Blogg

Dags att gå vidare..

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Allting har ett slut, och kanske även denna blogg. Då många hittar till inläggen och blir hjälpta av att läsa väljer jag att ha blogg och hemsida kvar, men vill du fortsätta följa mig gör du det bäst via min hemsida jessicahjert.se eller på Facebook och Instagram @jessicahjert. Du kan också prenumerera på mina nyhetsbrev.

Den senaste tiden har jag försökt att vårstäda mitt företag (där av beslutet att minska engagemanget här) då en ny inriktning är född, du hittar mitt nyaste arbete på krimcoachen.se

Är du nyfiken på företagslivet och vill följa mig som företagare? Ja då gör du det bäst på instagram @solosystrar eller här.

Den här bloggen har varit så hjälpsam i mitt eget terapeutiska skrivande, men nu är det dags att gå vidare.

Kanske hittar jag i framtiden tillbaka hit, kanske inte. Men just nu är det paus. Så tack till alla er som följt mig under dessa åren. Hoppas att vi ses igen ❤️

Ett liv parantes

Detta inlägg publicerades i: Företagande & föreläsningar av

När jag började driva mitt företag levde jag i en parantes. Som att det bara är en tillfällig del av mitt liv som någongång skulle ta slut. Det var liksom för bra för att vara sant. Ofta klappade jag mig själv på axeln för att jag inte var rädd och för att jag vågade springa framåt men nu när jag tittar bakåt så ser jag att jag visst var rädd, bara inte över det jag trodde.

Jag levde med en ständig rädsla att det någongång skulle ta slut. Att jag en dag var tvungen att gå tillbaka till min gamla verklighet…och den kändes så långt bort

Jag jobbar (i mitt företag) livet ut.

När jag tog bort parentesen ramlade också tyngden från mina axlar. Helt plötsligt kunde jag andas igen, och njuta av mitt företag. Nu i efterhand känns det som två helt olika liv, ett med och ett utan parantes och jag kan gräma mig över att jag bar den så länge (och att det var jag själv som satte dit den).

Men då påminner jag mig själv om att livet handlar om att växa och det är vad jag gjort nu, med flera centimeter, och helt plötsligt blir utsikten annorlunda än vad den var tidigare (så mycket bättre).

Jag slängde min parentes i papperskorgen och om du bär en, gör det du också!

 

En stressfri vecka

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Denna vecka ska jag göra allt jag kan för att skapa mig en stressfri vecka. Jag vet redan nu att jag kommer att ha svårt att uppnå det. Jag  har svårt att acceptera min situation, att det faktiskt är jag som kör över mig själv och bryter mina egna regler. Liknande problem förkom inte ens när jag var anställd. Men nu ser livet annorlunda ut. Kroppen har sagt i från, och jag måste lyssna.

Jag har gränser, men trampar ofta över dem. Vilket jag vet är anledningen till min stress. Sen skapas stressen inte bara av mig själv, nej denna herre tror jag är den största boven i dramat. Jag anpassar min arbetsvardag runt honom. Allt för att han ska hinna motioneras, aktiveras och var hemma ensam så lite som möjligt.

Det är inte alltid våra önskemål går ihop, jag behöver jobba och han vill leka. En krock som inte bara blir märkbar i min kropp utan också i mitt sinne. Att arbeta heltid med en två-åring vid sin sida är ingen lätt match och jag sneglar avundsjukt på alla dem som får jobba ifred utan någon som avbryter dem under dagen eller som inte har någon att anpassa sig efter. Eftersom stress inte bara skapas i vår kalender utan också genom våra tankar så är det främst dem jag ska arbeta med i veckan. Att inte gå upp i varv så fort något triggar mig till det.

Så denna vecka är jag extra lyhörd på mig själv. Om/när stress dyker upp skall jag meditera/vila fram tills att jag kommit ner i varv igen. Wish me luck!

Årets ledord

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Relationer var mitt ledord för året 2022. Kanske för att jag visste att ensamheten skulle bli jobbig för mig och för att relationer skulle kunna bli min medicin. Stundtals har det känts som att ensamheten ska äta upp mig och jag har flertalet gånger loggat in på platsbanken för att söka jobb bara för att jag önskat mig en samhörighet. Men envis som jag är har jag inte velat släppa taget om något som funkar bara för att jag känt mig ”lite ensam.”

Men jag är en problemlösare av rang och ur min känsla av ensamhet föddes Solosystrar (ett digitalt nätverk för kvinnliga företagare). En del av mitt företag som nu är väldigt viktig för mig. Så om ledordet gav mig något, absolut.

Att finna årets ledord var svårt, jag tänkte på passivitet och paus då jag vet att jag jobbat hårt i flera års tid nu och behöver bli bättre på att ta raster och stunder av stillhet men orden tilltalade mig inte. Helt plötsligt dök ordet LEKA upp och ville inte lämna mig ifred. Ja, leka är ju också ett sätt att ta paus och om det är något jag behöver och längtar efter det här året så är det att ha roligt. Just idag vet jag inte vad ordet kommer att innebära eller ge mig, men det får hänga med mig som en påminnelse att vardagen inte bara ska vara en lång rad av måsten, utan att man emellan dem också måste ha lite kul❤︎

Att fastna i en bekvämlighetszon

Detta inlägg publicerades i: Företagande & föreläsningar av

Bekvämt är inte alltid detsamma som bra. Det är en insikt som vuxit sig starkare och starkare under mina år som egenföretagare. För det är bekvämt att jobba hemifrån, det är bekvämt att kunna jobba online, det är bekvämt att kunna gå runt i en pyjamas hela dagen och det är otroligt bekvämt att inte ha krav utifrån eller att behöva passa några tider, men om det är bra för mig…nja.

Bekvämlighet skapar inte lycka eller energi, den bara är…bekväm. I bekvämlighet växer vi sällan (i alla fall inte jag). Men den är så lätt att fastna i, för varför skulle vi vilja ta oss i från något som är bekvämt?

För visst är det bekvämt att sitta med en chipspåse i soffan, men är det bra för dig att göra det varje dag? Nej. När vi fastnar i en bekvämlighetszon tappar vi lätt bort uppskattningen av det bekväma. När jag var anställd ÄLSKADE jag dagarna jag fick jobba hemifrån. Nu är det ju min vardag…det är inte så att jag önskar bort dem, men inte heller så att de ger mig samma glädje som tidigare.
Kan du känna igen dig i det här? Finns det något område i ditt liv där du fastnat i bekvämlighet? Finns det någon bekvämlighet du vill/behöver ta dig ur? Berätta!

Är du en solosyster?

Detta inlägg publicerades i: Företagande & föreläsningar av

Är du en solosyster?

Är du en solosyster?

Driver du eget eller drömmer om att göra det?
Känner du dig ensam och behöver andra företagare att bolla med?
Är du sugen på att nätverka med likasinnade?
Är du öppen för att dela med dig av erfarenheter/svårigheter, medgångar/motgångar?
Vill du regelbundet ha pepp och stöd?

Ja men då låter det som att du är en del av oss.

Vi träffas varje måndag och fredag och utbyter tankar och erfarenheter, en onsdagkväll i månaden träffas vi och samtalar om vissa ämnen som berör oss alla så som prissättning, sociala medier, att våga synas och fyra gånger per år är det planerat att vi ska åka på workations tillsammans.

Så vill du bli en del av ett växande gäng?

Välkommen till solosystrar!

Mer info hittar du här

När du väljer mig

Detta inlägg publicerades i: Företagande & föreläsningar av

Jag lyssnar på en historia som aldrig tar slut.

Håller honom hårt med mjuka händer.

Vet du säger jag, när historien börjar nå sin ändstation.

Jag tror inte att jag är rätt person att hjälpa dig, jag tror du behöver mer än vad jag kan ge dig.

Jag försöker låta mjuk men bestämd samtidigt, jag ömsom kramar och ömson putter ifrån.

Jag vill att han ska veta att det jag gör, gör jag för att jag vill honom väl.

Vet du, svarar utan att tveka. Jag vill att DU hjälper mig ändå. Jag vet att det inte handlar om kunskap eller förmågor, det handlar om allians och jag gillar dig, jag vill prata med just dig.

Jag tappar hakan i golvet,

han tar upp den försiktigt och lägger den i min hand.

Smickrad, rädd, tacksam och förvånad, allt i samma sekund.

Vem är jag då att säga nej?

När du med hela ditt hjärta, väljer just mig ❤︎

——————————————

Behöver du någon att prata med?

Att ta kontroll över sin hjärna

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av
I fredags var jag med om en bilolycka💥
Där och då var jag endast lösningsfokuserad, tog hennes namn, ringde polisen, pratade med hennes mamma osv.
Men efteråt…ja då drabbades jag av….skuldkänslor😩
Jag började tycka synd om den stackars tjejen som fick hela sin bil demolerad.
Jag började fundera på hur JAG kunde ha gjort för att förhindra situationen.
Jag började till och med hacka på mig själv då jag tyckte att jag betedde mig ”oprofessionellt” då jag som terapeut INTE startade upp konversationen med att fråga hur det gick med henne och hur hon mådde.
Nej jag började med att ta hennes legitimation och se så att min hund var ok. Hon var både rädd och ledsen, och det hade jag inte som fokus🫣
Men stopp nu Jessica✋Vem tror du att du är! Tror du att du kan förhindra olyckor och rädda upp alla som mår dåligt? Vad har du egentligen för orimliga krav på dig själv?!?
Ibland är offerkoftan för liten och ansvarskappan för stor! 
När jag iakttog vad min hjärna höll på med insåg jag att jag inom mig har en väldigt stark regel som säger att jag ALLTID ska se till andras hälsa först.
Att min uppgift alltid är att ta hand om andra, och när jag misslyckas med det då känner jag mig helt enkelt…misslyckad🤷‍♀️
Det är ju en ganska krävande och otacksam uppgift att bära, speciellt om jag ska bära på den dygnet runt, så nej tack, den raderar jag ut min regelbok😅
Det är så viktigt att våga lyssna (och ifrågasätta) våra tankar 💭 Om jag inte hade gjort det denna dagen hade jag gått med både skuld och skam helt utan en egentlig anledning😩
Så dagens påminnelse: ta kontroll över dina automatiska tankar annars tar de kontroll över dig☺️

Nyfiken på att använda pennan som arbetsverktyg?

Detta inlägg publicerades i: Författarskap & skrivterapi av

Jag har skrivit så länge jag kan minnas. Skrivandet har varit en form av trygghet, något jag i hela mitt liv kunnat luta mig mot. Det kom liksom lätt för mig. Jag har en hel låda med dagböcker i källaren (som jag inte vågar öppna) från min tonårstid.

Idag vet jag att en av anledningarna till att jag tog mig ur min destruktiva tonårstid, tillfrisknande från depressioner och utvecklade både mig och mitt företag har jag skrivandet att tacka för.

Omedveten om hur hjälpsamt skrivandet har varit har jag fortsatt, och fortsatt.

Alla gånger jag inte haft någon att prata med eller när jag inte visste ens vad jag skulle säga, ja då fanns pennan där.

Det var inte förrän i vuxen ålder då jag av en slump såg en amerikansk artikel om terapeutisk skrivandet som poletten trillade ner.

Aha, det är det jag gjort hela mitt liv. Hjälpt mig själv, genom att använda pennan som psykolog!

Från och med den stunden gick jag all in, läste alla böcker, artiklar och kurser jag hittade inom området.

Resultatet?

Min utbildning diplomerad skrivterapeut.

Utbildningen är den enda i sitt slag som tar upp den terapeutiska helheten. Den ger dig inte bara skrivövningar utan förklarar också varför och hur skrivandet kan vara hjälpsamt.

Idag vet jag att skrivandet inte bara är hjälpsamt för mig, nej också miljontals andra som skriver och skriver, helt omedvetna om dess terapeutiska funktion.

Jag brinner fortfarande för att skriva, men mer än det brinner jag för att hjälpa andra, och genom min utbildning ”diplomerad skrivterapeut” vet jag att jag inte bara hjälper personen som går utbildningen utan också alla medmänniskor som kommer i skrivterapeutens väg. Så är du nyfiken på att vägleda människor till att använda pennan som psykolog?

Anmälan till utbildning öppnar idag (och stänger på söndag). Mer info finner du här.

Det läkande skrivandet

Detta inlägg publicerades i: Författarskap & skrivterapi av

Det läkande skrivandet

Att skriva min första bok (måste alla vara så jävla lyckliga hela tiden) var terapeutiskt. Jag var inte medveten om det då, insikten kom först efteråt.

Men jag tror att det på riktigt förändrade hela mitt liv.

Omedvetet skrev jag om mina känslor och tankar av att vara förälder, men också min upplevelse av andras bemötande.

Under åren jag skrev bearbetade jag både sorg, ilska och utanförskap och helt ärligt har jag knappt öppnat boken efter att den gick i tryck. Jag känner faktiskt inget behov av att öppna det kapitlet i mitt liv igen. Jag är…färdig.

Från början visste jag inte ens att det var en bok jag höll på att skriva, jag skrev endast för min egen skull, men någonstans mitt i processen så vände det och jag blev medveten om att de där orden…också kunde hjälpa någon annan.

Det är det som är så magiskt med skrivande, att dina ord kanske inte bara hjälper dig…utan också andra ❤︎

Är du nyfiken på terapeutiskt skrivande? Kika in med webshop för aktuella kurser.