jessica hjert


Om jessica hjert

Nestor förlag -företaget med psykisk ohälsa i fokus. Böcker, föreläsningar och kurser i skrivterapi.

Om jag kunde prata med gud   Recently updated !

Skrivövning 26. Om jag kunde prata med gud…


Om jag kunde prata med gud skulle jag be honom berätta historian om mitt liv. Jag skulle i förväg vilja veta varje vägval och förändring. Skriva in det i min almanacka. Jag skulle vilja få mitt liv bekräftat. Att alla jag älskar alltid kommer att få leva friska och må bra. Jag inbillar mig själv att jag då skulle kunna luta mig tillbaka. Att jag på riktigt skulle kunna njuta av livet om jag redan innan fick veta vad som ska hända, vad som ska ske. Ovisshet är min fiende och oavsett hur mycket jag försöker ligga före kommer den alltid ikapp. Jag skulle be gud och karta och kompass. Ett skriftlig intyg på min familjs liv och hälsa.

Om jag skulle prata med gud skulle jag aldrig mer behöva tveka, intalar jag mig själv. Fast att jag vet att det inte är sant. Och kanske bor det också något vackert i tvekan, i ovissheten och man bara kunde uppskatta den.

Om jag skulle kunna prata med gud skulle jag hålla honom till mig som min bästa vän. Jag skulle vila i hans trygghet, lita på att allt kommer att bli bra. Jag skulle känna fullständig tillit och kärlek till hans ord, eller kanske är sanningen att jag fortfarande skulle tveka?

Om jag kunde prata med gud skulle jag vilja ha svar på ALLA mina frågor, och förmodligen komma på några där till.

Om jag kunde prata med gud skulle jag ta över hans jobb för en dag. Jag skulle trolla bort all ondska och göra världen till en mer rättvis plats. Om jag kunde prata med gud skulle jag hoppa mer i livet, jag skulle aldrig mer behöva backa… för att ta sats.


Ge upp?   Recently updated !

Det är något som känns annorlunda. Kanske inte nödvändigtvis fel. Men annorlunda. Jag känner mig varken glad eller ledsen. Känns som att jag lever i ett vakuum. Liksom står utanför och tittar på, när de andra springer alldeles för snabbt. Jag tänker: är det så här det ska vara… Är det så här jag vill ha det… 

och kommer fram till att det inte är något av det jag vill ha. Kanske därför jag vill styra över min egen tid. För att slippa piskan ovanifrån. För att slippa suckar, stressade blickar och informationen på vad du missat istället för vad du gjort bra. Kanske skapar jag distans. Börjar bygga det nu, för att enklare ta steget ifrån, när det i framtiden är dags.

Hur kan något man älskar förvandlas, försvagas och förminskas. Hur kan något som tidigare känts så kärleksfullt och varmt plötsligt vara hårt och kallt. Kanske ska jag inte försöka förbättra, jobba för att hitta tillbaka till det förflutna. Kanske ska man istället ta det för vad det är…och ge upp.


Känslostormar & väderstormar   Recently updated !

Lördag och solen sken. Drog ner till stranden för att se hur långt bort sommaren var men här var det full storm. Lät hunden leka i vattnet och dottern springa och leka framför kameran.

Det blåste både på in- och utsida en sådan här dag. Avskyr när jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det är. “Kan du inte säga varför du är ledsen så är du inte ledsen på riktigt säger min man”, och nog är det säkert så. När det inte finns en klar anledning är det nog bara känslostormar som behöver ridas ut.

Jag tror vinden fångade upp dem. För idag känner jag mig lugnare.

Jag är ju en person som behöver svar på allt. Som vill leva med ett facit. Därför behöver det aldrig finnas en egentligen anledning. Det räcker med något litet litet, något som nästan gått omärkbart förbi.

Men så snappar jag alltid upp det. Även om jag inte vet vad det är. Finns det något att vara ledsen över så ska jag minsann vara det. Ibland handlar det inte ens om mig själv.

Det kan vara en elak känsla som sitter kvar efter att ha sett en påkörd katt eller att ha snappat upp saker jag inte vill höra från nyheterna.

Men idag skiner solen in genom fönstret och jag ska ta tag i mitt liv igen. Försöka njuta av dagen och planera för en ny arbetsvecka. I helgen bär det åter igen av till Malmö för studier.

Jag har varit lite för mycket på resande på fot det senaste. Jag försöker att njuta av det när jag ändå är i väg med det är som att jag i min ficka alltid bär med mig en längtan hem <3

Önskar er en fin Söndag!


Ätstörningar -en osynlig sjukdom   Recently updated !

Kampen mot kroppen

Mina ätstörningar triggades i gång när jag var 12 år. Sedan dess har jag haft total koll på vad jag stoppar i min kropp och hur mycket jag rör mig. Jag kräks inte längre, har slutat svälta mig och tränar inte frenetiskt. Trots detta är kampen inte över. Den pågår dagligen inombords. Jag får inte bara ångest de dagar jag unnar mig godis, utan också om jag tar en klick sylt, lite för mycket potatis, BRÖD (som jag älskar) eller pasta.

Efteråt känner jag alltid att jag borde ha låtit bli, och jag är så jävla trött på den där känslan.

Det är en daglig fajt med att försöka tycka om och acceptera mig själv. Att hitta lagom och inte pressa mig. Jag vet att jag kan gå ner i vikt. Jag kan svälta mig utan problem, träna flera pass om dagen eller stoppa fingrarna i min hals men det vill jag innerst inne inte, och jag vill minnas att jag inte var en lyckligare person när jag vägde 10 kg mindre än vad jag gör just nu. Tvärtom. Jag har nog aldrig mått så dåligt.

Men bekräftelsen från andra på den tiden var enorm. Dagligen fick jag höra hur duktig jag var som tränade så mycket, vilken karaktär jag hade som kunde stå emot sötsaker och hur fin och smal jag var. Ja, ni förstår svårigheten att sluta va?

Jag kan än idag minnas den där känslan av fullständig kontroll över min kropp. Ångesten styrde hur mycket jag rörde mig och hur mycket jag tilläts äta. Den hade kroppen i ett järngrepp. Men jag var så trött, och så hungrig.

Och ibland kommer dom där tankarna till mig. Jessica, du kanske ska gå ner i vikt. Börja träna mer, banta. Kom igen du vet hur man gör. DÅ kommer allt att bli bra.

Som att -10 kg på vågen skulle lösa några av mina problem?!?

Det är verkligen två sidor som slåss mot varandra där inne, en frisk och en som är så sjuk. Och bara för att den friska har överhanden idag, behöver det inte vara så imorgon.

Ätstörningar är en osynlig sjukdom. Och bara för att den inte syns, så betyder det inte att den inte finns.

För mig är det aldrig problem med att låta bli att äta bullar och godis, det är lätt. Det svåra för mig är att äta det utan att få ångest efteråt.

Jag får därför ständigt arbeta med att påminna mig själv; nej Jessica du vill inte gå ner i vikt. Du vill tycka om dig själv. Och då är att vara elak och straffa sig själv aldrig rätt väg att gå, även om det för stunden, känns så.

 


Min bästa vän…   Recently updated !

Skrivutmaning

Skrivövning 21. Min bästa vän…


Min bästa vän är älskad och uppskattad av alla. En sådan där person som är så lätt att tycka om. Tror inte det finns någon som inte skulle vilja ha henne i sin närhet. En riktig guldklimp, säger vissa. En diamant, säger jag. Så sällsynt och så dyrbar. Hon är en sådan man slåss om, som man alltid vill ha i sin hand.

Hon är sådan som passar in överallt, som kan vara i alla rum oavsett vad de har för innehåll. Hon är så omedvetet självklar i alla sammanhang, utan att veta om det själv.

Hon utstrålar trygghet, en sådan där man vill vila sig i. Är en sådan alla vill ta del av, äta upp.

Hon är en sådan som ger till andra, mer än vad hon tar. Som alltid sträcker ut en hjälpande hand, eller lånar ut ett öra. Hon ger av sig själv. Alltid mer än vad hon får tillbaks, och kräver aldrig något i retur.

En diamant är inte som någon annan ädelsten. Förutom att vara åtråvärd och uppskattad av dom flesta bryter den ljus som ingen annan mineral kan. Allt ljus i en diamant facetteras och reflekteras i sin omgivning, det är en del av vad som gör den så unik.

Kanske därför man vill ha en diamant i sin närhet, för att få ta del av alla fantastiska reflektioner och beskåda dess ljus, och på något sätt känns det som att komma hem.

Jag kan alltid spegla mig i henne, och hitta mig själv <3


Tårar jag aldrig fällt

Tårar jag aldrig fällt

Tårar jag aldrig fällt Bild:Pixabay

Det finns så många tårar jag aldrig fällt. Tårar som inte har något slut. Det finns en swimmingpool inom mig, avgrundsdjup, med tårar som inte kommer ut.

Det finns sorger jag saknar. Tyngder som förevigt sitter kvar. Det finns smärtor inom mig jag ej släpper ut, känslor som jag spar.

Det finns tankar som inte går att förklara, händelser som är utan ord. Saker jag inte vill ska synas, som jag aldrig lägger fram på mitt bord.

Det finns tårar jag aldrig smakat på, men ändå kan känna dess sälta. Hamnar dem i min mun kan hela världen välta.

Det finns orättvisor som borde komma i uttryck och aggressioner som borde få plats. De finns känslor som inte går att beskriva som bor i mitt vattenpalats.

Ibland badar jag naken i poolen som bara är min, stänger ute omvärlden och ingen släpper in.

Stanna där inne, ropar jag gällt. Till tårarna, dem som jag aldrig fällt.


Ibland tror jag…

Varje tisdag bjuder jag dig på en skrivövning. Tanken är att du ska skriva utan att reflektera. Skriv med hjärtat i stället för hjärnan. Skriv det första som dyker upp. Det som finns i ditt hjärta, det som finns i dina tankar. När du skrivit klart tittar du på texten. Vad vill den säga dig?


Skriv utifrån följande mening: Ibland tror jag…

Skrivkortleken finner du här.


En Fredag i Malmö   Recently updated !

Wohoo, ett rum med utsikt ropade jag  högt  (inuti  mig  själv) när jag staplade in i hotellrummet en sen torsdag kväll. En  drömmig  bakgård  där  man  kan  sitta  och  fantisera  om  vilka  personer  som  bor  bakom  de  där  fönstren.  Dagen  verkade  i  vilket  fall  bli  grå  insåg  jag  efter att jag dragit undan  gardinen på morgonkvisten .

Vaknade nästan varje heltimme under natten eftersom hotellets väggar verkade vara gjort av toalettpapper. Jag hörde allt! Jag var som vanligt uppe med tuppen och stod först i kö när det var dags för att äta frukost. Hotellfrukosten fick åtminstone högre betyg än förra hotellet jag bodde på i malmö. Där var inte ens kaffet gott. Hur svårt kan det vara liksom. Här fick frukosten godkänt, men inte mer än så.

Obligatorisk hiss-selfie.

Tog med mig kaffe upp på rummet och började pugga direkt efter frukosten och innan skolan startade.

Fick ganska snart gå ner och hämta nytt kaffe för att fylla på.

Blev sedan distraherad av mig själv i spegeln och stannade i fotografmode en stund.

Kom sedan på mig själv med att inte göra det jag skulle och återgick till skolboken.

Hann skriva två bokrecensioner innan skolan, “duktiga jag”, sedan blev det till att packa ihop allt och gå.

På väg till kurslokalen fastnade blicken vid den här. Kanske för att jag kunde känna igen mig själv. Rund, glad och flygande…  eller inte… Glad blev man av den i alla fall.

Sedan var det några timmar i skolbänken. Fallanalys och begrepp stod väl på schemat om jag ska försöka sammanfatta det på något sätt.

Sedan var jag tillbaka på hotellet framför datorn igen med ett fortsatt grått väder utanför. Egentligen alldeles för trött för att skriva, men om det är något jag är duktig på så är det att pressa mig själv. Heja heja!

Jag hann också prova lite kläder jag köpt…

..och fundera på hur jag skulle få ner dem i packningen. Aja, morgondagens bekymmer.


Vid åtta hade jag skrivit klart, yogat och pratat med alla där hemma. Då bäddade jag ner mig i sängen med te, banan, klementin och äpple till kvällsmat framför “ensam mamma söker” för att vila hjärnan en stund. Och det var den dagen det!


Veckan som gått   Recently updated !

Wow vilken vecka. Den har varit lång samtidigt som den gått i raketfart. Kl 21:45 igår blev jag upphämtad av familjen vid tågstationen. Kändes overkligt att se dem igen, att vara här.

Som att leva i två olika världar.

Nu är klockan 7:40 på morgonen. Resten av familjen sover och jag försöker ta in allt jag varit med om. Alla människor jag mött, kunskaper jag fått. Känt smått overkligt att åka från utbildning till utbildning och där emellan hålla en workshop.

Det konstiga mitt i allt är att jag inte varit trött. Trots att jag sovit dåligt VARJE natt och suttit still och bara lyssnat varje dag.

Inte en enda dipp har jag fått. Konstigt eftersom energin brukar brukar åka berg- odalbana flera gånger om under en arbetsdag. Varför det liksom?Hade jag kunnat sätta fingret på vad det är som gjort att jag känt mig så bra denna veckan kanske hade jag kunnat få in mer av det i min vardag.

Ensamtid? Inget ansvar? Inga klienter? Ingen stress och måsten i jobbet?Borta bra men hemma verkligen bäst! Idag ska jag jobba på att inte ta mig ur soffan för i morgon är vardagen tillbaka. Önska mig lycka till!


När jag inte kan sova…   Recently updated !

skrivutmaning 16. När jag inte kan sova…

När jag inte kan sova försöker jag att ligga kvar i sängen. Jag tänker att vila är viktigt även om det inte är en sovande vila. Ofta har jag svårt att sova för att jag har massa texter i huvudet. Jag kan skriva hela blogginlägg i min skalle. Ibland är dom så starka att jag måste skriva ner dem för att få dem att försvinna.

Ofta har jag svårt att sova när huvudet går på högvarv. Det handlar inte om att jag grubblar (även om det händer) utan mer att jag får massa (fantastiska) idéer på saker jag vill göra eller skriva.

Jag vet att det alltid vänder och försöker att inte stressa upp mig över bristen på sömn.

Jag litar liksom på att sömnen kommer tillbaka någon annan dag. Jag känner att sömnen blev bättre efter att jag slutade stressa upp mig av bristen på sömn. Jag har slutat att bli arg för att jag vrider och vänder mig i timmar. Det är som det är.

Ofta försöker jag lyssna på en mindfulnessövning eller försöker räkna mina andetag. Det som inte kommer idag, kommer i morgon, är i alla fall vad jag försöker att säga till mig själv, när jag inte kan sova…