Hejdå huset!
Nyp mig i armen.
Det känns fortfarande inte sant, kanske för att vi inte riktigt nått mål även om pappren är på skrivna. Men vi har köpt ett hus. Inte heller vilket hus som helst, utan ett hus, på landet, intill en sjö. Endast ett stenkast från vårt eget hus.
Jag vågar knappt säga det högt. Än mindre skriva det. Är så rädd att det faller mig ur händerna. Innan affären går helt i lås ska vårt eget hus säljas. Så där står vi nu. Mitt emellan köp och sälj.
Som mellan dröm och verklighet. Igår kändes som ett blixtnedslag i mitt huvud. ”Jessica du kan nu bygga allt det där du drömt om”. Och även om jag visste det redan när vi tittade på huset och skrev på pappren så var det först då meningen verkligen slog till mig. Är det sant? Wow…
Jag var inte förberedd, allt har gått så fort. Vi hade ju precis bestämt oss för att stanna kvar här i några år till även om både jag och min man i flera år har längtat bort. Men så fick vi syn på huset och kunde inte släppa det. Båda sa i kör: det är vårt. Och så fick det bli ❤︎
Hejdå växthuset!
Huset är ingen dröm, eller i alla fall inte min dröm. Men har stora potential till att bli och jag ser så mycket fram emot att få göra det till vårt eget. Men läget, det är perfekt! Jag kommer i framtiden kunna ha min samtalsmottagning hemma, jag kommer ha alla de där djuren jag drömt om och jag kommer kunna åka båt, paddla kanot eller bara gå ut och ta mig ett nakendopp om jag det skulle önska (det senare kommer förmodligen aldrig hända). Men ändå.
Hejdå min älskade trädgård!
Så denna veckan hoppas jag att vårt hus kommer ut till försäljning och att försäljningen både går snabbt och lätt (och givetvis gärna med en liten vinstmarginal) så att vi kan påbörja kommande renoveringar. Så snälla, håll tummarna för mig där ute.
Tack gud.
Tack livet.
Tack världen.
