Blogg


Om jag hade fått välja…   Recently updated !

Hur ska man kunna vara “som vanligt” i en ovanlig vardag?

Jag har träffat klienter digitalt sedan i mars och på jobbet bär jag visir för att skydda mina kollegor från mig och mig från mina kollegor. Suck, det är lätt att bli uppgiven, och trött på situationen.

I veckan har jag känt mig lite nedslagen över coronasmällen som återigen har tagit över stora delar av vårt land. Är både arg och ledsen. Kanske också besviken, och rädd. Det bor många känslor i en pandemi och man vet inte riktigt vem man ska rikta dem mot. Ska man vara arg på Kina, Tegnell, vår statsminister eller personer som fortsätter åka utomlands, gå på krogen eller på dem som låtsas som ingenting. Jag vet inte…

I dagens samhälle med all teknik som finns så förstår jag inte att vi inte har löst situationen bättre. Måste verkligen alla barn gå i skolan? Hade man inte kunnat dela in dem i mindre grupper, hade inte vissa klasser, eller personer i vissa klasser, kunnat jobba hemifrån? Jag vet att det finns i hinder, men jag vet att det framförallt finns lösningar.

Jag kan också bli irriterad på personer som gnäller över svårigheten att behöva jobba hemifrån. Jag förstår den absolut. Men vi är i en speciellt tid just nu, och förhoppningsvis går den över. Och vissa personer, tex som jag själv skulle verkligen vilja arbeta hemifrån, men får inte, utan måste gå till jobbet och utsättas för smitta varje dag. Det är inte heller kul.

Det är skit nu. För alla. Oavsett vilket håll man vänder sig åt. Vi sitter i samma båt.

Om jag hade fått välja hade jag arbetat hemifrån. Jag hade inte låtit mina barn gå till skolan, och jag hade undvikit kontakt med andra människor så långt det går. Men jag får inte välja… och kanske är det det, som känns värst.

 


Podd: Baksidan av positiva förändringar

Sjukt (o)normalt

Sjukt (o)normalt

Positiva förändringar i livet är fantastiskt och väldigt roligt men samtidigt kan det vara brutalt jobbigt! I veckans avsnitt ställer vi oss frågan; Hur hanterar man den (många gånger positiva) stress som följer med stora utmaningar och förändringar? Therese har svårt att be om hjälp och ber mig som (självutnämnd) problemlösningsexpert om hjälp. Varför stoppar Therese huvudet i sanden och hur kommer det sig att jag lyckas räta ut alla frågetecken direkt? Vi delar våra bästa tips – och återigen blir det uppenbart hur olika vi är!

Lyssnar gör du där poddar finns!


Nya familjemedlemmar   Recently updated !

Hej, här har ni Oreo. En tuff kille i sina bästa år. Han flyttade in till oss i somras när dottern tjatade om en hamster. Nog för att jag älskar alla djur, men en hamster, nej, roligare djur kan man ju hitta. När det kommer till djur och barn så vet man ju att det är vi vuxna som får ta hand om dem oavsett ålder på barnet. Och därför gäller det att välja ett djur du själv är beredd att ta hand om. Så kanin fick det bli.

Jag fullkomligt älskar att ta hand om djur. Det ger ett sådant lugn. Dom behöver inte göra mer än att bara vara nära. Det räcker för att jag ska må bra. Oreo är en fantastisk liten kille. Det enda man kan ångra nu i efterhand är att han är långhårig. Det kräver ju skötsel varje dag, om inte flera gånger om dagen då hans päls tovar sig lätt. Nu i och med flytten har han fått sitt “uterum” i köket. Där hoppar han lös, intar gärna någons plats vid middagen och käkar grönsaker som kastas till honom under dagens alla matstunder.

Han är ständigt runt benen på en, vilket bara det är en charm i sig ❤︎

Men jag vill ju ha mer djur. Så nu står en till hund, ankor, höns och gris på kö. I dagsläget har vi inte bestämt ras på hund och vi vet inte heller när den passar in att köpas då vi måste vara lediga en längre period för att kunna ta hand om en valp, det behöver även byggas en hundgård. Övriga djur behöver inte lika mycket tillsyn och skötsel som en hund, men alla behöver ju egna hus på tomten så det är en hel del arbete kvar innan nästa familjemedlem kan flytta in.

Jag vet inte vilket djur som kommer att hinna först, och kanske blir det inte ens nästa år utan om ett år till. Men den där väntan gör inte lika ont längre. För nu vet jag i alla fall att det är möjligt, att det kommer att ske. Om det tar ett eller två år beror helt och hållet på mig, på våra prioriteringar. Men jag har allt som behövs för att kunna utöka min flock. Jag har ett hem som ger plats för det. Och bara den vetskapen.. gör mig så jäkla lycklig!


Att bära en besvikelse   Recently updated !

Att bära en besvikelse

Att bära en besvikelse

Som många av er kanske redan vet går jag en utbildning till KBT-terapeut. Jag har en månad kvar av totalt två år. Detta är en utbildning jag drömt om de senaste tio åren, kanske till och med femton. Och nu när jag tänker efter kanske det inte är utbildningen jag drömt om utan kanske möjligheterna jag skulle ha efter utbildningen. Det vill säga att börja arbeta som terapeut.

Jag kände ganska omedelbart att utbildningen inte var som jag tänkt mig. Den höll inte den standarden jag önskade och jag tyckte inte heller att jag lärde mig det jag förväntade att jag skulle lära mig. Jag insåg ganska tidigt att jag stod mellan valet att hoppa av eller acceptera läget. Jag valde att acceptera läget.

Men att acceptera är inte alltid så lätt, för även om du gör det, så bär du med dig en besvikelse. En besvikelse över att saker inte blev som du förväntade dig. Och om det är något jag lärt mig från utbildningen så är det nog det, att tillåta den där känslan, men inte låta den ta för stor plats.

För även om själva utbildningen inte blev som jag önskade, så har den ändå tagit mig dit jag vill. Om bara några veckor är jag klar med min steg-ett-utbildning, då är jag färdig kbt-terapeut.

Vägen dit såg inte ut som jag förväntade mig, men det viktigaste trots allt, är ju att man kommer fram.


Bara så där   Recently updated !

Man behöver gummistövlar, mest hela tiden. Leran torkar aldrig upp. Tar inte slut. Och en handduk, att svabba golvet med. Efter hundens tassar, kattens, eller skorna som kliver över mattan.

Det är mörkt. Kolsvart. Man ser inte vart man sätter fötterna. Men jag går utan ficklampa, med bestämda steg. För jag vill inte vara rädd för mörkret, vill inte låta skogens ljud hindra mig att ta den promenaden jag tänkt att gå.

Och det är nya ljud. Både i och utanför huset. Kvar finns inte alla de där gamla jag en gång kände till.

Jag märker att jag är vaksam, men samtidigt nyfiken. Vill veta allt. Kanske inte för att jag egentligen behöver eller vill, men för att skapa trygghet, dämpa oro och rädsla.

Hunden vill inte ta sina vanliga promenader. Vet inte om det är på grund av mörkret eller om det är för att det blir obehagligt blött och kladdigt om hans tassar. Katten stannar inne han med. Tittar längtansfullt ut genom fönstret men vill inte sätta tassen utanför dörren. Kattlådan blir full. Doften når ut i hallen. Jag önskar att jag hade kunnat prata vett med katten men han förstår mig mindre än vanligt.

Fast att vi kommer framåt, tapeter är uppe, nya köksluckor sitter på skåpen, så är det alltid något nytt på gång. Man snubblar över verktyg och kartonger, och jag vet inte längre vart någonting är. Jag hittar inte allt jag borde, men orkar heller inte leta.

På kvällen kryper jag upp i soffan och tittar ut över kaoset. Det slår mig att jag inte en endaste gång har längtat “hem”, att jag inte för en endaste sekund saknat det stället som under 12 år var vårt. Trots byggdamm och den saliga röran så skulle jag inte vilja vara någon annanstans. Jag förvånas över att en ny plats så snabbt kan bli ens hem, som det naturligaste i världen.

Bara så där.


Vecka 47   Recently updated !

Hur känns veckan?

Skön hoppas jag. Jag startar veckan men semester på måndag och avslutar den på samma sätt på fredag. Det har varit intensiva dagar. Både hemma och på jobbet. Det är förändringar och oförutsedda händelser som sker vart man än vänder sig. Jag hoppas på att kunna gå att plocka lite hemma. Småstäda i olika hörn här och där.

Vad ser du fram emot i veckan?

Mina två lediga dagar ser jag mest fram emot. Jag är verkligen såååå trött!

Vad ser du mindre fram emot?

Jag ska vänta in en elektriker på måndag. Det känns jobbigt. Är rädd att det ska bli problem när han ska fixa till elen, att det kommer att dra ut på tiden och då kosta än mer pengar. Jag hoppas att det går snabbt och lätt!

Vad har du för to do:s i veckan?

  • Elektriker ska komma och dra om ström så att vi kan koppla in vår nya spis
  • Ytterligare en del av köket ska komma på torsdag
  • Vi ska såga till bänkskivor och olja dem så att de är klara att sättas in
  • Städa i skafferiet då all mat inte får plats så lite får hamna i källaren
  • Beställa tapeter till sovrum hoppas jag
  • Stänga av och tömma frys i källare för att använda den nya på ovanvåningen
  • Jag har fortfarande inte sålt av möbler, får väl skriva till det på listan igen
  • Skulle behöva klippa mig, ska kanske fixa tid för mig och dottern att göra det

Vad kommer du läsa /lyssna /titta på?

Jag har hittat några böcker om skrivterapi i flytten som jag inte läst klart så de tänkte jag slutföra. Det kommer nog ta sin tid. De är på engelska så jag hinner väl med en eller två sidor på kvällen innan jag däckar (och vet knappt efteråt vad jag läst).

Vad händer i helgen?

Vi har ett berg av skräp och kartonger på vår veranda så jag tror vi kommer köra det till tippen för att sedan hämta en soffgrupp hos mina svärföräldrar som istället ska få plats där. Sen gissar jag att det blir fortsatt städning, röjning och renovering. Kanske åker tvättstugan på sig en omgång.

Önskar dig en fantastisk vecka!

 


Nytt poddavsnitt!

Sjukt onormalt

ÄÄÄÄNTLIGEN är podden tillbaka! Som jag har saknat att sitta och diskutera spännande ämnen med en av världens bästa människor! Men nu är vi igång igen, förhoppningsvis utan större avbrott. Efter en månads uppehåll av poddinspelningar tar vi oss an temat livsförändringar då Therese har fött barn och jag flyttat till hus på landet. Idag diskuterar vi livsförändringen att få barn, det är en omvälvande upplevelse, men vad har varit den största omställningen?

Lyssnar gör du där poddar finns!


Att få börja om

Tänk att vi snart är vid ett årsskifte. Tror att många av oss längtar dit och bara vill slänga det gamla året bakom oss. Kanske inte för att det nödvändigtvis blir bättre på andra sidan men hoppet finns där. Hoppet om förändring.

Det har varit ett märkligt år. Tror att det flesta är benägna att hålla med om det. Även om positiva saker har hänt, så som att min bästis fick världens vackraste bebis och att jag äntligen fick mitt hus, så har årets ändå förmörkats av corona och andra tråkigheter. Jag vill verkligen sudda bort årets sorger och börja om på nytt.

Jag längtar efter att tillsammans med världens bästa hobbykreatör sätta mig och planera 2021. Jag vet inte om planerna kommer att bli storslagna men det spelar ingen roll. Det skall i alla fall vara där och i dem vill jag landa mjukt.

I veckan eldade jag upp flyttkartonger i trädgården. Det var som att säga hejdå till det förflutna, släppa taget om vårt gamla hus (som jag inte har saknat en endaste sekund). Och på samma sätt vill jag avsluta detta året, lägga skiten jag inte vill ha i en brasa och se röken fly någon annanstans. Hejdå sjukdomar. Hejdå oro och ångest.

Nu släpper vi skiten vi inte vill ha och börjar om.


Vecka 46

Hur känns veckan?

Vilsam. Eftersom jag återgår till arbetet blir det mer vila än vad det varit på min semester vecka. Jag gissar att vardagskvällarna nu är fredade och att husarbetet mer kommer att ske på helgen. Så jag ser helt enkelt fram emot lite återhämtning.

Vad ser du fram emot i veckan?

Jag ser fram emot att komma i rutin igen. Att få tillbringa kvällarna i soffan och att mysa med familjen. Jag hoppas också på en och annan långpromenad.

Vad ser du mindre fram emot?

I helgen är det utbildning för näst sista gången. Det ser jag inte fram emot. Det innebär mycket stillasittande och inte så mycket input.

Vad har du för “to do:s” i veckan?

  • Vårt beställda kök kommer!!!
  • Få in alla kläder (som ligger på golvet) i min garderob.
  • Sälja av lite möbler som inte får plats hemma.
  • Vila!!!

Vad kommer du läsa /lyssna /titta på?

Kommer att titta på Biggest loser tillsammans med familjen.

Vad händer i helgen?

Jag har utbildning fredag/lördag så det kommer inte hända så mycket. Efter det brukar jag vara rätt matt. Min man kommer att bygga kök och jag gissar att jag kommer att hjälpa till efter att utbildningen slutat eller på söndagen.


Trötthet, flytt och helgvila

Jösses vilka dagar. Jag skulle inte kalla det semester även om det i faktiskt mening har varit det. Jag har studsat upp vid fem på mornarna och lagt mig senare än vanligt då jag varit så uppe i varv. Men nu börjar tröttheten ta ut din rätt. Känner den i både kropp och knopp. Men när veckan är över kan jag i alla fall klappa mig på axeln över hur lång vi har kommit. Nu är huset ÄNTLIGEN beboeligt.

Jag älskar mornarna här. Att sitta i soffan och titta ut genom ett fönster. Det spelar ingen roll åt vilket håll du tittar. Varje fönster är en tavla som har nya färger varje dag. Berg, vatten och skog. Kan inte tänka mig något vackrare.

Jag får påminna mig om att bromsa. För jag vill ha allt klart och jag vill att det ska ske nu. I mitt lilla företagshus samlas just nu möbler som inte får plats tillsammans med annat som inte hör hemma hos oss längre. Saker som måste säljas av eller skänkas bort, och mitt lilla företag. Ja just nu har den ingen plats alls mer än i några lådor. Det skaver i mig. Tidigare skulle jag nog aldrig kallat mig själv för kontrollmänniska men nu. Ja kanske. Jag vill att saker ska ha sin plats. Vill veta vart allting är, och nej, att ha allt i en kartong räknas inte. Det är oordning.

Lite nya möbler har hittat in. Älskar denna hyllan och ser fram emot att fylla den med favoriter. Just nu är det mycket som ska bytas ut på grund av platsbristen. Mindre och nättare möbler måste in, och förvaring, behöver alltid mängder med förvaringslösningar.

Igår fick vi tänt brasan för första gången. Den gav oss tillfället att stanna upp för en liten stund. Men inte heller det blev långvarigt. Hunden suktade efter en långpromenad och jag efter soffan. Hunden vann. Han har varit väldigt missnöjd med livet det senaste då promenaderna blivit få och korta. Skärpning på det när vardagen är tillbaka!

Helgen kommer nog mestandels se ut så här. Soffan tätt intill varandra, för att vila upp sig innan vardagen är tillbaka. Det är i alla fall vad jag hoppas på. Önskar er en fin helg!