Jag vilar min panna


Jag vilar min panna mot ditt bröst.

Låter dina andetag bli min tröst.

Håller ditt hjärta i min hand.

Men det faller mig ur händerna likt sand.

Aldrig någonsin har jag blivit så sedd.

Att förlora dig gör mig så rädd.

Hur ska jag kunna hålla dig kvar

När jag kan förlora mig själv i dar.

Att vara nära dig är svårt

För jag vill hålla dig så hårt.

Vill inte uppleva dig ropa släpp

Är rädd att göra sönder dig med mitt grepp

Jag som tidigare varit så skygg

Blir i din närvaro så trygg.

Jag som alltid varit fel

Blir tillsammans med dig hel.

På ditt bröst vilar jag min panna

Samtidigt som jag viskar, snälla snälla stanna.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.