Blogg

Han märker ingenting, men jag blir ledsen när människor kliver över till andra sidan gatan när han kommer, när jag ser hur de backar, hur de säger till mig att stanna, eller när jag ser att de tittar på honom med en nedvärderande blick.

Han är märker ingenting, men han har högre krav på sig än en pudel. Han får inte hoppa, skälla eller morra. För han är inte söt utan farlig om att han beter sig som en helt vanligt hund.

Han märker ingenting, men människor dömer honom på förhand på grund av hans utseende, på grund av andra hundars beteende eller på grund av andra oansvariga hundägare.

Han märker ingenting, men också jag blir dömd av att hålla honom i kopplet, blir ifrågasatt och är medveten om att varje misstag eller fel han gör granskas, med en kritisk blick.

Han märker ingenting, men människors syn på honom triggar mig, får mig att vilja bevisa dem fel, får mig att vilja göra annorlunda, och får mig att ställa högre krav på både honom och mig själv.

Han märker ingenting, men för vissa hundar är livet annorlunda, där kommer det alltid att vara en skillnad på hund och hund ❤︎

Jag vågar nästan inte säga det av rädsla att det ska vända nästa sekund, men det har blivit bättre.

Ja alltså det där med hunden.

Han har lugnat ner sig sedan ca två veckor tillbaka.

Det kan bero på att han nu är kastrerad, att han snart fyller två år eller att jag kämpat som en idiot i snart två år för att kunna hantera honom och kunna ha honom i möblerade rum. Även om jag förstår att det förmodligen inte är min dagliga hundträning som fått hans beteende att vända så klappar jag mig själv på axeln. För att jag orkat, och för att jag kämpat.

Jag vet inte hur många människor som sagt till mig att jag får ge upp. Men jag har vägrat och fortsatt.

Jag är medveten om att han fortsättningsvis också kommer att ha dåliga dagar, och att det fortsatt finns saker vi behöver träna på. Men den där lilla minskningen av problem har gett mig ett större andningsutrymme vilket känns skönt.

Vi har inte förrän nu kunnat sitta tillsammans i soffan och mysa om kvällarna och i mig väcks en sådan stor och djup kärlek på ett annat sätt än tidigare, för det är svårt att säga jag älskar dig till någon som ständigt testar dina gränser. När han ligger där med huvudet i mitt knä inser jag att det kanske största beviset på kärlek inte handlar om närhet och kramar. Utan om att stanna kvar när något är jobbigt, att inte ge upp.

Det är svårt att älska någon som ständigt ger dig motstånd, men jag har älskat, ändå..

Och visst är det samma sak med människor. Det är lätt att älska någon som ständigt är duktig, snäll och ger dig kärlek och svårt att tycka om någon som ger dig motsatsen.

Men det betyder inte att de personerna (eller hundarna) behöver mindre kärlek (utan tvärtom kanske mer). Kärlek är komplext. Ibland är personer (och hundar) svåra att älska, men älskar dem gör vi ändå ❤︎

Jag har tre olika hemsidor jag håller på att svetsa samman, och när jag sitter här i skrivande stund slår det mig att det är som tre olika liv. En är platsen jag startade på, där jag hade stora mål och drömmar, sedan platsen där drömmarna plötsligt blev sanna och sen kommer den där tråkiga delen som där allting handlar om strategi och förvaltning, så som det måste göra när man driver ett företag. Allt ska ju funka liksom. Mitt jobb nu är att få dem att gå hand i hand, både mentalt och fysiskt, och det känns svårt.

Det är svårt att vara på tre platser samtidigt, speciellt när man är som jag och bara springa till nästa. Leta efter nästa kick, nästa sak som är kul. Och det är inte bara att jag försökt att knyta ihop tre olika platser, jag har också stått inför tre stora beslut denna veckan, och i skrivandet stund tror jag att jag till 99% har bestämt mig.

Jag kommer byta lokal (igen), jag kommer att börja plugga (igen). Allt för att växa och bli större, (i alla fall inuti). Tiden just nu är så overklig. Jag badar i tacksamhet och rädsla samtidigt. Drunknar i både drömmar och ovisshet. Steg ett i planen är att börja utbilda hunden till terapihund och få honom att fungerar tillsamman med mig i terapirummet (i den förhoppningsvis nya lokalen där hela verksamheten får plats), och steg två är att bli legitimerad psykoterapeut. Det är två gamla drömmar som väcks till liv igen. Så dammiga att dom nästan är oigenkännliga.

Tre drömmar, tre beslut.

Det är som att lägga ett framtidspussel där man varsamt måste testa vilka bitar som går ihop. När går flyttlasset och hur gör jag med verksamheten den veckan? Vilka utbildningsanordnare ska jag välja, i vilken stad, vad kostar utbildningen? Man ser inte de självklara bitarna framför sig, men man vet att de finns där…om man letar❤️

Ditt nu är inte ditt alltid☝️Det är en viktig sak att påminna sig om (speciellt om man inte trivs i sitt nu). Jag försöker själv tex påminna mig om att min galna hund kommer bli äldre och (förhoppningsvis) inte alltid vara jobbig, elräkningarna kommer inte vara lika höga hela livet, och min onda rygg kan med träning bli bättre. Om vi har det jobbigt just nu är det lätt att fastna i tron att det är för alltid😮‍💨
Så i dag vill jag påminna dig om att det inte är en sanning, din ekonomiska situation kan förändras, din hälsa lika så, och är du ensam just nu betyder det inte att du kommer att vara det för alltid☝️
Det du lever i just nu, är bara i nuet, kanske inte i din framtid❤️