Blogg


Att hitta hem, igen.   Recently updated !

Jag vet att jag tappar bort mig själv i perioder. Liksom inte vet vad jag ska skriva. Tänker att jag inte har något att berätta, och jämför mig med andra bloggare och känner mig dålig, ointressant och meningslös. Och egentligen ser jag mig inte som en “bloggare”, för jag skriver inte för att visa upp mig själv eller några produkter, jag skriver endast för att jag älskar att skriva. Jag skriver liksom…för min egen skull.

Men så märker jag att jag plötsligt tappar bort orden. Att inläggen minskar. Från att från början skriva varje dag mån-sön så har det sakta men säkert krympt. Från 7 dagar i veckan till 5, sedan till 3, sedan 2, 1. 0?

Det är ju inget med det, men jag frågar mig varför. För jag saknar det. Orden. Kontakten med er. Saknar allt. Känner mig liksom halv om inte fingrarna får glida över tangenterna.

På en arbetsintervju här om veckan kom det upp. Och så var det där med din blogg… Det kändes plötsligt som att jag stod naken framför tre främmande människor. På något sätt kändes bloggen plötsligt som något negativt i mitt liv, eller något som andra kunde se som negativt. Något som helt enkelt kunde vändas mot mig. Och jag vet att jag har sagt till mig själv att om en arbetsgivare skulle be mig att välja på arbetet och bloggen så väljer jag…bloggen. Alla gånger.

Och det handlar inte om att jag väljer en blogg, den handlar om att öppet få vara mig själv. Att inte behöva hålla in eller skämmas över vad jag tycker och tänker, eller hur jag har mått. Jag vill inte att det ska vara en hemlighet. Jag vill att det ska vara en del av mig. För hur mycket jag än vill kan jag inte kapa bort den biten av mig själv.

Jag startade den här bloggen för att öppet pratat om psykisk ohälsa, för att bryta tabun. Men också för att lufta med eget inre. Och när någon kommer innanför mina väggar och ber mig att vara tyst eller begränsa mig…ja då skaver det.

Jag har alltid känt mig lite “nedtystad” som anställd. Jag har varit fullt medveten om att jag inte kan skriva öppet om exakt allting. Att både arbetskamrater, chefer och klienter kan komma att följa mitt liv. Och visst har det funnits en rädsla att min blogg ska kunna stoppa mig i något framtida jobb….men om det skulle vara så, så känner jag ganska starkt att jag inte vill ha det där jobbet.

Jag har alltid tänkt att åh, vad skönt det skulle vara att vara egenföretagare, att kunna skriva “på riktigt” och inte bry sig om vad någon tycker och tänker. För som företagare har både föreläsningar och klienter kommit från mina sociala kanaler, för att jag faktiskt delar med mig av vem jag är, liksom under huden. Under alla lager av titlar, utbildningar och arbetsroller. Dom vet vem dom får, vem dom möter.

Jag är….en människa…..med känslor. Och jag tycker om att uttrycka dem, i skrift.

Kanske är det för att jag avskyr fasader. Både hos andra men också hos mig själv. Jag vill kunna vara jag, 100%, fullt ut. Det är tyngre att bära upp en mask som inte är jag, än att faktiskt vara mig själv.

Kanske har jag tappat bort lite av min självkänsla i min lyhördhet. Det är dags att ta tillbaka den. Att vara jag, våga uttrycka det (igen) och fortsätta vara både stolt och stark.

Jag har slitit mig loss från min anställning, och där med också från andras åsikter. De spelar ju inte längre någon roll. Det är dags att kliva ur garderoben som jag det senaste gömt mig i. Att kliva upp ur jämförelseträsket som inte ger mig annat än känslan av att sitta fast. Det är dags att komma tillbaka, att hitta hem, igen ❤︎


Kom på workshop!   Recently updated !

Workshop på torsdag

Nu är det dags, vet inte när jag senast hade en workshop men åååå vad jag har saknat det. Jag saknar att föreläsa, hålla i grupper och erbjuda inspirationssamtal. Så nu, den 23 september kommer jag och fantastiska hobbykreatören hålla en kostnadsfri workshop för dig som vill “finna ditt flow.”

Vad innebär finna sitt flow?

Bra fråga där. Jo det handlar om att hitta tillbaka till energi och glädje. Kanske går du runt “i cirklar” och känner dig trött och utmattad? Kanske befinner du dig på en plats i livet där du inte trivs? Vi vill hjälpa dig att hitta tillbaka till din autentiska glädje genom skrivövningar och genom feng shui.

Ta med penna och papper så bjuder vi dig på en härlig stund!

OBS, antalet platser är begränsade så anmäl dig NU. (Din anmälan gäller inte förrän vi har bekräftat den).

Anmäl dig genom en kommentar eller genom att maila: kontakt@jessicahjert.se


Styrka

Mitt ledord för detta året var styrka. I skrivande stund känns det skrattretande. Har varken varit stark fysiskt eller psykiskt det här året men kanske är det vad ordet handlar om. Att jag övar mig i styrka. För psykisk, ja jag går emot rädslor, men om jag känner mig stark-nej. Och fysiskt, jag har börjat träna, men om jag är stark -nej.

Träning har alltid betytt mycket för mig. Det har varit en stund för återhämtning, något som fått mig att må bra. Men med barn, företag och heltidsjobb var träningen något jag länge sköt åt sidan, FAST att man istället skulle ha prioriterat det. Suck, vet att jag inte är ensam om att ta bort saker när man behöver dem som mest.

I somras skaffade i vilket fall jag och dottern ett gymkort och under veckorna testar jag mig fram på lite olika pass. Ryggen är ju ett problem för mig och hindrar mig inte bara i vardagen utan också när det kommer till träningen.

Det handlar därför inte längre om att bara pressa mig till gymmet och ta i allt vad jag kan, nej utan också att lyssna in kroppen vad den vill och behöver just nu så att jag kan stå och gå dagen efter. Jag som är van att inte lyssna på varken kroppen eller knoppens nej måste nu lära mig vilka nej jag ska stanna inför och vilka jag ska köra över.

Och kanske är det vad ordets ledord handlar om? Varken fysisk eller psykisk styrka, utan styrkan i att vara lyhörd och veta vad jag behöver. Vem vet, det ska bli spännande och se vad ordet säger mig i slutet av året. Kanske känner jag mig trots allt om några månader jätte stark. Tiden får utvisa. Och även om ordet i september inte är något jag känner att jag har uppnått så har det varit med mig under året och påmint mig om vad som är viktigt. Att vara och hålla mig stark ❤︎


Fantasi vs verklighet

Ser i alla fall snäll ut…

Att livet alltid ter sig bättre i drömmen än i verkligheten är jag starkt medveten om. Så brukar det vara tycker jag. Semestern, jul, helger, ja allt är oftast bättre i fantasin än i verkligheten. (Det betyder inte att verkligheten inte är bra, nej bara att fantasin är snäppet bättre).  Ja samma gäller ju livet som företagare.

I min fantasi satt jag och skrev på datorn med hundarna tätt liggande snarkandes intill mig. De hängde med till terapirummet och fortsatte sitt lugna snarkande vilket självfallet skulle ha en positiv inverkan på alla mina klienter. De där lång promenaderna och yogastunderna, japp, de hade jag hunnit med under min arbetsdag så kvällen, ja, den kunde jag ägna helt åt vad jag ville.

Verkligheten= hela förmiddagen går ut på att separera hundar och flytta dem mellan olika ställen. En i hundgården, en på övervåningen, en på promenad, en på nedervåningen, en i hundbur, en rastandes ute på tomten. Så går det runt i flera varv och lägg till att jag försöker lugna och tysta valpen under mina möten som sker på förmiddagen. Jag mutar honom med leksaker eller hundben, eller i värsta fall får stänga ute honom  i hundgården för att vara säker på att jag får ha en digital terapisession i fullständig tystnad.

Vid lunchtid tar jag en långpromenad på en timme och får sedan stressa iväg till min mottagning och hinner knappt äta lunch. Om jag har tänkt riktigt fel och för en gång skull varit positiv så tar jag med mig en hund till mottagningen som gnäller, skäller och ylar under samtalen och inte alls ligger så där drömmigt och bara snarkar som i min fantasi. Jag har snälla klienter som säger att hunden är duktig och att det går bra men efter sessionerna känner jag att jag själv skulle behöva en dos terapi, och kanske borde jag skicka iväg hunden på en också.

Det här halvåret är verkligen en testperiod där jag behöver hitta nya vanor och rutiner. Både för hundarna och mig och allt handlar om att vänja sig, (och hundarna) vid det nya livet. Nej det är kanske inte riktigt så illa som det låter. Men under stunderna dom skäller och gnäller så känns det verkligen så.

Arbetsmiljön är inte det bästa när man har två hundar som ogillar varandra i huset, och hundarna är inte lika goda arbetskamrater som dem jag hade tidigare (sorry, hundar). Men mina tidigare kollegor hängde inte utanför min dörr och ville att jag skulle underhålla dem (jag tackar för det). Så där är vi just nu, i en tillvänjningsprocess hundarna och jag. Där livet slåss mot drömmar och fantasier, men verkligheten vinner varje gång.


Första veckan som egen företagare

Ok nu är första veckan som egenföretagare på heltid gjord. Phu! Jag har överlevt utan ångest och magknip men stress har ändå funnits vid min sida hela veckan. Jag har redan fått ett infall att jag behöver köpa en ny kalender men jag ska hålla mig i från det (blir i såfall den tredje i år). Jag vet att känslan kommer över mig så fort jag känner att det blir rörigt. Jag har kommit fram till att det är bättre att köpa en blyertspenna med suddigum och överstrykspennor så att jag lätt kan se agendan för dagen. Nu när man har blandade uppgifter blir det svårt att se vad som ska prioriteras med bara ett ögonkast. Jag är rädd att missa eller glömma saker.

Friheten jag känner nu är magisk. Trots detta har jag inte kunnat njuta till hundra procent eftersom framtiden är oviss. Jag försöker skapa plan A, plan B och plan C. Det kan gå åt flera olika håll just nu.

Det tog i alla fall inte mer en vecka innan jag började sakna en tillhörighet. Eller närmare sagt mina arbetskamrater. Nu sitter man ensam, möter klienter och lämnas ensam igen. Ingen att bolla möten och interventioner med och ingen att berätta glädje, frustration och alla mina tokiga historier för. Jag behöver ett litet gäng att höra till. Helt klart. Får se vart jag kan hitta det någonstans.

Saknaden gjorde mig glad. Jag är inte så “osocial” som jag tidigare trott. Tre dagar utan arbetskompisar och jag kände för att våldgästa grannarna. Jag tycker om tid för reflektion och trivs i ensamhet, men jag älskar ta mig fan människor. Att få kramas, skratta och bara fråga hur dagen har varit, vilken grej.

Jag är säker på att det här med att testa på företagandet kommer att lära mig massor. Inte bara om företagsamhet utan också om mig själv. Jag har redan fått insikter som går emot allt jag tidigare trott.

Denna vecka ska jag njuta mera. Ha tillit, vara i stunden och försöka känner efter vad det är jag verkligen vill innan jag tar nästa steg. Det är så lätt att bli panikslagen och springa åt fel håll. Så jag stannar här, lär mig om mig själv, lär mig om livet. Framtiden är oviss och istället för att skrämmas av det ska jag se på det med nyfikna, öppna ögon. Från och med nu kan vad som helst kan hända. Love it! ❤︎

 


När det inte bli som man tänkt sig

Usch, sitter i en sådan jobbig situation här hemma nu som nästan känns pinsam att gnälla om för jag förstår att det i andra ögons kanske inte ens framstår som ett problem men för mig påverkar det hela min vardag och min hälsa. Meeen jag säger det ändå, i bästa fall kanske någon har tips eller kan ge mig råd.

Mina hundar har börjat bråka. Eller ja, mest är det faktiskt den 7-åriga franska bulldoggen som inte längre orkar med den obstinata och kaxiga lillebrorsan (som är 20 kg större än honom). Frallan har alltid varit en surgubbe och en polis men nu letar han verkligen efter minsta lilla fel för att hoppa på valpen (som nu är 8 månader).

Eftersom vi varit med om ett allvarligt hundbråk tidigare där den lilla frallan fick rejält med stryk av en annan hund (där han också startade bråket) är vi så klart rädd att han ska bli skadad då han är så pass mycket mindre. Men hans storlek stoppar honom inte, han hänger sig envist fast och biter för allt han har i dessa större hundar även när han själv får stryk. Valpen är inte alls arg och försöker komma undan och fly varje gång frallan hoppar på honom men vi har valt att skilja dem åt då vi tänker att den dagen valpen säger ifrån, kan vi i värsta fall få uppleva precis samma sak som tidigare, ett blodbad.

Problem 1 är att jag inte kan ha hundarna ihop, att jag har en på varje våning och måste anpassa min vardag och gå och känna att en hund är ensam eller missnöjd.

Problem 2 är att hela situationen skapar en anspänning i mig på grund av tidigare hundbråk och trauman. Jag känner att jag hela tiden får passa, vara på min vakt och har svårt att slappna av och gå ner i varv…..och detta påverkar ju så klart min psykiska hälsa.

Suck. Det var inte så här jag ville ha det. Och jag orkar verkligen inte med en process att placera om hundar. Jag älskar dem båda. Dom ska stanna, jag måste bara hitta ett sätt att lösa situationen.

Stressat googlar jag på hundpsykologer, tränare, kastrering och hundkurser. Samtidigt känner jag mig urlakad och förlamad. Jag har haft hund hela mitt liv och vet att det beror på brister i ledarskapet och att vi borde låta dem sköta sina bråk själva osv. Men jag vill verkligen inte se någon skadad. Så om någon har tips, råd eller en färdig handlingsplan -give it to me. Lovar att följa den slaviskt för att förbättra situationen här hemma.

Färdig gnällt. Klart slut.


Skrivresan -den bra sidan

Skrivresan -den bra sidan

Skrivresan -den bra sidan

Ny här? Här hittar du del 1, del 2 , del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8 och info om hur det går till.

Ok i augusti släppte vi taget om det vi inte ville ha kvar och det som tyngde oss. I september ska vi titta på det som är bra i livet. För ibland är det så att vi inte kan ta bort det där som är dåligt, då behöver man istället förstärka det som är bra. Helt enkelt välja vart man riktar förstoringsglaset. Väljer du att inspektera skit kommer du se mer skit. Väljer du att undersöka det fina i livet kommer du att hitta mer av det. Så det är månadens uppgift. Hitta det som är bra i DITT liv. Sätt igång!

  • Vad är det bästa med dig?
  • Varför?
  • Vad är det bästa i ditt liv?
  • Varför?
  • Vad är det finaste du har?
  • Vad uppskattar du mest just nu?
  • Vem uppskattar du mest just nu?
  • Vem är den viktigaste personen i ditt liv?
  • Vem gör dig alltid glad?
  • Vilken plats älskar du mest?
  • Vad är du mest stolt över?
  • Vem är du mest stolt över?
  • Vad är bra i ditt liv?
  • Vad tycker du om att göra?
  • Vad blir du alltid glad av?
  • När känner du dig lugn?
  • Vad får dig att känna dig “hemma”?
  • När gjorde du ett bra jobb?
  • Vad är det bästa valet du gjort?
  • Vad finns det på den bra sidan i ditt liv?
  • Om du väljer att titta på det bästa du har, vad ser du då?
  • Vad ser du fram emot?
  • Vad har varit det bästa med denna dagen?
  • Vad är det bästa som har hänt i år?
  • Vad är du tacksam för just nu?

Försök nu att hitta olika positiva saker att skriva om, varje dag. Kom igen. Det här fixar du. Lycka till!


Augusti 2021

Hundjäveln

Privat

Sedan någon vecka tillbaka har jag känt en stor stress inombords som även gav mig tryck över bröstet och en känsla att inte kunde andas. Det började kännas luddigt i huvudet och jag kände igen tecknen som liknande utmattning. Alltid när dessa känslor kommer rannsakar jag mig själv. Men helt ärligt kunde jag inte hitta felet. Nej jag hade inte för mycket jobb, och nej, jag kände inte en så stor press över att lämna mitt jobb. Men en morgon när jag kom till jobbet bröt jag ihop i min ensamhet, innan jag hade tagit steget innanför dörren hade jag varit på promenad med Dex, även kallad hundjävel. Och som vanligt hade vi börjat bråka, eller ja, han började bråka, jag försöker som vanligt bara överleva. Han hoppade upp på mig och lerade ner mina kläder, slet och och drog i kopplet så att det var svårt att gå framåt, och ja, lyssnade som vanligt inte på någonting jag sade. Jag minns när jag stod där i skogen och tänkte “jag orkar fan inte mer” och så är det, jag har inte kraften att bråka med en hund nu när jag ska gå in en helt annan fight i livet. Så där och då, när tårarna droppade på kontoret insåg jag att det var HAN, hunden, som orsakade mitt break down. Sedan han kom in i mitt liv (hur fantastisk och snäll han ibland är) har jag inte fått samma möjligheter till återhämtning och lugn. Eftersom hundarna nu också är ovänner så går min kropp på helspänn här hemma för att både förebygga hundbråk och för att försöka lugna Dex så att jag tex kan få sitta lugnt i soffan utan att han ska hoppa och bita på mig. Så privat känner jag faktiskt en väldigt stress just nu då jag inte är helt nöjd med min hundsituation. Det hela blev lättare när jag förstod vad det var som stressade upp mig och fick mig att må så dåligt. Så nu ska jag försöka lösa både hundbråk och lydnad (fast att jag inte har det minsta ork till det).

Företag

Såååå skönt att äntligen styra över min dag. Jo en oro finns. Jag har inte jobb till 100% utan mer 60%, men offerter är ute och jag har sökt ett halvtidsjobb jag gärna vill ha vilket skulle lugna ner situationen och få mig att kunna växa i lugn takt. Jag vet inte så mycket om framtiden men det här känns så jävla rätt nu. Jag vet att det är här jag ska vara. Det känns så himla bra.

Hus & hem

Rensningen fortsätter och nu är det bara bastun kvar. Det ska bli mysigt att ha lite småprojekt i höst. Kanske lägga nytt golv i terapistugan (nu Leias nya lya), kanske golv på altanen och planera trädgårdsjobb inför våren. Det blev inte så mycket gjort som jag önskade i sommar. Men å andra sidan har vi massa roligt kvar!


Rent inne, rent i sinne?

I sommar var ett av mina största mål att rensa här hemma. Källaren var mitt fokus. Men istället rensade jag garderob, kök och badrum. Eller ja, källaren påbörjades faktiskt men än är det inte riktigt klar. Eller ja, det är långt i från klart. Det går knappt att komma in i den faktiskt. Men ja, processen är startad.

Det finns något så otroligt skönt med att rensa och få mer plats, ett annat av mina mål är att nu inte köpa massa prylar för att fylla den platsen igen, och det är ju lättare sagt än gjort. Men det ska gå!!

En ständig inspirationskälla som jag vill tipsa er om är ju så klart världens bästa människa hobbykreatören. Hon ger inte bara tips via instagram utan har numera också en inspirerande podd som ni hittar här. Jag är verkligen en sådan person som behöver ha ordning omkring mig. Jag inbillar mig att det beror på att jag ofta är så rörig i huvudet så då behöver jag ha det rensat och organiserat omkring mig. Rent inne-rent sinne helt enkelt. Sen skulle de flesta människor säkerligen må bättre eller trivas bättre om man hade ordning och reda.

Så dagens tips. Lyssna på feng-shui podden och låt dig inspireras!


Du hittar mig här

 

Östergatan 1

Östergatan 1

Okej nu har jag flyttat (tredje gången gillt), och jag hoppas att det här blir platsen jag stannar på. Det är inte bara ett vackert hus med trägolv och högt i tak, jag har också min terapeut-kollega Anna några meter i från mig vilket jag hoppas gör att man i sitt egna arbete inte kommer att känna sig lika ensam. En dröm i framtiden vore ju att fler småföretagare flyttade hit. Att det alltid fanns någon att bolla och samverka med.

Huset ligger centralt i stan, Östergatan 1, med minutrar i från både tåg och buss.

Här möter jag terapiklienter, både i rummet men också online. Jag kommer också att hålla handledningsgrupper, grupper i terapeutisk skrivande och i framtiden mindre workshops och föreläsningar. Jag kommer också att arbeta med att samordna begravningar. Framförallt i närområdet, men kan ta emot uppdrag från hela sverige.

Framtiden känns oviss och spännande. Jag har ingen aning om hur mina rutiner eller dagar kommer att se ut. En vecka är inte den andra lik. Ibland blir det till att hålla i en utbildning, andra dagar anordna en begravning, ha handledning eller hålla terapisessioner enskilt och i grupp.

Så i framtiden är det här du hittar mig, oavsett vad du behöver hjälp och stöd med. Just nu har jag tid och plats för nya uppdrag och klienter. Så behöver du hjälp, tveka inte att höra av dig! Du vet vart du når mig, du hittar mig här ❤︎