpingsmagazinet “Hur långt kan man gå?”

I veckan blev Marcus intervjuad av Norrköpingsmagazinet  om boken “Hur långt kan man gå?”  En riktigt fin och bra intervju om jag får säga det själv:)

Grejen med böcker från mitt förlag (kanske böcker i allmänhet, vad vet jag) är att jag tror att de läses mestandels av kvinnor. Men denna bok, kan vara en välbehövlig läsning för män. För precis som Marcus säger så är män tysta om sin psykiska ohälsa och det visar ju också statistiken med siffrorna att det är flest män som tar sina liv. Jag chansar på att flera av dem hade levt idag om de hade vågat öppna munnen och prata.

Jag beundrar människor som vågar ta bladet från munnen, och än mer män som vågar. Så heja dig Marcus, du är en förebild!

Ett tips är att köpa boken (present, julklapp?) till din bror, pojkvän eller pappa. När dom väl öppnat boken lär dom sluka den hel inom en timme utan en påträngande mättnadskänsla efteråt. Däremot kommer de vara fyllda med både ny kunskap och nya insikter. Men det har ingen mått dåligt av 🙂


Gästbloggning om resande

gästbloggning om resande

gästbloggning om resande

I veckan bloggade jag för “Resa medvetet” som är en blogg som vill bidra med inspiration och reflektion kring resandet. Jag blev både glad och förvånad när jag fick förfrågan. Att resa är ju inte mitt ämne direkt men visst har jag en hel del att säga om resandet då min ångestproblematik definitivt begränsar mig när det kommer till att både resa och semestra. Jag skulle nog kunna säga så mycket mer om ämnet insåg när jag väl började skriva om det. För efter dessa år har man ju varit med om en hel del svårigheter. Så som att bara åka till Liseberg till exempel. Puh.  Inlägget hittar ni i vilket fall här.


Artikel i TTELA

TTELA

TTELA

Härom veckan var jag med i en artikel i TTELA (utan att jag själv var medveten om det). Så tack ni som sa till och ni som skickade mig följande bild. Har tyvärr inte tidningen själv och intervjun skedde för veckor, eller var det månader sedan? Har även intervjuats för hemmets journal där det kommer en artikel till hösten. Minns faktiskt inte ämnet då det var flera intervjuer samma vecka. Har svaga minnen om att det kan ha varit en tidning till, så hittar ni någon mer spännande artikel, hojta till/ från en som har noll koll 


Tankspriddhet, krönika och insikter!

Fick en förfrågan om att skriva en krönika för kriminalvårdens personaltidning, jösses vad svårt. Den skulle handla om terapeutiskt skrivande och plötsligt hade jag ingenting att säga. Konstigt det där, vad lite press kan göra, fick inte ut mig ett ord (eller jo, uppenbarligen fick jag det 😂) men uppgiften kändes omöjlig. Men jag är ingen perfektionist. Har absolut inte svårt att släppa ifrån mig saker vilket jag är innerligt glad över. Gör vad du vill med den skrev jag till redaktören när jag släppte iväg den och sen föll den helt ur mina tankar.

Vilken bra krönika du skrev i personaltidningen, säger en kollega en dag. Va, jag, svarar jag förvånat utan minne att jag skrivit något över huvudtaget. 🤣Alltså ibland älskar jag min glömska och tankspriddhet, att händelser kan falla helt i glömska och att kunna gå vidare utan att gräma sig är riktigt skönt!

Jag är glad att jag inte är journalist insåg jag när jag fick uppgiften. Skriver helt klart lättare och bättre när jag får göra det på känsla och utan krav. Det får bli dagens insikt det. Ha en fortsatt fin söndag!


I media

Det tipsades om min bok “Jakten på självkänsla” i Kriminalvårdens personaltidning förra månaden, och även i tidningen Attention. Vet även att det skulle skrivas om den i polisens personaltidning men det har jag inte fått bildbevis på.

Elisabet har varit med i en jättefin intervju angående sin bok “När ett barn dör” och skall nästa vecka medverka i en radiointervju i radio väst.

Marcus med boken “Hur långt kan man gå” (som nu för övrigt snart går till tryck) uppmärksammades genom ett gästinlägg på suicidzeros instagram. Nu finns även podden ute som jag spelade in för några veckor sedan. Vi pratar om NPF, kriminalitet, självkänsla och terapeutiskt skrivande. Du lyssnar in den här.

Ja det var nog allt från den senaste mediastormen.