Tänkt vad livet bjuder på överraskningar. Man ska väl vara glad att man inte vet dem alla i förväg. Augusti kommer jag minnas som månaden då vi köpte och förhoppningsvis sålde (om allt går i lås) vårt hus, och nerverna har minst sagt legat utanpå. Jag har haft svårt att sova, ja över huvudtaget tänka, jobba, göra något annat än att tänka på flytt, packning, renovering och alla katastrofscenarion som kan inträffa där emellan. Tänk att saker och ting ändå kan förändras så fort. Känns som att det ligger en helt ny (fantastisk) värld framför mig. Just nu väntar jag bara på att alla datum ska spikas, så att den riktiga planeringen kan komma igång. Först därefter gissar jag att känslorna kommer falla på plats igen.
Jag kommer inom kort börja plocka ut min semester (så skönt). Jag ska också påbörja nästa terapiklient, skriva på min examensuppsats och renovera vårt hus. I magen känns allting rätt men vi får se vad livet säger om det. Jag är säker på att hösten kommer gå med rusande fart och vips är det nytt år (vilket jag ser såååå mycket fram emot då mina studier kommer vara avslutade) och jag förhoppningsvis kommer ha energi att vara mer aktiv i företaget (och livet) igen. Förmodligen väntar ytterligare några nervkittlande dagar och sömnlösa nätter innan allt är avslutat. Det är med blandande känslor man lämnar över vårt hem, vår trygghet, vårt 12-års projekt i någon annans händer. Men mer om det i något annat inlägg. I framtiden kanske bloggen kommer bestå mer av hustankar och renoveringsprojekt än något annat, vem vet? Livets förändring. Fortsättning följer…
