Min ängel och hans monstervän
Det jag minns mest av att vara småbarnsmamma är instängdheten. Jag kände mig kvävd. Luften tog slut mer och mer för varje dag. Jag skäms fortfarande över att säga det, för det är liksom inte så det ska kännas. Men det var så det kändes… i mig.
Jag inser att jag är en människa med stort frihetsbehov och som kräver återhämtning och lugna stunder för att må bra och fungera, och med småbarn får man ju sällan frihet, återhämtning eller lugna stunder. I alla fall inte med mina barn….
Nu var det egentligen inte småbarn jag skulle skriva om utan ovanstående gäller ju också valpar.
Jag kan riktigt känna hur mina nerver är i kläm och hur jag inte får luft, precis samma känsla som jag upplevde för sisådär 15 år sedan. Att sitta ner och äta frukost, dricka en kopp kaffe eller överhuvudtaget bara få vara still med vår valp i huset är en omöjlighet och jag känner att jag är nära på att spricka.
Dom som känner mig skulle beskriva mig som en lugn person och det är få människor på jorden som har sett mig arg, men när det kommer till att jag inte fått den där lilla återhämtningen som är så där viktigt så tappar jag det, totalt.
Jag blir helt klart en sämre version av mig själv och jag skäms över att inte kunna hålla ihop det. Skäms helt klart av att en hundvalp kan provocera mig så mycket att jag sitter gråtande på golvet och tänker ”jag orkar inte mer”.
Men där är vi just nu…
Det är så skrattretande. Jag har världens längsta stubin och en vuxen människa kan i princip omöjligtvis göra mig arg. Tro mig, efter att ha arbetat inom både Kriminalvård och SIS har jag fått uppleva både hot, elaka kommentarer, gliringar, sura miner, provokationer men aldrig, aldrig (jo, en gång kom jag precis på) har jag tappat det.
Men när valpen snor min frukost eller på grund av olika hyss tvingar mig upp från soffan så många gånger så att kaffet till slut hinner bli kallt, ja då spricker jag.
Hm, vad kan vi lära oss av det?
Hota mig, provocera mig, gör vad du vill, men stör mig aldrig i kaffet och sno för fan aldrig min frukost.
Se det som en varning.