Blogg


Att inte göra våld på sig själv

Har du hört talat om good enough, frågade psykologen mig. Det hade jag ju, Piagets teorier var nog något av de första jag läste på högskolan men tog det liksom aldrig till mig. Förrän jag fick den där frågan. Då trillade poletten ner.

Du behöver inte vara världens bästa mamma Jessica, du behöver bara vara tillräcklig säger hon och tittar på mig. Vad är tillräckligt för dig?

Att göra allt man kan utan att göra våld på sig själv kom jag fram till var min gräns. Slut på ett välpolerat hem och sju sorters kakor. Något i mig dog där och då (och det är jag glad över). Har aldrig passat in i rollen som världens bästa mamma. Den kvävde mig. Kändes som en alldeles för trång kostym.

En tidigare vän kunde under småbarnsåren komma hem till mig och städa, jag kan inte förstå att du orkar bo så här, kunde hon säga. God enough repeterade jag för mig själv. För både jag och min man är människor som tycker om ordning och reda, ja man skulle till och med kunna säga välpolerade hem. Men med två små barn i huset, smulor på bordet och små chokladhänder på dörrlisterna var det där välpolerade hemmet ett minne blott. Att prioriteters sömn, relationen eller att försöka överleva själv är så sjukt mycket viktigare än lite skit i hörnen när en gammal vän kommer förbi.

Jag skulle önska alla människor den insikten. Good enough. För jag ser ofta personer som gör våld på sig själva. Det gäller inte bara föräldrar utan alla slags människor som ställer upp för andra, för sitt jobb, för en vän eller en familjemedlem till den grad att man själv går sönder.  Jag är första personen att räcka upp handen då jag själv varit där, men aldrig mer!

Du har rätt till att säga nej, du har rätt till att säga jag orkar inte mer. Du har rätt till en andningspaus.

För det var självklart inte bara som mamma jag hade alldeles för höga krav på mig själv. Nej även mot familj och vänner. Så fort någon ringde var jag där, jag gav bort både pengar och tid. Gjorde allt för att andra runt mig skulle vara lyckliga. Vilket slutade med att jag blev olycklig.

Idag kanske jag säger stopp alldeles för tidigt. Kanske offrar jag mig idag inte alls. Men jag vill aldrig, aldrig mer gå sönder på grund av krav på mig själv.

Så idag vill jag bara få dig att fundera på när du gör våld på dig själv? Svarar du i telefon när du egentligen vill låta bli? Träffar du människor du hellre vill undvika? Ställer du upp för någon som inte ger tillbaka? När känner du att du ger för mycket?

Och kan du, för att vara snäll mot dig själv, tänka och göra annorlunda?

Min bok måste alla vara så jävla lyckliga hela tiden finner du här.


Skärp dig!

Har precis kommit hem från en långpromenad med hunden och ligger nu i soffan tillsammans med katten. Valde att gå promenad utan ljud i öronen idag och tur var väl det för jisses vilken fart det är där inne i huvudet. Där är det inte tyst en sekund.

Har känt mig lite tyngd av mina egna krav de senaste dagarna. Har så mycket jag vill göra och så mycket på gång. Och plötsligt hör jag min egen röst säga (rösten i huvudet alltså) jag går inte och pratar högt med mig själv på mina promenader (än).

jessica, en sak i taget, det viktigaste först. Bokslut, bokföringen och deklaration. Du kommer inte kunna koncentrera dig på annat även om du försöker.

Jag blev förvånad över min egen tanke, jösses vad klok jag är! Med ens andas jag lättare. Så får det bestämt bli. Bokslut & deklaration är prio månaden ut.

Kattselfie -han blir ungefär lika bra som jag på bild.

Tänk vad kloka tankar man kan tänka bara man lyssnar på sig själv (och dumma också för den delen) kom bland annat på tre olika företagsidéer, tänkte på bekymmersamma tankar och framtiden och ännu mer bekymmersamma tankar om det förflutna.

Så jag ska inte höja mig själv till skyarna helt. Jessica, skärp dig, var trots allt kanske meningen jag upprepade mest.


Välkommen 2019

Inlägget innehåller reklam genom annonslänk till Bokus.

Välkommen 2019

Välkommen 2019

Mitt 2019

Inspirerad av Agnes nyårsritual bestämde jag mig för att pröva på att själv spå fram mitt 2019. Jag har sedan tidigare kortleken “wild unknown” som jag använt vid olika skrivövningar och kurser. Jag valde att se på kortet och skriva ner vad det betöd för mig och sedan läsa kortlekens fakta för att sedan summera ihop det här. Jag vet inte om jag någonsin kommer titta tillbaka på denna texten, eller om jag faktiskt kommer låta den vägleda mig hela året. Vi får se.

Jag drog ett kort för varje månad sedan en kort för att sammanfatta hela året. Jag valde också att dra ett kort som ett “kraftdjur”, ett djur jag skulle lära mig något av i år.

Januari

Uggla – Jag tolkade det som att jag har mycket tankar, att jag håller utkik, vill lära mig och väntar på något. Kortet sade att jag hade tur, att en gåva var på väg och vad jag exakt vet vad som ska göras när saker står framför mig.

Månadens råd -offra mig.

Februari

Groda -Jag tolkade det som att jag äntligen hade landat, att jag kände mig hoppfull, hade ögonen öppna. Kortet säger tvärtom att jag behöver vila, landa. Att jag lätt blir både överarbetad och understimulerad. Same, same but different.

Månadens råd -bada, håll dig nära vatten.

Mars

Zebra – Jag ser det som att jag försöker anpassa mig, passa in i flocken medans kortet säger att det är en månad där jag är nyfiken.

Månadens råd -gör något äventyrligt.

April

Phoenix -Jag tolkade det som en otrolig kraft. Kanske energin som kommer tillbaka. Kortet talar om för mig att något kring mitt förflutna kommer att förändras, det kommer plötsligt bli lättare och bära och kommer nu göra mig starkare.

Maj

Mal -Jag ser det som att jag flaxar runt, söker näring och kortet påminner mig om att gräset inte är grönare på andra sidan. Att jag behöver landa, hitta mig själv igen.

Månadens råd -gör klart ett projekt.

Juni

Svan -Jag tänkte på svanen som att jag ville visa upp mig, glänsa och kortet sa att jag var kreativ och att min själ behövde extra mycket uppmärksamhet. Min inre röst behövde höras, bli lyssnad på.

Månadens råd -ensam tid, skrivande.

Juli

Gam -Att jag livnär mig på andra? Behöver andra för att överleva? Kortet säger att jag behöver städa upp omkring mig, ta tillbaka min balans.

Månadens råd -rensa, städa.

Augusti

Eldmyra -Jag tolkade det som att jag var beroende av min flock, att vi var starka tillsammans. Kortet sade att jag lätt kunde brusa upp och bli arg för ingenting. Mycket känslor i omlopp. Viktigt att undvika skvaller, drama och negativa tankar. En känslig månad.

Månadens råd -promenader, ensamtid

September

Kamel -Kamelen är ett starkt djur som kan gå hur långt som helst. En månad där jag går långt, kanske bär andra? Kortet talar om för mig att jag är självständig, klarar allt.

Månadens råd -pilgrimsvandra, långa tysta promenader.

Oktober

Bläckfisk -Min tolkning var att jag inte hade tillräckligt med armar för att hjälpa andra, att jag behövde vara ifred. Kortet råder mig till att sätta gränser. Det kan bli rörigt i relationer och råder mig till att hålla mig undan från personer som dränerar mig och tar min energi.

Månadens råd -samtalsterapi, egen tid.

November

Lejon -En månad där jag kanske behöver ta makten, visa min styrka? Kortet säger att jag kommer att växa som person. Att jag kan kontrollera mig själv.

Månadens råd -vänskap, meditation.

December

Hök -En fågel är högt upp och blickar över, jag tänker att jag behöver landa. Kortet menade att jag har koll på allt och att ödet har koll på mig. Något nytt är på väg.

Månadens råd -skifta perspektiv.

Sammanfattning av året

Delfin -jag tolkar det som ett år av utveckling, ett år som flyter på, ett år med glädje och lek, där det var viktigt för mig att finnas i sammanhang, tillsammans med andra. Kortleken menade att det var ett år av välsignelse och att det var viktigt för mig att umgås med likasinnade.

Mitt kraftdjur

Tvättbjörn -När jag själv skulle skriva mina tankar om tvättbjörnen stod det still. Vad betyder en tvättbjörn för mig? Jag var tvungen att googla fram lite fakta och kom fram till att tvättbjörnen är en social varelse som trivs i mindre grupper. Vilket jag ser som i tecken i år att jag ska försöka vara social, i små sammanhang. Jag har ofta valt att vara själv, för att jag inte trivs i stora. Man kan också läsa att tvättbjörnar ofta dör för tidigt på grund av både jakt, svält och olyckor vilket jag tolkar som att jag ska vara rädd om mig själv. Som högkänslig måste man vara på sin vakt för att inte gå sönder.

Kortet talade däremot om för mig att tvättbjörnen var en skicklig artist som ofta gömmer sig. Den menade att jag behövde jobba på min självbild för att nå mina mål. Rädslor hämmar min kreativitet och gör att jag inte kan växa och bli större. Kortet beskrev “en svältande artist” som behövde “göra new york”. Det handlar mycket om att gömma sig bakom en mask, och även om jag kan tycka att jag gör det mindre än andra har jag absolut en bit kvar att gå. Självklart kan man aldrig lyckas om man är rädd för att göra det, eller växa om man inte vill bli stor.

Det här kortet får påminna mig att under året jobba på min självkänsla och självbild. Att slänga av mig masken och ta plats. För jag, jag ska bli stor.

Något intressant var att jag fick kort som var luft, vatten och eld, fyra av varje, men ingen jord. Jag som ständigt strävar efter att landa, jorda mig själv, i år är inte det året heller gissar jag om man ska tolka korten 🙂

Luft innebär att man är snabb, i rörelse och lever mycket i sitt huvud. Eld står för utveckling, förändring, utmaning, deadlines och krav, vatten står för känslomässiga relationer och jord för stabilitet. Kanske därför jag behöver människor runt mig som är jordade. Som kan hålla i mig så att jag inte flyger i väg. <3


Nytt år, ny vecka

Nytt år, ny vecka

Tillbaka till verkligheten igen. Vilken förbaskat fin ledighet jag haft. Har knappt gjort någonting. Det slår mig att det faktiskt bara är på vinterlovet jag kan vila. Tänker att det beror på att sommaren ställer mer krav. Där finns det så mycket att leva upp till, så mycket som ska göras. Medans man på jullovet kan ligga kvar på sofflocket, äta choklad och göra ingenting. Mer jullov för mig!

Och påtal om krav, nyår är väl en dag där man verkligen ställer krav? Ser vi inte dagen mest som fest och flärd, känns som att det knappt kan vara motsatsen. Fick en påminnelse om det när dottern på nyårsafton visade mig sitt glitterhårband och lösnaglar som hon hade tagit med sig till vår nyårsafton med morfar i skogen. Men gumman, inte behöver vi glittra här, säger jag. Men alla lägger ju upp så fina bilder på instagram, får jag till svar. Det gör ont i hjärtat och se hur hjärntvättade, ledsna och påverkade vi blir av sociala medier. Jag tror det gäller oss alla och inte bara ungdomar och barn. Kanske behöver vi påminna oss om det? Bara för att en bild är fin så behöver verkligheten inte alltid vara det. Att det vi ser bara är en del av en verklighet…

Hos oss glittrade det inte alls (det sprakade mer). Vi grillade korv framför brasa, gick skogspromenad och satt tätt omslingrade i en soffa, och jag hade inte velat ha det på ett annat sätt.

Även om det inte finns mycket att göra hos morfar (inga tv:spel eller kompisar) älskar barnen att åka dit. Kanske är det just på grund av möjligheten att göra ingenting? En semester från vardagen där vi vuxna plötsligt blir mer närvarande. Struntar i tvätt och disk. Man ser och hör varandra så mycket bättre utan allt brus.

Bara det där med att besöka utedasset är ett äventyr. Lite spännande att gå i mörkret. Spana efter vilda djur och små söta tomtar. Ett bra start på ny vecka och på nytt år!

 Jag är redo för vardagen igen! Förändring står på mitt schema för detta året, jösses vad spännande allt ska bli. Efter all vila börjar tankar och energi komma tillbaka. Det här var precis vad jag behövde! Men trots att det nya året just har börjat kan jag inte släppa 2018 ännu. För mig börjar inte ett nytt år förrän bokslutet är gjort. Så jag lever kvar i 2018 ett litet tag till.

Men istället för att svära över alla hinder och nya svåra utmaningar jag stöter på i ojämna siffror och bokföringsprogram säger jag till mig själv: vad spännande, hur ska du lösa det här. Tänk vad mycket du kommer att lära dig!


Bingo

Bingo Bingo

Efter sommaren försvann mitt driv. Jag kan inte förklara vad som hände men plötsligt var den bara borta. Den där kraften, lusten, den där starka känslan som är anledningen till att jag hittar på nya projekt, försvann. Det är det där drivet som skapar kurser, böcker, hittar drömmar och mål och håller igång alla projekt. Nu…är det bara tomt.

Jag tar min energilöshet på allvar och vet att det inte går att tvinga fram, och som ni redan vet har jag glädje som ledord i år. Men man kan ju inte bara sitta och vänta på den, nej som med allting annat måste man aktivt ta tag i sitt liv för att få saker att hända. Jag satt därför härom dagen och funderade på vad som skulle få mig att känna glädje och kom fram till följande:

  1. Att umgås med en vän -minst en gång i månaden vill jag umgås med en vän. Jag har lätt för att isolera mig även om jag skrattar och har kul med andra. Därför måste jag aktivt se till att det händer, en promenad, middag eller bio spelar ingen roll. Minst en gång i månaden måste jag se till att jag kommer ut ur huset och se till att någon av mina vänner har tid för en date.
  2. En tyst promenad -jag har absolut som vana att reflektera och lyssna på mina tankar men ibland känner jag att det är alldeles för fullt med intryck där inne och det bästa jag kan ge mig själv då är en tyst promenad för att lyssna på mina tankar eller bara låta dem rensa bort sig själv. Så detta är också ett måste.
  3. Yoga -jag mår bäst i min egen kropp när jag yogar. Det är ett sätt att lyssna på min kropp. Det får mig att tycka om den. Jag vill inte sätta upp några stora regler som att träna flera gånger i vecka, nej, men minst en gång i månaden vill jag ge min kropp 15 minuter att strecka på sig och lyssna på sig själv.
  4. En date med barnen -minst en gång i månaden vill jag göra något aktivt med mina barn. Det kan vara en fika, en bio, en promenad. Jag vill finnas där, se dem, komma utanför huset. Regelbundet.
  5. Tid med min man -jag vill inte att vi tappar bort varandra efter 13 år och vill därför få minst en stund i månaden att få vara tillsammans. Det är samma där, det behöver inte vara något stort, det räcker med en promenad, frukost eller kvällsmat ihop, något utöver det vanliga där man ser och hör varandra. Liksom möts på riktigt.

Att få tid med vänner, familj och mig själv gissar jag kommer att skänka mig glädje. För att se till att jag tar ansvar för det här gjorde jag i veckan en “kalenderbingo” där jag kommer få fem kryss i rad om jag utfört ovanstående en gång i månaden. Mitt mål är att få bingo varje månad och på så vis få ett gladare år!

Wish me luck!


Att öva på tillit

Att öva på tillit
Varför välja den enkla vägen? -att öva på tillit…

Mina största problem just nu är tilliten till framtiden. Man skulle kunna säga att jag övar på den, varje dag.

Jag är medveten om att min oro är skrattretande och barnsligt. Men problemet för mig blir ändå så stort. Jag kan ligga sömnlös, grubblande. Vilket tåg ska jag ta till Malmö, vart ska jag bo? Och även om jag löser alla problem för denna första resa så väntar ju ca sju vändor till. Jag kan liksom inte lösa hela problemet…just nu.

Jag oroar mig för pengarna, om det är billigare att köra bil trots att jag vet att en bilkörning till Malmö skulle stressa mig något enormt. Jag oroar mig för om tåget kommer vara försenat, om jag kommer att hitta till kurslokalen och hur jag ska ta mig därifrån i mörkret till dit jag ska övernatta.

Jag undrar om jag ska bo på samma ställe varje gång, eller välja olika. Om jag ska leta efter det billigaste, det lättillgängligaste eller där jag helt enkelt känner mig tryggast.

Jag oroar mig för kurslitteraturen. Helst av allt skulle jag vilja köpa alla böckerna på en gång för att kunna känna mig lugn men vill inte lägga ut 5000 i ett bräde. Jag oroar mig för om jag kommer att hitta all kurslitteratur, tänk om vissa böcker är slut? Jag oroar mig för hur jag ska hinna läsa litteraturen och om jag överhuvudtaget kommer att förstå den.

Jag oroar mig över mina klasskamrater, vilka är det jag ska möta, över mina lärare och över min relation till dem båda.

Jag oroar mig för stress och trötthet, kommer jag hinna med? Jag oroar mig för om kusen är givande, utvecklande, och är värd sina 130 000 kronor och all ångest.

Jag oroar mig för mitt företag mitt i allt det här, hur jag ska hinna, orka, arbeta ihop till resterande kursavgift. Eller om jag överhuvudtaget kommer att klara det. Jag oroar mig för om jag kommer att få ett banklån, hur mycket jag isåfall skulle behöva betala och om det i det stora hela är värt det.

Jag oroar mig för om jag blir en bra terapeut, om någon överhuvudtaget vill köpa mina tjänster och om utbildningen gynnar och hjälper mig i framtiden.

Jag oroar mig för om vi ska ha prov, hur de kommer vara upplagda och om jag kommer klara av dem. Jag oroar mig för att hitta egna klienter, funderar på vart jag ska hålla mina samtal och om jag på riktigt kommer att kunna hjälpa dem.

Jag oroar mig för min egenterapi, för att inte hitta en bra terapeut, eller inte få ut något av min egen behandling. Jag oroar mig för kostnaderna, för att intyget ska bli rätt och riktigt. För vad terapeuten ska tycka om mig och för vad jag ska tycka om mig själv.

Jag oroar mig för framtiden, för att ingen kan säga hur den kommer se ut. Jag vet att det mesta kommer lösa sig, det gör det alltid, och jag tror på riktigt att det kommer att gå bra. Ändå finns den där, oron.

Jag övar mig på tillit, på tron att det mesta löser sig så länge jag vågar lita på det. Ändå är det något där inne som gnager och tvivlar. Visar mig bilder på motsatsen även om jag förstår att det värsta som hända aldrig kommer bli sant.

Jag undrar vad det är i mig som alltid utmanar mig själv på det här sättet, oavsett hur stora rädslorna är så kör jag liksom bara på. Tillåter inte mig själv att leva med rädslan, utan tvingar mig själv att gå in i, genom och förbi. Jag ser framför mig hur en person som jag egentligen bara lever efter scheman och rutiner, som sitter i panikattacker och skakar så fort en förändring kommer nära. Ändå lever jag i förändringen, jag är förändringen. 

Jag övar mig verkligen på tillit. Jag försöker lita på min framtid.

Allting ordnar sig. Tillslut.


Best of 2018

Här kommer top 10-listan med 2018 mest lästa blogginlägg. Jag ser att många just hittar till mig genom google sökningar på ordet “antidepressiva” eller “sjukskrivning”, det innebär att det därför är något jag behöver skriva mer om. Det är så otroligt många av er som hittar till mig när ni söker efter hjälp och jag hoppas att jag i mina texter svarar på några av era frågor eller åtminstone inbringar hopp. Här kommer listan:

  1. Att sluta med antidepressiva
  2. Vad får jag göra som sjukskriven
  3. 23 tecken på att du inte har ADHD
  4. En kärleksförklaring
  5. ADHD och sömnproblem
  6. Att (över)leva med GAD
  7. Att vara anhörig till någon med GAD
  8. Psykosomatiska symtom vid ångest
  9. Vad kan man jobba med när man har ADHD
  10. Så tar du kontroll över dina tankar

Den kravlösa ledigheten

Den kravlösa ledigheten Den kravlösa ledigheten

Sov till åtta. Satte ett kors i taket i samband med att jag klev upp. Minns samma sak från förra julen. Jag sov. För första gången på hela året kunde jag tillbringa en heldag i soffan och sova en timma längre. Det händer aldrig sa jag. Men nästa dag hände det igen.

Det ligger något vilsamt i hemmet. Alla är under samma tak men gör olika sysslor. Vissa av oss gör ingenting alls. Vi äter rester, ibland godis till middag, ibland ingenting alls. Jag känner att jag sväller. Benen längtar efter att springa. Jag försöker skjuta upp ångesten och handskas med den sen. När vardagen är tillbaka, när mitt liv går på schema igen.

Jag vill göra så mycket men det händer ingenting. Någonting i mig tar det med ro, och den andra sidan förösker att piska lugnet ur mig. Men lyckas inte.

Det är som att rörelsemönstret är långsammare, och tankarna. Tiden står inte still fast att du önskar det.

Jag tittar på mitt liv med kärlek. Så bra det blev. Så bra jag blev, tillslut.


Tack för det här året!

Jag vill tacka er för det gångna året. Över 100 000 läsare har jag haft under detta året och flera av er vet jag har varit med mig från mitt första blogginlägg 2014. Känns smått overkligt!

Känns som att allt jag kommer försöka säga hedan efter blir för litet. Vet inte hur jag ska kunna förklara eller hur jag ska få er att förstå hur glad jag är att ni funnits med mig <3

1439 dagboksanteckningar finns nu på min blogg. Bloggen har alltid haft mitt största fokus och kommer alltid att ha. Inte bara för att jag älskar att skriva utan också för att jag uppskattar er. Varje kommentar, meddelande och mail gör mig glad. Tack!

Känns det inte konstigt att skriva när du vet att andra läser var en fråga jag fick för inte så länge sedan. Jo till en början var det så, men med tiden lärde jag mig att stänga ute det där. Eftersom ett av mina första inlägg fick en sådan bra start (till dig som inte har ADHD) kände jag en stark prestationsångest inför mitt skrivande. Kände att jag var tvungen att skriva något bra och då låste det sig helt. Därför beslutade jag mig att skriva för mig själv, inte för någon annan, för det är endast då jag kan vara öppen och ärlig.

Att snegla på andra och att försöka vara en “bra” bloggare dödade all min lust och kreativitet. Jag måste få göra saker från hjärtat och inte från hjärnan. Så funkar jag. Därför lärde jag mig att inte bry mig om andra bloggar, läsarantal och statistik. För det är inte därför jag skriver, jag skriver för min egen skull. Bloggen är mitt mörka rum där allt är tillåtet att prata om, där allt får komma ut. Där får jag prata om saker även om jag aldrig nämner dem någon annanstans.

Jag tror att bloggen är en av de stora anledningarna till att jag idag mår så bra som jag gör. Dels för att skrivandet har fått mig att reflektera och förstå mig själv, sen också för att jag insett att det inte är farligt att vara sig själv, men också för att jag får så mycket fin feedback och ser att jag inte är ensam.

Jag vet på riktigt inte vem jag skulle vara eller vart jag skulle varit i dag om jag inte haft mitt företag och min blogg, och jag kan inte i ord uttrycka hur grymt tacksam jag är för att ni följer med mig på min resa.

Så med dessa ord vill jag tacka dig för det här året och hoppas att du vill följa med mig in i nästa.

Önskar dig ett gott nytt år!


Årets julklappar

Det där med julklappar kan vara riktigt svårt. Särskilt nu när barnen börjar att bli stora. Helt plötsligt duger inte lite lego eller en boll. Nej nu är det märkeskläder, datorer eller telefoner som står på önskelistan. Som tur var lyckades vi göra barnen nöjda även detta år.

Tänkte visa upp klapparna jag fick, till mig från mig. Eller ja, jag och min man bestämde oss för att köpa oss det vi ville ha istället för att överraska varandra. Lika fint det.

 Jag köpte mig en ryggsäck. Eftersom jag ska börja pendla till både Göteborg och Malmö regelbundet och ska ha med både läxböcker och pärmar kändes en ryggsäck som en bra grej. Det finns så himla många olika varianter och efter att ha letat efter rätt ryggsäck i flera månader fick jag till slut bara ta en. Någonstans letade jag efter “den rätta känslan” men eftersom den aldrig infann sig var det helt enkelt bara att slå till.
Nästa present till mig själv var nya produkter för mitt bångstyriga hår. Jag vet inte hur många olika märken jag testat för att hitta något som passar mina lockar. Även här vill jag hitta något som känns perfekt, men det gör jag aldrig, testar därför nytt hela tiden. Mitt senaste hopp ligger därför på “mad about curls”. Tänk om det är produkten med stort P. Den jag inte kan klara mig utan…håller tummarna!

Det jag framför allt kommer behöva spara in på nästa år är sånt här. Hudkrämer. Har på senare tid älskat att lyxa till det med scrub och bodybalm och “white chocolate” från Maria Åkerberg är en klar favorit.

Från barnen fick jag ytterligare lite läppbalsam att lägga till i min samling. Är smått beroende och måste minst ha 10 stycken i väskan om en eller två skulle tappas bort.

Fick också en ny pärm och ett fint skrivhäfte till mina nya studier. Precis vad jag behövde! Ser fram emot att börja använda dem! Fick också en fin present av min fantastiska vän Therese som tyvärr inte fastnade på bild då den befinner sig på nedervåningen i skrivande stund. Men det var en samling fina klappar det. Tack tomten!