sömnproblem


Sömnlösa nätter 2 kommentarer

Varför sover du inte? Ligg still! Gå och lägg dig! Somna om!

Jag har brottats med sömnproblem hela mitt liv. Eller ja, problem och problem. Det är ju min vardag så fram till att jag träffade min man (en person som sover hela nätterna) trodde jag inte att det var ett vidare problem. Visste faktiskt inte att personer kunde somna genom att bara lägga sig ner, eller somna om ifall de önskade. Det hade i alla fall aldrig hänt mig. Idag har jag ändå accepterat situationen och tycker absolut att den är bättre än tidigare, ändå kan en sorg ibland bara falla över mig så som just nu. Klockan är fyra och här sitter jag, och vill sova.

Det känns orättvist!

Jag tar hand om mig själv. Lägger mig alltid i samma tid, motionerar, äter bra och har ett minimum intag av koffein. Jag dricker ingen alkohol, mediterar, försöker att inte stressa, utövar yoga och acceptans. Jag är snäll mot mig själv och min kropp. Ändå är den där, sömnlösheten. Jag gör verkligen allt jag kan, mer än många andra, men får ändå inget tillbaks. Så klart skulle sömnen varit ännu värre om jag inte intagit mina säkerhetsåtgärder, men ändå.

När andra klagar på trötthet vill jag ibland bryta ihop och gråta.

Så du har sovit dåligt EN natt?

Jag kanske tvärtom sover någorlunda bra EN natt. Jag slåss mot orättvisan men vinner aldrig. Jag vet hur viktig sömnen är ändå kan jag inte med några medel göra den bättre. Det gör mig ledsen, arg, nedslagen. Kroppen kan vara så trött, ögonen så tunga, men när huvudet väl har vaknat är den omöjlig att stoppa. Tankarna far liksom runt i hela kroppen och till slut går det inte längre att ligga still.

Men ligg bara så somnar du om försökte min man säga till mig när vi träffades. Jag låg länge och räknade timmarna medan hans snarkade bredvid. Att ligga still gör mig många gånger än mer frustrerad och uttröttad. Tankarna får ingenstans att ta vägen och då låter dem mig inte va. Anledningen till sömnsvårigheter kan vara många men för mig är det ADHD-hjärnan som sätter igång, och när den har vaknat är den ostoppbar. Det är en aldrig sinande ström av tankar. Dom är så starka att jag oavsett motstånd dras med.

Det är bara att…..

stänga av, blunda, räkna får. Om det ändå vore så lätt! För vissa personer är det säkert det. För andra inte… Dom som själva inte lider av sömnsvårigheter har många gånger svårt att förstå problemet. Men varför kan du inte sova om du är trött, frågar min man mig som att det skulle vara den självklaraste saken i världen. Ha, om jag skulle ha ett svar på den frågan! Som om jag själv skulle få bestämma när min hjärna ska släcka ner!

Jag kan inget annat än att acceptera att min liv består av en hel del sömnlösa nätter, det svåra många gånger är att få omgivningen att göra det också. Att få din sömnlöshet att inte störa resten av familjen, att inte låta din trötthet spilla ut på resten av ditt liv.

Nej nu blir det kaffe och sedan dusch. Godmorgon!

Lämna en kommentar


Sömnen först! 2 kommentarer

sömnlösJag har fått en ändrad syn på det där med att sova. Eftersom jag alltid haft sömnproblem kan jag säga att den inte varit högprioriterad i mitt liv. Jag har alltid haft svårt för att somna in, vaknar lätt (och ofta flera gånger) under natten, och vaknar tidigt på morgonen. I morse när jag vaknade vägrade jag att öppna mina ögon, för gör jag det och kollar på klockan är det ofta kört (det är det i för sig ändå). Jag vill och försöker somna om. Kroppen är tung, ögonen svider, JAG VILL SOVA. Men min hjärna…..suck….när den har vaknat är det kört. Då är popcornmaskinen igång. Då hoppar tankarna kors och tvärs där inne. Jag öppnar ögonen 4,40. Suck!! Blundar hårt, försöker stänga av, men efter en timme ger jag upp. Huvudet har nu eldat upp kroppen som inte heller kan ligga still.

Jag har aldrig kunnat sova länge, oavsett när jag går och lägger mig. Min hjärna vaknar mellan 4-6 och då är det bara att stiga upp. Tidigare ställde jag klockan vid 5 och tog en joggingtur eller en långpromenad med hundarna innan jobbet eftersom jag visste att jag ändå inte kunde sova särskilt mycket längre, det var liksom ingen idé att försöka. Men nu försöker jag istället lapa i mig varenda liten minut extra sömn. Sömnen behövs för kroppens återhämtning och uppbyggnad, och jag som ligger på en hög ångest- och stressnivå behöver verkligen låta min kropp vila den lilla stund den kan.

Min största rädsla (förutom dödliga sjukdomar, krig och naturkatastrofer) är att bli deprimerad eller utbränd, och det kan jag förebygga genom en god sömn. Det är svårt att ställa två bra saker bredvid varandra och göra ett val, motion vs sömn.Tidigare prioriterade jag mina hundar och min träning. Det fanns liksom inga ursäkter till att inte stiga upp och bara gå rakt ut genom dörren. Men nu har jag prioriterat om. För mig kommer sömnen först. Jag behöver sömnen för att orka träna, för att orka jobba,  för att kunna leva. Även om det bara är några minuter extra.

Så fastän att det oftast inte går, även om aldrig somnar om, vill jag numera inte sluta försöka.