Blogg


Jag vill….

  • åka på spa. Flyta runt i varmt mjukt vatten. Få vara i tystnad, och i gemensam ensamhet.
  • se mina hundar springa lösa och lyckliga i skogen.
  • känna mig stark. Springa utan smärta, och kunna böja mig ner utan att vara rädd för resan upp.
  • skratta. Känna kärlek och gemenskap. Hitta fler platser där jag kan känna mig älskad och uppskattad, genom att bara vara jag.
  • prata. Ta plats. Få berätta om min vardag, mina tankar och bekymmer utan att känna mig gnällig, upprepande och enformig.
  • ha en liten varm hund i mitt knä. Varje dag.
  • skriva. Hitta tillbaka till lusten, finna mina ord igen.
  • jobba fokuserat i tystnad, utan att bli avbruten.
  • bli bättre på att sätta mig själv först. Utan skuldkänslor.

Jag har ett nytt jobb

När man går över till att driva eget tror man att njutningen ska vara total. I min fantasi så hade jag struktur och rutiner. Självklara uppgifter och mål. Men verkligheten såg helt annorlunda och den ena veckan behöver nödvändigtvis inte vara den andra lik. I början kunde jag svära åt mig själv för att saker och ting inte funkade, ”hur svårt kan det vara” kunde jag snäsa åt mig själv. Bara som det där enkla; när är den bästa tiden för en långpromenad med hunden? Att ta en långpromenad över lunch verkade bra i min huvud men visade sig inte vara lika lämpligt i verkligheten då jag varken hann äta lunch och blev stressad över att lunchtid ofta var skiftet mellan att ta mig hemifrån till lokalen.

En dag kom jag på mig själv med ”jösses jag har ju ett nytt jobb” ja, även om det är alldeles mitt eget så har jag ju inte gjort detta förut. Jag vet inte vilka tider som passar mig bästa att jobba. För jag har aldrig tidigare haft möjligheten att välja. Men nu har jag det. Ännu en polett som föll ner var ner min terapeutkollega sade; att vara företagare handlar om att vara flexibel, ingen dag är den samma.

Wuha, vilket uppvaknande! Inte konstigt att det känns lite olustigt i mig för jag är nog den minst flexibla personen i världshistorien. Jag vill ha nästintill samma schema varje dag.

Så frågan är om jag kan bli flexibel, eller i alla fall flexibel inom vissa ramar!?

Även om saker känns oklart och ostrukturerat så känns det rätt. Jag fullkomligt älskar att styra över min egen dag och att inte känna andras krav hängande över mina axlar.

Jag räknar med att det tar ca 6 månader innan jag har hittat min plats och kan känna mig trygg i mitt jobb, det är ju trots allt ett nytt jobb, även om det är mitt eget <3


V 46

Vad händer i veckan:

Veckorna som ligger bakom mig har varit fulltecknade så veckan som ligger framför mig har mer luft i kalendern vilket jag ser fram emot. I veckan är det prio att läsa i mig på en föreläsning om ätstörningar som ska hållas nästa vecka.

Något kul att se fram emot:

Åh, jag ser bara fram emot luftigheten i kalender, det räcker. Annars finns inga andra planer utöver jobb och det känns trots allt ganska skönt <3

Träning o selfcare:

Jag känner alltid ett motstånd till att åka och träna på kvällarna, men helt plötsligt insåg jag för någon vecka sedan att det är JAG som styr över min tid. JAG. Det innebär ju att jag faktiskt kan åka iväg och träna på dagtid om jag vill. Sagt och gjort. Så planen framöver är ett gympass på förmiddagarna. Sen är det yoga och meditation på hemmaplan. Det går så där, men lite är bättre än inget. Jag hade ju också en tid bokad till psykolog och där blev jag påmind om att tänka på mig själv. Jag tänker automatisk på alla andra, ja och det gäller inte bara människor, även hundar sätter jag före mig själv. Så en påminnelse från henne var; tänk på dig själv. Så lätt i praktiken, men så svårt i vardagen. Bara häromdagen när jag hade för avsikt att träna tänkte jag; nej stackars hundarna som är ensamma hemma, jag måste hem och ta hand om dem, dom måste ut osv osv. Och nej, det var inte för att komma undan träningen, det är verkligen för att jag sätter hundarnas hälsa framför min egen. Men där och då kunde jag stoppa mig; tänk på dig själv, ja och så tog jag mig i väg till gymmet. Och ingen hund var död eller verkade traumatisk skadad över att jag prioriterade mig själv för en stund. Phu.

Hundträning:

Jag träffade en hundpsykolog för någon vecka sedan och gnällde om problemet med min galna hund. Hon ställde då frågan; hur mycket kampar du med din hund? Öhh, ingenting svara jag. Hon tittar frågande på mig. Du är väl medveten om att du köpt en kamphund? Jag kände mig såååå jävla dum. Har haft hund hela mitt liv och var självklart medveten om att jag köpt en kamphund. Öhh, ja…svarar jag försiktigt utan att veta vad jag skulle få tillbaka. Han har ett jätte stort kamp- och bitbehov så om inte du kampar med honom så kampar han med dig. Poletten föll ner så hårt att det gjorde ont i huvudet. Ja så klart!!

Så veckorna efter vårt samtal har vi kamplekt med Dex på ett sätt vi aldrig gjort tidigare och ja, situationen är bättre (ta i trä). Det finns fortfarande mycket att jobba på. Han är en unghund med stort energibehov så det krävs fortsatt träning. Jag hoppas på regelbundna samtal med hundpsykologen så att jag kan få lite mer tips och råd kring hundarna. Ska boka in ett till i veckan tror jag bestämt.


Oktober 2021

Privat

Jag kan inte ens beskriva hur jag haft det eller mått i oktober. Livet känns fortfarande på sätt och vis overkligt. Något jag vet är att hunden (Dex) har fortsatt att framkalla sammanbrott hos mig. Många hundar har jag haft i mina dagar men inte av den här kalibern och jag blir sååååå jäkla trött. En dag kom jag till insikt att han gör mitt jobb både tyngre och svårare, allt ta längre tid. Att jobba hemifrån med honom vid min sida betyder ständiga avbrott och för någon med ADHD som redan har svårt att koncentrera sig blir det inte bättre med någon som jagar katt, biter sönder mattan eller bestämmer sig för att äta på dig. Nej ska jag kunna driva företag utan att bli ett nervvrak behöver jag lösa situationen så sagt och gjort, jag har kontaktat en psykolog till mig och en till hunden. Jag hoppas få kräkas ur mig min frustration men också få hjälp och stöd gällande lösningar.

Företag

När jag gjorde min bokföring denna månad och återigen kunde ta ut en lön blev det så verkligt. Jag blev så jävla glad och ville bara skrika rakt ut. Nej två månader är ingenting men för mig som velat driva företag i ca 10 år och hela tiden blivit uppskrämd av människor som säger hur svårt det är och att man inte kan ta ut en lön de första åren så känns det verkligen som ett ”halleluljamoment”. Det är två månaden kvar innan jag behöver ta ett beslut om uppsägningen eller inte så förutom att få ekonomin att rulla på behöver jag hitta ett sätt att kunna få arbeta mer friktionsfritt utan att bli störd av min hund, samt hitta ett sätt att umgås med andra människor för att fylla hålrummet av kollegor. Löser det sig finns det ingen tvekan på att det blir en avsked med kriminalvården.

Hus & hem

Här är det fortsatt ganska lugnt vi har sågat ner ett träd på tomten och köpt inomhusbelysning som en elektriker ska komma och hjälpa oss med inom kort. Annars handlar det mest om att få vardagen att gå runt och samla inspiration till sommaren. Jag är lite orolig för vårt staket och skulle vilja sätta upp nytt då hundarna kan rymma ut mot vattnet. Det är varken bra på sommartid då det kan leda till drunkning eftersom det är lätt att fastna i dyn men inte heller på vintern när det kan vara svag is. Puh, hemska tanke, men nej inget nytt staket är på gång så jag får nog ha mina nerver på utsidan ett tag till.


Veckans läxa

Jag lämnade veckan utan att känna mig klar med mina arbetsuppgifter, hela kroppen skrek att jag behövde en paus -och jag tog den.
Jag har vägrat att jobba i helgen även om jag vet att jag har mycket att göra. Bra -men ändå dåligt.
Resultatet blev att jobbet har funnits med mig i tankarna när jag la mig på kvällen, när jag vaknade upp mitt i natten och på morgonen. Jag är glad att jag inte gick över min egen gräns och har satt mig med arbetet över helgen, men läxan jag lärt mig handlar om att avsluta veckan på rätt sätt för att få en bra helg.

Att fly från den ger dig ingen vila, tvärtom. Så veckans mål är att landa den med ett lugn i magen. Att andas, göra klart, innan jag avslutar min dag. Jag ser fram emot måndag för att beta av kommande att-göra-lista och tar med mig läxan i bakfickan…minst en lärdom rikare ❤️


Skrivresan -vad behöver jag nu

Det är så lätt att lyssna på andra, veta vad de behöver eller vad de borde göra. Men när det kommer till en själv kan det vara svårare. Denna månad vill jag att du frågar dig den enkla frågan (och besvarar den) ”vad behöver JAG just nu”.

Jag vill att du ställer dig samma fråga varje dag, om och om igen, och besvarar den (på papper). Här vill jag att du verkligen lyssnar på dig själv. Vad behöver du JUST NU.

Jag vill också att du sen är noga med att titta på ditt svar, hur ser det ut? Är det samma sak du önskar varje dag eller är det olika saker, hittar du saker som upprepar sig? Här spelar det ingen roll om du skriver ett ord eller hundra, bara skriv. Vad behöver du just nu. I slutet av månaden vill jag att du utvärderar dina svar och på riktigt ser över vad du behöver.

Jag vill också att du funderar över om du kan ge det du behöver till dig själv, eller om det är så att du i alla fall kan berätta för någon annan vad du behöver. Risken är ju i alla fall större då att du får det, än om du bara håller det för dig själv.


Vecka 43

Veckans bild.

Vad händer i veckan: 

Denna veckan är det mindre samtal än förra veckan. Jag har två heldagar hemma och tre halvdagar med möten på mottagningen. Så en relativt lugn vecka jämfört med många andra. Det är ett ”ny möte” denna veckan, resten är i pågående behandling. Sedan väntar lite administrativt jobb denna vecka så som att skicka offerter och fakturor. En skön arbetsvecka med flera håltimmar som jag ska försöka att ta till vara på.

Något kul att se fram emot:

Ja förutom jobb så ska vi till Liseberg i veckan. Första gången man kommer ut på över ett år så det kan man väl inte mer än att se fram emot, även om jag vanligtvis avskyr Liseberg. Jag ska även vara med på en workshop i kreativ målning, det ska bli spännande trots att målningen inte är min starkaste gren.

Träning & selfcare:

Jag tränar numera rörlighetsträning och bodypump för att försöka förbättra min ryggsmärta. Denna vecka ska jag pröva att träna dagtid istället för kväll. Jag ska också prioritera yogan VARJE DAG och inte bara när jag har som ondast i ryggen. Jag har numera all möjlighet i världen att styra min tid och inget att skylla på. Så jag behöver se till att ta mig i kragen och bara göra det. Eftersom att jag numera inte träffar vänner eller arbetskamrater på dagtid behöver jag lägga in det i mitt schema och försöka få till det någon gång i veckan på kvällstid. Det är lätt att prioritera bort men ack så viktigt för min hälsa. Om det är något jag lärt mig under mina månader som egenföretagare på heltid så är det vilken socialvarelse jag är. Jag behöver människor för att må bra. Jag har också bokat tid till psykolog i veckan. Det är selfcare för mig, jag tar min hälsa på allvar och behöver någon utifrån att prata med om min livsomställning.

Hundträning:

Hundträning är en viktig del av mitt liv just nu varken jag vill eller inte då Dex mer eller mindre gör mig galen just nu. Mina utbrott och sammanbrott hänger tättsamman men hans energinivå och sätt att utmana mig. Denna vecka SKA JAG få tag på en hundtränare/hundpsykolog. Jag har försökt i flera veckor nu och dom är OTROLIGT sega med att svara på mail (ja, jag har så klart prövat att ringa också jobbig som jag är). Får jag inget svar eller ingen tid nästa vecka kommer jag i princip stå utanför någons dörr tills de släpper in mig. Eller nej, så långt kanske jag inte ska gå. Men då kontaktar jag kanske 100 hundtränare och hoppar på första bästa svar. Om någon inte visste det så AVSKYR jag att vänta. Ja, även på ett mailsvar. HUR kan det ta en vecka att svara på mail??? Speciellt om man är företagare. Vill man inte tjäna pengar? Oförståeligt.

Förhoppningsvis har både jag och hunden besökt en psykolog innan veckans slut;) Kanske blir vi ordinerade parterapi. Vem vet:) Oavsett så ser jag grymt mycket fram emot veckan. Önskar även dig en fin sådan!


Gladare utan dig

(just a poem)


Jag trodde vi var för alltid.

I min framtidsbild fanns vi två.

Men du valde att stänga dörren och ifrån mig gå.

Jag ville inte släppa taget,

förlusten gjorde ont i hela mig.

Och trots att jag saknar dina läppar

är jag gladare utan dig.

Minnena får mig att gå sönder.

Det känns inte som att saknaden har ett slut.

Jag vill dra tillbaka tiden,

saknar varje minut.

Det finns inget svar på frågan

varför du lämnade mig

men inte heller på känslan

hur jag kan vara gladare utan dig.

Jag vill känna dina armar runt min midja.

Jag vill dra min händer genom ditt hår.

Världen har gått sönder

på ett sätt som ingen förstår.

Taggen värker i mitt hjärta

och känslan grämer mig.

Hur är det ens möjligt

att jag är gladare utan dig?


Jag är ingen vanligt terapeut

I mitt rum är det sällan tyst.

Och kanske bor det mer skratt än tårar i fåtöljen mitt emot.

Nej jag kanske inte är en vanligt terapeut.

Jag sitter inte helt tyst i min fåtölj.

Inte still heller för den delen.

Jag kanske inte hummar och nickar på ett sådant där sätt du sett på film.

Nej, jag pratar ofta för fort.

Jag kan både skratta, gråta och ibland (när det behövs) provocera personen jag har framför mig.

Jag är en jävel på att avbryta

(även om jag försöker låta bli)

och jag kan snabbt ta mig ur fåtöljen för att använda tavlan

och måla upp dina tankar.

Men jag är inte bara en jävel på att prata,

utan också på att lyssna

med både mitt hjärta och min själ.

Jag vill dig helt enkelt så jävla väl.

Nej, jag kanske inte är en vanlig terapeut

för så fort du tar klivet in i mitt rum betyder du något för mig.

Jag vill med hela mitt inre hjälpa…dig.


Blivande terapihund?


En av anledningarna till att jag vill driva eget är att få vara mer med mina hundar. Att helt enkelt kunna ha med mig dem på jobbet. Jag på riktigt avskyr att behöva lämna dem ensamma hemma, ändå har jag varit tvungen att göra det under så många år.

När drömmen väl blev sann, jag började driva eget på heltid och styra över min egen dag, så visade det sig att ingen av hundarna var direkt lämpliga att ha med sig i terapirummet. (Den ena sitter och gråter tills vi åker hem och den andra terroriserar både mig, klienten och allt som går att förstöra i rummet). Döm om min besvikelse…

Men i stället för att känna mig nedslagen av situationen har jag bestämt mig att försöka göra det bästa av det. Så just nu jobbar jag halva dagar hemma och halva dagar på mottagningen. Mitt mål är dock fortfarande att kunna ha med mig en av dem på jobbet så en del av min arbetsuppgift är numera också att träna detta busfrö till att bli en lugn och harmonisk hund.

Ett mål i framtiden vore att utbilda honom till terapihund. (Idag känns målet långt bort och näst intill omöjligt) men skam den som ger sig. Wish med luck!