Gästbloggare

Från svart ängel till makeupängel

Dagens gästbloggare är Sondra från www.bakomglitterblicken.se Sondra är en person som verkligen har vänt sina erfarenheter till en styrka och har skapat ett beundransvärt företag. Är du intresserad av att delta i smink på recept? Kontakta makeuprehabangel@gmail.com

Fotograf Kicki Nilsson IconPhotography

Från svart ängel till makeupängel

Slog upp ögonen och insåg att så vida inte livet efter detta anlitat samma smaklösa inredare som sjukhuset så var det ett faktum, jag har överlevt.

Levt med mitt bipolära helvete sen 15 års ålder och efter en rad av omvälvande omständigheter över logikens ramar (som du kan läsa på min hemsida) så stod jag med min sanning att jag måste vara orsaken till att dinosaurierna dog ut och min existens spred en pestsmitta och vad gör vi med pestsmittor? Vi utrotar den. Jag såg mitt val som en gåva likt en svart ängel.

Med nya ögon såg jag ut över den tomma inredningen, jag valde här att ta ansvar för min sjukdom och godkände en vårdplan och satte in medicinen Litium, en medicin med mycket starka biverkningar och vissa dödliga, men det skulle vissa sig att det var människors fördomar som skulle vara mest farliga. 

Jag hade innan det här inte mött diskriminering, för när jag fick diagnosen manodepressiv så var internet under uppbyggnad och datakunskap fanns på schemat och jag sågs som en respekterad ledarfigur som visade vart skåpet skulle stå.

När jag fick mina första magsmärtor så fick jag veta vänligen men bestämt att det var en biverkning och att den skulle uthärdas. Men smärtan stegrades till att jag funderade på om andas regelbundet verkligen var ett krav. Varje möte med vården fick jag förklarat för mig att min sjukdom satt i huvudet. Efter att en dag kommit in akut med magsmärtor tittade läkaren på mig och sa:

Du är bipolär och äter litium, vill du vara bra i huvudet eller bra i magen?! 

Jag började känna mig dummare och dummare och kunde inte förstå hur jag kunde rent psykisk kunde framkalla smärta och obehag i min egen kropp….

Mitt sista samtal med vården efter jag börjat blöda ur alla ändar utom ögonen så fick jag frågan: Är blodet rött?

Är detta en kuggfråga tänkte jag och viskade fram ett ja.

Med en myndighetsröst förklarade hon att om var blodet var svart så var det farligt och då värt deras tid…

Jag lade på luren och insåg att jag blivit totalt tappad, passerat bäst före datum och stenkorkad.

Jag slutade söka hjälp.

Fotograf Kicki Nilsson IconPhotography

Min upprättelse kom efter att jag skulle öppna dörren för en vän 1 ½ år senare. Jag tar tag i handtaget och känner hur mitt inre sprängs och innan jag svimmar så slår det mig – nu är det över.

Jag öppnar ett öga i taget i ett vitt sken, och två kvinnor i vita kläder tar mig i handen och säger: 

Du är på uppvak efter en omfattande operation.

Okej det var inga änglar så jag började se mig omkring och försökte röra mig, sköterskan hindrar mig och säger att jag inte får röra mig och inte ska bli rädd när jag tittar ned, en läkare ska komma och förklara allt för mig.

Känslan när jag tittar ned kan inte beskrivas med ord. Jag var omringad av låtande maskiner, 6st slangar, med droppställ och var inlindad som en halv mumie.

Lång historia kort så var mina smärtor inga inbillningar, eller biverkningar, utan mina inre organ hade gått sönder och börjat möblerat om sig.

I skrivande stund har det gått över 12 år sedan jag vakande och hade en lång och stenhård rehabilitering framför mig. 2012 så steg jag ut på föreläsningenscenen med föreställningen Livet bakom Glitterblicken för att för visa hur farligt det är när åsikter och fördomar blir sanningar.

Jag är tillbaks på två ben igen och rör mig relativt smärtfritt och efter min revansch kom jag med ett nytt yrke MakeupStrateg och resultat av min resa släpps i höst ”Smink på recept”.

Jag utbildade mig inom Makeup och floristyrket redan -99 med klara drömmar men har fått omredigera lite. Under min rehabilitering hade jag mycket tid att tänka och valde att kartlägga hur det kunde gå så illa, vad hade hänt med mig att sluta att kämpa för mig själv?

Jag insåg att det handlade om självbilden. Min självbild hade blivit krossad under omständigheterna jag varit med om. Min autonomi stängdes av och jag lät fördomarna begränsa min förmåga, min identitet krympte och jag blev full av hjälplöshet och oförmåga att kunna förändra min situation.

För att kunna förhindra detta från att hända igen skulle jag behöva sätta ihop min självbild på starkare sätt.Vill vi förändra något så måste vår självbild stå bakom för annars kommer det aldrig kunna bli en utveckling. Självbilden är det du föreställer dig att du är, hur lite det än har med verkligheten att göra så blir det din sanning.

Ditt beteende går hand i hand med föreställningen om dig själv, och ett beteende vi gör regelbundet blir en vana.

Redan under gymnasiet så lärde jag mig om NLP, att förstå länken mellan språk, hjärnan och våra handlingar, sen det bästa jag gjort under ett maniskt skov var att åka och gå på Tony Robbins seminarium och studier i Strategisk kommunikation och motivation, till att jag utöka det med affektiv neurovetenskap. 

Så smink på recept är erfarenheter, kunskap och vetenskap som används med kreativitet. 

Jag har varit stödperson och hjälpare och drivit hjälpnätverket SELMA inom traumahantering och suicidprevention, och som del i rehabiliteringen och återhämtningen märke jag att genom att jobba även med ”ytan” (som idag kallas för estetisk kompetens och estetisk intelligens) så fick vi ett bättre resultat. 

Fotograf Kicki Nilsson IconPhotography

Som MakeupStrateg har jag sammanfogat min kompetens inom Affektiv Neurovetenskap, strategisk motivation, konstvetenskap och makeup utbildning. 

Modellen Smink på Recept har sin rötter i Emotionell stil som är en specifik grundförutsättning i hjärnan som har med 6 st viktiga nycklar att göra, bland annat återhämtningen och självkännedom, lyhördhet och fokus. Hjärnan har en viktigt funktion som kallas neuroplasticitet som ger oss förmågan att träna upp våra förutsättningar och struktur.

Fotograf Kicki Nilsson IconPhotography

Under hösten så startas evidensbasering med en omfattande studie där 500 st ska få chansen att ta del av modellen Smink på recept både på samlingskurs och genom att träffa mig enskilt som en resande makeupängel för att kunna bli en del av ny rehabiliteringsform och friskvård. 

Jag vill avsluta med att berätta om vad Bakom Glitterblicken står för:

En omöjlighet du ser idag är ett hinder du blåser förbi imorgon, finns det inte en plats för dig i samhället så skapar vi en tillsammans!

Mina tatueringar berättar ett budskap.

Dagens gästbloggare är Dorotea Pettersson från Dorro.se. Första inlägget från henne där hon berättar mer om sitt arbete hittar du här. Dorro är för författare till tre böcker och jag kan varmt rekommendera dem alla. Böckerna är lättlästa, vackra och innehållsrika. Men boken jag först fastnade för var 5:am. Det var något med den som tilltalade mig. Boken handlar om hur du ska starta din dag på ett lungt och fokuserat sätt (kanske därför jag gillar den [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]). Boken lägger vikt vid att starta dagen med en fokustimme under vilken du bland annat planerar din dag. Förutom fokustimmen behandlar boken hur du lägger upp en fungerande planering och du får med arbetsblad för att hjälpa dig skapa din fokustimme och planering. Jag älskar ju arbetsblad så kanske var det också därför boken tilltalade mig så mycket. Jag minns att jag med en gång började kopiera, planera och skriva. Men…problemet för mig är ju att jag ständigt tappar bort mig, tappar jag inte bort pappret rent konkret så glömmer jag i alla fall av det och så var planeringen inte till någon nytta i alla fall. Därför valde jag att ställa lite frågor till Dorro om hennes bok.

Dorros böcker:

5:am, nu är jag visserligen morgonpigg men är det nödvändigt att gå upp så tidigt?

Jag talar inte om vilken tid någon ska gå upp utan det är upp till var och en. Däremot ser jag de positiva effekterna av att gå upp tidigare på morgonen och använda tiden åt sig själv och den kommande dagen. Genom att börja dagen lugnt och med inslag av sådant som du tycker om ger du dig själv den känsla du önskar för att må bra.

Att planera under morgonen rekommenderar jag för att det ger tydlighet i vad dagen handlar om och det kommer ligga nära till hands när något oväntat händer. Det blir lättare att prioritera när du ha planen färsk för dig.

Sömn är oerhört viktig och absolut ingenting man ska tumma på. Vi behöver alla olika mycket sömn och hur mycket vet du enbart själv. Att lyssna till kroppen är nödvändigt. Om du känner dig trött och märker att sömn inte gör dig piggare då är det ännu viktigare att lyssna på kroppen. Kroppen signalerar alltid vad som gäller och det är upp till dig att lyssna.

Däremot är det så att kroppen tycker om rutiner. Om du går upp en viss tid på morgonen och lägger dig en viss tid på kvällen så kommer du med största sannolikhet må bättre. Efter hand kommer du vakna av dig själv vid den tid du önskar.

Bokens titel som ju är 5 AM är ingen tidpunkt. Det är en livsstil påvisar just att det inte är tiden det handlar om utan vad du gör när du är vaken. Att starta dagen med en fokustimme och det som blir effekten av det är en livsstil. Om du väljer att gå upp kl 06:00 eller 09:00 istället men använder dig av fokustimmen kommer du också att få lugn och fokus. Vissa kan behöva göra det på kvällen istället för det är så deras vardag ser ut. Det blir också bra.

Tidpunkten 5 AM kommer av att det är en tid som passar mig och det finns många fler än jag som går upp den tiden och vittnar om hur stor skillnad det gjort i deras liv.

Dessutom vill jag nämna att det är något magiskt med morgontimmarna. Klockan 05:00 är det helt tyst och lugnt och det vilar något andäktigt över dagen just då. Jag älskar den känslan.

Gästbloggaren -vikten av fokustimme

Jag älskar att fylla i arbetsbladen, men har svårt att få till en rutin och hålla dem. Hur gör man för att inte bryta rutiner och för att hålla sig till sin plan?

För att hålla i en rutin gäller det att träna och åter träna. Rutiner kommer inte av sig själv. Det är viktigt att ha helt klart för sig varför man vill göra förändringen. Det räcker oftast inte med att det är bra för mig utan du behöver ha en bra anledning till att vilja förändras och arbeta med det.

Att skapa en rutin behöver börja med en vilja till förändring och när den finns behöver du alltså svara på frågan VARFÖR. Varför vill jag göra detta? Ditt mål ska ge dig något att se fram emot, vägen dit ska inte bara vara jobbig utan ge dig glädje och en känsla av att detta är bra och jag klarar det. Du behöver ha tydliga riktlinjer vilket betyder att du behöver en plan på hur du ska göra. Om det handlar om att starta en fokustimme så skissa på hur du vill att din morgon ska vara, hur den ska kännas och sedan specifikt skriva vad du vill göra.

Så för att hålla dig till något av de arbetsblad du valt behöver du i första hand veta varför du vill göra på det här sättet och sedan gå tillbaka till ditt svar när det känns svårt. Vi har alla bakslag i en förändringsprocess och det är helt okej. Det viktiga är att inte låta sig själv stoppas utan fundera på vad det var som gjorde att du bröt rutinen och använd den kunskapen för att återgå igen nästa dag.

För att du ska kunna hålla fast vid en rutin du önskar behöver du alltså:

Svara på frågan VARFÖR

Något att se fram emot – kan vara i form av belöningar

Tydliga riktlinjer – en plan

Glädje

En liten plan för bakslag

Vill du veta mer om Dorro finner du hennes hemsida här där du kan gå kurs eller beställa tid för coachning, böckerna finns att köpa på Bokus, Adlibris eller för att låna på ditt lokala bibliotek.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Gästbloggaren -Planera din tid

Dagens inlägg kommer från Dorotea Pettersson som driver dorro.se. Dorro är tidscoach, författare och bloggare. Jag kom i kontakt med henne för flera år sedan då hon erbjöd sig att hjälpa mig att strukturera upp en föreläsning. Jag får ibland totala blackouts och vet inte vad jag ska göra. Jag gjorde en shoutout och då fanns hon där. Sedan dess har jag följt henne på håll och läst alla hennes böcker. Då jag tror att hennes kurser och böcker även skulle kunna vara till hjälp för er har jag bett henne gästblogga här. Jag har i detta inlägg ställt lite frågor till Dorotea för att få reda på vad en tidscoach är och hur just min målgrupp skulle kunna bli hjälpta av det, och nästa vecka berättar hon mer om sin bok 5:am. Häng med!

Bild från dorro.se

Vad gör en tidscoach?

Jag hjälper människor förstå sitt eget förhållningssätt till tid och utifrån det jobbar vi vidare med att hitta verktyg som passar personligheten. Om du är tidsoptimist eller en person som ständigt skjuter upp saker kommer det påverka hur du agerar mot dig själv och andra i vardagen.

Jag använder mig av tidsanalys på nästan alla mina klienter för det visar svart på vitt hur tiden fördelas och det hjälper för att sedan kunna göra de förändringar som klienten önskar. Det kan då handla om att skapa en egen planeringsstil, lära sig prioritera, sätta mål och delmål och/eller förstå sig på sitt beteende i relation till tid.

Effekten av det arbete mina klienter gör med  sig själv medan vi arbetar tillsammans är att de blir mer effektiva på rätt sätt, ingen stress utan fokuserat arbete, och att de inte påverkas av stress och känslan av tidsbrist på samma sätt som förut.

Hur kom det sig att du började arbeta med det du gör?

Jag valde efter min långa vistelse hemma efter att ha brakat genom väggen att inte återgå till mitt yrke som pedagog utan istället utbildade jag mig till hälsocoach. Kombinationen pedagog, utbildning i psykologi och före detta utbränd blev en riktigt bra kombination för att arbeta med att hjälpa människor att förstå sig på tid. Tiden och planerandet var en så stor del av mitt liv före utbrändheten på ett negativt sätt. Det är en stor del av mitt liv idag men idag har jag en annan inställning till det och vill förmedla och hjälpa människor hantera sin vardag med ett lugnare och mer effektivt tillvägagångssätt. Att inte glömma sig själv och vilan i allt springande.

Det korta svaret på frågan är: Jag vill inte att människor ska springa in i väggen när det går att enkelt undvika.

Är tidscoaching något för alla?

Idag är de flesta stressade. Inte alla av samma orsaker men samhället har en snabb takt och många har svårt att hänga med. Det är många beslut som ska fattas varje dag och allt brus och surr stör oss i vårt tänkande.

Jag vänder mig till de som känner att de behöver en korrigering i sitt sätt att hantera vardagens snabba hastighet. Till dem som tycker det är svårt att prioritera rätt eller som vill balansera arbete och fritid bättre. Arbetet och alla måsten tar lätt över och det skapar frustration.

Idag arbetar jag med egenföretagare, chefer på medelstora företag och privatpersoner.

Tid är något vi alla har. Antingen för lite eller för mycket. Det är svårt att säga att jag bara vänder mig till en specifik målgrupp eftersom vi alla påverkas.

Hur skulle en person med ADHD kunna bli hjälpt av en tidscoach?

En person med ADHD har ofta svårt att sålla alla intryck som hjärnan tar emot varje dag. Genom att ha en tydlig rutin för dagen och för sitt planerande blir det lättare att hantera och framför allt välja bort. Strukturen och rutinen blir ett stöd i tillvaron. Något att ta fram när det blir för mycket att hantera.

Jag har haft flera klienter med ADHD som känt att rama in dagen gjort deras liv enklare. Vi pratar mycket om de störmoment personen upplever och försöker finna sätt att ta sig runt eller igenom dessa. Detta gör jag individuellt med varje klient. Det går inte att veta i förväg vad som kommer passa men tillsammans hittar vi det som fungerar.

Planera din tid

Varför är det viktigt att planera och strukturera upp sin tid?

Att planera och strukturera sin tid för mig är att göra tydligt vad som är viktigt i mitt liv. Om man vill minska på arbetstiden för att kunna syssla med en hobby så är det i tiden korrigeringen behöver göras. Hur ska du få tid till det du önskar? Jo, genom att strukturera upp ditt arbete så att det faller inom ramen av din arbetstid. Det du själv bestämmer är din arbetstid. Är det under de utsatta timmarna satta av din arbetsgivare eller är det också tid utanför som du själv sätter upp? Hur vill du ha det?

Genom att man vet vad man använder sin tid till blir det tydligt varför det man önskar inte får så mycket utrymme eller varför man inte hinner med arbetet. Att strukturera och planera tiden gör dig effektiv och produktiv där du önskar att vara effektiv och produktiv. Effektivitet är inte huvudsyftet med att planera, det är en effekt. Huvudsyftet är att ge dig lugn och fokus så din dag blir som du önskar.

Vilka fördelar får man av det?

Fördelarna med planering och struktur är som jag nämnde ovan att det ger lugnt och fokus. Det gör att du vet vad som gäller och du kan då också vara mer spontan och göra sådant som ligger utanför schemat. Detta för att du vet vad som ska göras och du kan avgöra om du har möjlighet att lägga över något på nästa dag eller om du kanske hinner göra det efter att du är klar med det som dök upp. Det blir lättare att veta om svaret är ja eller nej.

Andra fördelar är att du kommer att vara mer effektiv i ditt arbete eftersom du inte behöver sitta och fundera på vad det är du ska göra i nästa steg utan du kan istället använda den energin för den redan inplanerade uppgiften. Du tröttar på så sätt inte ut hjärnan lika snabbt och du blir tidseffektiv i övergångarna mellan en uppgift till en annan.

Hur får man en planering att hålla, tips?

Detta är en mycket vanlig fråga som jag får. Svaret är inte helt enkelt eftersom det varierar från individ till individ.

1. Hitta ditt eget sätt att planera. Det kan vara digitalt eller i en anteckningsbok. Det viktiga är att det fungerar för dig. Om du anammar ett färdigt system där det finns delar som inte passar dig kommer du med största sannolikhet att sluta använda det systemet ganska snabbt. Lär dig vad du behöver för att ta dig dit du vill.
2. En planering ska vara enkel. Den ska innehålla dagens att göra, vad som är viktigast att ta tag i, under vilka tider specifika uppgifter ska göras. Det är bra att ha med ett dagens mål. Målet kan handla om att bli klar med en uppgift eller det kan vara att du ska komma ihåg att ta pauser eller att du ska le mer. Målet ska hjälpa dig ta dig genom dagen och känna dig nöjd när den är slut.
3. Bestäm en tid då du gör din planering. Helst varje dag men om inte det fungerar så en gång i veckan. Om planering blir en rutin i din vardag så kommer du inte få plötsliga överraskningar i ditt arbete för att du missat att skriva ner något.

När är det aktuellt att anlita en tidscoach eller ta tag i att strukturera upp sin vardag?

Helst före utbrändhetssymtomen kommer. Det är bättre att förebygga än att laga. Men det behöver inte alls handla om utbrändhet utan det kan vara:

• att du vill ha struktur på din dag för att få mer utav den.
• att du börjar ett nytt jobb och vill få en bra struktur från början.
• att du vill göra en förändring i ditt liv och tycker det är svårt att komma igång på egen hand. Du vill ha hjälp att skapa rutiner.
• att du är ensamföretagare och behöver hjälp att bolla alla roller som det innebär och önskar ha en ”kollgega” att bolla med.
• att du vill bli bättre på att prioritera, fatta rätt beslut. Här handlar det ofta om ett uppskjutningsbeteende.
• att du vill ha en föreläsare till din arbetsplats som kan inspirera och hjälpa till med att få en bättre struktur och planering på arbetsplatsen.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Här kommer del 3 av 3 från gästbloggaren Marianne J Rose, här hittar du del 1 och del 2.

När jag läser artiklar och forskningsresultat om utmattning blir jag både glad, ledsen och frustrerad. Glad för att det läggs ner mycket tid och resurser på att förstå sjukdomen, ledsen för att det är en sjukdom som verkligen sabbar kroppen och frustrerad över att det trots det inte läggs ner större resurser på att åtgärda själva orsaken – i grunden!

En viktig del av god hälsa på jobbet är att anpassa och göra det bästa av den fysiska miljön. Att den är sund och ergonomiskt bra men den bör också stärka oss i det vi gör.  Alla rum gör ett avtryck i oss – från det att vi går in genom entrén, vidare till personalutrymmena och fram till den egna arbetsplatsen. Man kan säga att Feng Shui är en finjustering och vi tittar på flera olika aspekter som tex väderstreck, färger och rummens funktion, men också människorna i dem . Vi anpassar helt enkelt rummen till de som jobbar där. 

Entrén

Den ska utstråla att det här är en bra arbetsplats där man månar om sin personal. Här sätts första fröet till din känsla resten av dagen. Så enkelt men ändå något som oftast glöms bort.

Personalrummet (Lunchrum)

• Bör vara en plats för återhämtning men också uppmuntra till gemenskap och bra dialog
• Runda bord inkluderar och uppmuntrar kontakt
• Naturligt ljus är bästa energihöjaren och hjälper oss hålla energinivån uppe under dagen. Dagsljus är viktigt i alla rum!
• Möbler och tyger i naturmaterial som trä, bomull eller lin gör Chi lite gladare och för oss närmare naturen.
• En mysig hörna med dova färger och mjuka möbler att sjunka ner i för den korta vilan
• Ljusa färger ger en lätt och rörlig energi. Grön känns skönt, lugnar och balanserar. Orange och ”solgult” gör oss glada och öppnar upp för dialog.

Vi tar upp färgernas energi inte bara via synen utan också genom kroppen. Rött är tex en varm färg, men också en riktig pulshöjare. Att sitta hela dagar i ett rum med övervägande rött kan göra oss trötta, irriterade och till och med arga. Bra att undvika alltså vid stress! De blå och lila färgerna däremot är kalla, sänker vår puls och är lugnande. Brunt kan kännas skönt att sjunka ner i men gör det svårt att hålla arbetslusten igång en hel dag.

De ljusa färgerna lyfter energin och får små rum att kännas större. De mörka färgerna kan kännas betungande och göra oss nedstämda eller få oss att tappa inspirationen och arbetslusten. Det här är så klart mycket generellt och beror på rummet i helhet men kan vara bra att ha i åtanke. 

Kontoret 

När jag besöker kontor ser jag ofta att man sitter med ryggen mot dörren. Det är vad vi kallar en försvagad position. Kroppen känner sig otrygg och är på helspänn hela dagen. Man blir fort trött.

• Vänd skrivbordet så att det står ut mot rummet. Då har du full koll på vad som händer och sitter i vad vi kallar för Kraftposition. Kroppen känner sig trygg. Om inte det är möjligt är nästbästa alternativ att sitta med sidan mot dörren.
• Det förstärker trygghetskänslan om skrivbordet har en skyddande skiva på framsidan så att man inte ser dina ben där du sitter.
• Undvik att sitta i vad vi kallar energidrag mellan två öppningar som tex en dörr och ett fönster. Det får dig ofta att känna oro och du blir fortare trött.
• Möblera ändamålsenligt. Ha inte mer möbler och saker än du verkligen behöver och använder. Öppet utrymme ger Chi ett fritt flöde: rummet får en piggare energi, du blir mer klartänkt och uthållig.
• Viktigt med ren yta på skrivbordet, för det fria Chiflödet. Att förvara lösa papper i mappar är lugnare för det undermedvetna än att de ligger i en hög på skrivbordet.
• Ha något personligt och upplyftande vid din plats. Något som gör dig glad och stärker dig i din roll på jobbet. Det kan vara foton, ett pris eller en symbol för ett mål du uppnått.

Bilder talar verkligen direkt till oss och vi fångar upp budskap i dem mycket snabbare än i text. Var noga med vad du hänger upp och välj motiv som lyfter och stärker dig. Naturmotiv är ofta lugnande.

Kontor i öppna landskap

I vissa fall är det absolut rätt med öppna landskap, men det är tydligt att de flesta av oss inte mår bra av att jobba i dem. Är det möjligt att förbättra arbetsmiljön i landskapen?

• Kraftposition! Ur mitt perspektiv är ett vanligt ”fel” att man sitter med ryggen ut mot rummet. Mitt förslag är att sitta med ryggen mot en skärm (placera skärmarna i mitten) och vända skrivbordet ut mot rummet. Vi mår bättre av att ha en utsikt än att sitta med ansiktet mot en vägg.
• Det finns många både roliga och finurliga ljudabsorberande skärmar att ställa upp runt omkring för att fånga upp bruset.
• Höga växter ger skydd och skapar en rumskänsla.

Det finns så många fördelar med gröna växter att diskussionerna borde handla mer om hur många som får plats och mindre om skötseln av dem. Växter skyddar oss från datorers och andra apparaters elektriska vågor. De syresätter och renar luften från gifter och ger en bättre luftfuktighet. Vi mår helt enkelt mycket bättre i det gröna!

Det här med den psykiska hälsan på arbetsplatsen kräver ofta en mer omfattande förändring i rutiner, men att skapa en fysisk arbetsmiljö där kroppen mår bra är som jag ser det en nödvändig grund för ett hållbart resultat.

Det är inte alltid man orkar tala om hur man mår. Jag hörde om en arbetsplats där de använde sig av färgkoder vid dörren eller på skrivbordet, som en symbol för att tala om den egna dagsformen. Man kan ju också uttrycka det i väderlek som i den där barnboken. Då ser kollegor omgående hur det står till med dig och vem vet – en mulen morgon kan ju bli en solig eftermiddag!

Kram Marianne

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Här kommer del 2 av 3 gästbloggsinlägg från Marianne J Rose på ämnet Feng Shui. Del 1 hittar du här.

Går det verkligen att förbättra den psykiska hälsan med hjälp av Feng Shui?

Ja det vill jag påstå att det gör. Det är inte en trollformel eller medicin som botar, men rummen kan absolut utformas för ett bättre välmående. Allt påverkar oss och det undermedvetna tar in omgivningen och skickar signaler till hjärnan.

Jag var själv långtidssjukskrivning för utmattning och efter det tar jag i större grad hjälp av hemmet för mitt eget välbefinnande. När jag har dippar försöker jag stanna upp och läsa av händelser men också mitt hem för att komma på rätt köl igen.

Rensa i röran 

Det här är ett stort område och en hel vetenskap i sig. Men det kan göra så stor skillnad att jag ändå vill nämna det.

Om jag berättar att ett rum eller hem med många saker överallt kan vara en avspegling av din insida – hur känner du då? Det skulle innebära att när du börjar rensa i dem där sakerna, borde det också klarna i ditt huvud och kännas lättare i kroppen.

Ja så är det, men det är en process och den kan ta lång tid. Det viktiga är att först och främst bestämma sig och sen att börja med en sak i taget. Det man gör är att samtidigt rensa ut i gamla minnen som tynger. Förhoppningsvis åker de minnena ut tillsammans med saker man gör sig av med.

Jag läser just nu en roman av Lucy Dillon ”Hundra omistliga ting” som handlar om just det att rensa ut bland sina saker. Jag visste inte det när jag köpte den, men log för mig själv när jag insåg det. För mig är det numer avgörande med fria ytor i hemmet. Det öppnar upp för Chiflödet, vilket smittar av sig på mig. Jag blir piggare och det hjälper min trötta hjärna att tänka klart.

Kroppen reagerar på former

Eller det är snarare flödet av energin som virvlar runt hemmets saker.
Mjuka former är snällare mot kroppen, medan de kantiga och vassa skickar ut en vass energi som petar på oss. Det kan kännas väldigt obekvämt och jobbigt för den ”ömtåliga” kroppen. Det betyder inte att du helt ska ta bort kantiga möbler om du gillar dem.

Men försök undvika vassa hörn som riktar sig rakt mot din favoritfåtölj eller sängen. Det kan vara från tex en vägg, ett bord eller en hög bokhylla. Ofta går det att ställa en växt vid väggen, hänga upp en mobil eller placera en ljusslinga som motverkar den petande energin. Det finns många knep att ta till. 

Kraftposition

Stärk dig själv genom att alltid sitta i kraftposition. Det innebär att du sitter vänd ut mot rummet, med skydd i ryggen och på sidorna och har uppsikt över rummets alla ingångar. Det kan kännas jobbigt att ”möta” människor som kommer in i rummet, men att välja kraftposition kan ganska fort göra stor skillnad inom dig. Göm dig hellre bakom en bok eller något annat, istället för att försöka ”gömma dig” med ryggen ut mot rummet. I en försvagad position befinner sig hjärnan och vår kropp i en spänd försvarsställning och det är utmattande för hela systemet.

För att kroppen ska känna sig trygg och avslappnad i sovrummet gäller kraftposition också vid sängens placering. Går inte det kan du använda dig av en spegel, så att du ser dörren i den. Om sängen står rakt framför dörren kan det kännas tryggare att ställa en låg sittbänk vid fotändan.

Färger 

Vi tycker om olika färger och har ofta en viss favorit. Har du tänkt på om din älsklingsfärg alltid varit den samma eller har det möjligtvis varierat under olika perioder i livet?

Vi dras ofta till färger beroende på hur vi mår och ibland är det bra att aktivt välja en färg som går emot det. Jag menar, ibland när jag känner mig låg och inåtvänd vill jag helst ta på mig något grått eller svart. Om jag istället väljer ett ljusare eller mer färgglatt plagg kan det hjälpa mig att vara lite mer utåtriktad och glad. Om jag känner mig stressad är det skönt och lugnande med en blå tröja.

Varje färg har sin egen våglängd och svängning och vi tar upp deras energi inte bara via synen utan också genom kroppen.

• Röd är en varm färg som höjer vår puls. Att vara en kortare stund i ett rum med mycket rött piggar upp, men efter en stund kan vi istället bli stressade, irriterade eller rent av arga. Det stämmer ganska bra som det sägs att vi ”ser rött” då.
• Den rosa färgen är mer omfamnande och tröstande, speciellt den gammalrosa tonen. Skön att omge sig med när man känner sig ledsen.
• Orange och de solgula färgerna gör oss glada och mer utåtriktade.
• Grönt balanserar och lyfter vår energi – likt skogens träd och vårens grönska.
• De blå och ljust lila färgerna är kalla och sänker pulsen. De hjälper oss slappna av och vara i lugnet. Ljusblått eller lavendelfärg i sovrummet underlättar sömn.

Däremot är det bra att vara försiktig med de riktigt mörka blå färgerna. De kan istället göra oss nedstämda, speciellt om de finns på större ytor.

• Brunt är lugnande, men för mycket kan göra oss oinspirerade och håglösa.
• Vitt reflekterar ljuset och lyfter rumskänslan. För mycket vitt kan göra att rummet känns ”öde” och stort. Vi kan känna oss förminskade.
• Svart absorberar ljus och kan kännas ”mörkt”, trångt och lite farligt. Fungerar bra i stora rum eller tillsammans med mycket ljus.

Färgpsykologi är en vid vetenskap och vi påverkas olika av färgerna och alla deras nyanser. Ovanstående är mycket generellt, men kanske kan det ändå ge dig en vägledning och hjälpa dig göra aktiva val för ditt inre välmående. Jag utlovar inga mirakel, men vet att ibland är det bara små förändringar i rummen som gör dem till ett bra stöd och hjälp i din vardag.

Kram Marianne

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Under tre söndagar framöver kommer Marianne J Rose gästblogga hos oss. Hon driver företaget rose´s feng shui och kommer att lära oss mer om hur färger och möblering är kopplat till vår psykiska hälsa.

Marianne J Rose – Feng Shui konsult

Maj 2012 blev jag sjukskriven för utmattningssyndrom.

Det är egentligen inte något jag vill lägga fokus på längre, men det finns där fortfarande snart 5 år senare och periodvis gör det sig påmint med kraft. Jag vill inte att det ska definiera mig och det jag gör, men jag kan inte komma ifrån det.

Min hjärna och kroppen är så klart piggare idag, men gränsen för min uthållighet har flyttats och jag klarar inte av att ta in samma mängd information. Det är förmodligen sundare att fokusera på en sak i taget, fast jag glömmer ofta av mig de dagar hjärnan är så där klar och inspirationen flödar! Då gäller det att komma ihåg pauserna och att skriva ner alla idéer.

Jag har inte heller samma mentala styrka. Det har nog varit det jobbigaste för mig, att jag tappade bort hjärnan och mycket av min självkänsla. Förr syntes jag i ett rum fast jag inte sa något – idag har jag fått höra att jag skulle kunna gå obemärkt förbi.

Jag tyckte det var kul att träffa nya människor!

Fortfarande har jag dagar då jag inte vill gå utanför dörren, men jag accepterar det och tillåter mig att jobba hemma den dagen. Innan sjukskrivningen klarade jag av stressiga situationer. Istället för att jaga upp mig blev jag kolugn och väldigt effektiv. Jag är inte lika stresstålig längre, men jag är tacksam för att min kropp säger ifrån.

I och med sjukskrivningen blev mitt inre välmående det viktigaste och det fungerade inte att vara tillbaka i samma tjänst. Jag hade ett starkt driv att få jobba med det som gjorde gott i mig och även för andra. Att hjälpa människor hitta den där balansen jag själv tappat.

Sedan 2013 driver jag mitt eget företag som i grunden handlar om Feng Shui. Jag är auktoriserad Feng Shui konsult och sitter med i Svenska Feng Shui förbundets styrelse.

Så hur tänker man då när man lämnar sin fasta inkomst och ”trygghet” och startar eget i efterdyningar av utmattning? Att starta upp och driva företag kräver en viss styrka och målmedvetenhet. Det blir många bakslag och att jag stundtals tappar översikten skapar ofta osäkerhet. Hur klarar man av det? Ja till att börja med är ett bra stöd superviktigt.

Min familj var och är mitt största stöd.

Det omtalas väldigt sällan hur närstående till de som lider av utmattning drabbas. Det är synd, för det är en väldigt jobbig situation för dem. Vår son fick höra samma frågor dag efter dag, han fick se sin tidigare starka och oftast samlade mamma bara segna ner på plats och börja gråta. Min man stannade hemma från jobbet första gången jag bara låg i sängen och grät. Han vågade inte lämna mig ensam. Han var och är mitt största stöd.

Eftersom vi också flyttade samma år behövde jag ett nytt kontaktnät och jag försökte gå på stora nätverksträffar för entreprenörer. Det var en utmaning! Hur det gick? Jo, i mingelpauserna gick jag ut och kom tillbaka när föreläsningarna började igen. Nu har jag lärt mig att det går bra att hitta nya kontakter i mindre skala och under lugnare former över en fika på ett café.

Jag älskar verkligen att jobba med och sprida kunskapen om Feng Shui.

För mig handlar det om inre välmående. Vi är så starkt påverkade av rummen vi lever och jobbar i och jag skulle önska att medvetenheten om det blev större. Att många fler kan få till rum som är det bästa för just dem! Rum som stärker och lugnar, piggar upp och balanserar. Det låter kanske som motsatser men motsatser hör ihop och kompletterar, blir en helhet i balans.

Min favoritsymbol är Yin och Yang, som står för just det. Jag tänker, jobbar och gör det mesta i banor av Yin och Yang för att hålla min egen energi på en balanserad nivå. För mig med stundtals ”stökig” hjärna är också fria ytor och att skapa ordning superviktigt. Jag behöver verkligen ett friskt, bra och tydligt Chiflöde som stärker mig.

Hos kunder på konsultationer är jag fullt fokuserad och Njuter verkligen av det jag gör! Jag tycker om dialogen med människor jag besöker, att se deras ögon gnistra till när de själva ser möjligheterna i rummen. Det är ett nöje att vara ute och föreläsa om Feng Shui för jag vet vilken förvandling det kan bidra till hos människor. Jag älskar den där sekunden av Aha-upplevelse!

Ja de senaste åren har varit tuffa.

Har det varit värt det att starta eget? Definitivt! Jag kan inte tänka mig att jobba med något annat! Och det känns som en riktigt stor seger att jag kommit så här långt. Det går ju, bara jag ställer lägre krav på mig själv och tillåter att allt tar längre tid. Jag kan fortfarande vara engagerad i olika saker, bara jag kommer ihåg återhämtningen. Nu försöker jag lägga in vilodagar i min kalender efter kundmöten eller då jag varit ute och föreläst.

Och dessutom, det är helt ok att ta hjälp för att få struktur när jag inte klarar av det själv. Jag har haft uppdrag som projektledare, men idag har jag inte alltid samma helikopterseende och ibland villar jag bort mig i mitt företagande. Jag svalde den där stoltheten och tog hjälp av en mentor i entreprenörskap när jag fick möjligheten. Och nyligen tog jag hjälp av en coach för strukturen. Jag tror att vi alla borde vara duktigare på att se och erkänna, framförallt för oss själva, att vi inte är lika duktiga på vissa saker längre. Så skönt att få hjälp av någon annan att styra upp mig (ler).

Det gör ju inte mig mindre duktig på min specialistkunskap Feng Shui! Våga ta hjälp du också!  Kram Marianne.

Detta är del 1 av 3 från gästbloggaren Marianne J Rose

[wp-svg-icons icon=”quill” wrap=”i”] Lämna en kommentar

För lite mer än ett år sedan arbetade Isabel som är en 38-årig 4-barnsmamma heltid som sjuksköterska inom palliativ hemsjukvård och tränade kampsport 5 ggr/v. Hon beskriver som många andra att allt hon gjorde, gjorde hon helhjärtat och att det gick i 180. I dag är hon sjukskriven på heltid för utmattningssyndrom.
Som person beskriver hon att hon alltid ställt höga krav på sig själv. Hon har varit väldigt omtänksam, prioriterat och tänkt mer på andra än på sig själv, haft svårt att säga nej och att be om hjälp. Hon uppger att hon haft en väldigt dålig självbild, att hon inte värdesatt sig själv eller haft någon självrespekt. Hon har känt sig otillräcklig och sämre än andra och därför haft svårt för att ta plats. Idag vill hon dela med sig av sina erfarenheter av utmattningssyndrom och jag är säker att det finns ett och annat ni kommer att känna igen er i. Det gör i alla fall jag, och jag inser också när jag läser Isabels text att jag har en stor del i min tillfriskningsprocess kvar. Isabels blogg hittar du här.

Vad ledde fram till min utmattning?

Balansen mellan kraven och mina resurser gick inte ihop. Jag jobbade heltid, hade gått igenom en skilsmässa, mådde psykiskt och fysiskt dåligt. Tog hand om barnen, läste läxor, tränade, handlade, lagade mat, städade, tvätta, diskade, tog hand om hus, bil och hem.
Min kropp signalerade att det var dags att slå ner på tempot. Jag fick högt blodtryck, dålig koncentration, dåligt minne, tappade enkla ord och hade svårt att tänka klart.
Var alltid rosig om kinderna, var så stressad och uppvarvad men gjorde inget åt saken. Jag sov över natten och var redo att ta mig an nästa dag och så rullade det på. Jag hade inte förmågan att lyssna på min kropp. Huvudet sa en sak och kroppen en annan. Jag lyssnade på huvudet. Bit ihop och kör på.

Hur såg det ut när jag var som mest akut sjuk?

Jag insjuknade i augusti 2015 i migrän. Veckorna gick och migränen släppte inte, jag hade en konstant fruktansvärd huvudvärk och synförändringar. Jag var ljud-, ljus- och luktkänslig, blundade för att slippa ta in vanligt ljus inomhus, kunde inte läsa, bokstäverna flöt ihop.
Jag kunde inte ta in någonting, hade jättedåligt minne, kunde inte återberätta vad barnen just sagt. Orkade inte prata i onödan, ville bara vara tyst och ha det tyst omkring mig. Alla intryck tog kraft och energi av mig.
Jag hade inga fysiska krafter kvar, ville bara sova. Vilket jag gjorde, vecka efter vecka vilade jag och lät huvudet och ögonen styra mig i min aktivitetsnivå, som var att äta, sova, vila.

Efter 3 månader klingade den konstanta huvudvärken och synförändringarna av. Jag kunde då läsa text igen men inte ta in innehållet. Hur sakta och tydligt jag än formulerade orden för mig själv, så kunde jag inte återberätta det jag just läst.

Jag hade en handfull energi och när den var slut så var den slut, det räckte inte att gå undan och vila en timme. Jag fick lägga mig för natten och sova till dagen därpå och fick då ofta mer huvudvärk än dagen innan.

Vändpunkten/Lärdomar?

I takt med att huvudvärken började klinga av började jag gå på Stressmottagningens rehabiliteringsprogram. Under 8 veckor gick jag i gruppterapi och därefter 8 veckor i fysioterapi. De behandlade helheten, tog hand om både kropp och själ.

• Jag lärde mig att lyssna inåt.

Genom att lyssna inåt lärde jag mig vad som är viktigt för mig, vad jag värdesätter och prioriterar på olika plan i livet, familj, jobb, hälsa, sociala relationer. Jag skrev ner hur mina prioriteringar hade sett ut hittills, planerade om och frigjorde mer tid åt det som var viktigt för mig. Jag vill vara närvarande, ta väl hand om min familj, mina vänner, träna jobba och må bra.

• Jag lärde mig att lyssna på min kropps signaler.

Med hjälp av olika mindfulness-övningar lärde jag mig att uppfatta, känna av och lyssna på min kropps signaler. För mig var den största vinningen med övningarna att jag blev närvarande i nuet. Jag märkte att jag tog in det barnen sa på ett helt annat sätt, det blev lugnare i huvudet, tankarna for inte längre hit och dit. Jag lyssnade bättre och ställde relevanta frågor. Det kändes som att alla minna sinnen blev intonade, som när man ställer in skärpan på tv:n.

• Ta det lugnt och vila, tillåta mig själv att sitta stilla.

Jag kom fram till vad som låg bakom min oförmåga att sitta still. Tidigare ville jag hela tiden känna att jag uträttade något, annars dög jag inte. Jag ”skulle bara” ta hand om disken, tvätten, plocka, fixa, städa, innan jag tillät mig själv att sitta still, men jag kom aldrig dit. Att vila är någonting jag måste göra i dagsläget för att må bra. Jag har ”randiga dagar”, varvar vila efter en ”aktivitet”. Diska eller ta ut en tvätt följs av en kopp te i soffan. Vila för mig nu kan var att sitta i lugn och ro i tystnad iaktta naturen, lyssna på en ljudbok eller musik, se en film, meditera, få massage, gå på restorativ yoga.

• Jag lärde mig att prioritera och göra en sak i taget.

Jag förstod att jag inte behövde göra allt samtidigt. Att det alltid skulle komma nya saker som skulle göras, sysslorna skulle aldrig ta slut. Jag lärde mig att be om hjälp, det var inte ett tecken på svaghet, utan snarare ett tecken på mod och acceptans. Tidigare hade jag alltid haft många bollar i luften, haft svårt att säga nej, skulle vara duktig och klara av allt själv.

Livet idag- skillnad före/efter?

Eftersom jag inte är helt frisk än så styr min kropps signaler min aktivitetsnivå.

Jag lever efter mina inre värderingar.
Jag har tagit reda på vad jag vill med mitt liv, lärt känna mig själv. Jag vet vad jag tycker om att göra och vad som ger och tar min energi. Tidigare hade jag höga krav på mig själv, skulle klara allt. Tänkte mer på andras välmående än mitt eget.

Idag känner jag efter och lyssnar på min kropps signaler.
Innan hade jag inte förmågan att stanna upp och känna efter, huvudet sa en sak och kroppen en annan. Det fanns ingen koppling där emellan. Jag bara körde på.

Jag kan ta det lugnt, tillåta mig själv att sitta stilla.
Tidigare hade jag väldigt sällan ro i kroppen att bara sitta ner. Behövde vara ”duktig”, det fanns alltid något jag kunde göra, diska, tvätta, dammsuga, plocka, handla, fixa.

Jag kan prioritera och göra en sak i taget.
Tidigare hade jag många bollar i luften, kunde inte säga nej.

På det stora hela så är mitt liv lugnare och mer harmoniskt idag.
Jag gör någon mindfulness-övning varje dag, jag går på yoga ett par gånger i veckan, umgås med min familj och vänner i den mån jag orkar med.

Jag har lärt mig att jag mår så mycket bättre i kropp och själ när jag lyssnar inåt och tar det lugnt. Men den inre harmonin är en färskvara som kräver daglig träning för att upprätthålla.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Veckans gästbloggare är Anna Carlsson från Stockholm. Hon berättar om sin väg till utmattning som hon fortfarande kämpar att bli frisk i från. Hon har nyligen fått en ADHD-diagnos, samtidigt som hon har startat eget företag och skrivit en bok för barn om ADHD. Annas hemsida hittar du på adhdhjärtat.se och information om boken hittar du här.

Svetten började rinna och huvudet började snurra. En besk smak trängde fram i munnen och jag började må illa. Kvinnan mittemot mig på pendeltåget tittade på mig, jag kände hennes blick som en kniv rakt i hjärtat. När tåget stannade nästan sprang jag ut trots att benen knappt bar mig.

Jag var helt säker på att det var min åksjuka som gjorde sig påmind. Och så hade jag ätit dåligt, igen. Blodsockerfall kanske. Jag såg från den dagen till att alltid ha med mig en påse nötter i väskan, ifall det skulle komma igen.

Och det kom igen, tre gånger på två veckor. Alltid i samband med att jag satt på tåget hem från jobbet. Inga nötter i världen stoppade karusellen inom mig. Suck. Denna åksjuka tänkte jag och borstade av mig tanken på något annat.

Så kom det att jag var hemma tillsammans med en vän. Jag var arg och ledsen över en situation som vi diskuterade. Min väninna såg på mig och frågade gång på gång ”hur är det?”. Jag snubblade till och fick ta tag i bordet för att inte ramla. Min första tanke var att jag hade ätit bra den dagen, så ett blodsocker fall kunde det omöjligt vara!

Jag vaknade återigen på natten, jag hade börjat göra det de senaste veckorna. I natt kliade det på ryggen, jag låg vaken länge och kunde inte somna om. På morgonen bytte jag sängkläder, trots att det bara var några dagar sen sist. Efter lunchen svullnade mina händer upp och började klia. Jag suckade och minns när de gjorde det sist, för ett år sedan. Då hade jag gått till läkaren med misstänkt allergi men de hittade ingenting.

Denna gång slutade det inte klia. Klådan spred sig till benen, till armarna, fötterna, ansiktet. Efter några dagar så hade jag rivit mig så mycket att jag hade långa märken, blodröda formade efter mina naglar.

När jag i samma veva började ett nytt jobb hann jag jobba 3 dagar innan andnöden kom. Det var en fredag och jag var på väg hem från jobbet. Väl framme vid min station och i full färd med att hämta mina barn ringde jag till vårdcentralen. ”Jag tror att jag har en allvarlig allergisk reaktion” sa jag och berättade om andnöden, huvudvärken och klådan. Sköterskan beordrade mig att komma direkt och jag blev tvungen att ringa och be om att få ha barnen på förskolan lite längre.

Väl hos läkare frågade hen mig om hur jag hade det hemma. ”Jo hemma, hemma var det lugnare än vanligt. Eller ja, under semestern var det jättebra. Det har ju varit tuffa år med dotterns diagnos, sömnproblem och det att hon inte klarar av att vara på förskolan längre dagar. Vi får ju se nu när jag börjat nytt jobb och ska jobba längre dagar nu igen förklarade jag.” Läkaren tittade på mig och sa ”Du har panikångest, det kan uttrycka sig såhär”. Jag tittade på henne. Tog inte in vad hon sa.

Vaddå jag panikångest? Jag har fixat att förlora ett barn, levt med en supande pappa, varit i destruktiva relationer, druckit för mycket, svultit mig själv, skärt mig själv. NU, NU mår jag ju bra. Nu har jag allt jag kan önska mig. En familj, hus, jobb, ekonomi. Jag kan omöjligt må dåligt NU.

Jag tackade för mig och fick lova att hämta ut atarax för att i alla fall kunna sova lite bättre. Och så en sjukskrivning på det pga utmattning och panikångest.

Efter middagen satt jag och sambon kvar. Då brast det. Alla känslor kom som en orkan ur mig. Och jag kunde inte förstå, hur jag som har allt kunde känna så här. Varför kände jag mig olycklig? Varför?

Dagen efter lämnade jag barnen på förskolan och gick hem. Jag sprang omkring hemma och skulle fixa allt som jag annars inte hann. När jag hämtade hem barnen igen var hemmet skinande rent. Nästa dag fortsatte jag. Huset har aldrig varit så iordningställt och rent någonsin. Varje dag hade barnen lov att ta med sig kompisar hem. Jag gav dem mellanmål, jag bakade. Jag fixade och donade.

Så en dag tog det bara stopp. Det var som när någon drar ut proppen i badkaret. Det var inte vatten som rann ur utan all min energi. Barnen var lämnade på förskolan och jag damp ner i soffan. Jag la mig ner och väcktes av telefonen. Jag skulle ha hämtat barnen för 45 minuter sedan. Jag sprang, ursäktade mig och kände mig som världens sämsta. Hemma fick barnen klara sig själva en timme tills deras pappa kom. Själv låg jag i fosterställning i soffan och stirrade rakt fram.

Fosterställning, sova, soffan. Där låg jag nästan i 2,5 månad. Barnens pappa jobbade, kom hem, lagade middag, badade barn, lekte med barn, nattade barn. Jag själv. Jag orkade knappt hålla ögonen öppna. Jag var slut och jag trodde aldrig någonsin att jag skulle komma tillbaka, aldrig någonsin.

Sakta började jag ta mig ut. Gick till affären. Lagade middag, satt kvar vid bordet och spelade med familjen. Sakta men säkert orkade jag lite mer och lite mer.

// Idag är det 1 år sedan jag blev sjukskriven för utmattning syndrom. Fortfarande idag tar jag slut. Orkar inte, men tack vare mitt enormt bra nätverk av vänner och familj fixar jag att leva lite.  Jag är tacksam för att min väg tillbaka inte blev flerårig även om jag fortfarande idag känner mig allt annat än frisk. Men jag har i alla fall tagit mig upp för den brantaste backen. Dessutom fick jag min ADHD-diagnos för en månad sedan vilket gjort mig ännu mer öppen och mottaglig för att se mina svårigheter och min problematik.

Mina symtom för utmattning och stress har varit synliga under minst 1 år innan jag blev sjuk. Och minst 2 gånger har jag sökt vård för någon av dem:

• Huvudvärk – ofta mest påtaglig vid sociala tillställningar
• Magont -ofta vid besök hos vänner
• Klåda
• Glömska – en dag stod jag utanför mitt hem och skulle låsa, men jag kunde inte för allt i världen komma på hur…
• Gråtmild
• Svullna händer
• Ont i rygg och axlar
• Sömnproblem
• Ångest
• Trötthet -jag somnade stående på jobbet en gång. Jag tog två graviditetstest. Jag började äta järn rik mat, inget hjälpte, såklart.

Jag vill med min text uppmana till att lyssna på sin kropp och söka hjälp i tid.

Gästbloggaren publiceras varje Söndag, vill du bli nästa veckas gästbloggare. Kontakta mig på jessica@nestorforlag.se

Idag kommer Clara Löfvenhamn dela med sig av saker hon lärt sig genom sin utbrändhet. Clara är grundare av bossbloggen där hon bloggar om ledarskap, karriär och personlig utveckling för den som är eller vill bli chef.

Jag vet inte hur din relation är till arbete, prestationer och karriär – men min har varit direkt osund och jag håller på att återhämta mig från en utbrändhet. Till saken hör att jag gillar att jobba. Jag är ambitiös, tycker om att prestera och att både infria och överträffa folks förväntningar. En typisk fröken Duktig. Dessutom är jag en rastlös själ som vill ha olika projekt i gång samtidigt eftersom det stimulerar mig. Så under de flesta av mina drygt tio verksamma år har jag studerat och arbetat ideellt. Men det är inte anledningen till varför jag gick in i väggen vid 27 års ålder och trots det fortsatte att jobba och plugga i 1,5 år till.

Väggen är allt annat än en behaglig upplevelse och om du får möjlighet att undvika den – gör det.

Mitt problem var att jag var en överambitiös arbetsnarkoman med dålig självkänsla och prestationsångest. Jag ville uppnå saker. Att ha en lugn dag fick mig att bli grinig, deppig och ifrågasätta min rätt att existera. Erkännande och bra resultat blev istället en kick. Fröken Duktig fick bekräftelse och jobbade ännu mer och ännu hårdare. Inte förrän jag blev sjukskriven för min utbrändhet förstod jag var inne på helt fel spår. Att prestationsångest faktiskt kan löpa amok och skada en för livet.

Eftersom jag vet att jag inte är ensam om att ha upplevt det här tänkte jag dela med mig av några av de saker som jag har behövt inse och förstå för att bli frisk från min utbrändhet. De gäller kanske inte dig alls, men de kan förhoppningsvis bidra med nya perspektiv och tankar om du själv har haft problem med fröken Duktig-syndromet, prestationsångest eller arbetsnarkomani.

Här är fem insikter som min utbrändhet har lärt mig:

Mitt värde som människa beror inte på hur jag presterar

Alla människor har ett värde, alla är vi lika värdefulla. Det gäller mig och det gäller dig. Jag trodde länge att jag behövde vara framgångsrik för att betyda något men insåg under min sjukskrivning att  det inte stämmer. Jag kommer alltid att kunna utvecklas och bli bättre som människa men det spelar ingen roll vad jag jobbar med eller vad jag tjänar: jag duger ändå. Det var en väldigt viktig insikt och acceptans som jag behövde för att börja bli frisk från utbrändheten.

Be om hjälp om du behöver det

Du måste ta ansvar för dig själv och dina handlingar –  men det innebär inte att du inte kan, bör eller får be om hjälp. Gör det och ta emot den när den erbjuds. Oavsett om det gäller profesionell hjälp från vården eller praktisk sådan från familj och vänner.

Om du stöter i glastaket, inte trivs eller får komma till din rätt – byt arbetsplats

Om du är på en arbetsplats där dörrarna inte bara är stängda utan låsta eller glastaket är för tjockt och okrossbart: byt arbetsplats och gör det så snart du kan. Att stanna på en arbetsplats där du inte trivs kan jämföras med ett destruktivt kärleksförhållande. Det kan vara väldigt lärorikt men är knappast hälsosamt i längden. Sök dig därifrån.

Glastak är fantastiskt vackra så länge de inte hindrar dig från att utveckla din fulla potential. Kan du inte krossa det? Gå vidare och ta dig ut någon annanstans.

Ta hand om dig

De viktigaste sakerna vi alla behöver är egentligen bara tre: mat, sömn, motion. That’s it. Har du barn eller djur måste givetvis deras behov klart sättas före dina egna många gånger. Men utan dessa tre behoven tillfredsställda så orkar ingen av oss med varken jobb eller liv i längden. Ät ordentligt, sov så mycket du behöver och motionera sunt och förnuftigt. Det är utgångsläget. Resten av livet är färgen som smyckar tavelduken.

Livet går inte ut på att jobba

Alright. Det känns som att sparka in en vidöppen dörr, men det tog nära tio års arbetsliv och en utbrändhet för mig att inse det: livet går inte ut på att jobba. Klyschigt? Ja. Sant? Oh yes!

Jobbet är inte allt. Det är okej att inte jobba jämt. Det är rent utav okej att inte jobba alls om en kan sörja för sig själv på ett lagligt och moraliskt sätt utan arbete. Jag tycker fortfarande om att jobba, jag är fortfarande rastlös och får kickar av att göra bra ifrån mig. Skillnaden från nu och då är att mina drivkrafter idag är sunda, att jag ser till att få bra återhämtning i vardagen och att jag gör annat än att jobba: jag lever.

Sedan har jag givetvis en bit kvar att gå. Prestationsångesten kommer och hälsar på ibland. Jag måste aktivt påminna mig själv om att ha kul och inte bara jobba. Tyvärr är ju ingen personlig utveckling en rät linje med snabba resultat men jag är ändå tacksam för att ha fått dessa erfarenheter. Jag behövde den väckarklockan för att inse att livet sker här och nu. Har du några bra tips på lager för att stävja prestationsångest? Dela gärna med dig av dem, man kan aldrig ha för många sådana på lager.  

Ta hand om dig!

Clara, Bossbloggen

Bossbloggen är faktiskt min ultimata träning på att göra något för att det är roligt och spännande och inte bara nyttigt – så kul!

Gästbloggaren publiceras varje Söndag, vill du bli nästa veckas gästbloggare? Kontakta mig på jessica@nestorforlag.se