Det måste hända något NU annars går jag sönder!


I mitt yrke träffar jag många individer med ADHD och jag känner nästan alltid igen mig själv i klienten. Känslor, tankar, beteenden, måendet. Det enda jag inte kunnat känna igen mig i är behovet av kickar som så många av dem beskriver. Många uppger att kickarna är orsaken till att de begår brott, fast att de inte vill hamnar de ändå där, igen, igen och igen.

Det är som att man inte styr det själv utan att kroppen handlar på automatik för att kunna överleva.

Häromdagen slog det mig att jag visst är likadan fast att det inte är kickar jag söker, det är utmaningar. Så fort jag inte har ett mål att uppnå så känner jag precis samma känsla av tomhet, rastlöshet och impulsivt försöker jag fylla den platsen med något nytt. Jag byter jobb, söker en ny utbildning, startar igång ett nytt projekt….jag måste bara göra NÅGOT annars går jag sönder. Jag står liksom inte ut med känslan.

Numera har jag strategin att ALLTID ha ett mål framför mig, förlorar jag det i sikte riskerar jag att sjunka djupt. För varje grej jag klarat av tex tenta, utbildning, föreläsning så inbillar jag mig att jag ska vara nöjd, att det ska uppstå en känsla av välbehag. Men det gör det aldrig, tvärtom. När jag har avklarat ett mål måste jag alltid ha nästa i sikte för att inte bli vilsen, drunkna, i min egen oduglighet.

Jag behöver ha någonstans att lägga all min energi annars rinner den av mig, och kvar finns då ingenting. Vi är lika du och jag, fast jag har hittat den lagliga vägen där inget annat går sönder, än jag själv.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.