När jag började driva mitt företag levde jag i en parantes. Som att det bara är en tillfällig del av mitt liv som någongång skulle ta slut. Det var liksom för bra för att vara sant. Ofta klappade jag mig själv på axeln för att jag inte var rädd och för att jag vågade springa framåt men nu när jag tittar bakåt så ser jag att jag visst var rädd, bara inte över det jag trodde.

Jag levde med en ständig rädsla att det någongång skulle ta slut. Att jag en dag var tvungen att gå tillbaka till min gamla verklighet…och den kändes så långt bort

Jag jobbar (i mitt företag) livet ut.

När jag tog bort parentesen ramlade också tyngden från mina axlar. Helt plötsligt kunde jag andas igen, och njuta av mitt företag. Nu i efterhand känns det som två helt olika liv, ett med och ett utan parantes och jag kan gräma mig över att jag bar den så länge (och att det var jag själv som satte dit den).

Men då påminner jag mig själv om att livet handlar om att växa och det är vad jag gjort nu, med flera centimeter, och helt plötsligt blir utsikten annorlunda än vad den var tidigare (så mycket bättre).

Jag slängde min parentes i papperskorgen och om du bär en, gör det du också!

Bekvämt är inte alltid detsamma som bra. Det är en insikt som vuxit sig starkare och starkare under mina år som egenföretagare. För det är bekvämt att jobba hemifrån, det är bekvämt att kunna jobba online, det är bekvämt att kunna gå runt i en pyjamas hela dagen och det är otroligt bekvämt att inte ha krav utifrån eller att behöva passa några tider, men om det är bra för mig…nja.

Är du en solosyster?

Driver du eget eller drömmer om att göra det?
Känner du dig ensam och behöver andra företagare att bolla med?
Är du sugen på att nätverka med likasinnade?
Är du öppen för att dela med dig av erfarenheter/svårigheter, medgångar/motgångar?
Vill du regelbundet ha pepp och stöd?

Ja men då låter det som att du är en del av oss.

Vi träffas varje måndag och fredag och utbyter tankar och erfarenheter, en onsdagkväll i månaden träffas vi och samtalar om vissa ämnen som berör oss alla så som prissättning, sociala medier, att våga synas och fyra gånger per år är det planerat att vi ska åka på workations tillsammans.

Så vill du bli en del av ett växande gäng?

Välkommen till solosystrar!

Mer info hittar du här

Jag lyssnar på en historia som aldrig tar slut.

Håller honom hårt med mjuka händer.

Vet du säger jag, när historien börjar nå sin ändstation.

Jag tror inte att jag är rätt person att hjälpa dig, jag tror du behöver mer än vad jag kan ge dig.

Jag försöker låta mjuk men bestämd samtidigt, jag ömsom kramar och ömson putter ifrån.

Jag vill att han ska veta att det jag gör, gör jag för att jag vill honom väl.

Vet du, svarar utan att tveka. Jag vill att DU hjälper mig ändå. Jag vet att det inte handlar om kunskap eller förmågor, det handlar om allians och jag gillar dig, jag vill prata med just dig.

Jag tappar hakan i golvet,

han tar upp den försiktigt och lägger den i min hand.

Smickrad, rädd, tacksam och förvånad, allt i samma sekund.

Vem är jag då att säga nej?

När du med hela ditt hjärta, väljer just mig ❤︎

——————————————

Behöver du någon att prata med?

En av anledningarna att jag stannade i 10 år hos min senaste arbetsgivare var för att jag fick regelbunden kompetensutveckling. Varje år fick jag minst en utbildning som inte bara höjde min kunskapsnivå utan också gjorde mig stimulerad.

Givetvis handlande det också om att jag trivdes och både tyckte om mina arbetsuppgifter och mina kollegor men för mig räcker inte det, jag behöver den där extra stimulansen för att stanna kvar.

För trivas… ja det kan jag ju göra på fler ställen. Men utvecklas och växa, ja det tillåts inte över allt ( i alla fall inte i den takten jag vill).

Som min egen arbetsgivare är det viktigt att tänka samma sak. Vad behöver jag ge Jessica för att hon stanna kvar? (För hon kräver mer än en bra arbetsmiljö och ett trivsamt jobb😝)

Det är så lätt att glömma bort sina egna behov när ansvaret att utföra dem ligger på sig själv. Helt ärligt så hade jag tröttnat ganska snabbt, ja till och med på mitt egna företag om jag inte fått fortsätta min utvecklingskurva.

Så idag tackar jag mig själv för att jag lyssnar och ger mig själv det jag behöver🙏

Vad behöver du av din arbetsgivare?

Det är så lätt att INTE ta tag i sina problem.

Ja då menar jag både mentala och fysiska ”hinder”.

För många är det lättare att sucka och störa sig på saker återkommande än att fysiskt faktiskt flytta på något.

Japp, jag är givetvis inte bättre än er andra 😎 och som exempel kunde jag varje månad reta mig på att behöva sortera upp alla bokföringspapper som låg samlade i en enda stor hög📃 men vid detta tillfälle tog jag tag i problemet istället för att fortsätta störa mig. Jag löste det genom att göra tre olika mappar för att kunna lägga fakturor och kvitton rätt med en gång🗂

Skönt😅

Det samma gäller alla tusentals mail som kommer in. Istället för att bli irriterad och bara radera tog jag mig tiden att trycka på avprenumerera✋

Många gånger kan vi lösa våra små irritationsmoment ganska enkelt, vi gör det bara inte. Så min utmaning till dig i dag är att ta tag i minst ETT litet irritationsmoment och förändra situationen.

Det kommer att göra skillnad!

Förra vecka hade jag endast två klientsamtal inbokade (oh, noo) 😳 det första som tar över är såklart rädslan, ”tänk om varje vecka blir så här, tänk om alla klienter försvinner”🤯

Men sen bestämde jag mig för att njuta av en adminvecka i pyjamasbyxor och lita på att livet vill mig (och företaget väl)🥰 Men helt plötsligt (när jag satt där i mina pyjamasbyxor) trillande bokningarna in och bara inom någon timme var jag fullbokad hela veckan 😳🎉💃😱
Det blev ingen vecka med admin i pyjamas (och för det är jag tacksam🙏)

Livet som egen företagare är verkligen en karusell som både går högt och lågt, från rädsla till eufori😱🤩 Jag som egentligen inte gillar karuseller försöker vänja mig vid resan😵‍💫

En av fördelarna med att vara anställd är att resan ofta är enkel och oförutsägbar, det är liksom bara att sitta still och åka med 🚌 Nu försöker man själv styra utan att riktigt veta vart man ska, för man saknar både karta och kompass 🗺

Jag vet inte om man vänjer sig, jag vet inte heller om man lär sig att njuta av det 🤷‍♀️ Men något jag vet är att oron sällan hjälper dig på vägen. Så även om du inte vet vart du är på väg, eller vad som väntar dig när du kommer fram, se till att njuta av resan, ta vara på utsikten! 😎

Våga göra det du är rädd för!

Nytt poddavsnitt!

Idag ligger ett av mina favoritavsnitt ute, mitt samtal med Nicole Soraya där hon öppet och ärligt delar med sig om sig själv, både med- och motgångar. Vi prata om utmattning, rädslor, tillit och att faktiskt våga göra det man är rädd för. Ett så viktigt samtal. Lyssnar gör du här!

Ett år har gått som egen företagare på heltid. Så hur har det gått, och vad har jag lärt mig?

Det enkla svaret är att det gått bra, rent ekonomiskt alltså. Jag har klarat mig och kunnat ta ut samma lön jag hade som anställd. Det mycket svårare svaret är att jag känt ett form av skav. Det har hela tiden varit något som inte känts bra men som jag inte kunnat sätta fingret exakt på vad det handlade om och anledningen till det är för att det kanske handlade om flera olika saker.

Först och främst blir det aldrig som man tänkt sig, det var jag väl medveten om. I min fantasi skulle jag kunna ha med mig hunden över allt, jag skulle också prioriterat mig själv och ha tid för meditation, yoga och träning. Men allt det där sket sig, minst sagt. Hunden gick inte ha med i terapirummet och gick till en början inte ens att jobba med hemifrån då han var som en två-åring som ständigt krävde min uppmärksamhet, och att jag skulle prioritera mig själv. Vilken fantasi. Jag prioriterade jobbet, varje gång.

Det jag trodde att jag skulle vara orolig för var det som var minst jobbigt, och det jag trodde skulle vara minst jobbigt var det som blev mest svårt. Minst jobbigt har ekonomi varit och mest jobbig har ensamheten varit. Så nej, det blev inte alls som jag tänkt mig. Men vad tar jag då med mig från det här året?

• Din arbetsplats är viktigt! Första halvåret jobbade jag från köksbordet. Det var inte det minsta ergonomiskt eller kul att släpa papper och pärmar fram och tillbaka. När kroppen började värka var det dags att köpa in riktiga möbler som kanske inte passade mitt hem men som var snäll mot min kropp. Så lärdom nr 1: ta dig själv och ditt företag på allvar. Ge dig själv ett riktiga kontorsmöbler!
• Lärdom nr 2: Skriv in roliga saker i din kalender! De första 6 månaderna jobbade jag bara för pengar och insåg att jag hade glömt av att göra saker jag tyckte var kul. För min del handlade det om att vara kreativ, komma på nya ideér, workshops eller liknande. Eftersom man inte har kollegor får man inga naturliga avbrott i sin jobbvardag därför blev det viktigt för mig att planera in saker som ger mig energi men som jag inte får betalt för. Podden blev mitt avbrott. Det är kul och inte bara jobb.
• Lärdom nr 3: Sätt ditt eget schema. Mina första 6 månader var jag så himla glad att bli anlitad att jag tackade ja till allt. Jag lät kunder och klienter styra tider och dagar vilket gjorde att jag var tvungen att åka in till min mottagning varje dag, ibland tidig morgon, ibland kväll. Jag jobbade kvällar, helger, ja dygnet runt helt ärligt och hade ingen ordning på min kalender. När jag insåg att jag hade det bättre som anställd satte jag ner foten och lade om mitt schema. Vilken lättnad! Nu är jag bara på min mottagning 2 dagar i veckan. Jag har nästa aldrig samtal innan lunch och jag jobbar endast i undantagsfall kväll och helg. Nu har jag kontroll på mitt schema vilket gör mig mer effektiv och får mig att må bättre.
• Lärdom nr 4: Sätt en struktur och följ den. När jag hade fått ordning på alla möten gällde det att få ordning på resten av mitt arbete. Jag har ett konsultuppdrag på 40% vilket jag till en början arbetade med varje förmiddag. Jag varvade det jobbet med alla delar jag har i mitt eget företag, samtal, solosystrar, skrivterapi. Jag jobbade helt tiden men kände att jag inte fick någonting gjort. Konsultuppdraget innebar en stor del stress och där fylldes att-göra-listan hela tiden på. När jag insåg att det var det jobbet som stressade mig mest lade jag det på två dagar i veckan istället för varje dag, lättnaden där var otrolig. De dagar jag jobbar med uppdraget förekommer stress, men dagarna där emellan kunde jag återhämta mig. Vilken skillnad!

Listan på vad jag lärt mig kan bli hur lång som helst men de viktigaste punkterna , ja det är dessa, så om det är något jag skulle vilja rekommendera dig sår är det att se över dessa fyra punkter för att få ett bättre arbetsliv! Vad har du för erfarenheter, har du någon punkt du skulle vilja lägga till? Dela gärna med dig.

Sonen ringer mitt i arbetsdagen och undrar om jag kan åka till skolan och lämna badkläder, jag svarar nej och förklarar att jag jobbar. Han fortsätter att bombardera mig med sms. Kan du komma? Varför kan du inte? Snälla! Jag ska aldrig fråga dig igen! Varför kan du inte komma? Etc, etc.

Jag blir stressad, går upp i varv och förklarar igen att jag jobbar och att jag inte hinner. När han frågar en tredje gång ställer jag mig själv samma fråga han upprepat till mig mig. Varför kan du inte Jessica? Min hjärna säger återigen hastigt och irriterat: FÖR ATT DU JOBBAR. Plötsligt börjar en helt annan del inom mig också att snattra: Jo du jobbar, men du driver ju faktiskt eget för att jobba när du vill. Om tar 30 minuters rast nu kommer ingenting och hända. Det kanske till och med är bra för dig OCH sonen blir glad! Istället för att se det som förlorad arbetstid kan du se det som en värdefull rast. Det tog inte många sekunder innan jag hade övertalat mig själv att åka, och att till och med njuta av min resa. För att jag kan!

Det är så lätt att gå in i företagslivet med samma mindset man hade som anställd. ”Jag måste sitta med rumpan på min kontorsstol mellan 7-16”. ”Jag kan inte avbryta min arbetsdag för att göra familje- eller hushållssysslor.” ”Jag måste göra mina 8 h om dagen, minst!”.

Men helt ärligt, ska jag behandla mig själv som om jag vore anställd kan jag lika gärna ta ett vanligt jobb. Ger jag inte mig själv friheten jag längtat efter kommer min företagsresa vara samma fängelse som en anställning innebär fast utan förmåner.

Så håll fast i anledningen till att du startade eget. Var det frihet? Ge dig själv frihet. Var det för att få utlopp för din kreativitet? Se till att få släppa ut den.  Var det för att jobba mindre? Se till att göra färre timmar!

Håll koll på dig själv, dina mål och dina drömmar. För som företagare är det ingen annan gör det åt dig!