Jag har tappat fotfästet. Reser mig upp men vet inte vart jag ska gå. Det finns så många vägar, så många sätt. Jag önskar att min väg vore utstakad, färdig. Varsågod och följ. Att någon visar vägen, ropar att det är åt det här hållet du ska gå, eller vänd om. Men hur mycket jag än tittar mig omkring finner jag varken skyltar eller röster. Ingen som skriker stanna,stopp, här ska du vara kvar.
Hela tiden nya mål, nya vägar. Jag försöker stoppa dem, sticka hål på varje ny dröm, ignorera, blunda hårt. Jag säger till mig själv att vänta, tidsnog kommer svaret kanske hinna ikapp mig, om jag bara stannar upp. Men något inuti river och drar, kan inte vänta, kan inte sitta still. Måste hitta hem!
Alltid på väg, aldrig framme.