Inte här…
Jag tror ingen ser mig som en slarvig person. Nej, vanligtvis har jag full koll på det mesta. Jag tror heller aldrig att jag på riktigt tappat bort någonting, mer än för stunden. Jag liksom förlägger det, sen dyker det upp igen.
Vanligtvis handlar det om mina lypsyl. Men jag har löst problemet genom att placera 10-15 st på random ställen i huset vilket gör att jag istället för att tappa bort ständigt hittar några och det känns ju som en glad överraskning varje gång [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]
och inte där…
Men nu är mina glasögon borta, och det känns ju inte lika lätt att lösa. Inte lika lätt (eller billigt heller för den delen) att köpa 15 par för att placera ut. Jag är säker på att jag är oskyldig (som vanligt) och att skulden ligger på barnen, hundarna eller någon gäst som flyttat runt på mina saker i huset.
Lägg dem på ett enda ställe, säger min man. (Det är hans universallösning på alla problem). Det är ju det jag gör, brukar jag svara. Jag lägger dem ALLTID bredvid sängen, vid tv-soffan, vid min läshörna, i väskan eller på bordet i köket. Men nu är dom inte kvar där! När man kammat igenom alla ställen man brukar lägga dem på (typ), japp, då räknas dem som borta.
Så säg mig, vart ska jag leta?
Jag vet att det är sånt här jag kan skratta åt i efterhand, men när saker väl försvinner känns det alltid lika frustrerande. Jag hoppas att den som stoppat undan dem snart vill ge sig till känna, annars erbjuds det snart hittelön till den som orkar ta sig hit och leta.
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar
är det en typisk npf diagnos för jag blir superstressad när jag inte hittar glasögonen eller nycklar eller lagt visa kortet i jackfickan istället för att den ska va i plånboken där den ska va. lol ett råd den som kommer på det får en bamsekram. haha
Ja tror det är många som har det problemet men vet att det är väldigt vanligt bland npf, kram tillbaks:)
En morgon för några år sedan lade jag mobilen (som jag hade på ljudlöst) i min underklädeslåda när jag höll på och klädde på mig. Naturligtvis hittde jag den inte sen när det var dags att åka. Och just den dagen, av alla dagar, lossnade avgasröret på bilen när jag var på väg hem från jobbet på eftermiddagen… Då var jag inte glad på mig själv.
Hoppas du hittar dina glasögon snart! 🙂
Oj, kan tänka mig att det tog lång tid att hitta, mobilen är ju väldigt jobbig att förlägga då den är nödvändig i så många sammanhang. Glasögonen kom tillbaka 🙂 låg under sängen där jag redan letat flera gånger, konstigt 😉