I bland känns det som att allt i livet förvandlas till måsten, även det man tycker är kul. Jag är expert på att omvandla val till måsten. Egentligen är jag ju så himla väl medveten om att jag VÄLJER saker, varje dag. Men för mig känns det ändå som måsten. En sak på listan att pricka av liksom.
Som att läsa böcker, jag älskar det och har en lista över flera stycken jag vill läsa. Men jag kan inte titta på den för den ger mig bara ångest över alla böcker jag MÅSTE läsa. Samma när jag insåg att det gick att låna e-böcker på bibblan och har lagt massa i minneslistan där :Tired: eller readly, den där superduper bra tjänsten där du kan läsa hur mycket tidningar och böcker du vill där jag liksom känner ”tvungen” till att utnyttja den (fast att jag inte orkar eller har tid) för att jag betalar för tjänsten. Ja och jag vet att jag kan gå ur, men jag vill inte…
Det samma hände med målandet, bloggandet, skrivandet, pluggandet. Något jag börjar med för att det är kul och vill fortsätta med för att det är just kul, förvandlar jag till en extra tyngd och lägger den över mina axlar. Jag fattar inte grejen liksom.
Som att hjärnan hittar på grejer att ha ångest över. Nej men nu har du det inte tillräckligt jobbigt Jessica så vi lägger ett lager till över dig. Du måste gå ut med hundarna, måste träna, måste städa. Helt plötsligt har allt jag vill göra förvandlats till tyngder runt mina fötter och jag kommer ingenstans. Jag skriver listor, djupandas och försöker hinna ikapp alla de där måstena som förökar sig snabbare än ljusets hastighet.
Egentligen måste jag ingenting alls, jo det skulle vara att bokföra då. Resten är ju liksom upp till mig själv.