Blogg


Veckoplan | 39   Recently updated !

Veckoplan 39

Veckoplan 39

Fuck it! Jag planerar inte veckan alls. Jag får göra som jag vill, vad jag vill, och just nu går jag helt utanför ramarna och skiter i allt. Jag tänker inte planera ett skit utan göra precis vad jag känner för. Istället för att vara styrd av planer ska jag tillåta mig själv att styras av känslor.

Den här semestern gjorde någonting med mig. Jag har fortfarande inte hittat tillbaka till rutiner och jag tänker tillåta mig själv att låta bli. För sån är jag.

Istället tänkte jag sätta ett ord för veckan som jag tänkte ha som ledstjärna och istället låta det styra mig. Och lyckas inte heller ledordet tämja mig så är det nog meningen att jag ska låta bli. Det får vara som det är. Jag försöker bli tillfreds med det. Det får vara som det är.

Jag ska inte tvinga mig själv framåt, inte heller bakåt. Jag ska tillåta mig själv att bara vara. Ledordet blev visst inget ord utan kanske en hel mening “Det får vara som det är”” inte ens där kan jag hålla vad jag lovar. Men, det får vara som det är…

 


Jag och hans andetag   Recently updated !

Jag och hans andetag

Jag och hans andetag

Jag är hemma sjuk och hans första tanke var nog “jiihoo, hon är hemma idag vad kul vi ska ha!”. Dom första timmarna tittar han på mig med en förväntansfull blick. Jag märker direkt när han tröttnar på att hoppas, han byter nu taktik och försöker göra mig medveten om att han finns genom att hoppa på mig, överfalla mig med pussar, han backar sedan och tittar förväntansfullt på mig igen. Som om jag inte redan innan visste vad han ville.Han ser ut som ett frågetecken. Varför händer inget och börjar otåligt vanka av och an. Han går runt och suckar högt, kommer med en leksak och går strax därefter och hämtar en annan. Går fram och tillbaka till fönstret, till matskålen, till dörren och alltid med samma fråga i ögonen, ska vi gå ut? Om han bara visste hur gärna jag hade velat svara ja.

Han lägger sig ner, verkar ha lika svårt att hitta ro som jag. Om jag bara hade orkat ta disken, tvätten, läst ut en bok eller få något vettigt gjort upprepar mina mina tankar om och om igen. Jag undrar hur hans låter.

Han går tillbaka tillbaka till fönstret , tittar på mig ibland som för att kolla av om jag ser hans längtan. Han vill ut, märker jag inte det? Jag hoppas att han tröttnar, ger upp. Mitt huvud bankar alldeles för hårt för att ens orka runt husknuten, jag tänker att han önskar likadant kan hon inte bara ge sig snart?  Plötsligt händer det! Han slappnar av, jag tittar på honom och önskar att jag kunde göra likadant. Försöker finna mig till ro i hans snarkar och tunga sömnsuckar. Men mitt huvud fortsätter att skriva att-göra-listor och gå på högvarv medan han tittar på mig med halvslutna ögon innan han återigen somnar om. Jag tänker att jag vann kampen mot honom men inte mot mig själv. Jag lägger handen på hans mage, följer hans andning. In ut, in ut. Idag är det bara han & jag, och hans lugna ljuva andetag <3


Jag skäms…inte   Recently updated !

Jag skäms

Jag skäms

Jag skäms. Jag sitter där i väntrummet på öppenpsykiatrin och skäms. Eller nej, jag vet inte om jag kan kalla det skam, men på något sätt känns det obekvämt.

Stämningen är kall och ingen möter den andres blick. Inga skratt, inga samtal. Jag funderar på vad det är jag känner men jag hittar inte svaret.

Jag jämför besöket med ett på vårdcentralen. Där stirrar ingen ner i golvet utan tittar mer nyfiket på varandra. Kanske gissar man anledningen till personers besök, vissa är mer tydliga än andra. De hostar och nyser, eller kommer in med en bandagerad arm. Men här finner man inga tydliga tecken, kanske vet personen ibland inte själv.

Trots att psykisk ohälsa är den största sjukskrivningsorsaken i vårt samhälle så är det inget vi vågar skylta med. Vi gömmer oss i ett mörkt hörn och hoppas att ingen ska se oss.

Någonting i mig vill protestera, ställa mig på bordet och skrika att nu får det vara slut. Men jag sitter snällt kvar…och skäms…eller känner att jag borde göra det. Det är konstigt att något så vardagligt och mänskligt som våra känslor och våra tankar kan skapa en sådan rädsla i folk. Att rädslan att vara annorlunda, utanför, kan skrämma oss till tystnad.

Jag påminner mig om att det är just därför jag valt att prata. Även om jag inte står på det där bordet, och även om jag inte skriker högst, så gör jag någonting. Jag vägrar låtsas, jag vägrar skämmas, jag vägrar vara tyst. Både för din och min skull.

Det fanns en tid då jag skämdes över mig själv, mitt förflutna, mitt beteende. Men idag känner jag motsatsen. Jag är stolt över mig själv, mitt förflutna och mitt beteende. Hej, här är jag och jag klarar mig precis lika bra som du trots demoner, depressioner och kognitiva svårigheter. Jag skäms…aldrig längre och genom att gå framför dig med fanan högt hoppas jag att du inte gör det heller <3


Skrivövning -Skapa nya morgonrutiner   Recently updated !

Det här är min övning från övningen “skapa nya morgonrutiner

Skapa nya morgonrutiner

Skapa nya morgonrutiner

Min drömmorgon

Jag vill sova och vakna av mig själv, utan väckarklocka. Oftast vaknar jag ändå mellan 5-6 tiden. Jag skulle önska att energin fanns att studsa ut och ta en långpromenad med hunden. Att få gå i tystnad, eller med podd i öronen och få ny inspiration och energi. Att sedan ta en långsam dusch där jag därefter gör mig i ordning. När jag är färdig drömmer jag om att det fortfarande är tyst i huset, att jag kan meditera och göra en skrivövning för att riktigt lyssna inåt innan jag börjar möta omvärlden. Sedan börjar resten av familjen vakna, vi äter frukost tillsammans (gärna med mycket frukt & grönt) och jag tar mig därefter till jobbet.

Hm, vad av det här kan jag göra i verkligheten. Ja det mesta förutom väckarklockan för jag vill ändå vara på jobbet i tid. Så den måste fortsätta ringa. Att studsa ut med hunden för en långpromenad varje morgon är något jag gjort i perioder men jag tappar det ofta när jag hamnar i min trötthetssvacka, och det är kanske då man behöver det som mest. Vet dock inte om jag vill kräva av mig själv att jag ska göra det varje dag. Det där med meditationen är svårt för det är aldrig tyst och lugnt i huset. Det är tv-apparater och telefoner på och någon går förbi eller ropar mitt namn så det känns svårt om det inte är det första jag gör innan alla vaknat. Om jag går upp tidigare skulle jag hinna äta frukost och ta ut hunden, men det hade blivit kanske 1 1/2 timme tidigare vilket känns lite mycket…

Men okej, jag börjar direkt nu på Måndag. PANG. Med att ställa klockan tidigare tre dagar i veckan för att ta min hundpromenad. Jag ska samla mina mediationsprylar (penna, skrivböcker & ljus) i en korg och förflytta mig till det rummet där ingen är i för att kunna stänga in mig i lugn och ro. Jag ska använda min morgondagbok, eller skrivkortleken varje dag för att efter meditationsövningen lyssna av mig själv. De dagar jag inte startar upp med hundpromenad skall jag lägga till några yogaövningar ca 3 stycken. Före eller efter meditationen. Jag ska också ändra mina frukostvanor, förbereda frukosten dagen innan så att jag bara kan sätta mig ner och äta och slippa stressa runt med det på morgonkvisten. Mer frukt och bär varje morgon, ett berg av det känns lagom. Det måste vara en bra start på en dag 🙂 Nu kör vi!


Gör livet till en fest   Recently updated !

Solen skiner, jag tar på mig kjolen och vägrar höst. Knyter blusen lika hårt som den i mitt bröst.På med halsbandet och livet blir till en fest. Bjuder in mig själv som hedersgäst.

Bara fötter och utsläppt hår, blundar och fantiserar om ännu en vår. Påminner mig själv om att jag idag är så mycket starkare än vad jag var igår, och att livet bara blir bättre för varje år som går.


Att plocka äpplen

Att plocka äpplen i sin egen trädgård är verkligen en härlig känsla. Det ligger en viss liten njutning i varje röd liten guldklimp man får ner. Jag slås av att lyckan ibland kan vara så enkel och lätt.

Att man kan känna sig så rik av så lite. Konstigt ändå när man ofta i livet upplever det tvärtom. Man ser alltid det man vill ha eller saknar. Men för en liten liten stund känner man att man har allt man behöver.

Fast att det inte ligger något värde i själva äpplena när man räknar i kronor och ören, kan det för en liten stund kännas som det dyrbaraste du har.Och kanske finns det en likhet mellan att plocka äpplen och vår strävan här i livet, för vissa av dem, oavsett hur hårt man kämpar kommer man aldrig att nå…

… och fast att man redan har fickan full, vill man ha dem ändå.


Skapa nya morgonrutiner 1 kommentar   Recently updated !

Bygg din drömdag

Skapa nya morgonrutiner

Hur du startar din morgon kan sätta färg på resten av dagen eller hur? Men ofta tänker vi att de där drömmorgonrutinerna bara kan börja utföras på vår semester, när vi får ett nytt jobb osv, eller i alla fall är det vad jag intalar mig själv. När jag i framtiden driver eget på heltid ska jag vakna av mig själv, starta morgonen med en långpromenad, meditera, äta en långsam frukost (som om det ens är möjligt för någon som sväljer maten hel) med barnen osv. Men vad säger att jag inte kan börja göra det där nu?

Få in vanan att ta hand om dig själv

Nej ska vi en gång för alla ta och förändra det där? Vi skapar vår drömmorgon, NU.

Ställ dig själv frågorna:

  • Hur startar du vanligtvis din dag?
  • Vad fungerar?
  • Vad fungerar inte?
  • Vad gör du på morgonen som inte är hjälpsamt/produktivt?
  • Hur mycket tid behöver du på morgonen?
  • Vad ger dig energi och får dig att må bra?

Skriv gärna ner vad som fungerar bra och vad som inte gör det. Titta sedan på vad det är som du behöver ta bort.

Lyssna på din kropp

Fantisera och se dig själv i framtiden, hur ser allting ut när det är perfekt? Hur ser du ut, vad äter du, vad känner du för dofter? Vilka gränser och rutiner har du? Vad behöver du lägga till i din morgonrutin för att få den perfekt?

Okej, vi måste vara lite realistiska. Jag som älskar tystnad och ensamhet kan ju inte på något sätt sopa min familj under mattan eller gå upp klockan fyra för att få några timmar i tystnad, men vad kan jag göra för att få starta dagen på ett lugnt och stillsamt sätt? Så titta på vad du kan påverka, och inte på det du inte kan påverka. Då blir övningen helt meningslös.

Enkla förändringar skulle tex kunna vara:

  • Att förbereda en grön smoothie dagen innan och sluka på morgonen
  • Att gå upp tidigare för att ta en promenad/yoga/meditera
  • Göra skrivövningar på morgonen
  • Ta en stillsam morgondusch
  • Att börja med nyttigare frukost för att fylla kroppen med energi

 

 Skrivövning:

-Skriv ner hur din drömmorgon ser ut, skriv fritt och låt inte något hindra dig här. Vi snackar om din DRÖMmorgon, det här är en fantasi. Skriver ner hur det ser ut…..

-Titta på det du skrivit. Vad ur din drömmorgon kan du göra idag? Finns det små saker du kan förändra, börja med direkt?

-När ska du göra det, hur ska du göra det?

-Skriv nu ner det du kommit fram till, hur kan du förändra din morgonrutin till det bättre, vad exakt är det du ska göra varje morgon när du vaknar för att få ut det bästa av den?

 


Veckoplan | 38   Recently updated !

Veckoplan | 38

Veckoplan | 38

Avklarat förra veckan:

Jag följde min plan förra veckan och fick rensat en hel del, men eftersom det bara kommer nya papper i högen så känns det som “never ending story”. Men jag kunde stryka allt på förra veckans lista, skönt.

Veckans mål:

Jag hade ett samtal med min mentor förra veckan igen. Vi har haft ett uppbehåll under sommaren eftersom jag missade och ringa henne när jag tappade bort mina rutiner. Så jag berättade stolt att jag hade skapat tre helt nya produkter under vårt uppbehåll medan hon inte alls klappade mig på ryggen utan tvärtom sade till mig att gå tillbaka och göra klart mina idealkundsintervjuer som jag hade släppt helt. Suck. Avskyr att göra klart saker som inte känns kul, men är glad för att det finns människor som kan dra mig tillbaka. Är fullt medveten om att det är ett viktigt jobb och att jag som vanligt springer alldeles för fort fram. Så mitt jobb kommande två veckor-fram tills nästa mentor samtal är att hitta fler personer att intervjua samt sammanställa vad jag kommit fram till….sen kan det roliga jobbet börja!

Veckans fokus:

  • Hitta fler personer för idealkundsintervju
  • Förhoppningsvis hinna intervjua någon
  • Sammanställa resultat för intervjuerna

Veckans fundering:

Jag vill hitta en perfekt liten mysig lokal i min närhet för att skapa regelbundna workshops. Hade nog varit ett bra sätt att testa mig fram och få utlopp för min kreativitet. Men vart hittar jag en sådan och vart ska jag leta. Att hitta ett gratis rum kanske inte är en svårighet, men jag vill att de ska kännas mysigt. Att det ska finnas plats både för att skriva, fika och prata. Det ska liksom kännas rätt ända in i magen om ni förstår vad jag menar <3

Veckans svårighet:

Ser inga direkta svårigheter denna vecka, skulle vara att hitta personer att intervjua. Folk är rädda om sin tid vilket jag verkligen har förståelse för, sen är det även svårt att få in tiden i min kalender för flera intervjuer. Ja, en utmaning, minst sagt.

Om tid finns:

Ska jag testa ett nytt projekt jag har i tanken tillsammans med min dotter.


Det räcker så…   Recently updated !

Helt plötsligt känner jag mig naken och sårbar. Obekväm. Tänker att jag visar upp för mycket av mig själv fast att jag samtidigt har svårt att låta bli. Hur mår du frågar någon. Bra, svarar jag. För det är bra, men gräver du djupt inuti finns det alltid såriga gömmor och jag tror inte att mina är större eller djupare än andras, jag tror bara att jag visar upp dem mer.

Jag är inte mer sårbar än andra, även om del kanske kan uppfatta det så. Utan det är så här tankar och känslor ser ut i text.

Jag ljuger aldrig om mitt mående. Och det är inte för att jag vill vara sann mot dig utan för att jag vill vara sann mot mig själv. Jag låter varken tankar eller känslor kväva mig. Jag registrerar att dem är där och går vidare. Att sätta ord på känslan hjälper mig. Det får mig att inte ta den på så stort allvar medans det för andra kanske är tvärtom.

Tankar och känslor syns inte utanpå så när man får se dem i text så blir det extra starka.

Tror därför att min omgivning ibland tar dem på större allvar än jag. Åh, nej, har hon ångest. Men då glömmer dom att ångest är min vardag, att jag både använder det som huvudkudde och som nackstöd.

Om det är något jag vill vara mot er, och mot mig själv så är det trovärdig och ärlig. Samtidigt som jag ibland kan känna mig så himla naken och ensam i den känslan så vet jag och vill heller inget annat. Jag tror på sårbarhet, på att leva utan skal. Och som en vis man en gång sade så försöker jag inte få människor att älska mig utan tvärtom, jag arbetar för att jag ska älska och uppskatta alla i min omgivning, för min egen skull. Vad dom tycker, tänker och känner för mig spelar mindre roll….

Det räcker så

Det räcker så

Ibland blir jag bara så rädd för att andra tar mitt mående och mina tankar på för stort allvar, för det gör inte jag. Det är bara tankar, det är bara känslor, och oavsett om de är bra eller dåliga så går de över. Ibland tänker jag att jag drar ner i ett mörker, tänker att jag måste vara gladare, sprida energi. Men kan liksom inte styra över orden som kommer ut, de blir vad det blir.

Och så tvivlar jag på mig själv, funderar på hur jag uppfattas och om det verkligen är det här jag vill visa upp. Jag går runt utan yttre skydd samtidigt som folk bygger upp murar framför sig, vad kommer det att göra med mig….

Du känns genuin och med ett stort hjärta

skriver en människa jag aldrig träffat och jag tänker att det räcker så, att det inte behövs något mer. Ta mig som du vill. Du får tänka att jag är ledsen, sorglig, mörk, tråkig eller knäpp. Det spelar ingen roll… så länge jag också får vara genuin och ha ett stort hjärta.


Kanske är du tillräcklig

Ibland tänker jag att det inte är så konstigt att vi känner oss otillräckliga. Vi har ständigt så många platser vi vill vara på, så mycket vi vill göra och så många vi vill ställa upp för.

Hur många av oss hade inte velat bli en “bättre” mamma?

Själv har jag önskat att jag vore mamman vars energi aldrig sinar. Ni vet, den som alltid har tid och energi att lyssna på sina barn. Att man vore aktiv, lekte lekar och spelade spel precis så ofta som de önskade. Att jag varje kväll låg tillsammans med dem och läste bok, killade dem på ryggen tills de somnade. Jag skulle vilja stanna kvar vid deras sida, beundra dem när de sover och räkna deras andetag. Jag skulle vilja finnas där varje morgon, med en morgonsång och uppdukat bord. Stressen skulle vara bortplockad och jag skulle långsamt följa dem till skolan. Jag skulle vara mer närvarande, göra att de alltid kände sig sedda, behövda och medvetna om att min tid alltid fanns till för dem.

Samtidigt hade jag velat vara en fru som ständigt visat uppskattning mot min man.

Jag skulle överraska honom, ge honom presenter och ständiga kärleksförklaringar. Jag hade velat vara guldkanten på hans vardag, den som fick honom att skratta och längta hem. Jag hade velat ge honom tid, kärlek och ett stöd som aldrig sinade.

Och en “bättre” vän.

Jag hade jag velat vara den som alltid hade en timme över för en kopp te. Den som gärna lånade ut sitt öra, och skickade hejarop och uppmuntrande sms. Jag skulle vilja komma med hemliga presenter, bjuda på fika och resor. Jag skulle vilja vara den du alltid kunde lita på, den du ringde vare sig du är glad eller ledsen. Jag skulle vara den som kom när du ringde mitt i natten och som avbryter det jag har på gång för att rädda dig. Jag skulle vara axeln du kunde gråta mot, jouren som alltid ställde upp.

Men jag är ingenting av det där, inte ens hälften. Ändå så gör jag så gott jag kan.

Jag säger till mina barn att jag älskar dem. Jag kramas ofta, jagar runt dem i huset och hittar på lekar som inte finns. Jag frågar alltid hur deras dag har varit, försöker lära dem allt jag kan och försöker få dem att förstå hur värdefulla de är för mig. Kanske är det tillräckligt?

Jag har varit vid min mans sida i över 13 år, vaknat upp bredvid honom varje dag och aldrig tvivlat på min kärlek, kanske är det tillräckligt?

Jag svarar när mina vänner ringer, försöker att hålla kontakt. Jag försöker vara nyfiken, hänga med i deras liv och träffas när tillfälle finns. Kanske är det tillräckligt?

Har du tänkt på det, hur många du vill ställa upp för, finnas till för. Är det ens nåbart, är det ens möjligt?

Kanske är du tillräcklig?