Företagande & föreläsningar


Kan en terapeut må dåligt?

Kan en terapeut må dåligt?

Kan en terapeut må dåligt?

Nu när jag går in i en ny roll i mitt företag har jag en massa tankar som slåss med varandra. Här på bloggen (och i andra sociala medier) har jag varit öppen med mina diagnoser (ADHD och GAD). Det har varit hjälpsamt både för mig själv och för andra.

I rollen som behandlare har jag känt mig stärkt av mina erfarenheter. För jag har inte bara läst om teknikerna jag lär ut, jag har arbetat med dem själv, i min vardag, i bland så gott som dagligen. Jag har känt sorg och ångest. Varit deprimerad och hittat triggers som återkommande kikar in i mitt liv då och då för att ställa till det.

Jag vet ofta vad mina klienter går igenom

och har sett mina erfarenheter som en stor fördel i mitt arbete. Men…när det kommer till att driva eget som terapeut skakar mina erfarenheter helt plötsligt om mig på ett annat sätt. Kommer man känna ett lika stort förtroende till mig som terapeut med dessa diagnoser….eller inte?

Jag tänker att att många har en nidbild av terapeuter och psykologer som att de är “perfekta” människor utan psykiskt lidande. Att dom har kunskaper som förebygger och förhindrar att deras psyke rubbas. JAG vet att det inte är sanningen, att det oftast istället kanske är motsatsen till sanningen. Att människor som väljer att fördjupa sig i psykologi ofta har genomgått olika kriser själv -ibland kanske till och med mer än andra. Det som får mig att tvivla är att jag inte vet om andra vet det!?! Om andra förstår att eller tänker på att negativa känslor är något som drabbar alla, att ingen går fri. Tänk om andra ser det som en nackdel istället för en fördel?

Helt plötsligt skrämmer min egen öppenhet mig.

För det är ju inte så här andra terapeuter gör…

Jag får hela tiden påminna mig om att jag inte vill passa in i ledet, utan sticka ut. För innerst inne vill jag ju inte heller göra som andra terapeuter och psykologer. Jag vill ju gå emot tystnaden, bryta tabun, förtryck och gärna bjuda på mig själv som ett exempel. För sån är jag.

Jag vill visa hela mig, och inte bara mina bättre sidor. Rädslan ligger i att jag inte vet om det gynnar mig… i längden. Rädslan för vad folk ska tycka och tänka gör sig påmint. Fast att jag egentligen inte bryr mig ett skit om det.

Jag vill inte ljuga för mina klienter

eller visa upp en perfekt fasad. De som väljer att gå i terapi hos mig gör det gör att jag besitter både kunskap OCH egen erfarenhet, eller åtminstone är det vad jag säger till mig själv.

Frågan kanske inte är om en terapeut kan må dåligt, utan får en terapeut må dåligt? Det är väl den frågan jag ställer mig själv. Svaret är såklart ja.  Men får de prata (högt) om det? Där vill jag också svara ja.

Ändå känner jag mig mer naken och sårbar nu än tidigare när jag blottar mig själv. Trots detta fortsätter jag att följa MINA värderingar, men känner samtidigt att de krockar med andras.

Det skaver att gå emot rädslor. Men samtidigt skaver det att gå emot sig själv. Det är bara frågan vilken av skavsåren som går djupast.


Välkommen på öppet hus!

Alltså det är en stor grej för mig att ha en lokal. Det är självklart inte min drömlokal, men det är ett steg i rätt riktning. Jag drömmer så klart om något ännu större, bättre och finare. Men just nu är jag tacksam för där jag är <3 Som jag tidigare har berättat vill jag ju att sånna här verksamheter (terapeuter och psykologer) skall visa upp sig mer och synas. För psykisk ohälsa är inget att skämmas för! Öppet hus är ett steg i den riktningen. Det kanske inte är en sak man vanligtvis gör. Men det är något JAG gör då jag vill att ALLA ska veta vart det finns en terapeut, och att man ska slippa att leta. Är man nyfiken, kan man därför få komma in och kika i mitt lilla terapirum. Lära känna mig, eller få reda mer på hur en terapisession eller behandling går till.

Med mig på dagen har jag fantastiska hobbykreatören som jag kommer att dela lokalen med. Det här är vår första gemensamma aktivitet men jag är säker på att det kommer att bli många fler!

Denna dagen kommer du inte bara få lära känna oss. Vi kommer också ha tävlingar, extra erbjudanden och gratis skrivövningar. Så ta dig tiden och kom förbi och säg hej. Då kan titta på mina skrivprodukter/böcker, dofta på eteriska oljor eller kanske beställa en unik målning av Hobbykreatören. Vi bjuder självklart på fika!

Lördag den 15/2 kl 12-14 på Vassbottengatan 14 i Vänersborg.

Vi skulle bli så glada om du kom!


Föreläsning, skuldkänslor & en klok dotter

Förra veckan var jag och föreläste för Frälsningsarmen i Trollhättan. Jag är lite kluven till det där med föreläsningar då det ofta är jätte givande men samtidigt tar mycket energi. Jag har svårt att känna av balansen, tar det mer än det ger? Men vid detta tillfälle var det i vilket fall mer givande än tagande. Jag hade en nyfiken och fantastisk publik så det blev även givande samtal efter föreläsningen. Största bonusen vid detta tillfälle var att min dotter var med. Och kors i taket, hon satt och lyssnade på hela föreläsningen utan att ta upp sin telefon eller se uttråkad ut. Det var det bästa betyget jag kunde få!

I ett eftersnack när jag diskuterade med publiken fick jag frågan om hur det är att vara mamma med psykisk ohälsa och jag pratade om att vara operfekt, att vi alla gör fel och hur de flesta förmodligen strävar efter att “bli bättre än sin egen mamma”. Men där sade min dotter emot högt. “Nej, mamma. Jag vill vara precis som du”. Det var väl precis vad jag behövde höra då jag slåss mycket med skuldkänslor just nu. Jag älskar verkligen mitt företag och allt som har med företagandet att göra. Men än mer älskar jag ju så klart mina barn. Och varje minut jag lägger på mitt företag är minuter i från mina barn och det känns lite tufft just nu. Jag arbetar ju redan heltid….väljer man en sak väljer man också bort något annat.

Det här var i vilket fall en av de bästa arbetskvällarna på länge. Blir ju ett plus i kanten när dottern kan vara med på jobbet och jag får dela det bästa av två världar. Att vara förälder är att leva med ständiga skuldkänslor. Att alltid vilja ge dom både bättre och mer. Men jag är så tacksam över att ha en fantastisk klok dotter att kunna diskutera detta med, att man som förälder aldrig når hela vägen fram. Men att det också kan vara ok.

Som avslutning på en bra kväll fick jag självklart en fin present också. Den bästa presenten för en trogen tedrickare <3


En kurs i kreativ struktur

Jag tror att jag landar in på mitt åttonde år som företagare i år. I alla fall när det gäller just detta företaget. Och jösses vad kul jag haft, och vad jag lärt mig. En både för- och nackdel som egen företagare är att inte ha någon chef. Jag kan erkänna att jag behöver en, men gissar att jag ändå inte hade valt att lyssna. För det roliga med företagande är just det, att jag kan göra precis det jag vill, utan att någon annan kan säga nej, vänta, lugna dig, en sak i taget.

Jag gör ofta flera saker i på en gång, har hundra ideér i luften vilket ger mig glädje och energi. Men samtidigt gör det livet svårt då jag glömmer bort mycket…och får börja om från början igen.

En hobby är att göra något för sig själv.

Ett företag är att ge det till någon annan.

Förra veckan var jag och bästisen på en kurs i kreativ struktur, oboy vad jag hade behövt det här för flera år sedan! Kursen går ut på att strukturera upp sin verksamhet under olika flikar i en pärm. Både vad gäller att spara lösenord, skriva ner sina arbetsrutiner men och inspiration, förebilder och fina ord eller recensioner man fått. För allt det där är viktigt!

Att man behöver ha ordning på sina lösenord är väl förståeligt men att man också behöver ha ordning på sina förebilder och sin inspiration är också viktigt. För som företagare är det lätt att tappa fotfästet. För när något går emot en så står man där…själv. Så ger mig själv verkligen en klapp på axeln för att ha klarat allt det där, ensam.

Men NU, nu träder en ny företagare fram. Hon som är mer välplanerad och strukturerad. Hrmhr (harklar mig själv). För jag ser verkligen fram emot att fylla den här pärmen. Har redan kommit en bit på vägen. Nu återstår bara att fullfölja och att öppna upp det där pärmen men jämna mellanrum för att att fortsätta hålla den där strukturen jag bygger för mig själv.

Jag ska erkänna att jag försökt förut (och misslyckats) så om det här funkar för mig vore det ju helt fantastiskt. Jag kan verkligen rekommendera kursen i vilket fall. Man kände sig helt påfylld av tips och inspiration. Det är så man önskar att varje arbetsdag var. Men om jag behandlar pärmen som en bibel och håller hårt i den, läser den varje dag så kanske det snart är verklighet. Om ett tag <3


Hur mycket är du beredd att betala?

Jag tror att dom flesta människor skulle hålla med mig när jag säger att man skulle göra vad som helst för att må bra. I vilket fall är det något man säger till sig själv; när man mår dåligt.

Den psykiska ohälsan ökar i samhället och att trots att alla människor vill ha en god hälsa, så är man inte riktigt beredd att betala för det. Hur många struntar inte i träningen, väljer bort frukt och grönsaker, skippar massagen och lägger varken tid eller pengar på terapisamtal eller en coach. Istället för att ta hand om vår insida lägger vi hellre tusenlappar på kläder, en ny frisyr eller skräpmat som ofta kostar mer än vad det smakar. Vi kan betala nästan hur mycket som helst för att “förbättra” vår utsida men är inte beredd att bekosta vår insida när det är den som fåt betala priset. Nej samtal är ingen “quick fix”. Men det är inte det där andra du lägger pengarna på heller.

Ibland skulle behöva fundera på varför vi mår som vi gör. Hur mycket tid och pengar lägger du på din insida vs din utsida? Vilket är i bäst skick? Vilket är viktigast för dig? Jag menar inte att du behöver gå i terapi (även om jag rekommenderar alla människor det), men ägna 10 minuter åt meditation eller 15 minuter åt en tyst promenad. Eller vill du vara riktigt rättvis mot dig själv, dela på summan, lägg ena halvan på din insida och andra på din utsida. Testa dig fram vad som får dig att må bäst, massage, träning, en tyst retreat.

Det är dyrt, kanske du tänker, ja men det är ännu dyrare när du gått sönder på riktigt, när insidan är trasig och månader eller år av sjukskrivning väntar. Det är då det kommer att bli dyrt.

Säg inte jag gör vad som helst för att må bra, samtidigt som du fortsätter att göra ingenting.


Networking *

Förra veckan var jag och bästa Hobbykreatören på nätverksmingel. Och alltså jag avskyr det där med att nätverka även om jag förstår vikten av det och speciellt som företagare. Jag har länge funderat på vad det är som är så svårt med just nätverkande. För det är ju egentligen inte så att jag är blyg direkt eller inte vet vad jag ska säga. Jag är ju van att prata både enskilt och i grupp. Men det är det där tomma ytliga pratet jag har svårt för tror jag. Plus att det alltid är massa oväsen runt om så att man knappt hör vad personerna säger.

Jag älskar samtal. Men har kommit fram till att det är djupa ärliga samtal jag älskar, och inte så mycket annat. Jag är person som har OTROLIGT SVÅRT för fasader. Både att hålla en egen, men också att se andras. Jag känner direkt när någon har uppe en fasad och då tappar jag lusten helt för att föra ett samtal eller lära känna personen.

Skål!

Men det var ju inte fasader detta inlägg skulle handla om (jag spårar ur som vanligt) utan om nätverksminglet vi var på som faktiskt var väldigt givande. Jag fylldes både med nya kontakter och inspiration. (Så här i efterhand undrar jag om jag verkligen ska fylla på mig själv med mer inspiration, jag har nog så det räcker redan). Risken är alltid att jag vill hitta på nya projekt eller arbeten när jag går på sånt där. Men det är något speciellt i ett rum fullt med företagare. Energin och glöden kan man sällan hitta någon annanstans. Love it!

Det blev en sen men givande kväll där jag blev påmind av vikten av det där med kontakter och att faktiskt prata med andra människor. Det är verkligen något jag måste jobba på och det känns extra kul nu när man har en företagsvän där man kan utmana varandra i det här med att nätverka och synas. För sanningen är att det alltid är lättast att bara hålla allt för sig själv. Jag kanske aldrig kommer att bli en networking star [wp-svg-icons icon=”star” wrap=”i”] men det finns helt klart mycket att förbättra.

Idag befinner jag och Therese oss på ytterligare en workshop. Berättar mer om det senare. Önskar er en fantastisk Onsdag!


Öppet hus + kvinnokväll!

Välkommen på öppethus! Jag kommer att dela min magiska plats med hobbykreatören  så på öppethus får DU tillfälle att träffa oss båda. Vi kommer berättar om våra verksamheter, ha några tävlingar, öppningserbjudanden och du får möjligheten att testa på eteriska oljor. Så är du nyfiken och vill veta mer om terapi, se ett terapirum eller bara är nyfiken på våra verksamheter där vi kommer erbjuda olika former av workshops så är du välkommen att kika in. Anmäl dig gärna innan så att vi kan anpassa våra erbjudanden och förtäringen efter hur många besökare som väntas!

Är du trött på din inre kritiker? Önskar du att du hade kunnat släppa taget om vad andra tycker och tänker och bara vara nöjd med dig själv? Välkommen på kvinnokväll där vi synar vår inre kritiker. Vad är det den säger och måste du lyssna? I en gemytlig liten grupp möts vi mellan tekoppar och levande ljus och reflekterar över hur vi pratar med oss själva. Du kommer att lämna rummet med en snällare röst och ett varmare hjärta.

Dag: 26/2

Tid: 18-20

Vi kommer att vara en liten grupp på ca sex personer så på grund av ett begränsat antal platser är det viktigt att du anmäler dig i tid om du är intresserad. Du anmäler dig här.


Glädje OCH ångest

Alltså det är mycket nu. Mycket som är kul. Men samtidigt väcker en massa rädsla. Jag håller på riktigt på att bygga upp den verksamhet jag drömmer om *nyper mig i armen*. Och det finns så mycket som är drömmigt och kul med det, samtidigt gör det mig också totalt livrädd. Jag lägger inte bara tid och kraft på det nya, utan också ofantligt mycket pengar. Jag har valt att inte kompromissa med mina drömmar, så lokalen jag inreder, hemsidan och varumärket, ja det har fått kosta.

Nu har jag äntligen fått min “brandbook” av Malin med färdig logga, färger, moodboard och värdeord. Det gör mig glad, samtidigt får jag ångest av att slänga ut otroligt mycket pengar på något sånt här som man skulle kunna ha skapat själv. Men jag tröstar mig med att JAG aldrig hade fått ihop det. Jag är duktig på att sprudla ideér, men att knyta ihop säcken med färg, form och ord hade inte funkat för mig så den tjänsten fick jag betala för.  Jag hoppas nu att min “brandbook” ska vägleda mig och hjälpa mig i framtiden. Att den får mig att vara tydlig, inte bara inför andra utan också inför mig själv.

Som “värdeord” valde Malin omtanke-värme-lugn-äkta och det känns som hon har fångat både mig och det jag vill förmedla i de orden. Jag vill att mitt lilla rum ska vara en liten oas att vila i. Att man ska känna sig lugn och trygg. Jag vill också att mina klienter ska känna att jag verkligen bryr mig om dem, för när jag jobbar med någon så gör jag ALLTID det, till 100%. Det finns inget halvdant hos mig. Allt eller inget, och ska jag hjälpa dig så vill jag verkligen hjälpa dig, av hela mitt hjärta.

Det viktigaste och den största insikten jag fått av flera års företagande är att jag driver företag med hjärtat. Jag måste få in pengar visst, men det driver mig inte, det känns inte kul. Jag vill inte titta på siffror, statistik eller tävla varken med andra eller mig själv. Jag vill jobba med kärlek och glädje, göra det som känns rätt och kul. Inte det som fyller min plånbok.

Här är en av de två loggorna jag fick. Ren och enkel.

Och här är mina företagsfärger. Nyanser av brunt, grått, grönt och svart. Jag ville att mitt företag skulle inge trygghet och lugn och det tycker jag att dessa färger gör. Vad tycker ni? Dessa kommer återspeglas både på min nya hemsida men också i mitt rum. Allt ska sitta ihop, som en helhet. Är i alla fall min tanke just nu.

Sen jobbar jag massor med min nya hemsida. Den är väldigt viktigt för mig. När jag ska anlita en person, oavsett vad det är så tittar jag alltid på deras hemsida. Är den oprofessionell har jag aldrig köpt en tjänst där, oavsett vad det är. Aldrig. Jag vet så klart att du kan vara skitduktig på din sak men värdelös (eller ointresserad) av att bygga hemsidor men likväl tycker jag att det är en stor del av ens företag. Det är ju ditt skyltfönster. Det första en person ser. Likväl som personer dömer din klädsel så dömer man också efter dess hemsida, eller i alla fall gör jag det.

Jag tycker visserligen att det är kul att bygga hemsida, att leka med text och bild. Men nu har jag köpt ett nytt tema som är proffsigare än det jag har på nestorforlag och därmed också mycket svårare att jobba med. Jag har så himla mycket nytt att lära mig innan det blir bra.

Och sen så jobbar jag förfullt med att inreda mitt rum. Och även där är jag kräsen och släpper inte vad som helst innanför dörrarna. Har precis köpt en glastavla för 6000:- istället för en whiteboard för 1000:- och jag vet att för klienten spelar det ingen roll men för mig gör det skillnad. Jag vill älska allt där inne till 100%, känna att det är en del av mig, av det jag står för. Sen vill jag också att rummet ska ge rätt intryck, att du ska känna harmoni och lugn. Även om du inte tror på spiritualitet så som stenar eller aromaterapi, så tror jag att det skapar ett intryck i rummet, och därför vill jag använda det.

Japp, det är lite av vad jag håller på med just nu, och det ger som sagt både glädje och ångest. Det finns så mycket drömmar, förväntningar och saker som känns kul. Men samtidigt en stor rädsla för både misslyckanden och förluster. Att lägga ner så mycket tid, kraft och pengar på något som kanske aldrig får flyga, som aldrig kommer lyckas.

Men både känslorna får finnas. Eller båda känslorna SKA finnas. Hade jag inte känt oro hade jag heller inte känt så mycket glädje. Då hade det inte betytt så mycket för mig som det nu faktiskt gör.

Så vad tycker ni så här långt. Vad får ni för intryck av mitt “varumärke” och hemsidan? Tar gärna emot er input!


Att våga drömma

Att våga drömma

Jag har alltid sett mig som en drömmare. Både i barn- och ungdomsåren minns jag att jag ofta drömde mig bort. Ofta handlade det om det där huset i skogen eller om alla de där djuren jag ville ha.

Jag är fortfarande likadan, men idag drömmer jag om frihet, tid, det där företaget som låter mig leva det liv jag vill. Jag drömmer om friska barn, om ett lugnt och tillfredställande liv.

Jag kräver inte mycket egentligen. Strävar varken efter utlandsresor eller ett slott. Allt jag vill ha är trygghet. Det har alltid legat som nr 1 på min drömlista. Kanske för att det är det svåraste att nå?

Det jag skulle berätta om egentligen var min drömbok där jag skriver ner alla mina företagsdrömmar och ideér. Sånt där som annars bara får plats inuti. Här samlar jag både bilder, färger, ord och tankar.

Ibland tänker jag att det viktigaste kanske bara är att hålla de där drömmarna vid liv. Att det många gånger är våra drömmar som tar oss framåt, gör oss levande och lyckliga (eller i alla fall är det så för mig).

Jag blir både ledsen och oförstående när jag möter människor utan drömmar och mål. För hur kan man andas utan luft? För mig är drömmarna luften under mina vingar, de som ger mig både syre och fart. Det viktigaste är egentligen inte att nå dem. Utan bara att äga dem. Göra dem till sina egna.

Jag struntar i om jag kraschlandar, eller om jag råkar bryta ett ben i bara farten. Det viktigaste är att jag vågar flyga.


På gång…

Som ni vet bygger jag en ny hemsida och har börjat utveckla en ny “gren” på mitt företag. Grenen jag bygger nu, den terapeutiska delen, är egentligen den jag vill ska vara grundstommen, och förlaget, bara ett sidoskott.

När jag tittar bakåt så ser jag att det mesta jag gjort, både bra som dåligt, har skett på impuls utan någon vidare plan anledning eller tankeverksamhet bakom. Och idag vill jag göra annorlunda. Jag vill bygga en riktigt stabil grund i mitt företag, en verksamhet som kan växa/förändras med mig oavsett hur liten eller stor den kommer att bli.

För det viktigaste är inte att jag når några höga mål, tjänar några större pengar eller kan leva på företaget på heltid (även om det också vore kul) utan att jag känner att företaget är genuint jag, och att jag kan få ha med mig det som en utvecklingspartner för resten av mitt liv. För jag vet att jag alltid kommer vara en rastlös människa. Ett jobb, oavsett vad jag kommer jobba med, kommer aldrig kunna tillfredsställa mig till 100%.

Alla tidigare misstag har lärt mig så mycket, och jag vet att jag kommer att fortsätta trampa i klaveret och göra fel. Men jag kommer att försöka att göra än mer rätt.

För att bygga mig den där stabila grunden jag drömmer om jag anlitat Malin som kommer hjälpa mig att bygga mitt “brand”. Jag ska inte längre “köra på känn” utan lita på någon annans kompetens och syn på mig och mina ideér. Det känns så otroligt spännande och kul och jag väntar på helspänn för att få reda på mina företagsfärger, logga, stil mm och givetvis kommer ni få vara med mig genom processen och tycka, tänka och känna. För ni om någon har ju redan en syn på mig och vet om hon och jag tillsammans “träffar rätt”. Ska bli kul att också få höra era åsikter och tankar om det.

Om två veckor ska jag ha mitt första möte med Malin och i december förväntas arbetet vara klart och det är först då jag aktivt kan börja arbeta med hemsida osv. Så just nu känns det som att jag bara går i väntans tider. Både vad gäller hemsida och lokal. Desto mer att göra i december och början på nästa år. Ska försöka hålla andan uppe fram tills dess, jag som helst önskar att allt var klart igår.

Japp, mycket på gång, men samtidigt, just nu, ingenting.