Annas oroliga mamma


Ångestforum rekommenderar Annas oroliga mamma!

Ångestforum, annas oroliga mammaKänns så kul att ångestforum har läst min bok och rekommenderar den. Den har fått så goda recensioner att jag vill nypa mig i armen. Jag har fått mail från psykologer och kuratorer som tycker att boken är toppen. Jag har fått meddelanden från föreningar där boken har lästs i grupper för barn som har föräldrar med missbruksproblematik eller psykisk ohälsa, men också från en och annan förälder som bara vill säga tack.

Jag blir alldeles varm i hjärtat. Tänk att något jag suttit och knåpat ihop i min soffa kan komma till nytta för så många andra! Så jag vill tipsa er om boken, läs den för era barn! Prata om psykisk ohälsa, både för din egen skull men också för barnets. Men vill också återigen tipsa om ångestforum. En sida där du kan läsa bloggar, få nya vänner eller diskutera frågor med andra i samma, eller liknande situation som du själv 


Annas oroliga mamma -en berättelse om ångestsyndrom

 

 

 

 

 

 

 

 

“Det finns inte så många barnböcker som handlar om psykisk ohälsa hos föräldrar och därför är det extra viktigt att de få böcker som finns verkligen görs tillgängliga för alla. En text står sällan ensam och just i detta fallet är det positivt att författare och illustratör lyckas samverka så kreativt.”

FullSizeRender 2

 

 

 

 

 

 

Idag fick jag en recension på min bok “Annas oroliga mamma” från BTJ (bibliotekstjänst). Vilket gjorde mig väldigt glad. Tyvärr har jag inte tillåtelse att dela med mig av hela texten utan får bara skriva ut delar av den. Men jag kan meddela att den var mycket positiv och att de både gillade min text och Johanna Cederqvists fantastiska bilder.

 

FullSizeRender 3

 

Min tanke med boken är att kunna prata om bilderna. Hur tänker/känner personerna? Och att man som vuxen antingen tar hjälp av den förklarande texten eller berättar själv utifrån egna erfarenheter.

FullSizeRender 4

 

Hur kan flickan på bilden känna att hon inte kan andas när det faktiskt inte är sant?

FullSizeRender 5

 

Varför kan man bli yr och illamående utan anledning?

FullSizeRender

 

Jag vill att man redan som barn blir uppmuntrad att prata om det som finns på insidan, att man får hjälp att sätta ord på känslor som är större än ens ordförråd. Att man får möjligheten att på en naturligt sätt prata om sin egen eller kanske en anhörigs problematik. Att istället för att dölja,  visa, förklara och förstå.


Välj livet i stället för kampen!

Idag träffade jag en kvinna 70+ som direkt stannade upp när hon såg min bok (Annas oroliga mamma). Hon började bläddra i den och jag såg hur hon började bli tårögd. När jag börjar prata med henne iakttog hon mig en kort stund. Nästan som för att avgöra om jag skulle klara av att lyssna på vad hon hade att säga. Hon börjar försiktigt berätta om sin ständiga oro, hur den tagit över hennes liv, barnens liv och förhållandet till sin man. Hon berättar om ångesten hon bär på, den stora tunga ångesten och jag kan nästan skönja den i hennes ögon.

Jag frågar henne om hon någon gång sökt hjälpt. Hon andas in snabbt och svara nej i samma utandning. Hon berättar hur hennes man och vänner stöttar henne, hur de liksom bär henne under en axel vardera.

-Jag kan hantera det säger hon.

-Det vet jag att du kan, svarar jag. Men livet är värt mer än att kunna hantera det. Vore det inte skönt att kunna njuta också?

Hon tittar på mig en lång stund. -Det är försent. Det är inte så mycket till liv kvar.

-Är det inte desto viktigare än faktiskt kunna leva lycklig dessa år du har kvar, än att bara härda ut?

-Ja det kan  man ju tycka, men nej. Det är försent.

Jag känner igen mig i henne, styrkan, stoltheten. Känslan av att inte vilja vika ner sig, ge upp kampen mot ångesten. Jag har också varit där, vägrat ge upp. Velat att den självmant ska lämna mitt territorium. Men idag vet jag att jag inte är svagare bara för att jag valde en flyktväg (medicin), idag har jag insett att det finns saker som är viktigare i livet än min motståndare. Jag räds inte min fiende, men att fly behöver inte vara samma som feg, för mig är det att välja livet istället för kampen.

Hon tackar mig för att jag skrivit boken, tackar för att jag gör det jag gör. Säger att jag är stark och viktigt. Sen går hon där i från.

Jag följer hennes ryggtavla när den försvinner ut genom dörren, och hoppas att hon innan det är försent hinner inse att livet inte går ut på att vara stark, och att också hon är viktigt.

 


Välkommen på bokrelease!

AnnasoroligaWEB[1]

Lördag & Söndag 8-9/11 kommer vi att medverka på Kulturfestivalen i Folketshus (Göteborgsvägen 11) Uddevalla där vi också kommer att fira vår bokrelease. Vi vill jätte gärna att DU kommer och firar denna dag med oss. Jag kommer att hålla en kortare föreläsning Lördag 13.30-13.50.

Så välkommen dit för att köpa böcker, lyssna på föreläsningen eller helt enkelt bara snacka psykisk ohälsa. Jag kommer att finnas på plats hela helgen mellan 10-17 och hoppas på att få träffa DIG där.