Ja i onsdags hämtade vi hem denna lilla stjärna. Oboy vilket jobb. Oavsett hur många valpar jag haft under min livstid blir jag alltid lika förvånad över hur jobbigt och krångligt det är med valp. (En annan sak man glömt är hur sylvassa de där små tänderna är). Det jobbigaste min 7-åriga fralla gör är att skälla på tv:n eller sitta och titta på mig för att visa att han vill ut. Men här har vi ju nu en kille som biter i både fötter och händer, som kräver ständigt passning och som hittar på bus om han inte blir road. Precis så där som valpar ska.
Min sjuåriga ”polis” tog det över förväntan och blev väldigt glad över att få en kompis. Dock övar vi nu på att det är vi som ger valpen tillsägelserna när han gör fel, försöker helt enkelt lära honom att han inte behöver hjälpa till. Hittills har även det gått bra ❤︎
Lagom stora för att dela säng…än så länge….
Trots dåliga bilder är jag ju bara tvungen att visa er det här. Vad jag lyckades att fånga ”in the moment”. Sånt händer när man råkar bita för hårt i kattens tass.
Jag hoppas på att det blir en lugn och harmonisk kille som både hänger med på promenader och vilsamt hänger med i terapirummet. Men innan vi når så långt övar vi på rumsrenhet och att respektera ett nej. Förhoppningsvis kommer han i framtiden ha samma respekt för oss människor som för katten 😉