Blogg


Ingen vanlig dag   Recently updated !

Idag är ingen vanligt dag för idag är det min dotters 15-års dag! Hurra hurra hurra!

Men fatta 15, helt galet. Jag minns ju dagen hon kom ur mig som igår… eller ja, nästan i alla fall.

Jag är så sjukt stolt över denna tjej. Får nypa mig i armen för att förstå att hon är min. Så mycket klokare, modigare och smartare än vad jag var när jag var 15 år. Det är som att vi kommer från två helt olika världar och på sätt och vis är det ju faktiskt också det vi gör. Så olika uppväxter, så olika erfarenheter.

Hon besitter ett hett temperament vilket var något jag slet mitt hår över när hon var liten men som jag nu är så glad och stolt över. Att hon kan bli arg, säga ifrån. Jag som arbetar i terapi vet hur svårt det är för många att visa och uttrycka ilska, speciellt för kvinnor så jag är otroligt glad och stolt över att hon besitter den förmågan.

Hon står också starkt och stadigt i sina egna värderingar och vågar prata och lyfta svåra och tunga ämnen vilket om möjligt gör mig ännu stoltare. Jag varken kan eller vill tänka tillbaka på tiden då jag var femton. Men livet ser helt klart annorlunda ut emellan oss.

Att få ett barn är verkligen en gåva. Det enda jag vill är att få vara vid hennes sida livet ut, att få se hennes utvecklas, växa upp, bli vuxen. Till dig som 15-åring vill jag bara säga: ha kul! Allvaret kommer sen. I den där åldern är inget så stort som det känns. Ingen kommer minnas vad du säger, gör eller vilken modell av iphone du har. Njut av dagarna, samla på dig vänner, håll i dem hårt, inget annat har egentligen någon betydelse.

Älskade älskade dotter, tack för att jag får vara din mamma!


Vill du lära dig att acceptera din kropp och älska dig själv?

Min gåva till dig (värd 8500kr) 🎁

 

De senaste månaderna har jag haft en utbildning i grupp där jag tillsammans med ett par fantastiska kvinnor arbetat med självkärlek, kroppsacceptans och ätmönster 💃🏻🍫🥰
Efter dessa veckor uttrycker kvinnorna inte bara att de gått ner i vikt, utan också att de stärkt sin kroppsacceptans och självkärlek. (Och om du frågar mig så är de två senare också de viktigaste)❤️
Ämnet ligger mig varmt om hjärtat då jag av egen erfarenhet vet vilket hårt jobb det ligger bakom att förändra ett tankemönster. Men jag själv (och dessa fantastiska kvinnor) är levande bevis på att det går att förändra tankarna från ogilla till att acceptera det du ser i spegeln💝
Så vill du:
-kunna äta utan ångest
-vara nöjd med dig själv?
-accetera din kropp?
-förändra ditt ätbeteende?
-ha en större förståelse för dig själv?
-minska din stress & öka din självkänsla?
Jag planerar nu en ny uppstart av min utbildning till hösten och då jag i min verksamhet verkligen vill hjälpa människor väljer jag att erbjuda EN person en GRATIS plats 🎟
Jag investerar därmed 8 veckor av min egentid till ett värde av 8500 kr för att hjälpa dig att må bättre i dig själv och i din kropp. 🎁
Endast EN person tas ut. Vill du vara med? Räck då upp en hand (sista dag för handuppräckning är 9/5)🙋‍♀️
Mer info om kursen hittar du här.

April 2021   Recently updated !

Privat

Jag har kommit på mig själv med att tappat bort alla de där lugna stunderna för mig själv sedan valpen kom. Inga ensamma promenader, ingen styrketräning eller yoga, inga meditation och framför allt sällan en lugn stund för återhämtning i soffan. Jag kanske skulle våga säga att jag mår bättre än i mars men fortfarande är jag inte mig själv. Ork, glädje och lust har minskat, ryggen värker och det susar i mitt huvud. Jag trivs inte riktigt där jag är just nu vilket kan vara orsaken till en del av mitt mående. I maj ska jag försöka återfå rutiner, bromsa in lite och leva på tillit.

Företag

I april har jag verkligen sökt som en galning efter olika konsultuppdrag, jag har ring runt, mailat, letat. Har känts som ett heltidsjobb som tagit super mycket kraft så i maj har jag lovat mig själv att pausa från allt det där. Jag ska ta det mycket lugnare. Ta hand om de klienter jag har men inte vara ute och jaga efter något nytt.

Hus & hem

Som jag älskar detta ställe. Vill verkligen inte vara någon annanstans just nu. Snart, riktigt snart tror jag att de nya fönstren på terapistugan är på ingång, och när det börjar bli lite varmare ska jag också göra en gång och lite skyltar fram till mottagningen. Annars sår jag fröer. Längtar efter sol, varma vindar, och lediga dagar ❤︎


En varning

Min ängel och hans monstervän

Det jag minns mest av att vara småbarnsmamma är instängdheten. Jag kände mig kvävd. Luften tog slut mer och mer för varje dag. Jag skäms fortfarande över att säga det, för det är liksom inte så det ska kännas. Men det var så det kändes… i mig.

Jag inser att jag är en människa med stort frihetsbehov och som kräver återhämtning och lugna stunder för att må bra och fungera, och med småbarn får man ju sällan frihet, återhämtning eller lugna stunder. I alla fall inte med mina barn….

Nu var det egentligen inte småbarn jag skulle skriva om utan ovanstående gäller ju också valpar.

Jag kan riktigt känna hur mina nerver är i kläm och hur jag inte får luft, precis samma känsla som jag upplevde för sisådär 15 år sedan. Att sitta ner och äta frukost, dricka en kopp kaffe eller överhuvudtaget bara få vara still med vår valp i huset är en omöjlighet och jag känner att jag är nära på att spricka.

Dom som känner mig skulle beskriva mig som en lugn person och det är få människor på jorden som har sett mig arg, men när det kommer till att jag inte fått den där lilla återhämtningen som är så där viktigt så tappar jag det, totalt.

Jag blir helt klart en sämre version av mig själv och jag skäms över att inte kunna hålla ihop det. Skäms helt klart av att en hundvalp kan provocera mig så mycket att jag sitter gråtande på golvet och tänker “jag orkar inte mer”.

Men där är vi just nu…

Det är så skrattretande. Jag har världens längsta stubin och en vuxen människa kan i princip omöjligtvis göra mig arg. Tro mig, efter att ha arbetat inom både Kriminalvård och SIS har jag fått uppleva både hot, elaka kommentarer, gliringar, sura miner, provokationer men aldrig, aldrig (jo, en gång kom jag precis på) har jag tappat det.

Men när valpen snor min frukost eller på grund av olika hyss tvingar mig upp från soffan så många gånger så att kaffet till slut hinner bli kallt, ja då spricker jag.

Hm, vad kan vi lära oss av det?

Hota mig, provocera mig, gör vad du vill, men stör mig aldrig i kaffet och sno för fan aldrig min frukost.

Se det som en varning.


Skrivresan -lyssna på dina tankar

Skrivresan -lyssna på dina tankar

Skrivresan -lyssna på dina tankar

Ny här? Här hittar du del 1, del 2 , del 3, del 4, och info om hur det går till.

I april lyssnade du på din kropp, jag hoppas att det var givande. I maj ska vi öva på att lyssna på våra tankar. Varför? Jo, för att dina tankar påverkar dig. Många är rädda för att umgås med sina tankar, kanske vill du alltid ha en podd i örat, tv:n på eller sällskap? Denna månaden ska du göra tvärtom. Stäng ner allt, låt det vara tyst och lyssna värderingsfritt på de tankar som kommer till dig. Inga tankar är bra eller dåliga här, det är bara tankar. Så lyssna inåt och skriv!

(Fundera inte så mycket över följande frågor utan bara skriv, ta det första ordet som kommer upp. Det brukar bli rätt.)

  • Vilken är din vanligaste tanke?
  • Vad brukar du säga till dig själv?
  • Vad tänker du om dina tankar?
  • Ser du i ord eller i bild?
  • Vilken färg har dina tankar?
  • Lyssnar du på dem?
  • Följer du dina tankar?
  • Tror du på dem?
  • Uttalar du dina tankar?
  • Vad kommer dina tankar i från?
  • Har du “förbjudna” tankar?
  • Finns det tankar du försöker att bli av med?
  • Hur låter dem?
  • Vilka tankar gör dig glad?
  • Hur ofta tänker du på dem?
  • Kan du styra dina tankar?
  • Hur högt låter dina tankar?
  • Vilken känsla bär dina tankar?
  • Vad vill dina tankar säga till dig?
  • Vad vill du säga till dem?
  • Finns det tankar du vill bli av med?
  • Finns det tankar du vill tänka oftare?
  • Vilken person är ofta i dina tankar?
  • Hur låter rösten som pratar med dig?
  • Vems röst är det?
  • Gillar du den?
  • Varför låter du den tala till dig?
  • Ser någon dina tankar?
  • Vem vill du berätta om dina tankar för?
  • Kan du tömma dina tankar?
  • Hur?
  • Vilka tankar brottas mot varandra?
  • Vilken vinner?
  • Varför?

Kom ihåg att inte bara undersöka dina tankar vid ett tillfälle utan titta på dem minst en gång i veckan. Lycka till!


Tårar som inte är mina

Jag ser mig själv i dig, fast att du är någon helt annan.

Det blir lätt att jag sätter mina känslor i din hals, tvingar dem på dig, så mycket att du kanske tror att de är dina egna.

Det gör ont att se dig, fast att jag skulle önska att det vore tvärtom.

Det är som att se mig själv. Liten och sårbar.

Så jag försvarar och beskyddar dig fast att jag vill släppa dig fri.

Släpper jag inte dig fri släpper jag inte heller mig själv fri.

Jag stänger in dig och håller dig hårt, beskyddar dig från allt innan du hunnit bli skadad. 

Jag plåstrar om sår som inte finns, smeker kinder som inte är blöta.

Jag tröstar mig själv, när jag tröstar dig.


Vill du hjälpa mig?

Tack alla fina för alla lyckönskningar som for in när jag berättade om att jag nu har bestämt sig att gå mot min dröm, om och när portarna öppnar sig. Det känns givetvis superläskigt, både att ta steget men också att säga det högt då jag är rädd att inte nå mitt mål och falla platt på näsan så klart. Men men, jag skulle ångra mig för alltid om jag inte försökte.

Jag hoppas att jag efter sommarsemestern skall kunna gå ner på halvtid och sen sex månader där efter kunna säga upp mig och jobba i mitt egna företag och/eller på konsultbasis. Men framtiden är oviss. Corona ställer så klart till det då det hindrar mig från att hålla föreläsningar, utbildningar och gruppmöten. Det hindrar ju också nätverkande då det jag skulle behöva just nu är att skapa kontakter. Men inget är omöjligt, det är bara lite lite svårare.

Jag tänker inte ge upp utan det är fullfart framåt som gäller och skulle du vilja hjälpa mig fram på vägen skulle jag vara super tacksam! Jag kan inte hjälpa dig kanske du tänker, men jo visst kan du det, genom tex:

  • Känner du någon som behöver samtalsstöd och behandling? Tips gärna om mig (utför även samtal digitalt).
  • Behöver din arbetsgrupp handledning/utbildning? Jag finns här för dig 🙋‍♀️
  • Vill du ge bort en gåva eller behöver köpa en födelsedagspresent? Kika gärna in i min webshop
  • Behöver din arbetsplats snabb avlastning och hjälp? Jag ställer upp på både kortare och längre uppdrag på konsultbasis!
  • Behöver din arbetsplats krisstöd? 🙋‍♀️
  • Letar din arbetsplats efter föreläsare? 🙋‍♀️
  • Behöver din arbetsplats personalvård i form av samtalsstöd/behandling? 🙋‍♀️
  • Har du kanske tips eller känner kontakter du tycker att jag borde ta? (Är tacksam för allt).

Och självklart blir jag glad för varje kommentar, rekommendation, gilla markering eller delning. En liten handling från dig är en stor gåva för mig ❤️

Tack återigen, för ditt stöd! 🙏


Det blir bättre

Det där med att ha hundvalp, jösses vilken pers. Det konstiga är att jag har haft hund hela mitt liv, och hundvalp vid ett flertal tillfällen. Ja senast för sju år sedan när vår lilla fralla kom till familjen.

Men aldrig, aldrig kan jag minnas att det kändes lika jobbigt som nu.

Jag tror visserligen inte att det handlar om hunden i sig. Utan kanske mer om att jag är i obalans och verkligen behöver ordning och reda och tid för mig själv. Jag som veckorna innan han kom längtade ihjäl mig efter en hundvalp längtar nu ihjäl mig efter att han ska bli stor. Lyxen med en rumsren hund och inga sylvassa tänder ska jag från och med nu minnas för alltid.

Den där lyxen med att jobba hemifrån känns inte lika lyxig när man hör hundarna skälla och bråka i bakgrunden eller när valpen mitt i ett videomöte ställer sig och kissar framför en. Då är det lätt att hålla sig för skratt.

“Det blir bättre” är ett mantra som går på högvarv i min hjärna just nu. “Det bli bättre”.

Jag kommer på mig själv med att googla på “när valpar tappar tänder och när de blir rumsrena” bara för att jag vill ha ett datum och sätta i min kalender och förhålla mig till. Då kan jag liksom räkna ner tills att problemet är över. Men egentligen kan jag och vet allt det där utantill, och det finns ju inga färdiga svar, och så farligt kanske det inte heller är, egentligen.

Det kanske inte är han som är helt galen, vild och i obalans, utan kanske mer jag själv, galen, vild och i obalans.

Men precis samma regel som gäller småbarn gäller också hundvalpar, dom är fantastiska när dom sover och då vill man ta tillbaka varje ont ord man sagt. Inte är det väl då farligt ändå?

Och jag kommer på mig själv att som vanligt längta efter framtiden. Till den där punkten då han är min följeslagare i vått och torrt och hänger på promenader, löpturer och i cykelspår.

När valptänderna drar sönder ett nytt klädesplagg eller hugger tag i låret så tröstar jag mig med att han (förutom i sina valpryck) är så stabil mentalt. Han varken skäller, drar i koppel eller visar aggression eller rädsla. Han kommer att bli min bästa vän det är jag säker på och jag ser fram emot varje stund vi kommer att tillbringa tillsammans. Ja det blir bättre, det blir bättre, det blir bättre….


Att vila i tacksamhet 1 kommentar

Jag bär en stressklump i magen men vilar samtidigt i tacksamhet. Jag har tagit beslutet att ta tjänstledigt/eller säga upp mig så fort jag hittar ett konsult/handledningsuppdrag eller får in tillräckligt många samtalsklienter. I samma vecka jag säger det högt till chef, medarbetare, vänner, familj och mig själv. Så börjar det trilla in förfrågningar och jag tror knappt mina ögon. Hur magiskt är det inte?

Nej jag har inte (än) tillräckligt många klienter eller uppdrag för att ta det där stora steget jag beslutat mig för att göra, men klientstocken ökar och det gör mig så himla glad.

Varje mail, även om de inte bokar in en tid, gör mig lycklig. Dels för att de har hittat och tänkt på just MIG, men också att dom har kommit till en process där dom är redo att jobba med sig själva.

Det är mycket nu, jag jobbar vardag, kväll och helg. 150 % skulle man kanske kunna säga och ja, jag är trött. Men samtidigt är jag bestämd och glad. Jag känner i magen att det här är rätt väg att gå. Jag är redo nu.

Jag är medveten om att det kommer att vara tufft ett tag. Jag kommer därför vara noga med att vila och prioritera mina aktiviteter för att hålla koll på min energinivå tills den dagen jag är närmare min dröm och istället vinner tid och inte som nu, förlorar den.

Ja, jag har en stressklump i magen, men samtidigt vilar jag i tacksamhet.

Mer info om min terapiverksamhet finner du här; jessicahjert.se