Att sluta med antidepressiva -utsättningssymtom 9 kommentarer

Att sluta med antidepressiva -utsättningssymtom

Att sluta med antidepressivmedicin

Att sluta med antidepressiva sker för vissa personer biverkningsfritt, men många av oss drabbas av utsättningssymtom oavsett hur länge vi trappar ner. Jag vet många som försöker sluta, som har avbrutit sin medicinering, men börjar igen för att man inte klarar av dessa veckor av ett otroligt dåligt mående. Det finns personer som fortsätter ta sin medicin, fast att de kanske inte längre behöver det, men är så rädda att falla tillbaka i ångest och depression att man inte vågar chansa.

För den som varken haft ångest, utsättningssymtom eller en depression kan det hela kännas svårt att förstå. Och det kan kännas omöjligt att förklara men jag ska försöka.

Alltså en depression kan inte jämföras med en influensa då en depression är värre men det är det värsta scenariot jag kan komma på för en människa som aldrig lidit av psykisk ohälsa. Säg att du har en riktigt kraftig influensa, alltså så kraftig som du aldrig förut haft. Då är sängliggande, febrig, yrslig och illamående konstant. Inget kul eller hur?

Du tar dig till läkaren och han ger dig en medicin och säger att denna kommer att hjälpa. Du kommer att bli bra, men innan du blir bra så blir du sämre i 3-4 veckor. Du känner såklart att du inte har något val, för du vill ju inget annat än bli frisk eller hur. SÅ du tar medicinen. Efter 4 veckors helvete så börjar du känna att livet kommer åter, du är lite klarare i huvudet och du kan till och med sitta upp i sängen, kanske till och med läsa en bok. Fantastiskt eller hur.

Du går på den har medicinen i ett halvår, ett år, kanske mer. Du känner dig frisk och läkaren säger att det är nu dags att sluta. MEN när du slutar kommer alla dina symtom komma tillbaka med fullkraft under 4 veckor, sedan mår du förhoppningsvis bra igen. MEN chansen finns också att du slungas tillbaka rakt ner i det där helveteshålet du kom ifrån…..hade du vågat försöka?

Så vad är utsättningssymtom och varför pratar ingen om det?

Det är ingen som säljer in tabletter genom att säga sanningen: du kommer må skit i fyra veckor när du börjar med dem, och fyra veckor när du slutar. Men där i mitten, ja där mår du förhoppningsvis bra (om du hittat rätt medicin, rätt dos, plus/minus eventuella biverkningar).

Nej då skulle inte många våga pröva eller hur? Det gissar jag är anledningen till att man inte pratar om det så högt. Utsättningssymtom är kroppens reaktion för att vänja sig av med medicinen (och du kan få den även om du inte slutar tvärt). Jag har fått dem båda gångerna jag slutat trots nedtrappning. Man vill inte kalla det beroende eller abstinens men känslan kan helt klart jämföras med abstinenssymtom.

Exempel på utsättningssymtom är illamående, kräkningar, upprördhet, sömnbesvär, svettningar, domningar, myrkrypningar, yrsel, slöhet, ångest, plötsliga gråtattacker, nedstämdhet och oro. Symtomen kan hålla i sig allt från några veckor till 2-3 månader.

Att sluta med antidepressiva är sällan enkelt…

…men det går! Det är svårt att hitta fakta om ämnet det är därför jag tycker att det är viktigt att skriva om det. En artikel på ämnet är ett debattinlägg från en läkare som varnar för utsättningssymtomen. Han menar att läkare pratar och varnar för lite om det och att läkemedlen skrivs ut för enkelt och jag kan hålla med om de båda. Artikeln finner du här. Lite info på ämnet finns och att hitta på 1177. När man googlar på ämnet kommer ett inlägg jag tidigare skrivit  upp, det visar hur lite seriösa artiklar och information det finns på området. Jag önskar att vi brukare blir starkare och kräver bättre och mer information. Vi har rätt till att höra sanningen och inte en förskönad historia. Varför berättar ingen läkare att du kan bli precis lika frisk av träning som av SSRI. Enda skillnaden är att den kräver mer ansträngning av dig men den för också med sig mindre biverkningar. Varför startas det inte motionsgrupper där de med mild depression/utmattning eller ångest kan få testa att röra på sig tillsammans under några månader i stället för att få med sig ett recept hem i handen? Sådana grupper skulle ha flera goda fördelar. Jag är säker på att förtroliga samtal skulle infinna sig under promenaden. Förutom motion kanske man hade fått nya vänner, eller åtminstone fått med sig känslan av att vara mindre ensam hem. Bara det tror jag kan vara tillräckligt för att lyfta en persons dag [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar