Jag berättade för en arbetskamrat att jag tänkte anordna ett vernissage. Kan du måla? frågade hon mig lite förvånat. Nej, jag låtsas bara, svarade jag. Hon fick sig ett gott skratt och jag en liten tankeställare. Jag brukar inte fundera på vad jag kan och inte kan, jag liksom bara gör.
Egentligen kan jag ju inte måla. Hur mycket jag än försöker får jag inte ner mina tankar i bild och när jag försöker att avbilda något blir det skrattretande olikt. Men jag gillar det, alltså själva målandet. Det går fort och jag får tillåtelse att slarva, och det känns skönt.
Det var samma sak när jag skrev min bok eller började blogga, jag frågade ingen om tillåtelse, jag bara gjorde det. Jag gjorde det för att jag älskade det och inte för att jag var eller tänkte bli bäst på det. Jag gillar helt enkelt att få ut mina tankar och känslor i ord.
Man måste inte vara bäst på allt (eller ens på något), det är ok att göra saker ändå. Det finns folk som spelar teater utan att bli stora skådespelare, individer som målar utan att bli konstnärer och personer som skriver utan att bli författare. Man måste inte fråga folk om lov, eller göra saker tillräckligt bra för att kunna utföra dem!
Nej, du har rätt till att dansa, även om du gör det i otakt, du har till att sjunga även om du gör det falsk. Du har rätt till att utföra en mängd olika saker här i livet även om du inte gör det bra [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]
Jag vill köpa rosen om den är till salu.