PAUS!


Sonen ringer mitt i arbetsdagen och undrar om jag kan åka till skolan och lämna badkläder, jag svarar nej och förklarar att jag jobbar. Han fortsätter att bombardera mig med sms. Kan du komma? Varför kan du inte? Snälla! Jag ska aldrig fråga dig igen! Varför kan du inte komma? Etc, etc.

Jag blir stressad, går upp i varv och förklarar igen att jag jobbar och att jag inte hinner. När han frågar en tredje gång ställer jag mig själv samma fråga han upprepat till mig mig. Varför kan du inte Jessica? Min hjärna säger återigen hastigt och irriterat: FÖR ATT DU JOBBAR. Plötsligt börjar en helt annan del inom mig också att snattra: Jo du jobbar, men du driver ju faktiskt eget för att jobba när du vill. Om tar 30 minuters rast nu kommer ingenting och hända. Det kanske till och med är bra för dig OCH sonen blir glad! Istället för att se det som förlorad arbetstid kan du se det som en värdefull rast. Det tog inte många sekunder innan jag hade övertalat mig själv att åka, och att till och med njuta av min resa. För att jag kan!

Det är så lätt att gå in i företagslivet med samma mindset man hade som anställd. ”Jag måste sitta med rumpan på min kontorsstol mellan 7-16”. ”Jag kan inte avbryta min arbetsdag för att göra familje- eller hushållssysslor.” ”Jag måste göra mina 8 h om dagen, minst!”.

Men helt ärligt, ska jag behandla mig själv som om jag vore anställd kan jag lika gärna ta ett vanligt jobb. Ger jag inte mig själv friheten jag längtat efter kommer min företagsresa vara samma fängelse som en anställning innebär fast utan förmåner.

Så håll fast i anledningen till att du startade eget. Var det frihet? Ge dig själv frihet. Var det för att få utlopp för din kreativitet? Se till att få släppa ut den.  Var det för att jobba mindre? Se till att göra färre timmar!

Håll koll på dig själv, dina mål och dina drömmar. För som företagare är det ingen annan gör det åt dig!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.