socialt arbete


Att vinna tillit

Att vinna tillit

Även kargt levande växter kan blomma

Att vinna tillit måste vara det finaste som finns. Det måste räknas som den högsta vinsten. Det känns som jackpot varje gång. Jag ler med hela mitt hjärta och blir påmind om att det är därför jag är här, för att du ska få uppleva den där tilliten om så bara för en gång.

Jag vill bara omfamna din rädsla och be dig lita på mig, men vet att plötsligt en dag är den där, tilliten. Den finns mellan oss, så tunn, vacker och skör att den vid fel rörelse kan spricka. Jag beundrar den varje gång, som en magisk bubbla mellan oss i glimrande färger, och tänker att den här, den har jag skapat, men mina bara händer, format den och färgat den. Jag.

Jag ställer mig på pallen och kommer hem med första priset. Jag vet att den lätt faller ut min hand men när jag väl har den så njuter jag varje gång. Känner äkta glädje och vill fånga stunden, bura in den.Att vinna tillit

Det är som att gå på is, jag får vara varsam, gå med försiktiga steg fast att jag vill springa. Låta vissa ord mjukt lämna min tunga och andra stanna kvar. Svälja dem så hårt att jag får ont i magen. Jag måste vara lyhörd, spegla varje rörelse i ditt ansikte, dina rastlösa händer och din tunga kropp. Att få tystnaden att tala är magiskt, önskar att jag på något sätt hade kunnat bära med mig den där känslan även efter vårt möte. Det är en konst och den konsten kan jag. Jag får ständigt påminna mig om det, ge mig själv ett diplom, sätta upp ett på väggen efter varje lyckat möte.

Jag behöver säga till mig själv att jag är duktig, att jag är bra, och jag skulle vilja säga till dig, att du just gjorde min dag 

Lämna en kommentar


Äran att få hjälpa

Äran att få hjälpa

Äran att få hjälpa

“När vi lättar en annan människas börda, kan vi aldrig betrakta oss som onyttiga”

-Charles Dickens

“Tror du verkligen att du kan hjälpa någon,” är en fråga jag ofta får höra när det gäller mitt yrkesval. Nej jag tror inte att JAG räddar liv. Jag tror inte att folk genom att möta mig blir nyktra eller slutar begå brott. Det är ett val och ett arbete varje individ gör själv.

Jag älskar däremot att få ge, och att få ta emot. Att få en persons förtroende är den största gåvan man kan få, det är en ära, en ynnest.  Att få ta del av en människas liv, att underlätta, om så bara för en stund 


Maktmissbruk när den är som bäst

Jag mötte ett par ögon igår. Ett par ögon där den sista strimman av ljus just slocknat, där hoppet var på väg att drunkna i ett hav av tårar. Bara några minuter innan jag öppnade min dörr hade hon just avslutat ett samtal, ett samtal där DU just dragit bort mattan under hennes fötter. Där låg hon nu, med tårfyllda ögon och försökte långsamt ta sig upp med en uns värdighet.

Ja, jag vet. Det är inte ditt fel,  du får bära hundhuvudet för något din myndighet beslutat, och jag vet att det inte är en lätt uppgift, men jag behöver bara skrika rakt ut.

-Det är inte så här det ska gå till!!

Varför bygga luftslott när ni inte ger dem inträde?

Jag vet att du bara har till uppgift att visa upp tändsticksasken och möjligtvis ge dem en tändsticka. De ska själv tända den och hålla lågan vid liv, det som förvånar mig är att du sedan  har makten att släcka den.

En person som själv tagit sig ur ett missbruk, försöker mota bort sin psykiska ohälsa och långsamt ta sig tillbaka till verkligheten och blir mött av det här!

Som myndighet har man misslyckats, förlorat, när sådant här händer. Men tyvärr är det ingen annan som tar på sig skulden än den som minst behöver den, den drabbade. Istället borde man skämmas, dra sig tillbaka och be om ursäkt för sina misstag, men inte. Ni är större och starkare så när ni ser någon kravla sig ur hopplöshetensbrunn har ni all rätt att trycka ner dem igen, eller?

Jag vill tro att ni är bättre, ni vill bättre , kan bättre. Vi har inte rätt att behandla människor så här, det är inte så här det ska gå till! Vi ska inte sparka på dem som redan ligger. Vi jobbar med liv, vi får aldrig glömma det oavsett hur högt på karriärstegen vi klättrar. Bakom varje beslut vi tar blir minst en person drabbad.

Vi måste samverka, vi måste sluta skada folk, vi måste bli bättre!

Jag fick plocka upp spillrorna du orsakat och försöka lappa ihop dem så gott jag kunde trots att jag inte hade de rätta verktygen, för de sitter ju din myndighet på.

Jag undrar hur DIN dag i andra sidan av luren ser ut? Hur känns det i dig när du måste blåsa ut ett ljus du själv har tänt? Jag hoppas att du får hjälp och stöd, du kan behöva det. Det måste vara tufft att vara den som raserar andras drömmar. På bara några minuter kastade du bort ett helt år av hennes liv, plus en del av hennes framtid. Och sen gick du hem som vanligt och lagade middag?

Det är meningen att det ska göra ont i oss också när vi gör fel, för oavsett vilken makt vi besitter har vi aldrig rätten att behandla folk hur som helst. Dagen då jag möter ett par ögon som förlorat hoppet utan att jag bryr mig är dagen då jag byter jobb. Jag vill inte vara en del av de som tar, jag vill vara den som ger.

-Tack, det känns bättre nu, sa hon innan hon lämnade mitt kontor.

Men jag behöver jag inga tack för att sova gott om nätterna. Jag behöver bara känna att jag har gjort det bästa jag kan för att hjälpa till, och inte tvärtom.

Jag kommer att sova gott i natt, gör du?

 


Jag tror….

“Tror du verkligen att du kan hjälpa någon, tror du att du gör någon skillnad?” är en fråga jag ofta får angående mitt val av arbete.

Nej självklart tror jag inte att jag kan förändra någons liv, men jag tror att individen själv alltid har ett val att göra det. Jag tror på att så frön. Jag tror på att finnas till hands när de gror och jag tror på att visa redskapen som behövs för att kunna skörda. Jag tror på att vara ett stöd, en trygghet, en hjälpande hand. Jag tror att varje människa behöver kärlek, trygghet och uppskattning om så bara av en enda person. Jag tror på att underlätta någons dag, någons timme eller någons minut. Jag tror på att peka ut riktningen, visa vägen, men att låta personen gå själv.

Jag tror på att varje missbrukare, hemlös eller kriminell är någons barn, någons syskon, någons vän. Och jag tror att det alltid finns minst en person där ute någonstans som älskar denna människa. Jag tror att om mitt jobb inte hjälper individen själv, så hoppas jag att de hjälper de i hans omgivning som håller av honom. Så ja, jag tror att socialt arbete ofta hjälper någon, och ja, jag tror att det gör skillnad.