Förra veckan gick jag in på biblioteket för att lämna tillbaka några böcker. Innan jag klev innanför dörrarna upprepade jag för mig själv att jag inte skulle låna, bara lämna. Men några minuter senare och till min mans stora förtvivlan kommer jag ut med 15 böcker under armen. -Varför kan du inte låna en, säger han. En tänker jag, går människor verkligen in och lånar EN bok? Varför låna en när man kan låna massor?
Till saken hör att jag har en lista i min välorganiserade filofax, på massa böcker jag vill läsa och ska låna. Konstigt nog är det aldrig dem jag kommer ut med. Den där listan stressar mig då den bara blir längre och längre och att jag aldrig hinner beta av den.
Ironiskt nog efter att ha lånat ca 15 böcker om att varva ner och vila så har jag självklart en vecka där jag är helt oorganiserad, superstressad och där det känns som att den där högen bara står och retar mig.
Jag har fyra föreläsningar, en uppsats, nya varor, en blogg, ett program och 15 böcker som skriker efter mig och jag vet inte vart jag ska börja. Fast att jag förstår fördelen med att göra en sak i taget verkar det vara omöjligt att utföra. Istället för att börja med prio ett startar jag nya projekt letar upp nya leverantörer och längtar efter att få sitta i lugn och ro och bara läsa.
Hur kan man vara så självmedveten men ändå inte klara av att bryta cirkeln frågar jag mig själv. Samtidigt stressar jag upp mig, livrädd för att misslyckas, inte klara av allt jag tagit till mig, samtidigt som jag vet att det tidigare aldrig har hänt. Det är nu jag önskar att det hade kommit in en person och trasslat ut min oreda och visat mig vart jag ska börja. För hur mycket jag än försöker snärjer jag bara in mig själv mer och mer. Tillslut vet jag att saxen åker fram och jag klipper mig ur allt trassel och får sedan kämpa för att knyta ihop allt….igen.