Hur orkar du?
En vän till mig lyssnade på en av mina föreläsningar i veckan och sa att hon hade önskat veta mer hur ADHD:n visade sig för just mig. På vilket sätt är jag exempelvis hyperaktiv? Det fick mig att fundera och anledningen till att jag inte pratar om det så mycket tror jag är för att jag själv inte ser mina problem så tydligt, jag upplever absolut inte mig själv som hyperaktiv, men ställer du mig bredvid någon annan och jämför energinivån ja, då vinner jag alla gånger. Men jag vet ju liksom inte annat, jag har aldrig haft någon annat liv, ägt någon annan energi, än den jag bär på nu.
Någon annan kanske kan tycka att jag är slarvig, när jag tycker att jag ansträngt mig allt jag kan. Jag kan säga att jag är trött, när jag ändå har dubbelt så mycket energi som alla andra. Jag vet ju liksom inte hur mycket energi man ska ha, eller hur man ska må, därför är det inte heller så lätt att sätta fingret på ens egna problematik.
Jag jobbar heltid, driver företag och går tre olika utbildningar just nu. Men det är vanligtvis inget jag säger högt. Nej, för jag har lärt mig genom åren och folk blir trötta och stör sig på min överaktivitet, att de suckar och säger ”hur orkar du”. Aldrig någonsin har en människa sagt ”shit, vad kul”, ”du måste verkligen gilla det du gör”, eller ”berätta mer”. Nej vanligtvis är det en djup suck och ”jag orkar inte ens lyssna på dig”.
Jag känner mig som en levande orkan som måste begränsa mig inför andra för att kunna passa in, för att folk inte ska störa sig, för att jag ska få vara med.
Jag blir ofta ledsen när folk berättar om sina sociala liv, om alla sina vänner, fester, resor eller liknande, för det är sådant som jag i min värld inte orkar med. Men det är något som är ok att prata om, för det är det normaliteten…
Dom som inte känner mig kan lätt tro ”att hon ska vara så jävla duktig”, ”hon försöker bara bevisa att hon är nått, osv”. Men det har aldrig handlat om det. Jag skulle byta med dig med en gång om jag fick möjligheten. För mig handlar det om att hela tiden hålla farten, annars hamnar jag i melankoli, som om jag inte gasar på igen förvandlas till en depression.
Tro mig, jag har testat flera gånger och det tog år innan jag själv såg sambandet. Jag skulle hellre skratta, känna kärlek och vara tillsammans med personer jag älskar men min hjärna behöver ständigt jobba annars brakar den ihop. Så svaret på frågan hur orkar du är att vi människor riktar energi på olika saker, ingen orkar allt (även om det ibland kan se ut så). Att sitta och läsa, skriva eller träna är för mig avslappning men att socialisera mig med andra är totalt utmattande. Vissa saker tar energi och andra ger och det är väl där vi är olika. Att gå utanför mina ramar och rutiner skapar oro och ger mig ett energiläckage därför behöver jag hålla mig till saker jag är trygg med och tycker om.
Jag ifrågasätter aldrig hur någon har energi till att gå ut och festa, resa eller umgås med vänner, men i min värld är det helt otänkbart. Men att jag är aktiv innanför mina fyra väggar och fortsätter att jobba när jag kommer hem, det kan tydligen ifrågasättas hur mycket som helst. Jag skulle verkligen önska att folk tänkte sig för innan det började ifrågasätta andras leverne. För vi alla har ett eget val eller hur? Självklart skulle jag inte fortsätta att studera, eller driva mitt företag om det inte gav mig energi eller om jag tyckte det var jobbigt eller tråkigt, på samma sätt som du förmodligen inte skulle fortsätta att umgås med en dålig vän. Jag behöver inte ens ställa frågan hur fan orkar du för att jag gissar på att det du gör ger dig energi.
Så svaret på frågan hur orkar du är att vi alla har energi för olika saker. Jag orkar skriva, läsa och aktivera min hjärna. Men det finns massa saker på andra sidan som jag inte orkar, som att tex socialisera mig eller uppleva äventyr. Så nästa gång du ifrågasätter någon som lever annorlunda än dig, kom ihåg att ditt sätt att leva kanske inte är rätt bara att för att det funkar för dig.
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar
Tack för att du berättar! Det är så svårt att förstå men du gör det väldigt tydligt. Jag har så lätt för att få ont i magen av folk som har fullt upp hela dagarna eftersom jag vet vad det ledde mig in i. En livslång utmattning. Och det är ju tyvärr så de flesta har det i vårt land idag – alldeles för mycket på schemat och ingen tid för återhämtning. Men ja vissa får ju som du skriver om dig återhämtning i att göra saker. Så jag tror att den oro folk kan känna grundar sig på alla larm om utbrändhet och att det är svårt att föreställa sig att en kan må bra i ett så högt tempo. Så har det i alla fall varit för mig när jag ser människor som har fullspäckade scheman och alltid är igång. Det kanske inte alltid är så farligt som det verkar.
Jag håller med dig, jag blir också stressad av stressade människor och självklart ringer det varningsklockor även för mig när folk har för mycket att göra. Men ofta handlar det mycket om hur mycket man pressar sig själv. Jag driver företag och går utbildningar men är helt lugn i det. Är inte stressad eller uppvarvad om dagarna utan ser det som njutning. Skulle jag däremot behöva åka hemifrån, gå på massa möten eller ha deadlines skulle jag förmodligen må annorlunda. Så jag förstår absolut din känsla, tycker att man lever runt stressade människor hela tiden nu tyvärr 🙁