Allmänt


Ett förlåt…   Recently updated !

Förlåt för alla gånger jag trampat på dig, inte lyssnat till vad ditt hjärta vill säga. Förlåt för alla de gånger jag låtit andras behov komma före dina och för alla de gånger du självdestruktivt tvingats att strunta i dig själv. Förlåt för att jag inte tagit hand om dig som jag borde. Jag borde låtit dig vila mer, njuta oftare och inte tagit allt på så stort allvar.

Förlåt för att jag byggt en stor mur runt dig, den var till för att skydda dig, men tillslut blev den så hög att du inte ens kunde se ut. Förlåt för att jag inte försökte riva den och förlåt för att jag ingen släppte in.

Förlåt för att jag inte gett dig den hjälp du behövt, förlåt för att jag puttat bort allt som kommit för nära. Förlåt för att jag inte kunnat skydda dig tillräckligt från alla sorger och för att jag inte kunnat reparera ditt trasiga inre.
Förlåt för att jag inte gett dig tillräckligt med beröm, för att jag inte klappat dig på axeln eller låtit dig stanna upp för att beskåda dina mästerverk. Vi river alla murar. Börjar om nu. Förlåt.


Vissna tulpaner och bokföringsproblem

Torsdag kväll. Hund i knät och tekopp i hand. Finns inget jag älskar mer än de här stunderna.

Har precis stängt igen datorn. Hela veckan har bestått av arbete med årsavstämningen. Så fort jag löst ett problem och tror att jag är färdig för att fira dyker nästa upp. Från att känna sig helgrym och ena stunden ropa hell yeah får man andra stunden ett slag i magen.

Men om jag ska se det från den positiva sidan har jag bara ett problem kvar att lösa ( det trodde jag i för sig vid de fyra senaste hindren också ) men oj vad jag lär mig!

Äh, vem försöker jag lura, har redan glömt det jag lärde mig när jag löste alla de tidigare svårigheterna.

I morgon SKA jag lösa det, annars vet jag inte vad jag tar mig till. Känner att jag blir sur och snäsig så fort någon bara andas i min närhet när jag sitter med bokföringsfrågorna, så nu måste det få ett slut. Annars kastar förmodligen resten av familjen ut mig inom kort.

Bjuder er på bilder från mina vackra vissna tulpaner. För det är ungefär så jag känner mig just nu. Vacker och vissen? Blöt om fötterna men torr i huvudet? Nej det lät helt klart bättre i tanke än i skrift, jag tar tillbaka det (men bilderna, ja dom får vara kvar).


Tre saker   Recently updated !

3 saker jag ser fram emot

  • att min “steg ett” utbildning ska starta igång
  • IDAP-utbildningen på jobbet
  • våren

3 saker jag gillar

  • DJUR
  • bananer
  • människor som är sig själva

3 saker jag inte gillar

  • kött
  • oärlighet
  • överlägsna människor

3 saker jag vill

  • styra över min egen tid
  • bo i ett hus på landet
  • ha MASSA djur

3 saker jag borde

  • träna
  • gå till frisören
  • tvätta golven

3 saker jag kan

  • skriva
  • lyssna
  • göra dadelbollar

3 saker jag inte kan

  • vara noggrann
  • göra saker jag inte är intresserad av
  • laga mat

3 saker jag ofta pratar om

  • företagande
  • min hund
  • drömmar om framtiden

3 saker jag önskar mig

  • ett hus på landet
  • mer pengar på sparkontot
  • en fantastisk härlig lokal till mitt företag

3 saker jag blir lugn av

  • djur
  • te
  • rutiner

3 saker jag blir stressad av

  • oljud
  • sitta still
  • att inte ha något att göra

3 saker jag ska göra i veckan

  • promenera med hunden
  • yoga (nu har jag skrivit det här, nu måste jag göra det)
  • läsa ut min bok
Ja, han ser livrädd ut, men han är ok 🙂

Att så ett frö

Att så ett frö

Att så ett frö

Jag har tänkt mycket på det där du sa, säger hen och tittar på mig allvarligt. (What!! Vad fan har jag sagt, tänker jag och hjärnan går på högvarv).

Jag som tänkte ha ett snabbt möte, förväntade mig att hen ville ha det samma, men vad vet egentligen jag?

Hen sätter sig ner bekvämt i stolen, som att hen väntar på att jag ska köra igång.

Jag ska byta tjänst så du kommer få träffa en annan handläggare istället för mig, säger jag.

Jag förväntade mig någonstans en lättnad, men kanske var den känslan bara min.

Nej men det är inga problem, jag uppskattar att prata med dig. Jag kommer dit du är.

Det var inte orden jag förväntade mig att höra, men, vad vet egentligen jag?

Det slår mig efter vårt möte att jag under flera år har arbetat med att så frön. Varje dag. Jag kastar dem runt mig, sprider dem hejvilt. Men glömmer ofta bort vad det är jag planterar. Sen ligger de där och gror, i veckor, månader eller år utan att jag ens längre är medveten om just det där fröet.

Och om det finns något som jag älskar mer än att så, så är det just att få se det där fröet utvecklas och växa.

Som personen jag nu hade framför mig, som berättade att tanken jag givit hen efter vårt samtal hade börjat växa och slå rot. Så vackert att jag nästan blev tårögd. Tänkt att något litet man säger kan förvandlas till något så stort och vackert!

Ibland får man påminna sig om att man faktiskt är en av anledningarna till fröets tillväxt och blomning.

Det är så lätt att förminska sig själv och sitt arbete när man arbetar med att så frön. För det är sällan man ser hela ängen samtidigt stå i blom.

Men egentligen är varje enskild blomma viktig. Även om den gror, växer och blommar utan att du ens är medveten om det eller någonsin kommer att få beskåda dess skönhet och utveckling. Därför är det viktigt att påminna sig om att all tillväxt börjar just där…med att så ett enda litet frö.


Ut med det gamla, in med det nya   Recently updated !

Utsikt från ett snart välorganiserat kontor

Igår uteblev två av mina klienter och jag fick mig en välbehövlig rensning av kontoret istället. Säkert fanns det något viktigare att göra än att vända massa papper men det kändes så otroligt skönt med luft i lungorna.

Paus.

Att rensa om blir som en nystart och det är vad det här året är för mig. En ny start.

Samtidigt som jag lämnade jobbet plingade det till i telefonen och en faktura på 29 995:- trillade in.

Ångest.

Men i helgen har jag för avsikt att färdigställa bokslutet, betala fakturan och fortsätta kapa löst hängande trådar. Mitt mål är att förbereda för att februari får en ren och organiserad start. Både utanpå och inombords.


Jag hoppas att du inte såg

Jag skrattade idag, jag hoppas att du inte såg.

Förr skrattade jag jämt, det hoppas jag att du kommer ihåg.

Men jag förlorade mig med dig, hittar inte längre mitt jag.

Så när små glimtar av ljus nuddar mig, känner jag alltid ett obehag.

Jag är rädd för att du tvivlar på min kärlek, nu när du inte längre är här.

Jag är rädd för att du inte känner, hur älskad du faktiskt är.

Fast att du är borta, forsätter tiden att gå.

Allting är nästan som vanligt, jorden snurrar på.

Jag trodde att allting skulle stanna upp, i och med dig.

Men kanske skedde den förändringen, bara inom mig.

Jag är så rädd för att minnena bleknar. Det är det enda av dig jag har kvar.

Kanske därför jag klamrar mig fast i sorgen, så att jag på något sätt dig spar.

Hur kan jag möjligtvis känna positiva känslor igen, utan dig.

Jag skyggar undan från ljuset, vill inte att det ska träffa mig.

Men du är hos mig… jag vet det nu.

Hur skulle jag annars kunna andas, om luften inte vore du.

Hur skulle solen kunna lysa, och blommor fortfarande slå ut.

Hur skulle himlen kunna ändra färger och dagen ta slut.

Hur kommer det sig att dagen, alltid börjar om igen.

Kanske ser du allt nu, uppifrån himmelen.

Hur skulle kärlek kunna finnas om det inte vore för dig.

Jag vet att du finns kvar, du finns här med mig.

Jag skrattade idag och på något sätt hoppas jag att du inte såg.

Med dig skrattade jag jämt, det hoppas jag att du kommer ihåg.


Att inte göra våld på sig själv

Har du hört talat om good enough, frågade psykologen mig. Det hade jag ju, Piagets teorier var nog något av de första jag läste på högskolan men tog det liksom aldrig till mig. Förrän jag fick den där frågan. Då trillade poletten ner.

Du behöver inte vara världens bästa mamma Jessica, du behöver bara vara tillräcklig säger hon och tittar på mig. Vad är tillräckligt för dig?

Att göra allt man kan utan att göra våld på sig själv kom jag fram till var min gräns. Slut på ett välpolerat hem och sju sorters kakor. Något i mig dog där och då (och det är jag glad över). Har aldrig passat in i rollen som världens bästa mamma. Den kvävde mig. Kändes som en alldeles för trång kostym.

En tidigare vän kunde under småbarnsåren komma hem till mig och städa, jag kan inte förstå att du orkar bo så här, kunde hon säga. God enough repeterade jag för mig själv. För både jag och min man är människor som tycker om ordning och reda, ja man skulle till och med kunna säga välpolerade hem. Men med två små barn i huset, smulor på bordet och små chokladhänder på dörrlisterna var det där välpolerade hemmet ett minne blott. Att prioriteters sömn, relationen eller att försöka överleva själv är så sjukt mycket viktigare än lite skit i hörnen när en gammal vän kommer förbi.

Jag skulle önska alla människor den insikten. Good enough. För jag ser ofta personer som gör våld på sig själva. Det gäller inte bara föräldrar utan alla slags människor som ställer upp för andra, för sitt jobb, för en vän eller en familjemedlem till den grad att man själv går sönder.  Jag är första personen att räcka upp handen då jag själv varit där, men aldrig mer!

Du har rätt till att säga nej, du har rätt till att säga jag orkar inte mer. Du har rätt till en andningspaus.

För det var självklart inte bara som mamma jag hade alldeles för höga krav på mig själv. Nej även mot familj och vänner. Så fort någon ringde var jag där, jag gav bort både pengar och tid. Gjorde allt för att andra runt mig skulle vara lyckliga. Vilket slutade med att jag blev olycklig.

Idag kanske jag säger stopp alldeles för tidigt. Kanske offrar jag mig idag inte alls. Men jag vill aldrig, aldrig mer gå sönder på grund av krav på mig själv.

Så idag vill jag bara få dig att fundera på när du gör våld på dig själv? Svarar du i telefon när du egentligen vill låta bli? Träffar du människor du hellre vill undvika? Ställer du upp för någon som inte ger tillbaka? När känner du att du ger för mycket?

Och kan du, för att vara snäll mot dig själv, tänka och göra annorlunda?

Min bok måste alla vara så jävla lyckliga hela tiden finner du här.


Skärp dig!

Har precis kommit hem från en långpromenad med hunden och ligger nu i soffan tillsammans med katten. Valde att gå promenad utan ljud i öronen idag och tur var väl det för jisses vilken fart det är där inne i huvudet. Där är det inte tyst en sekund.

Har känt mig lite tyngd av mina egna krav de senaste dagarna. Har så mycket jag vill göra och så mycket på gång. Och plötsligt hör jag min egen röst säga (rösten i huvudet alltså) jag går inte och pratar högt med mig själv på mina promenader (än).

jessica, en sak i taget, det viktigaste först. Bokslut, bokföringen och deklaration. Du kommer inte kunna koncentrera dig på annat även om du försöker.

Jag blev förvånad över min egen tanke, jösses vad klok jag är! Med ens andas jag lättare. Så får det bestämt bli. Bokslut & deklaration är prio månaden ut.

Kattselfie -han blir ungefär lika bra som jag på bild.

Tänk vad kloka tankar man kan tänka bara man lyssnar på sig själv (och dumma också för den delen) kom bland annat på tre olika företagsidéer, tänkte på bekymmersamma tankar och framtiden och ännu mer bekymmersamma tankar om det förflutna.

Så jag ska inte höja mig själv till skyarna helt. Jessica, skärp dig, var trots allt kanske meningen jag upprepade mest.


Välkommen 2019

Inlägget innehåller reklam genom annonslänk till Bokus.

Välkommen 2019

Välkommen 2019

Mitt 2019

Inspirerad av Agnes nyårsritual bestämde jag mig för att pröva på att själv spå fram mitt 2019. Jag har sedan tidigare kortleken “wild unknown” som jag använt vid olika skrivövningar och kurser. Jag valde att se på kortet och skriva ner vad det betöd för mig och sedan läsa kortlekens fakta för att sedan summera ihop det här. Jag vet inte om jag någonsin kommer titta tillbaka på denna texten, eller om jag faktiskt kommer låta den vägleda mig hela året. Vi får se.

Jag drog ett kort för varje månad sedan en kort för att sammanfatta hela året. Jag valde också att dra ett kort som ett “kraftdjur”, ett djur jag skulle lära mig något av i år.

Januari

Uggla – Jag tolkade det som att jag har mycket tankar, att jag håller utkik, vill lära mig och väntar på något. Kortet sade att jag hade tur, att en gåva var på väg och vad jag exakt vet vad som ska göras när saker står framför mig.

Månadens råd -offra mig.

Februari

Groda -Jag tolkade det som att jag äntligen hade landat, att jag kände mig hoppfull, hade ögonen öppna. Kortet säger tvärtom att jag behöver vila, landa. Att jag lätt blir både överarbetad och understimulerad. Same, same but different.

Månadens råd -bada, håll dig nära vatten.

Mars

Zebra – Jag ser det som att jag försöker anpassa mig, passa in i flocken medans kortet säger att det är en månad där jag är nyfiken.

Månadens råd -gör något äventyrligt.

April

Phoenix -Jag tolkade det som en otrolig kraft. Kanske energin som kommer tillbaka. Kortet talar om för mig att något kring mitt förflutna kommer att förändras, det kommer plötsligt bli lättare och bära och kommer nu göra mig starkare.

Maj

Mal -Jag ser det som att jag flaxar runt, söker näring och kortet påminner mig om att gräset inte är grönare på andra sidan. Att jag behöver landa, hitta mig själv igen.

Månadens råd -gör klart ett projekt.

Juni

Svan -Jag tänkte på svanen som att jag ville visa upp mig, glänsa och kortet sa att jag var kreativ och att min själ behövde extra mycket uppmärksamhet. Min inre röst behövde höras, bli lyssnad på.

Månadens råd -ensam tid, skrivande.

Juli

Gam -Att jag livnär mig på andra? Behöver andra för att överleva? Kortet säger att jag behöver städa upp omkring mig, ta tillbaka min balans.

Månadens råd -rensa, städa.

Augusti

Eldmyra -Jag tolkade det som att jag var beroende av min flock, att vi var starka tillsammans. Kortet sade att jag lätt kunde brusa upp och bli arg för ingenting. Mycket känslor i omlopp. Viktigt att undvika skvaller, drama och negativa tankar. En känslig månad.

Månadens råd -promenader, ensamtid

September

Kamel -Kamelen är ett starkt djur som kan gå hur långt som helst. En månad där jag går långt, kanske bär andra? Kortet talar om för mig att jag är självständig, klarar allt.

Månadens råd -pilgrimsvandra, långa tysta promenader.

Oktober

Bläckfisk -Min tolkning var att jag inte hade tillräckligt med armar för att hjälpa andra, att jag behövde vara ifred. Kortet råder mig till att sätta gränser. Det kan bli rörigt i relationer och råder mig till att hålla mig undan från personer som dränerar mig och tar min energi.

Månadens råd -samtalsterapi, egen tid.

November

Lejon -En månad där jag kanske behöver ta makten, visa min styrka? Kortet säger att jag kommer att växa som person. Att jag kan kontrollera mig själv.

Månadens råd -vänskap, meditation.

December

Hök -En fågel är högt upp och blickar över, jag tänker att jag behöver landa. Kortet menade att jag har koll på allt och att ödet har koll på mig. Något nytt är på väg.

Månadens råd -skifta perspektiv.

Sammanfattning av året

Delfin -jag tolkar det som ett år av utveckling, ett år som flyter på, ett år med glädje och lek, där det var viktigt för mig att finnas i sammanhang, tillsammans med andra. Kortleken menade att det var ett år av välsignelse och att det var viktigt för mig att umgås med likasinnade.

Mitt kraftdjur

Tvättbjörn -När jag själv skulle skriva mina tankar om tvättbjörnen stod det still. Vad betyder en tvättbjörn för mig? Jag var tvungen att googla fram lite fakta och kom fram till att tvättbjörnen är en social varelse som trivs i mindre grupper. Vilket jag ser som i tecken i år att jag ska försöka vara social, i små sammanhang. Jag har ofta valt att vara själv, för att jag inte trivs i stora. Man kan också läsa att tvättbjörnar ofta dör för tidigt på grund av både jakt, svält och olyckor vilket jag tolkar som att jag ska vara rädd om mig själv. Som högkänslig måste man vara på sin vakt för att inte gå sönder.

Kortet talade däremot om för mig att tvättbjörnen var en skicklig artist som ofta gömmer sig. Den menade att jag behövde jobba på min självbild för att nå mina mål. Rädslor hämmar min kreativitet och gör att jag inte kan växa och bli större. Kortet beskrev “en svältande artist” som behövde “göra new york”. Det handlar mycket om att gömma sig bakom en mask, och även om jag kan tycka att jag gör det mindre än andra har jag absolut en bit kvar att gå. Självklart kan man aldrig lyckas om man är rädd för att göra det, eller växa om man inte vill bli stor.

Det här kortet får påminna mig att under året jobba på min självkänsla och självbild. Att slänga av mig masken och ta plats. För jag, jag ska bli stor.

Något intressant var att jag fick kort som var luft, vatten och eld, fyra av varje, men ingen jord. Jag som ständigt strävar efter att landa, jorda mig själv, i år är inte det året heller gissar jag om man ska tolka korten 🙂

Luft innebär att man är snabb, i rörelse och lever mycket i sitt huvud. Eld står för utveckling, förändring, utmaning, deadlines och krav, vatten står för känslomässiga relationer och jord för stabilitet. Kanske därför jag behöver människor runt mig som är jordade. Som kan hålla i mig så att jag inte flyger i väg. <3


Nytt år, ny vecka

Nytt år, ny vecka

Tillbaka till verkligheten igen. Vilken förbaskat fin ledighet jag haft. Har knappt gjort någonting. Det slår mig att det faktiskt bara är på vinterlovet jag kan vila. Tänker att det beror på att sommaren ställer mer krav. Där finns det så mycket att leva upp till, så mycket som ska göras. Medans man på jullovet kan ligga kvar på sofflocket, äta choklad och göra ingenting. Mer jullov för mig!

Och påtal om krav, nyår är väl en dag där man verkligen ställer krav? Ser vi inte dagen mest som fest och flärd, känns som att det knappt kan vara motsatsen. Fick en påminnelse om det när dottern på nyårsafton visade mig sitt glitterhårband och lösnaglar som hon hade tagit med sig till vår nyårsafton med morfar i skogen. Men gumman, inte behöver vi glittra här, säger jag. Men alla lägger ju upp så fina bilder på instagram, får jag till svar. Det gör ont i hjärtat och se hur hjärntvättade, ledsna och påverkade vi blir av sociala medier. Jag tror det gäller oss alla och inte bara ungdomar och barn. Kanske behöver vi påminna oss om det? Bara för att en bild är fin så behöver verkligheten inte alltid vara det. Att det vi ser bara är en del av en verklighet…

Hos oss glittrade det inte alls (det sprakade mer). Vi grillade korv framför brasa, gick skogspromenad och satt tätt omslingrade i en soffa, och jag hade inte velat ha det på ett annat sätt.

Även om det inte finns mycket att göra hos morfar (inga tv:spel eller kompisar) älskar barnen att åka dit. Kanske är det just på grund av möjligheten att göra ingenting? En semester från vardagen där vi vuxna plötsligt blir mer närvarande. Struntar i tvätt och disk. Man ser och hör varandra så mycket bättre utan allt brus.

Bara det där med att besöka utedasset är ett äventyr. Lite spännande att gå i mörkret. Spana efter vilda djur och små söta tomtar. Ett bra start på ny vecka och på nytt år!

 Jag är redo för vardagen igen! Förändring står på mitt schema för detta året, jösses vad spännande allt ska bli. Efter all vila börjar tankar och energi komma tillbaka. Det här var precis vad jag behövde! Men trots att det nya året just har börjat kan jag inte släppa 2018 ännu. För mig börjar inte ett nytt år förrän bokslutet är gjort. Så jag lever kvar i 2018 ett litet tag till.

Men istället för att svära över alla hinder och nya svåra utmaningar jag stöter på i ojämna siffror och bokföringsprogram säger jag till mig själv: vad spännande, hur ska du lösa det här. Tänk vad mycket du kommer att lära dig!