Jag var hos optikern förra veckan på grund av en spänningshuvudvärk som har suttit i så länge att jag inte minns hur den började.
Jag går dit, frivilligt, men trotsar ändå upp mig och vill säga emot allt dem säger. Blir så trött på mig själv. Jag är översynt tror jag det kallas (?), det vill säga att jag ser bra. Men behöver avlastning för att ögonen anstränger sig för mycket.
Jag hade svårt att acceptera det redan första gången, när jag fick läsglasögon. Tyckte att jag klarade mig bättre utan. Att de tvärtom försämrade min syn och kändes mer som att ha en jävla tyngd över ansiktet.
Jag är en frihetsmänniska och vill inte ha något i mitt fejs som är i vägen.
JAG. SER. BRA. ändå.
Helt plötsligt säger dom till mig att jag behöver progressiva glasögon, att mina ögon behöver avlastning hela dagen. Jag som efter fyra år inte kunnat smälta mitt INTE behov av läsglasögon (som jag faktiskt använder dagligen när jag läser och jobbar) hade väldigt svårt att acceptera denna sanning.
Menar ni jämt?
Ja dina ögon behöver avlastning även på långt håll.
Alltså hela tiden? Varje dag?
Ja, typ hela tiden. I ett rum kan man säga, kanske inte när du är i skogen eller går på fest?
?? Så inte hela tiden?
Jo men du ser bra utan, men för att hjälpa dina ögon kan du ha dem typ hela tiden.
Kan? Behöver? Jag ser ju bra ändå ….
Och så fortsätter diskussionen.
Att optikern inte drar en stol rakt i mitt ansikte eller kastar glasögon på mig är ett under. Själv skulle jag förmodligen tappat tålamodet när en person kommer frivilligt samtidigt är motvillig. Vilken idiot!