Företagande & föreläsningar


Att våga drömma

Att våga drömma

Jag har alltid sett mig som en drömmare. Både i barn- och ungdomsåren minns jag att jag ofta drömde mig bort. Ofta handlade det om det där huset i skogen eller om alla de där djuren jag ville ha.

Jag är fortfarande likadan, men idag drömmer jag om frihet, tid, det där företaget som låter mig leva det liv jag vill. Jag drömmer om friska barn, om ett lugnt och tillfredställande liv.

Jag kräver inte mycket egentligen. Strävar varken efter utlandsresor eller ett slott. Allt jag vill ha är trygghet. Det har alltid legat som nr 1 på min drömlista. Kanske för att det är det svåraste att nå?

Det jag skulle berätta om egentligen var min drömbok där jag skriver ner alla mina företagsdrömmar och ideér. Sånt där som annars bara får plats inuti. Här samlar jag både bilder, färger, ord och tankar.

Ibland tänker jag att det viktigaste kanske bara är att hålla de där drömmarna vid liv. Att det många gånger är våra drömmar som tar oss framåt, gör oss levande och lyckliga (eller i alla fall är det så för mig).

Jag blir både ledsen och oförstående när jag möter människor utan drömmar och mål. För hur kan man andas utan luft? För mig är drömmarna luften under mina vingar, de som ger mig både syre och fart. Det viktigaste är egentligen inte att nå dem. Utan bara att äga dem. Göra dem till sina egna.

Jag struntar i om jag kraschlandar, eller om jag råkar bryta ett ben i bara farten. Det viktigaste är att jag vågar flyga.


På gång…

Som ni vet bygger jag en ny hemsida och har börjat utveckla en ny “gren” på mitt företag. Grenen jag bygger nu, den terapeutiska delen, är egentligen den jag vill ska vara grundstommen, och förlaget, bara ett sidoskott.

När jag tittar bakåt så ser jag att det mesta jag gjort, både bra som dåligt, har skett på impuls utan någon vidare plan anledning eller tankeverksamhet bakom. Och idag vill jag göra annorlunda. Jag vill bygga en riktigt stabil grund i mitt företag, en verksamhet som kan växa/förändras med mig oavsett hur liten eller stor den kommer att bli.

För det viktigaste är inte att jag når några höga mål, tjänar några större pengar eller kan leva på företaget på heltid (även om det också vore kul) utan att jag känner att företaget är genuint jag, och att jag kan få ha med mig det som en utvecklingspartner för resten av mitt liv. För jag vet att jag alltid kommer vara en rastlös människa. Ett jobb, oavsett vad jag kommer jobba med, kommer aldrig kunna tillfredsställa mig till 100%.

Alla tidigare misstag har lärt mig så mycket, och jag vet att jag kommer att fortsätta trampa i klaveret och göra fel. Men jag kommer att försöka att göra än mer rätt.

För att bygga mig den där stabila grunden jag drömmer om jag anlitat Malin som kommer hjälpa mig att bygga mitt “brand”. Jag ska inte längre “köra på känn” utan lita på någon annans kompetens och syn på mig och mina ideér. Det känns så otroligt spännande och kul och jag väntar på helspänn för att få reda på mina företagsfärger, logga, stil mm och givetvis kommer ni få vara med mig genom processen och tycka, tänka och känna. För ni om någon har ju redan en syn på mig och vet om hon och jag tillsammans “träffar rätt”. Ska bli kul att också få höra era åsikter och tankar om det.

Om två veckor ska jag ha mitt första möte med Malin och i december förväntas arbetet vara klart och det är först då jag aktivt kan börja arbeta med hemsida osv. Så just nu känns det som att jag bara går i väntans tider. Både vad gäller hemsida och lokal. Desto mer att göra i december och början på nästa år. Ska försöka hålla andan uppe fram tills dess, jag som helst önskar att allt var klart igår.

Japp, mycket på gång, men samtidigt, just nu, ingenting.


Bokrea!

Bokrea

Bokrea

Hjälp mig tömma lagret! Just nu har vi bokrea i webshopen med halva priset på flera av våra produkter, missa inte det! Passa på att köp både till dig själv och en vän! Webshopen hittar du här.

Blir självklart jätte glad om du sprider infon eller tipsar en vän 🙂

Vill också på minna om tisdagens föreläsning i Stenungsund där jag föreläser på kulturhuset fregatten. Fri entré så passa på!


Kom igång med terapeutiskt skrivande!

kom igång med terapeutiskt skrivande!

Kom igång med terapeutiskt skrivande!

Kom igång med terapeutiskt skrivande!

Det som jag uppfattat som svårast för människor när det kommer till terapeutiskt skrivande är att få till en vana. Det finns något som gör att man inte fattar pennan även om det är så himla enkelt. Därför tänkte jag hjälpa DIG med det genom en workshop. Den 2/3 hålls workshopen i Vänersborg och den 12/3 i Norrköping. Mitt mål är att du ska gå ifrån workshopen full med både motivation och kunskap. Du ska ha koll på varför DU vill skriva, varför det är viktigt för dig. Du kommer också att veta när och hur just DU ska göra det. Du kommer också få kunskap om olika övningar och metoder.

Så passa på, ta med dig en vän och boka din plats nu!


Innerliga samtal

För någon vecka sedan stod jag på julmarknad i Svenshögen och som vanligt bjuder böckerna in till fina samtal. Det slår mig hur snabbt man kan känna kärlek till människor man tidigare aldrig träffat, att sårbarhet alltid skapar en känsla av samhörighet och kärlek.

Jag känner mig så tacksam och stolt över varje samtal jag får höra och varje förtroende jag får. Elisabeths bok öppnade givetvis upp för samtal om döden, man ser att vissa personer direkt ryggar undan, medans andra tar till sig och känner igen, vågar öppna upp, fråga och prata.

Flera av samtalen handlade om personer som också hade upplevt- eller var närstående till någon som förlorat ett barn. Som vanligt blir jag påverkad, får ont i hjärtat, men står ut med smärtan, de hemska tankarna och sorgen som kommer över mig trots att inget ont hänt mig…än.

Efter samtalet slår det mig att alla som dör är någons barn, oavsett om du är 3, 15 eller 33 när du går bort så har du en förälder (och andra anhöriga) som får sitt liv krossat. Livet känns så orättvist. Både för dem som inte längre får leva men också för dem som får leva med sorg och smärta i resten av sina liv. Men när är döden egentligen godkänd? När tycker vi att det är ok att bli ryckt från jorden, har vi någon åldersgräns?

I det sårbara finns det något brutalt vackert som jag tror att vi människor behöver dela mer med varandra. Kanske var det detta som gjorde dagen så vacker? Kanske är det andras ångest och sorg vi behöver se på våra Instagram och Facebook flöden för att mötas och känna igen oss i varandra. Kanske är det skörhet och sanning vi behöver dela istället för glädje och vackra bilder?

Det är inte helt ovanligt att jag eller personen jag samtalar med börjar gråta. Att man står och kramar om varandra trots att man aldrig tidigare träffats. Man har aldrig möts förut, och kommer aldrig att mötas igen, ändå kan man dela ett minne, en känsla eller en hemlighet.

Jag är så glad av att ha fått ta del av alla dessa innerliga samtal. Det är minuter med hög närvaro. Kanske det som gör dem så speciella. Tack till alla jag träffat i både Svenshögen och Linköping. Och speciellt tack till Marcus och Elisabeth för att jag fått den stora äran att publicera era böcker <3 Jag bär med mig alla i era livshistorier både i mina tankar och i mitt hjärta <3


Veckoplan | v 37

Veckoplan | 37

Veckoplan | 37

Avklarat förra veckan:

Ok nu känns det som att jag vaknat upp från semester- och utbildningsdvalan. Tillbaka till verkligheten! Jag jobbade på hårt förra veckan och blev av med en hel del papper, skickade mail, läste ut två böcker och slogs som vanligt med en massa tankar och ideér. Dessa ska nu sorteras och rensas upp när jag är på hemmaplan. När jag kom hem i fredags stod två paket och väntade på mig i hallen. Det var morgon- och kvällsdagboken som kommit till liv så nu ska lite ordrar packas!

Veckans mål:

Jag ska rensa upp bland tankar och ideér och ställa dem i en prioriterad ordning. På måndag är första dagen för min kurs tillsammans med studiefrämjandet så den ser jag fram emot att påbörja (den håller kontinuerligt på fram till Dec så det är inte försent att anmäla dig). Jag ska fortsätta att vara snäll mot mig själv och arbeta utan krav och mer efter tid och lust. Förutom att rensa mina papper ska jag skicka ut månadsbrevet vilken jag inte hann förra veckan, jag ska också arbeta fram några annonser och göra/trycka ett reklamblad med mer info om skrivterapi för att dela ut till dem som vill veta mer.

Veckans fokus:

  • Skriv ner alla tankar som ligger huller om buller på papper.
  • Skicka veckobrev.
  • Jobba fram annonser.
  • Reklamblad.

Veckans fundering:

Att ge upp det som inte funkar. Det känns hela tiden som att jag slås av nya insikter. Det kanske är fördelen med dåligt minne då jag tror att alla insikter och ideér är nya men de har säkert gått runt flera varv i mina tankar innan jag på riktigt fångar upp dem.

Veckans svårighet:

Att balansera mellan att-göra och att vila. Jag tycker att jag blir bättre och bättre hela tiden, men än är jag inte nöjd.

Om tid finns:

Ska jag se på tv:n eller på annat sätt mysa med barnen.


Veckoplan | 35

Veckoplan 35

Mitt reflektionsfönster med utsikt över Norrköpings tak.

Avklarat förra veckan:

Jag fick en beställd krönika inskickad. Jag fick även två böcker inskickade till tryck och lite mail besvarade. Annars har jag tagit det väldigt lungt. Jag har känt ett väldigt motstånd mot att “jobba” och istället för att pressa mig (som jag brukar göra) tänket jag helt enkelt “fuck it” och så lät jag bli. Istället för att jobba på som jag brukar tänkte jag testa att göra tvärtom. Kvällarna har därför bestått av bokläsning, kollat på tv:n och pratat i telefon med barnen. Jag har också suttit och lyssnat på podd och bara glott ut genom rumsfönstret. Något som aldrig hänt tidigare! På Torsdagen när jag hade fått in vanan att vara en rebell så skippade jag till och med min promenad. Heja mig, j a g k a n g ö r a i n g e n t i n g. (typ).

Veckans mål:

Denna vecka har jag som mål att göra likadant. Jag vill göra det som faller mig in. Det min kropp och mitt sinne känner för, ingenting annat. Blir det jobb så blir det jobb, men blir det motsatsen så är det också ok. Punkt.

Veckans fokus:

Ligger på mig själv. Att lyssna på vad JAG vill och inte vad jag tycker att jag SKA eller BORDE göra.

Veckans fundering:

Hur vet man vad man vill och vad man behöver? Jag har en sådan vana att bara köra på och inte lyssna in samtidigt som det typ är det enda jag gör. Reflekterar, lyssnar, reflekterar, lyssnar -kör. Jag skulle vilja hitta balansen i det där, för om man ska bara lyssna till vad man vill så kanske det blir ganska tråkigt i längden, eller? Då vill man väl typ ingenting, eller tvärtom, kanske allting. Hur ofta behöver ni bromsa och gasa er själva, och vilket av det behöver ni göra mest?

Veckans svårighet:

Att hålla kvar foten på bromsen.

Om tid finns:

Ska jag fortsätta att bara låta den gå.


Veckoplan | 33

Veckoplan | 33

Veckoplan | 33

Avklarat förra veckan:

Kortleken är sänd på tryck. Kontorsstädning påbörjad. Annars är det inte mycket gjort. Kämpar för att inte svara på mail så fort de kommer in. Tänker att jag kommer i rutin sen, nästa vecka och låter allt va för nu. Skön känsla ändå. Jag har nästan gått klart en e-kurs jag köpt, och kommit på två nya bokideér som jag vill brainstorma med en vän innan jag skickar iväg dem för fortsatt arbete. Har gjort ett omslag för en kommande bok… Inte så mycket gjort men ändå en hel del.

Veckans mål:

Jag fortsätter med små mål och ska försöka att inte göra någonting. Jag ska ha ett telefonsamtal med en ny författare för att diskutera utgivning. Och ska gå färdigt e-kursen.

Veckans fokus:

  • Göra färdigt e-kurs.
  • Fortsätta städning av kontor.
  • Fundera över bokidén som dök upp.

Veckans fundering:

Funderar på bokidén jag fått och hur jag ska lägga upp mitt arbete för hösten. Sista semesterveckan rullar in nu. Efter den väntar 3 veckors utbildning i Norrköping. Något jag längtat efter men det känns också tufft att vara i från familjen så länge. September kommer att gå fort!

Veckans svårighet:

Ser inga svårigheter ska verkligen bara se till att njuta min sista semestervecka.  Fortsätta min lugna lunk och ta tag i arbetet nästa vecka när det börjar på riktigt.

Om tid finns:

Ska jag ligga i soffan och pilla mig i naveln bara för att jag kan!


Veckoplan | 32

Veckoplan 32

Veckoplan 32

Avklarat förra veckan:

Jag har nog verkligen haft semester. Det har inte blivit långa stunder vid datorn. Men jag är såååå himla nära att bli klar med min kurs “Skriv dina memoarer” så den kommer att bli klar innan semesterns slut förmodligen. Sen har jag varit ute och nätverkat skulle man kunna kalla det. Jag har knutit kontakter och samverkat för framtiden. I veckan har jag ett möte jag ser mycket fram emot. Men annars har det inte hänt så mycket. Semester kallas det nog.

Veckans mål:

Jag vill fortsätta vila från datorn men städa mitt kontor. Jag och min man har under semestern (eller närmare sagt igår) möblerat om hela hemmet och med den ordning och reda som kommer att råda i resten av huset så fort vi är klara,  kommer mitt kontor anses som stökigt. Jag vill ha ordning och reda för hösten så det ska städas och sorteras lite. Hur vet jag inte riktigt än men är säker på att det löser sig. Min kortlek blev inte godkänd för tryck så jag hoppas få hjälp med det denna veckan.

Veckans fokus:

  • Kortlek till tryck.
  • Städning av kontor.

Veckans fundering:

Jag har funderat mycket på mina drömmar och hur de påverkas av andra. Vad är egentligen min dröm och vad är andras förväntningar? När man driver eget är ofta ett sjävklart mål att få in pengar medans jag känner att det inte driver mig alls. För mig är det verkligen att få utlopp för min kreativitet och att utvecklas. Det är det jag vill göra. Jag får ständigt påminna mig om det och inte glömma bort vad det är jag gör och varför. Därför kommer jag aldrig trivas att jobba med sälj för det är inte det jag finner varken viktigt eller intressant. Det är en viktig lärdom från detta året som har kostat mig dyrt. Men men, man ska lära sig allt här i livet 🙂

Veckans svårighet:

Det finns nog ingen direkt svårighet. Att städa och rensa mitt kontor kommer att kännas segt och jobbigt. Kanske mest för att jag inte vet hur jag ska ordning på alla lappar jag skriver 🙂

Om tid finns:

Ska jag läsa ut en bok jag lånat. Den hör egentligen arbetet till men är så viktigt och intressant så jag tror jag slukar den under semestern!


Veckoplan | 30

Veckoplan 30Avklarat förra veckan:

Äntligen semester och en sida av mig tänker “jävlar vad jag ska få mycket gjort” och den andra tänker att jag ska ta det lugnt, ja ni fattar, att försöka balansera där emellan. Att ändå göra saker, inte stanna upp är viktigt för mig, annars kommer en depression som på beställning så på ett sätt gör inbromsningen mig rädd. Nog om det! I veckan (känns det inte som jag gjort något) men jag fick klart Elisabets bok “När ett barn dör” som e-bok så den finns att köpa och låna i det formatet för den som önskar. Jag skrev också månadens nyhetsbrev, gjorde ytterligare en idealkundsintervju, hade mentormöte och påbörjade arbetet med min skrivkortlek. (Och Marcus Osins bok “Hur långt kan man gå?” finns nu att köpa som pappersbok!). Fantastiskt!

Veckans mål:

Jag ska göra klart skrivkortleken och skicka in den på beställning. *Spännande* Jag ska även rensa min mailbox och sedan försöka hitta mer idealkunder för att intervjua. (Har nio kvar, suck.) Men jag är inte den som vill fuska mig igenom det här. Min mentor lägger tid och energi på att hjälpa mig utan kostnad så om det är någonting jag kan ge tillbaka så är det att göra jobbet ordentligt och ta till mig det hon vill lära mig. Har fått en hel del insikter så här långt <3

Veckans fokus:

  • Skrivkortleken.
  • Mailboxen.
  • Hitta intervjuoffer 🙂

Veckans fundering:

Mycket tankar har legat på ångest denna veckan. Är i en period där jag tvivlar på allt men jag kör över den som vanligt och kör på ändå. Har lärt mig av erfarenheter att min ångest inte är att lyssna på <3

Veckans svårighet:

Hitta en balans mellan ledighet/vila/arbete.

Om tid finns:

Skriva på boken med dottern.