Blogg


Fem, fyra, tre, två, ett   Recently updated !

Fem saker du alltid har i ditt kylskåp?

Ketchup, mjölk, smör, ägg, ost.

Fyra saker du inte kan vara utan?

Gibson, Leia, Marcus och min hund.

Tre saker du inte kan äta?

Kött, fisk, oliver.

Två saker som gör dig glad?

Therese och solljus.

En sak du gör flera gånger i veckan?

Promenerar.


Spara och slösa   Recently updated !

Spara och slösa

En ny människa från och med…nu!

Alltså jag måste på riktigt spara. Jag vet att jag sagt det till mig själv många gånger förut, men denna gången måste jag verkligen. Jag är en person som är ganska impulsiv. Jag gillar att slösa. Brukar alltid ha slut på mina fickpengar innan nästa löning kommer. Jag älskar att unna mig saker, gå på loppis och fynda eller att göra ett riktigt kap.

Jag gör aldrig slut på mer än vad jag äger, det har aldrig ställt till några problem, utan har bara varit ett sätt att skapa sig en extra lycka. En liten kick i vardagen.

Jag har velat spara, för trygghetens skull. För att det skulle kunna lugna mig, och för att jag då skulle kunna unna mig dom där större sakerna som jag inte kan impulsköpa, och som jag inte ha råd med, om jag inte lägger undan.

Jag har flera gånger tänkt att jag ska ha en “köpfri” månad, men skjuter upp det, till nästa…och nästa. För tänk om jag hittar något, om jag behöver något…eller bara vill ha något.

Egentligen skulle jag vilja testa att vara köpfri inte bara för pengarnas skull, utan mer för att visa att jag kan kontrollera mig själv… om jag nu kan det… Who-s-the-man

Men i maj påbörjar jag min egenterapi. Något jag måste utföra för att få mitt intyg till terapeut. Jag ser så himla mycket fram emot det. Förutom kostnaden då. 1700 kr i månaden…i minst 10 månader… Jag hoppas att det kommer att ge mig samma kick som vid köpet av en ny blus, ett nytt balsam eller en av mina många ansiktskrämer. Kanske är det ett ämne jag ska ta upp i terapin, min lust att shoppa? Wink

Min förvandling från slösa till spara börjar här. Inte för att jag själv vill…utan för att jag måste. Klara, färdiga, kör!

 


I ett hus i skogens slut   Recently updated !

Jag drömmer om ett rött hus med vita knutar. Om en glasveranda så stor att den rymmer hela livet. Jag drömmer om värmen från vedspisen, det sprakande ljudet och doften som uppstår när det brinner i en kamin.

Jag drömmer om hundtassar mot grus. Att stå innanför spröjsade fönster och se hundarna leka med varandra. Jag drömmer om långsamma morgnar med kaffe på stentrappan som alltid är för kall.

Jag drömmer om hägg och kaprifol. Om fåglarnas sång med bara vinden som bakgrundsljud. Jag drömmer om ljudet från gruset när din bil rullar in på uppfarten. Om skogens doft som aldrig lämnar min näsa.

Jag drömmer om långa promenader med bara natur i sikte. Jag drömmer om hönors kacklande och om varma ägg i min hand.

Jag drömmer om en ladugård full med djur. Djur som jag har all tid i världen att ta hand om. Jag drömmer om att möta bruna ögon, klappa och smeka. Att ge kärlek, och att få tillbaks.

Jag drömmer om breda golvplankor och knakande trappor. Om äppelträd och rosrabatt. Om växthus och garage. Gästhus och lada. Jag drömmer om oändlig tid, och om plats för allt. Jag drömmer om rum där gäster kan stanna, ett hus som välkomnar alla.

Jag drömmer om väggar som håller en varm, som bär allt som är viktigt i livet. Jag drömmer om ett hem jag aldrig vill lämna, och som alla andra längtar till.

Jag drömmer om ett liv där stress och måsten är så långt bort att jag knappt minns dess betydelse. Där tystnaden alltid är närvarande. Jag drömmer om en framtid där jag äger allt jag önskar, där jag inte saknar någonting. Där jag har tid för att lyssna och hjälpa… och bara göra det jag själv vill.


Sömnlistan   Recently updated !

1.När brukar du gå och lägga dig?

22.00 prick.

2. När vaknar du?

Mellan 5-6.

3. Är du morgonpigg?

Vanligtvis ja. Just nu, nej.

4. Vad gör du i sängen innan du somnar?

Pratar med min man.

5.Vad finns på ditt nattduksbord?

Olika böcker och min telefon (och lypsyl).

6.Hur är din säng bäddad?

Vanligtvis inte alls.

7. Vilken låt är allra bäst att somna till?

Lyssnar jag på något innan jag lägger mig så är det headspace, en meditationsapp. Men ingen musik, nej.

8.Vad är ditt bästa sova gott-tips?

Att ha det ganska kallt i rummet, hatar att svettas.

9. Vad har du på dig när du sover?

Ingenting.

10. Hur ser din sovfrisyr ut?

Som ett troll gissar jag.


Ibland tror jag…   Recently updated !

Varje tisdag bjuder jag dig på en skrivövning. Tanken är att du ska skriva utan att reflektera. Skriv med hjärtat i stället för hjärnan. Skriv det första som dyker upp. Det som finns i ditt hjärta, det som finns i dina tankar. När du skrivit klart tittar du på texten. Vad vill den säga dig?


Skriv utifrån följande mening: Ibland tror jag

Skrivkortleken finner du här.


Prata med någon!   Recently updated !

Prata med någon!

Vila i frid <3

Jag har igen fått en påminnelse på att det vi ser på ytan är just bara yta, ingen sanning eller verklighet. Resten av  historien målar vi själva upp med vår fantasi och gör verkligheten mycket bättre (när det gäller någon annan) än vad den är, det var visserligen ingen ny insikt för mig, så jag önskar så att jag hade sluppit få denna smäll i mitt ansikte. Men eftersom jag, likt många andra målade upp en annan bild än den som var sann så tar jag det som en påminnelse och vill dela mina tankar med er så att ni också kan få den.

En förebild för mig har gått bort genom att ta sitt eget liv. Jag kände henne inte, följde henne inte och har aldrig haft kontakt med henne. Men jag visste vem hon var. Har sett hennes namn överallt, läst hennes inlägg i grupper vi varit med i gemensamt och då och då kikat in på hennes blogg.

Jag såg henne som en person som levde sin dröm, tjejen som hade lyckats, som hade allt. Hon levde på något hon älskade (trodde jag) och hade mycket av det jag själv önskade mig… och idag finns hon inte mer. Jag såg upp till henne, tänkte att hon hade nått sina drömmar och kommit så mycket längre än jag. Fast att jag vet att man inte ska jämföra sig med varann… Men på något sätt inbillade jag mig att hon både var mer lyckad, och också lyckligare, än jag. Varför?

Hon log på varje bild, man kunde varken se trötthet eller sorg i hennes ögon och hon jobbade och presterade allt som förväntades av henne så vitt jag kunde se. Hon fick alltid mycket kommentarer, verkade ha mycket vänner. Hon såg älskad och uppskattad ut och hade alltid kul samarbeten och jobb framför sig. Det var det jag såg. En del av verkligheten, men självklart inte hela…kom det till att visa sig.

Personen fortsatte att vara aktiv på blogg och instagram in i det sista. Visade inga tecken på att må dåligt, i alla fall inte för oss som inte stod henne nära.

Det jag vill säga med det här inlägget är att personer som mår dåligt fortsätter gå till jobbet, dom fortsätter ta leendet selfies och hänga med sina vänner. Det är ingen garanti för att man mår bra. Vi måste sluta ta personers inre hälsa förgiven, för hon som “har allt” kan fortfarande må dåligt.

Jag blir så himla ledsen, fast att jag inte känner henne alls. Ledsen för att det här ska behöva ske. För att det inte syntes, för att det inte hann förhindras. Vi måste våga prata med varann. Du som känner att du inte kan prata med vän eller familj sök upp en kontakt någon annanstans. Jag förstår att man inte alltid vänder sig till dem som står närmast, men det viktiga är att du vänder dig till någon !

Jag är säker på att hon älskade livet, och att hon ville leva. Hon såg bara inte hur…och det är just där en annan medmänniska kan komma till hjälp. Ibland räcker det att bara få ur sig det så bär inte runt på ditt mörker ensam.

Det finns alltid någon att prata med, även när det inte känns så. Om du vet att du har perioder när du mår så där dåligt och inte vet vem du ska prata med så skriv upp numren på en lapp eller lägg in dem i din telefon så att de alltid finns nära tillhands. För när du mår riktigt riktigt dåligt är det svårt att själv finna lösningen så förbered den för dig nu, innan. För att förhindra hastiga och fel beslut. Nummer som kan vara bra är tex:

Jourhavande medmänniska 08-702 16 80

Mind självmordslinjen 90101

Hjälplinjen 0771-22 00 60

Kyrkans jourtjänst 031-80 06 50

Jag vill också påminna dig om att tankar bara är tankar, även i akuta stunder när du mår riktigt riktigt dåligt. Så det du säger till dig själv där och då är inget du egentligen vill även om det känns så. Känslor kommer och går. Både bra och dåliga. Allting går över. Så ge dig själv tid, ta inte dina känslor på för stort allvar och prata med någon.

 


I huvudet just nu…   Recently updated !

  • Jag undrar vart den där stigen slutar. Ska jag utforska den idag?
  • Jag måste lämna tillbaka min skolbok och hämta en ny.
  • Jag får inte glömma att mäta växthuset åt pappa.
  • Undra vad dom andra karaktärerna tänker om Carrie i homeland när hon har sex med alla?
  • Borde jag öppna datorn och börja jobba?
  • När kommer marcus hem?
  • Vad händer idag?
  • Jag behöver verkligen klippa mig!
  • Undra hur min egenterapi ska gå, ser fram emot att grotta ner mig i mitt mörker!
  • Har jag bokat tågbiljett till Malmö?
  • Har barnen ätit frukost?
  • Har jag gått upp i vikt, kanske skulle jag gå på en diet ändå…
  • Ut och springa idag…?
  • Vad har jag på mitt schema på måndag?
  • Vilken är nästa boken jag behöver låna?
  • Jag vill verkligen testa nya hårprodukter!
  • Hur kommer jag klara av egenterapin ekonomiskt ?!?!
  • Varför blir jag så jävla ledsen när någon jag inte känner dör?
  • Jag måste beställa mat för nästa vecka!
  • Är det dags att boka in något för sommarsemestern?
  • Kommer jag hinna avsluta alla program på jobbet innan sommaren!!??
  • Undra hur nästa skolterminer kommer att kännas?
  • Jag har glömt att svara på massa mail!
  • Jag har också massa träffar jag skjutit upp, suck!
  • Har jag blivit lat…?
  • Eller frisk?
  • Kommer jag någonsin komma upp ur denna soffa?
  • Ska jag ta tag i den där jävla rawfood kakan idag?
  • Jag skulle inte ätit allt godis igår.
  • Undra om jag ska baka till ungarnas kalas eller köpa färdigt..
  • Eller kanske ska jag tvinga dem att baka..
  • Eller kanske skulle man få gästerna att baka, det hade varit kul.
  • Skönt med några röda dagar, det borde vara mer sånt…
  • Jag måste verkligen resa mig upp nu
  • Mer kaffe?
  • Och fågelmat, måste köpa fågelmat
  • Svarade jag på Matildas sms?
  • Det känns som jag har glömt något..
  • Var är min son? Kom han fram till sin kompis? Gick han ut utan jacka?
  • Har hunden varit ute?
  • Satte jag på tvättmaskinen?
  • Vad ska vi äta idag?

Vikten av att vara närvarande

Man kan säga vad man vill om meditation, men det gör skillnad. För dem som tycker att det är flummigt eller omöjligt tror jag att man ibland missat själva poängen med det. Man gör det för stort och svårt. Eller ser det inte för vad det är. Sen tänker jag också att vi människor är olika, att vissa kanske inte alls behöver meditation. De kanske alltid är “jordade” dvs närvarande i sig själva.

Men för en sådan som mig är det meditation som gör skillnaden på frisk och sjuk.

Jag har ständigt tusentals flödande tankar i min hjärna, ibland vill/orkar/hinner jag inte reflektera över dem. Men jag lyssnar på dem, gör som en del av dem säger, utan att ens tänka över det. När jag inte är närvarande följer jag mina impulser, jag tar dem för en sanning. När det många gånger är tvärtom.

Meditation är viktigt för mig för att jag då lättare ser tankarna, men inte nödvändigtvis behöver följa dem. Jag kan reflektera över dem, ifrågasätta dem och välja hur jag vill handla. Exempel på en vanlig tanke är att jag är tjock och måste börja banta/träna. Är jag inte närvarande tror jag att tanken är sann och påbörjar en diet eller sätter upp ett strängt träningsschema för mig själv. Men är jag närvarande så vet jag att det bara är en tanke och att det inte betyder att jag faktiskt behöver gå ner i vikt utan mer att jag är stressad eller mår dåligt just nu. Och där i ligger en otroligt stor skillnad.

När mina kontroll- eller ångesttankar dyker upp så är det just för att jag är i obalans, och inte mår bra, och inte nödvändigtvis för att de behöver följas. Att se sina negativa tankar, och hur de påverkar en är superviktigt för att kunna bryta tankemönstret.  Att kunna se vad som är sant och vad som är falskt, vad som är viktigt och oviktigt, är själva grejen med att vara närvarande. Det kanske inte livsförändrande på kortsikt. Men på långsikt är det det där lilla som gjort den stora skillnaden.


Vem får rätten att bestämma över ditt liv?

Så länge du lyssnar/bryr dig om andras åsikter ger du dom makt i ditt liv. Så har du verkligen funderat över vilka det är du låter bestämma? Vi vill alla ha tips och råd i livet, men det betyder inte att deras ord är rätt…för dig.

Har du någonsin haft en dröm, berättat den för någon, och blivit sågad helt vilket gjort att du inte tittat åt drömmen igen? Det tror jag är något vi alla varit med om.

Men har du tänkt på att du där och då la ditt liv i någon annans händer? Det är klart att din omgivning vill varna och hjälpa dig, speciellt föräldrar, dom är till för att skydda dig från faror, det betyder inte att du nödvändigtvis behöver lyssna på dem.

Fråga rätt personer, eller fråga inte alls!

Vi förlitar ofta alla våra bekymmer eller frågor på en och samma person vilket blir helt fel. Som ett exempel stöttar jag och peppar alltid människor till självutveckling, utbildning eller jobb. Men om någon skulle komma och fråga mig om jag tycker att dom ska tågluffa genom Europa, skulle jag svara nej, det är ju livsfarligt. För det är det, (utifrån min synvinkel) så jag är inte rätt person att fråga. Är ni med? Ställer du en fråga till en rädd person kommer du få ett fegt svar, tänk på det. Du behöver ju inte höra någon annans katastroftankar..för du bär ju på egna.

Nästa gång du ska berätta om dina drömmar, tänk på vem du berättar dem för eller tala tydligt om vad du vill ha tillbaks. Det vill säga inga varningsflaggor utan mer stöttande ord. Peppa mig eller flytta på dig som (min idol) Johannes Hansen skulle ha sagt.

Min man brukar nästan stötta mig i allt, och har också oftast rätt (men berätta inte det för honom), så även de gånger han inte brukar stötta mig, när han tycker att det är en värdelös idé, genomför jag det ändå. För det är jag som tar besluten i mitt liv och jag vill chansa (och ibland ångra mig) hellre än att inte försöka alls.

Jag tar gärna råd och stöd från andra, men bestämma, nej det vill jag göra själv.


Vildhundens rädsla

Vildhundens rädsla Vildhundens rädsla
Foto:pixabay

Du är som en hund. Trogen och rädd att bli lämnad.

Om han bara visste hur rätt han hade med den meningen. Jag gick och tänkte på den i dagar och insåg att han slagit huvudet på spiken. Förmodligen utan att veta om det själv.

Jag är så rädd att bli övergiven att jag hellre flyr. Vill inte känna kärlek om jag inte kan få ha den för alltid. Vägrar släppa in folk i mitt liv om de inte kan lämna en garanti att de kommer stanna kvar. Och det kan ju ingen …

Jag ser att den där rädslan gått som en röd tråd genom hela mitt liv. Jag är inlindad i den. Den påverkar alla relationer jag har, både familj och vänskap. Men mest av allt påverkar den mig själv.

Ja, jag är som en hund. Men inte en sådan där snäll och lydig hund som sitter troget vid dina fötter och väntar på din uppmärksamhet, utan tvärtom. Tappar du kontakten med mig så springer jag åt ett håll med känslan av att ha blivit övergiven fast att det är jag som flyr.

Det var det jag visste upprepar jag för mig själv i flykten. Dom tyckte inte om mig på riktigt. Ingen kan tycka om mig på riktigt.

Olydig eller skygg, men det tar år av träning för att knyta starka band som direkt klipps av när jag känner mig osedd och oälskad. Du kan säkerligen ta dig lite närmare dag för dag, men ett enda felsteg och jag flyr igen.

Likt en hund kanske jag aldrig slutar älska handen som matar mig, men är så rädd för känslan att vara beroende av någon annan att jag vissa dagar inte tar emot din föda.

En vildhund som letar efter kärlek, men vågar inte komma någon tillräckligt nära för att få den. Egentligen vill jag nog att någon sätter koppel på mig och kallar mig för sin. Att tillhöra någon som aldrig släpper taget.

En tilltufsad vildhund som letar efter kärlek, en familj att kalla sin egen.

Jag går ensam med svansen högt. Skyggar för att möta din blick. Samtidigt slår det mig att vildhundens rädsla kanske inte handlar om att våga komma människor nära… utan istället om att våga stanna kvar.