Att acceptera sig själv
Vet du vad som var det bästa med att få min adhd-diagnos?
Det var att tillsammans med den kom en viss självacceptans🥰 Nej inte direkt så klart. Då var det mest som en smäll i ansiktet🥊 Men när jag fått smälta det lite insåg jag att det inte spelade någon roll om jag försökte till 10 eller 110 procent med vissa saker. På grund av karaktärsdragen skulle jag misslyckas och det är ganska onödigt att försöka förändra ett personlighetsdrag. Det är ju ganska stabilt om man säger så…🤭
En sak jag slutade med var att försöka lägga saker på minnet, och med det slutade jag också att anklaga mig själv för allt jag missade och glömde 😮💨Jag började skriva ner saker i stället för att försöka minnas dem i huvudet, jag sade till människor rakt ut att det där kommer jag glömma bort, påminn mig eller ge någon annan ansvaret😬 Jag bestämde mig helt enkelt för att hitta strategier för mina svagheter och fokusera mer på mina styrkor💪
Jag vet att jag inte är den enda personen med ADHD som stångats med sina ”funktionsnedsättningar” hela livet.
Jag ska sluta vara så impulsiv sa en klient med ADHD till mig vid ett tillfälle🤭 Aha, exakt hur har du tänkt att göra det frågade jag nyfiket🤔Han blev tyst. Förstod min poäng😆
För det handlar inte om att förändra sig själv, det handlar om att hitta tekniker och strategier som får dig att fungera bättre i vardagen.
Du är den du är, och du är helt fantastiskt❤️
Jag gör fortfarande fel, men istället för att anklaga mig själv vid varje impulsivt misstag rycker jag desto oftare på axlarna. För INGENTING blir bättre om jag anklagar eller dömer mig själv. Jag har mina svårigheter, och du har dina…och det är ok. Du är ok ❤️