Allmänt


Ge upp?   Recently updated !

Det är något som känns annorlunda. Kanske inte nödvändigtvis fel. Men annorlunda. Jag känner mig varken glad eller ledsen. Känns som att jag lever i ett vakuum. Liksom står utanför och tittar på, när de andra springer alldeles för snabbt. Jag tänker: är det så här det ska vara… Är det så här jag vill ha det… 

och kommer fram till att det inte är något av det jag vill ha. Kanske därför jag vill styra över min egen tid. För att slippa piskan ovanifrån. För att slippa suckar, stressade blickar och informationen på vad du missat istället för vad du gjort bra. Kanske skapar jag distans. Börjar bygga det nu, för att enklare ta steget ifrån, när det i framtiden är dags.

Hur kan något man älskar förvandlas, försvagas och förminskas. Hur kan något som tidigare känts så kärleksfullt och varmt plötsligt vara hårt och kallt. Kanske ska jag inte försöka förbättra, jobba för att hitta tillbaka till det förflutna. Kanske ska man istället ta det för vad det är…och ge upp.


Känslostormar & väderstormar   Recently updated !

Lördag och solen sken. Drog ner till stranden för att se hur långt bort sommaren var men här var det full storm. Lät hunden leka i vattnet och dottern springa och leka framför kameran.

Det blåste både på in- och utsida en sådan här dag. Avskyr när jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det är. “Kan du inte säga varför du är ledsen så är du inte ledsen på riktigt säger min man”, och nog är det säkert så. När det inte finns en klar anledning är det nog bara känslostormar som behöver ridas ut.

Jag tror vinden fångade upp dem. För idag känner jag mig lugnare.

Jag är ju en person som behöver svar på allt. Som vill leva med ett facit. Därför behöver det aldrig finnas en egentligen anledning. Det räcker med något litet litet, något som nästan gått omärkbart förbi.

Men så snappar jag alltid upp det. Även om jag inte vet vad det är. Finns det något att vara ledsen över så ska jag minsann vara det. Ibland handlar det inte ens om mig själv.

Det kan vara en elak känsla som sitter kvar efter att ha sett en påkörd katt eller att ha snappat upp saker jag inte vill höra från nyheterna.

Men idag skiner solen in genom fönstret och jag ska ta tag i mitt liv igen. Försöka njuta av dagen och planera för en ny arbetsvecka. I helgen bär det åter igen av till Malmö för studier.

Jag har varit lite för mycket på resande på fot det senaste. Jag försöker att njuta av det när jag ändå är i väg med det är som att jag i min ficka alltid bär med mig en längtan hem <3

Önskar er en fin Söndag!


Tårar jag aldrig fällt

Tårar jag aldrig fällt

Tårar jag aldrig fällt Bild:Pixabay

Det finns så många tårar jag aldrig fällt. Tårar som inte har något slut. Det finns en swimmingpool inom mig, avgrundsdjup, med tårar som inte kommer ut.

Det finns sorger jag saknar. Tyngder som förevigt sitter kvar. Det finns smärtor inom mig jag ej släpper ut, känslor som jag spar.

Det finns tankar som inte går att förklara, händelser som är utan ord. Saker jag inte vill ska synas, som jag aldrig lägger fram på mitt bord.

Det finns tårar jag aldrig smakat på, men ändå kan känna dess sälta. Hamnar dem i min mun kan hela världen välta.

Det finns orättvisor som borde komma i uttryck och aggressioner som borde få plats. De finns känslor som inte går att beskriva som bor i mitt vattenpalats.

Ibland badar jag naken i poolen som bara är min, stänger ute omvärlden och ingen släpper in.

Stanna där inne, ropar jag gällt. Till tårarna, dem som jag aldrig fällt.


En Fredag i Malmö   Recently updated !

Wohoo, ett rum med utsikt ropade jag  högt  (inuti  mig  själv) när jag staplade in i hotellrummet en sen torsdag kväll. En  drömmig  bakgård  där  man  kan  sitta  och  fantisera  om  vilka  personer  som  bor  bakom  de  där  fönstren.  Dagen  verkade  i  vilket  fall  bli  grå  insåg  jag  efter att jag dragit undan  gardinen på morgonkvisten .

Vaknade nästan varje heltimme under natten eftersom hotellets väggar verkade vara gjort av toalettpapper. Jag hörde allt! Jag var som vanligt uppe med tuppen och stod först i kö när det var dags för att äta frukost. Hotellfrukosten fick åtminstone högre betyg än förra hotellet jag bodde på i malmö. Där var inte ens kaffet gott. Hur svårt kan det vara liksom. Här fick frukosten godkänt, men inte mer än så.

Obligatorisk hiss-selfie.

Tog med mig kaffe upp på rummet och började pugga direkt efter frukosten och innan skolan startade.

Fick ganska snart gå ner och hämta nytt kaffe för att fylla på.

Blev sedan distraherad av mig själv i spegeln och stannade i fotografmode en stund.

Kom sedan på mig själv med att inte göra det jag skulle och återgick till skolboken.

Hann skriva två bokrecensioner innan skolan, “duktiga jag”, sedan blev det till att packa ihop allt och gå.

På väg till kurslokalen fastnade blicken vid den här. Kanske för att jag kunde känna igen mig själv. Rund, glad och flygande…  eller inte… Glad blev man av den i alla fall.

Sedan var det några timmar i skolbänken. Fallanalys och begrepp stod väl på schemat om jag ska försöka sammanfatta det på något sätt.

Sedan var jag tillbaka på hotellet framför datorn igen med ett fortsatt grått väder utanför. Egentligen alldeles för trött för att skriva, men om det är något jag är duktig på så är det att pressa mig själv. Heja heja!

Jag hann också prova lite kläder jag köpt…

..och fundera på hur jag skulle få ner dem i packningen. Aja, morgondagens bekymmer.


Vid åtta hade jag skrivit klart, yogat och pratat med alla där hemma. Då bäddade jag ner mig i sängen med te, banan, klementin och äpple till kvällsmat framför “ensam mamma söker” för att vila hjärnan en stund. Och det var den dagen det!


Veckan som gått   Recently updated !

Wow vilken vecka. Den har varit lång samtidigt som den gått i raketfart. Kl 21:45 igår blev jag upphämtad av familjen vid tågstationen. Kändes overkligt att se dem igen, att vara här.

Som att leva i två olika världar.

Nu är klockan 7:40 på morgonen. Resten av familjen sover och jag försöker ta in allt jag varit med om. Alla människor jag mött, kunskaper jag fått. Känt smått overkligt att åka från utbildning till utbildning och där emellan hålla en workshop.

Det konstiga mitt i allt är att jag inte varit trött. Trots att jag sovit dåligt VARJE natt och suttit still och bara lyssnat varje dag.

Inte en enda dipp har jag fått. Konstigt eftersom energin brukar brukar åka berg- odalbana flera gånger om under en arbetsdag. Varför det liksom?Hade jag kunnat sätta fingret på vad det är som gjort att jag känt mig så bra denna veckan kanske hade jag kunnat få in mer av det i min vardag.

Ensamtid? Inget ansvar? Inga klienter? Ingen stress och måsten i jobbet?Borta bra men hemma verkligen bäst! Idag ska jag jobba på att inte ta mig ur soffan för i morgon är vardagen tillbaka. Önska mig lycka till!


När jag inte kan sova…   Recently updated !

skrivutmaning 16. När jag inte kan sova…

När jag inte kan sova försöker jag att ligga kvar i sängen. Jag tänker att vila är viktigt även om det inte är en sovande vila. Ofta har jag svårt att sova för att jag har massa texter i huvudet. Jag kan skriva hela blogginlägg i min skalle. Ibland är dom så starka att jag måste skriva ner dem för att få dem att försvinna.

Ofta har jag svårt att sova när huvudet går på högvarv. Det handlar inte om att jag grubblar (även om det händer) utan mer att jag får massa (fantastiska) idéer på saker jag vill göra eller skriva.

Jag vet att det alltid vänder och försöker att inte stressa upp mig över bristen på sömn.

Jag litar liksom på att sömnen kommer tillbaka någon annan dag. Jag känner att sömnen blev bättre efter att jag slutade stressa upp mig av bristen på sömn. Jag har slutat att bli arg för att jag vrider och vänder mig i timmar. Det är som det är.

Ofta försöker jag lyssna på en mindfulnessövning eller försöker räkna mina andetag. Det som inte kommer idag, kommer i morgon, är i alla fall vad jag försöker att säga till mig själv, när jag inte kan sova…


Om jag fick börja om…

Om jag fick börja om skulle jag inte ändra någonting.

Jag hade gjort samma misstag om igen. Dragit samma nitlott, gått på samma smällar. Jag hade skrattat och jag hade gråtit…

och jag hade stått på precis samma ställe och stampat med fötterna.

Om jag hade fått börja om hade jag startat med ett oskrivet blad. Ett tomt papper.

Jag skulle målat förhand.

Försiktigt.

Omsorgsfullt.

Och inte tillåtit några som helst misstag. Ingen färg utanför kanten. Inga meningar med stavfel.

Om jag skulle börja om skulle jag radera allt.

Blåsa bort suddgummi-resterna från mitt papper och tittat på skuggorna som blivit kvar.

Det där är ditt liv, skulle jag säga till mig själv. Det där som ligger i papperskorgen.

Om jag fick börja om.


Utbildningar, resor och dåligt samvete

Klockan är över 22 och jag har nyss hamnat i hotellsängen. Från Norrköping till Malmö, baklänges till och med.

Klarade mig utan någon kraftigare åksjuka men klarade inte av att göra skoluppgifterna som jag hade tänkt mig. Vet inte om det var svårigheten att hålla fokus eller den där konstiga känslan jag kan få i huvudet av att åka tåg så det blev till att skjuta dem på morgondagen.

Även om jag är lite teoritrött efter en veckas utbildning ser jag fram emot morgondagen. Ska kul att gå igenom litteraturen jag läst och träffa klasskamrater igen. Har läst ut 5 böcker hittills, skrivit bokrecensioner på 3. Problemet för mig är att kunskap ofta försvinner så snabbt från mitt huvud, så jag känner att jag behöver gå igenom böckerna IGEN för att på riktigt få ner allt jag vill komma ihåg på papper. Jag är en jävel på att stressa upp mig själv. Inte nog med att jag vill vara mer än i fas med alla mina uppgifter. Jag vill också få in kunskapen för att stanna även om uppgiften redan är godkänd. Men jag vill verkligen bli en grym terapeut och går inte denna utbildning bara för att få en godkänd-stämpel på papper, utan för att jag på riktigt vill behandla och hjälpa människor. Därför måste jag, trots allt mer jobb, läsa allt igen.

Jag har varit borta sedan i måndags och kommer hem sent på lördag kväll. Hemlängtan börjar göra sig påmind. Särskilt denna vecka när det hänt mycket med barnen och båda har varit ledsna. Jag och dottern har haft långa telefonsamtal men det hjälper inte när allt man behöver är en kram.

Jag missar dom. Livet händer och jag är inte där.

Ska bli så skönt att komma hem. Få tillbaka hunden i mitt knä och barnen vid min sida. Sedan man fick barn kan man aldrig vara borta med 100% gott samvete. Och det saknar jag.


Dagens

Var sååå trött i morse. Förmodligen rester från gårdagen som också gick i trötthetens tecken. Hade Netflix-maraton och såg 10 avsnitt av Homeland. Har nog aldrig legat i en soffa så länge. Fick verkligen ta mig i kragen för att orka göra någonting. Nu väntar jag bara på att få gå och lägga mig. Är alldeles för trött för att hålla upp ögonen. Tänker på allt jag skulle kunna göra nu när jag har flera timmar för mig själv, men nej, det känns omöjligt. Så när detta inlägg är avklarat stänger jag nog ner både datorn och mig själv. Med risk för att vakna klockan fyra i morgon bitti om jag somnar nu.

Morgonen började i alla fall på ett tåg som var tjugo minuter försenat. Eftersom jag hade fullständigt flyt så var mina två tågbyten också försenade vilket gjorde att jag hann med alla tre tåg och fastande därför ingenstans. Vad säger man, plötsligt händer det…aldrig har jag varit så tacksam för tågförseningar som då.

Försökte dra i mig en kaffe och komma igenom kurslitteraturen, det gick så där. Kaffet gick ner i alla fall. Men kunskapen som skulle gått in förlorades någonstans mellan Göteborg och Katrineholm.

Väl framme i Norrköping gick jag med bestämda steg till Trottoarbaren. Världens godaste vegetariska mat om ni frågar mig. Är jag i Norrköping går jag ingen annan stans. Vägrar. Det är som att komma till himlen och det är det enda jag kan tänka på om dagarna när jag är här. Lunchen. För någon som varit vegetarian i snart 30 år är man inte van med stora smakupplevelser. I alla fall inte i den lilla staden jag kommer i från. Där hittar jag ingenting att äta på restaurang. Känns aldrig värt att betala för maten när man får en paj dom köpt på ICA och värmer liksom. Men här..mmmm.

Efter 3 sekunder var det dock uppätet. Skulle i vanliga fall ta ca 2 sek men eftersom maten var varm bestämde jag mig för att vänta. Därav tidsfördröjningen. Men eftersom vänta inte är en styrka hos mig höll det i ca 1/2-1 sek och jag brände upp halva käften. Men det var det värt<3

Sedan vandrade jag iväg till kurslokalen och beskådade allt som var vackert på min väg dit. Norrköping, en både vacker och kul stad <3

Är så tacksam över att det endast var en havldags studier idag. Hade inte klarat mer så trött som jag varit idag. Håller tummarna för att jag får den sömn jag behöver i natt för i morgon ska jag hålla i en workshop efter min utbildning. Det blir en tuff dag så jag hoppas vara fulladdad.

Det finns fortfarande platser kvar så vill du pröva på skrivterapi, tveka inte, boka din plats nu.

Nu ska jag krama kudden. God natt!


Det blir aldrig så bra som jag tänkt mig

Drömmande?

Det blir aldrig så bra som jag tänkt mig

Drömmar är alltid vackrare än verkligheten. I alla fall mina. Dom har något rosa skimmer över sig, som alltid lämnar en besviken.

I drömmar är jag alltid så lugn och harmonisk, i verkligheten inträffar det mer sällan. I drömmarna faller alla bitar på precis rätt plats. Luften är alltid lagom varm, och maten utomordentligt god. Du kan sitta i en plats i solen, utan att förgås.

I drömmar lever inte trötthet, där finns inget grus i ögonen. Bara ett förlösande skratt. I drömmar finns inga obekväma stunder, inga tysta minuter. I drömmar finns inga fel.

Jag undrar om det är drömmarna som förstör för verkligheten. Verkligheten har liksom så mycket att leva upp till. För mycket för att ens kunna lyckas.

I drömmarna behövs inga skuggor, dom finns inte. Sängen är lagom mjuk, kaffet lagom starkt och du vaknar perfekt utvilad.

Jag har inte upplevt en enda dröm som jag tänkt mig. Glädjen har liksom aldrig varit så stor som i mina planer. När du äntligen har nått ditt mål är du för trött för att fira och vill bara gå hem. Och om du nu upplever något oväntat kul tro fan att du har skoskav.

Mjölken är sur, ungarna likaså. Semesterresan blir en maktkamp mellan två ungar och istället för att njuta av lugnet försöker du få alla att komma hem från semestern levande.

Du behöver en semester efter semestern. För att kunna vila upp dig från livet, som inte alls var som i din dröm.

Ändå fortsätter vi…drömma.

Kanske borde jag skapa mer realistiska fantasier, för att överträffa mina förväntningar? Eller så har jag för höga krav på livet. På mig själv. Vilket lämnar mig besviken.

Eller förresten vet jag inte om jag känner något alls. Jag går mest bara vidare, mot nästa mål. Full av ingenting. Alltid saknandes efter någonting.

Aldrig nöjd. För det blir aldrig så bra som jag tänkt mig.