Fångad tid.
Den där tiden. Den försvinner oavsett vad du gör med den. Ta tillvara på den säger de, som att man skulle kunna fånga den i en ask. Allt som oftast jagar man den och när man äntligen fångat den så faller den mellan fingrarna.
Fånga dagen, som om det vore enklare…
Jag måste ha hål i min håv, för den är alltid tom när jag tittar i den. Kanske har vi gjort fel hela tiden. Kanske ska vi inte fånga dagarna utan låta dagarna fånga oss? För hur ska vi kunna njuta av tiden om vi ständigt mot den slåss?
Kanske är tiden inte till för att fångas, utan för att gå. Det spelar ingen roll om klockorna stannar. För tiden, den tickar på ändå.