koncentrationssvårigheter


Koncentrationssvårigheter

KoncentrationssvårigheterJag vet inte vad ett normalt koncentrationsspann ligger på. Men har man levt ett helt liv med koncentrationssvårigheter så kan jag säga att det också känns helt normalt. Man vet ju liksom inget annat. Ofta är det ju först i skolan som koncentrationssvårigheten blir ett problem. I vardagen klarar man ju sig (med lite missar här och där) ok. Det sorgliga är att den första tanken som slår en när man börjar känna av sina svårigheter inte är att det är koncentrationen det är fel på, nej tvärtom tycker man ju att den finns där. För koncentrera sig det gör man, allt man kan. Nej den första och kanske enda tanken man kan komma på är att man är dum.

Jag minns så väl när jag satt och lyssnade på fröken, jag såg hur hennes läppar rörde sig, och jag trodde att jag faktiskt hörde vad hon sa. Men när klasskompisarna frenetiskt börja bläddra och skriva i sina böcker och jag verkade ha missat allting då känner man sig inget annat än just dum. För jag har ju varit närvarande, hela tiden.

Nej , jag kanske faktiskt inte hörde vad fröken sa, även om jag trodde att jag gjorde det. Men jag registrerade mönstret på hennes tröja, att hon såg trött ut och att hon hade sminkat sig idag. Jag såg också de fyra fåglarna som hela tiden cirkulerade utan för fönstret, jag fantiserade om att klappa dem, att de istället för busken cirkulerade runt mig. Jag registrerade Anna och Lisas blickar mot varandra, att de verkade vara ovänner idag och att Olle tuggade tuggummi fast att man inte fick. Mikael kladdade på sin bänk och Arvid styckade sitt suddgummi. Det var så mycket som jag faktiskt registrerade under lektionen, kanske inte bara just det läraren sa.

Än idag kan jag komma på mig själv med att faktiskt inte lyssna, fast att jag faktiskt försöker. Jag funderar på hur de ser ut i alla andras huvuden, de som sitter gentemot mig. Om de lyssnar, eller om det bara ser så ut.

För det syns ju inte alltid utanpå att man är ouppmärksam, men det känns, inuti. Jag är ju vuxen nu, men efter varje möte frågar jag fortfarande mig själv: vad var det som sades, egentligen?


Arkivarie sökes!

Ibland känns det som tanketrängseln gör mig sjuk, försvagad. Det är som att tankarna hela tiden slåss och knuffas med varandra och förökar sig obehindrat. Jag kan inte urskilja vilken tanke som är störst, starkast eller viktigast.

Tankarna kväver mig, ändå matar huvudet mig hela tiden med en andra innan jag hunnit svälja den första. Jag blir svag, yr och försöker slå undan dem, vilket gör att jag blir mer trött då jag ständigt misslyckas. Efter en lång kamp blir jag förlamad, helt tom. Man skulle kunna tro att det är en skön känsla, men det är det inte. Man känner sig ihålig, kall, huvudet svarar inte ens på ett eko.

Jag vet inte vilken känsla som är värst, men jag önskade att jag hade någon som sorterade upp bland allt därinne. Strukturerade upp de i olika lådor med färgkoder, låste och behöll nyckeln.

Någon som kan tänka sig att ta på sig det jobbet?


Utanför min dörr…

Aron är 15 år och går i skolan. Inget funkar och föräldrarna får mycket klagomål på honom -han bråkar, struntar i läxor….

En penna faller hårt i golvet.

struntar i läxorna, är kaxig mot lärarna. När föräldrarna försöker att prata med Aron blir han rasande arg och skriker…

Någon går förbi utanför. Jag hör röster, skratt och ljudet av en nyckelknippa som i jämntakt slår mot någons ben.

Aron är 15 år och går i skolan. Inget funkar och föräldrarna får mycket klagomål på honom -han bråkar, struntar i läxorna, är kaxig mot lärarna. När föräldrarna försöker att prata med Aron blir han rasande arg och skriker…

Fiskmåsarnas skriande tränger in genom det öppna fönstret, jag  hör barns lek utanför. En fotboll som rullar mot fram och tillbaka på hårt grus.

När föräldrarna försöker att prata med Aron blir han rasande arg och skriker: Ni fattar ju ingenting! Båda föräldrarna är övertygande om att det Aron menar när han säger att de inte fattar…

Vad kommer ljudet i från, gnisslande, brummande. En byggarbetsplats, vart bygger de någonstans? Tittar ut genom fönstret. Undra vad de bygger för något? Någons telefon ringer. Den som svarar låter bekymrad, undra vad det handlar om. Jag lämnar fönstret och går åter till mitt skrivbord.

de inte fattar, är att han håller på med droger. De ordnar med drogtest som dock är negativt och de försöker att ge honom droginformation.

Doften av kaffe tränger sig in i mitt rum, jag hör koppar som trivsamt klingar mot varandra. En dörr stängs, en annan öppnas. Någon tittar in med ett leende och säger hej. Jag lägger ner texten jag försökt att läsa den senaste kvarten. Kaffe först, sen börjar det om från början igen.