Du är ditt arbetsverktyg


När du arbetar inom socialt arbete, speciellt om du sitter mycket i samtal. Ja då är du ditt eget arbetsverktyg. Vi pratar sällan om det på våra jobb. Hur viktiga vi är, och hur viktigt det är att vi tar hand om oss själva. Vi är som disktrasor. Lyssnandet gör att vi bara tar in, suger åt oss. Men vi måste också lära oss att krama ur, tömma oss. För att suga in på nytt (tar vi inte hand om oss själva finns en risk att vi liksom disktrasan tillslut hamnar i papperskorgen).

Det är inget vi prata om, någonsin. Inte på en enda arbetsplats under alla mina år har man pratat om det. Hur viktigt det är att DU sköter om dig själv för att orka bemöta människor på ett bra sätt, och orka lyssna. Ett jobb som kan låta så lätt men i verkligheten är väldigt svårt.

Ett samtal är som en tennismatch där du ständigt måste vara närvarande och bolla tillbaka. Du måste hela tiden hålla total fokus, för du vet inte vilka slags bollar din motståndare kommer att skjuta. Efter en sådan match på 50 minuter är du rätt trött oavsett hur matchen gick. För ibland “vinner” du, samtalet går bra och ger dig energi, men alltför ofta är det också motsatsen, motståndaren överöser dig med bollar eller försöker träffa dig på ställen det gör ont och du måste försöka försvara dig eller snabbt slå tillbaks.

Kriminalvården har något som kallas för livspondus som handlar om att reflektera över sitt arbete, att lyfta tyst kunskap som vi alla i vårdande yrken besitter och som jag menar är något vi borde få in i vår arbetsvardag istället för ett tillfälligt projekt. I dessa möten imponeras jag över mina arbetskamrater varje gång. Hur otroligt duktiga vi är i möten och samtal utan att någon reflekterar över det och ser. En kunskap som ofta tas för given men inte sällan är en anledning till att folk inom socialt arbete blir utmattade och sjukskrivna.

För det är så viktigt att vi inte tar oss själva eller våra kunskaper för givna, alla kan ha en dålig dag, och det är viktigt att vi tillåter oss själva att ha det, att vi inte grämer oss över att vi “förlorade” tennismatchen. Jag är så tacksam att jag fått möjligheten att delta i livspondus och inser att det är precis det jag förespråkar i mitt arbete med terapeutiskt skrivande, att aktivt reflektera. Jag skrev en artikel för företagande.se hur reflektivt skrivande kan hjälpa dig i ditt arbete. Du hittar hela artikeln här.  

Men här kommer några små tips hur du skulle kunna använda reflekterandet i din arbetsvardag:
  • Avsluta dagen med att kort reflektera över hur den har varit.
  • Påbörja dagen med några korta meningar hur du önskar att din dag blir.
  • Skriv ner det du under dagen har ansett vara svårt eller utmanande.
  • Alla frågor du ställer dig själv, skriv ner dem i din bok- och besvara dem.
  • Skriv ner saker du är tacksam över eller som du tycker har gått bra.
  • När du fastnar eller tröttnar på en arbetsuppgift, öppna din reflektionsbok och skriv ner exakt hur du tänker eller känner.

Och kom ihåg! Du är ett arbetsverktyg och måste ta hand om dig själv, gråt efter ett jobbigt möte, prata med en kollega eller skriv! Stäng inte in dina känslor, spela inte “stark” eller kräv av dig själv att du inte ska tänka eller känna något i dina möten. Du arbetar med det du gör just för att du är “känslig”, för att du kan läsa och bemöta människor. Kom ihåg att ta hand om dig själv!

Hur tar du hand om dig själv i ditt arbete?

Lämna en kommentar

 

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.