Blogg


En ångestattack   Recently updated !

En ångestattack

I helgen fick jag min första ångestattack på riktigt, riktigt länge. Har nästan glömt av att jag tidigare ofta mådde så här. Är tacksam för påminnelsen, men vill samtidigt se den gå. Känslan sitter kvar i mig. Kroppen är svag, orörlig och jag har svårt att andas. Jag försöker hålla tankarna i schack, för jag vet att det är dem som är problemet till att jag mår så här.

Jag har varit “frisk” (från min ångest) länge nu, flera år skulle jag tro. Känner sällan att rädslan tar över mig eller hanterar mitt liv, den är där, men jag är oftast starkare än vad den är…men inte just nu.

Jag vet att det var flera triggers som satte igång känslan. Det är så det blir, när flera saker kommer samtidigt och man inte kan värja sig. Resorna till Malmö känns värre även om de är färre. Tanken att vara borta från min familj är tung, och vid just denna helg var barnen i sorg och behövde mig lite mer än annars. Jag fick information om att någon blivit allvarligt sjuk, någon annan pratar om katastrofen med miljön och dörren på tåget går inte att stänga så jag hör varje sväng och inbromsning.

Det började väl där, på tåget hem. Jag vet att jag flera gånger ryckte till med en snabb tanke “nu kommer jag att dö”. Jag vill inte åka tåg, jag ville just då aldrig mer åka tåg. Jag ville vara hemma, med min familj. Varje ljud gick som en ilning i min kropp och det gjorde fysiskt ont. Då jag ville få bort tankarna av att dö i en tågkrasch satte jag på en podd men tog det felaktiga beslutet att lyssna på “En mörk historia” där en ung kille blivit mördad. Vardagsmat kan man tycka, speciellt i min bransch, min inte i mitt hjärta just då. När podden rörde mig till tårar borde jag ha stoppat, förstått att jag ska försöka vända skutan och förändra mina tankar, men inte….

Väl framme på centralstationen ser jag bara påverkade och högljudda människor. Jag känner mig rädd, hotad och vill helst bara gömma mig. Funderade allvarligt att sätta mig i ett hörn och gråta och ringa någon för att be om hjälp. Men samtidigt visste jag att det inte var sanning, att det var mina tankar som förvrängde min verklighet. Att jag just nu fokuserade på min rädsla istället för mitt lugn.

Väl hemma är jag säker på att jag ska bli attackerad, våldtagen när jag går över den mörka parkeringsplatsen. Stegen är snabba och andningen kort. Jag låser bildörren. Tar en extra titt i baksätet (vem gör så) så att ingen förövare ligger där. Här borde jag stannat, pausat, andats men istället kör jag i väg. Mot mitt mål. Hem.

Och när man nått sitt mål och tror att allt är över, det är egentligen då det börjar, den där riktiga ångesten. Och istället för att lugna mig råkade min man späda på min rädsla (inte visste han att min ångest var dubbelt starkare än vanligt) och vid 23-tiden på kvällen när lampan skulle släckas var jag 99% säker på att jag var allvarligt sjuk och skulle dö (google bekräftade min sjukdom). Jag menar verkligen 99% säker. Den där logiska delen som vet, som förstår, som brukar kunna lugna mig. Den var helt borta och jag kände att jag inte fick någon luft.

Men till slut lyckades jag fånga upp mig själv. Lade händerna på magen och djupandades men en meditation i öronen. Det där med dödsångest och hypokondri var inget jag led av förr i tiden (innan barnen) då var man ju odödlig. Vad hände? Nog för att mitt liv bestod av ångest och oro men inte av den här kalibern. Men där i vinternatten slår det mig att om min största rädsla just nu är döden så betyder det att jag i alla fall är vid liv. Och det är ett gott tecken.

Jag somnade med orden “du lever just nu Jessica, du lever just nu”. När jag nästa morgon vaknar har styrkan på ångesten sjunkit, men efterskalven är kvar. Jag vet att jag en sådan dag måste vara rädd om mig själv. Bort med tv och tidningar, välj vem du umgås med och var försiktig med dina tankar. Om några dagar har du hittat tillbaka till dig själv igen, allt kommer bli bra <3


Hur mycket är du beredd att betala?   Recently updated !

Jag tror att dom flesta människor skulle hålla med mig när jag säger att man skulle göra vad som helst för att må bra. I vilket fall är det något man säger till sig själv; när man mår dåligt.

Den psykiska ohälsan ökar i samhället och att trots att alla människor vill ha en god hälsa, så är man inte riktigt beredd att betala för det. Hur många struntar inte i träningen, väljer bort frukt och grönsaker, skippar massagen och lägger varken tid eller pengar på terapisamtal eller en coach. Istället för att ta hand om vår insida lägger vi hellre tusenlappar på kläder, en ny frisyr eller skräpmat som ofta kostar mer än vad det smakar. Vi kan betala nästan hur mycket som helst för att “förbättra” vår utsida men är inte beredd att bekosta vår insida när det är den som fåt betala priset. Nej samtal är ingen “quick fix”. Men det är inte det där andra du lägger pengarna på heller.

Ibland skulle behöva fundera på varför vi mår som vi gör. Hur mycket tid och pengar lägger du på din insida vs din utsida? Vilket är i bäst skick? Vilket är viktigast för dig? Jag menar inte att du behöver gå i terapi (även om jag rekommenderar alla människor det), men ägna 10 minuter åt meditation eller 15 minuter åt en tyst promenad. Eller vill du vara riktigt rättvis mot dig själv, dela på summan, lägg ena halvan på din insida och andra på din utsida. Testa dig fram vad som får dig att må bäst, massage, träning, en tyst retreat.

Det är dyrt, kanske du tänker, ja men det är ännu dyrare när du gått sönder på riktigt, när insidan är trasig och månader eller år av sjukskrivning väntar. Det är då det kommer att bli dyrt.

Säg inte jag gör vad som helst för att må bra, samtidigt som du fortsätter att göra ingenting.


Kalla bad   Recently updated !

Kallbada

Det där med att kallbada är något man ser och hör överallt just nu. För självklart har det (liksom allt annat som är obehagligt) sina fördelar. Det sägs att det förbättrar både blodcirkulation, immunförsvar och ämnesomsättning. De ska också göra dig piggare, gladare och lindra smärta och stress.

Jag är en badkruka. Till och med på sommaren. Doppar inte ens tårna. Skulle nog vilja säga att jag är den största badkrukan jag känner. Alltså jag gillar och bada (i varmt vatten). Vilket inte finns i Sverige, så badkar. Ja det är nog mer min grej. Så nej, jag är inte en person som kallbadar. Men jag är inte heller en person som bangar på en utmaning. Sagt och gjort bad i januari fick det  bli!

Så jag och bästisen packade badväskan och drog ner mot vattnet där isen låg i vassen och vinden var hård. Att bara stå på bryggan i bikini var smärtsam. Att doppa sig i det iskalla vattnet var än mer smärtsamt. Och jag ljuger om jag säger att jag är såld på grejen. Kan absolut tänka mig att göra det igen…i ett annat liv eller så…eller när jag glömt bort hur förbaskat kallt och obehagligt det var. Nej, jag försöker nog förbättra både immunförsvar, blodcirkulation och ämnesomsättning på annat sätt 

Har du kallbadat?


Networking *   Recently updated !

Förra veckan var jag och bästa Hobbykreatören på nätverksmingel. Och alltså jag avskyr det där med att nätverka även om jag förstår vikten av det och speciellt som företagare. Jag har länge funderat på vad det är som är så svårt med just nätverkande. För det är ju egentligen inte så att jag är blyg direkt eller inte vet vad jag ska säga. Jag är ju van att prata både enskilt och i grupp. Men det är det där tomma ytliga pratet jag har svårt för tror jag. Plus att det alltid är massa oväsen runt om så att man knappt hör vad personerna säger.

Jag älskar samtal. Men har kommit fram till att det är djupa ärliga samtal jag älskar, och inte så mycket annat. Jag är person som har OTROLIGT SVÅRT för fasader. Både att hålla en egen, men också att se andras. Jag känner direkt när någon har uppe en fasad och då tappar jag lusten helt för att föra ett samtal eller lära känna personen.

Skål!

Men det var ju inte fasader detta inlägg skulle handla om (jag spårar ur som vanligt) utan om nätverksminglet vi var på som faktiskt var väldigt givande. Jag fylldes både med nya kontakter och inspiration. (Så här i efterhand undrar jag om jag verkligen ska fylla på mig själv med mer inspiration, jag har nog så det räcker redan). Risken är alltid att jag vill hitta på nya projekt eller arbeten när jag går på sånt där. Men det är något speciellt i ett rum fullt med företagare. Energin och glöden kan man sällan hitta någon annanstans. Love it!

Det blev en sen men givande kväll där jag blev påmind av vikten av det där med kontakter och att faktiskt prata med andra människor. Det är verkligen något jag måste jobba på och det känns extra kul nu när man har en företagsvän där man kan utmana varandra i det här med att nätverka och synas. För sanningen är att det alltid är lättast att bara hålla allt för sig själv. Jag kanske aldrig kommer att bli en networking star  men det finns helt klart mycket att förbättra.

Idag befinner jag och Therese oss på ytterligare en workshop. Berättar mer om det senare. Önskar er en fantastisk Onsdag!


Bara du går   Recently updated !

Pang, så är den där igen.

Känslan som förföljt mig i så många år.

Tankarna snurrar.

Jag kan inte förklara hur jag mår.

Helt plötsligt känns allt hopplöst.

Men vad hände, det var ju bra igår?

Frågorna upprepas.

Fast att jag inga svar får.

Man kan inte heller hitta lösningar.

När inte ens jag känslorna förstår.

Grr, jag blir arg.

Men vägrar ge dig en tår.

Att du alltid ska fånga mig.

Strö salt i mina sår.

Du kommer alltid nära.

Oavsett hur långt bort jag går.

Du kommer alltid smygande.

Lämnar inga spår.

Får mig alltid att tvivla.

Oavsett hur fast jag på marken står.

Men jag vill inte ägna dig en tanke.

Du tar mer än du får.

Men jag vet att det kommer bli bra igen.

bara du går…


Första arbetsveckan   Recently updated !

Nu är första arbetsveckan gjord, och jösses vad rörigt det har känts. Ser bara namn inbokade i min kalender men har ingen aning om vem jag ska träffa. Vet inte vad på listan jag gjort eller vad som ska göras. Minns inte om jag bokat tider, rum eller skickat i väg det där mailet. Allt känns som ett stort frågetecken. Pust!

Det positiva måste ju ändå vara att jag släppt jobbet helt, inte ägnat det en tanke under hela min ledighet. Och en glad nyhet i slutet av veckan var att jag blev färdig certifierad i ett av mina program (vilket lättnad) bara två kvar! Så en bra vecka får jag säga trots både med och motgång.

Detta året kommer bli ett speciellt år på många sätt. Dels räknar jag ner dagarna till jag är färdig med min egen terapi. Ska bli himla skönt att ha den avklarat. Sen räknar jag ner dagarna i Malmö, ett år är långt, men det känns ändå som att jag är på sluttampen. Jag räknar också med att bli färdig certifierad i två program på jobbet. Så mycket som ska “göras klart”, avslutas detta året. Det känns faktiskt lite halvjobbigt ska jag erkänna. För jag älskar att påbörja saker, starta upp nytt, och nu ska jag försöka att bara “hålla i” hela året.

Jag är i handledning både på jobbet och i skolan. Det är ett “utvecklings år” där jag hoppas att jag i slutfasen kommer vara en ännu vassare, duktigare och bättre terapeut. Samtidigt bubblar min hjärna av ideér och “måsten” och jag får hela tiden “stoppa” och “dra tillbaka mig själv” till att det är just skolan och certifieringarna som är viktiga, ingenting annat.

Detta året handlar inte om att skriva en ny bok, dubbla min omsättning eller lära mig något nytt. Detta året handlar om att göra klart. Syftet med det här inlägget är nog inte att berätta detta för er, utan mer för mig själv. För jag tappar bort det där hela tiden. Och kanske kan du påminna mig, om du hittar mig någon annanstans (kan inte lova att jag lyssnar). Knacka mig lite försiktigt på ryggen och viska “det handlar om att göra klart Jessica, inte om att göra nytt”.


Vilken dag!

I lördags gick jag upp med tuppen och mötte världens bästa människa på tåget. Vi skulle iväg på en tidig workshop i Göteborg så det blev att äta frukost på centralstation innan vi fortsatte vår resa mot “Empowering women”. Vid hade ingen aning vad som väntade oss men oj vad bra det blev.

Festen börjar när man möter ballonger vid dörren. Eftersom jag är otroligt dålig på att ta kort så är det här näst intill det festligaste ni får se.

Någon som är bättre på att ta kort är den här donnan. Har nästan en inbyggd kamera i ansiktet. Skämt åsido så är det något vi båda sagt att vi ska bli bättre på och påminna varandra om. De senaste två åren har vi varit på flera olika workshops och event men inte varken fångat dem på bild eller pratat om dem i våra kanaler. Det får det bli ändring på!

Workshopen har hållits förut men då på andra teman. Idag handlade det om drömmar, mål och sätta en riktning för 2020. Och jag fick faktiskt flera insikter, tro det eller ej. För ibland sopar till och med jag drömmar under mattan. Säger att de är omöjliga eller för stora, och sen glöms de bort. Och hur ska jag någonsin kunna nå några mål om jag förminskar mig själv eller sopar drömmar under mattan, nej sådant får det vara slut på nu!

Så jag fick precis så  mycket pepp och inspiration jag behövde och ännu roligare är det att ha någon att bolla dem med. Jag har aldrig mött någon som är lika intresserad av självutveckling som jag så det är till en sådan stor hjälp att få säga sina drömmar och mål högt och ha någon som både stöttar och ifrågasätter.

När man är ensam som företagare är det så lätt att tappa sina drömmar, ge upp. För motgångar kommer, hela tiden. Men med en sparringpartner vid sin sida kommer livet förmodligen bli så mycket lättare så jag är nyfiken på hur detta företagsåret kommer att kännas i jämförelse med alla de föregående år. För det jag har saknat mest är “en arbetskamrat”. Jag älskar att jobba självständigt, men än mer älskar jag att bolla och brainstorma med någon. 
Tron på mig själv känns faktiskt starkare nu. Jag kan fixa det här! Tack Therese, och tack #empoweringwomengbg. Rekommenderar dig verkligen att gå på ett event om du får möjlighet! Vilken dag <3


Öppet hus + kvinnokväll!

Välkommen på öppethus! Jag kommer att dela min magiska plats med hobbykreatören  så på öppethus får DU tillfälle att träffa oss båda. Vi kommer berättar om våra verksamheter, ha några tävlingar, öppningserbjudanden och du får möjligheten att testa på eteriska oljor. Så är du nyfiken och vill veta mer om terapi, se ett terapirum eller bara är nyfiken på våra verksamheter där vi kommer erbjuda olika former av workshops så är du välkommen att kika in. Anmäl dig gärna innan så att vi kan anpassa våra erbjudanden och förtäringen efter hur många besökare som väntas!

Är du trött på din inre kritiker? Önskar du att du hade kunnat släppa taget om vad andra tycker och tänker och bara vara nöjd med dig själv? Välkommen på kvinnokväll där vi synar vår inre kritiker. Vad är det den säger och måste du lyssna? I en gemytlig liten grupp möts vi mellan tekoppar och levande ljus och reflekterar över hur vi pratar med oss själva. Du kommer att lämna rummet med en snällare röst och ett varmare hjärta.

Dag: 26/2

Tid: 18-20

Vi kommer att vara en liten grupp på ca sex personer så på grund av ett begränsat antal platser är det viktigt att du anmäler dig i tid om du är intresserad. Du anmäler dig här.


Magiska stenar

Magiska stenar

Magiska stenar

Har du hört talas om kristaller och magiska stenar? Det sägs att dessa stenar har en energier som vi människor vill åt. Stenar har fascinerat människan i tusentals år. De har använts för utsmyckning och som symboler för makt och rikedom, men också som talismaner och till läkekonst. Allt på Jorden och i universum består av energier som vibrerar på olika nivåer. När vi är glada och mår bra vibrerar vi på en högre nivå och när vi känner oss nere vibrerar vi på en lägre nivå. Kristaller innehåller en hög vibration och har därför under århundraden använts för att heala oss, höja vår vibration och lösa upp energiblockeringar.

Det sägs att kristallerna har olika egenskaper och därför kan hjälpa oss på olika sätt. Och oavsett om man tror på kristaller eller inte, så uppskattar jag dess utsmyckning och tycker att det passar bra i ett terapirum. Förutom att använda stenarna som dekoration har jag köpt några “worry-stones” som passar perfekt i handen. Att hålla i dessa kan lugna en och göra en mer närvarande i stunden. Perfekt inför ett terapisamtal.

Jag brukar säga till mina klienter att det handlar om din tro, inte själva stenen i sig. Tror du att stenen höjer din glädje så kommer den att göra det.

Vi vet att placebo-effekten fungerar, därför vill jag ta till de medel jag kan för att förbättra ditt välmående och din hälsa.

Vad är din erfarenhet av kristaller?


Bring it on

Alltså jösses vilken fin ledighet jag haft. Tror aldrig någonsin jag njutit så mycket som nu. Känns som en lagom blandning av allt och är fortfarande inte riktigt redo för att den här tiden ska ta slut. Tror att jag faktiskt alltid njuter mer av  att vara ledig på vintern, vet inte riktigt varför men kanske för att man mer tillåts att göra ingenting. Jag hoppas kunna suga på den karamellen länge.

Det nya året känns rent och fint. Vi har redan rensat ut julen här hemma. Vi har också rensat ut sonens rum, slängt och sålt saker och ska jobba på att sluta fylla upp vårt hem och vårt liv. Nu när jag fått min lokal så inser man har skönt det är att inte ha mer än vad man måste där inne. Skulle vara en så otrolig lättnad att ha samma sak hemma. Därför har vi bestämt oss för att ta ett rum i månaden och göra en stor utrensning i (får se om vi kan hålla oss så att vi inte kör hela huset på en gång). Vore lite typsikt min familj.

Ledigheten har inneburit att man haft mer tid för familj och vänner. Jag har också hunnit med en hel del i företaget. Både vad gäller mina båda hemsidor men också i mitt terapirum som näst intill är klart. Har också hunnit samla på mig massa av inspiration och ideér och är så glad att jag numera har en fantastisk person att dela dem med. Företagsåret känns helt plötsligt så mycket roligare. Så nu gör vi en omstart, släpper taget om allt gammalt och börjar om på nytt. Fast att jag drivit företag i snart sju år känns det som om det är först nu det startar igång på riktigt. Jag och hobbykreatören planerar så mycket kul framöver. Jag är så jävla redo. 2020 BRING IT ON.