Du vet hur det känns när man burit något för länge? När man får ont i nacke, armar och axlar. Så känns det, fast att jag inte kan släppa taget, jag kan inte lägga i från mig tyngden jag bär på hur mycket jag än vill. Den är fastkedjad vid min kropp, så även om jag släpper taget, kommer jag att få släpa den bakom mig.
I längden kommer jag att drabbas av förslitningsskador, kroppen är i ett spänningsläge och arbetar dygnet runt. Men jag har inget annat val än att bära med mig tyngden, och gå vidare.
Visste du att de flesta med GAD går väldigt länge utan att få någon hjälp, och när man väl söker hjälp så gör man det på grund av de somatiska symtomen. Så som muskelspänningar, sömnproblem, hjärt- kärlsjukdomar och mag- och tarmproblem. Personer med GAD löper också en högre risk för att drabbas av depressioner eller att börja självmedicinera sig med alkohol.
Det är inte ovanligt att personen har burit på problemet i 10-20 år innan personen får hjälp, eller att det förvandlas till ett livslångt lidande.
Du vet hur det känna att vara orolig, känna ett obehag i kroppen? Det är min frukost, det är så jag startat min dag. För oss med ångestsyndrom är det ett normaltillstånd.
Vi vet att våra tankar inte är på riktigt, likväl kan vi inte stoppa dem. Vi kan aldrig förebygga eller förbereda oss då ångesten ständigt byter riktning. Ena dagen har jag ångest över mina barn, andra dagen över att det ska vara något fel på mitt hus, tredje dagen över ekonomin. Det är aldrig så att jag själv får välja.
Vi pratar ofta inte om det, vi bär runt på det i tysthet, för om du läste mina tankar, såg hur ångesten färdades genom min kropp skulle du inte tro att jag var klok. Du skulle blir rädd, rädd för att du inte kan hjälpa mig, rädd för att själv bli drabbad. På ett sätt är du kanske till och med är glad över att jag håller den inne för du vill inte själv komma den nära.
Du kan tycka att jag överreagerar, är överdrivet spänd eller reagerar för snabbt på vissa händelser. Men det är inget jag själv kan styra. Jag har en förhöjd reaktivitet för stimuli oavsett kvalitet. Något inom mig letar ständigt efter hotfull information vilket gör att min grundnivå ständigt är högre än din. För mig klingar det aldrig av eller sjunker utan jag är ständigt beredd på ett hot. Även nattetid, varvid min sömnkvalite blir lidande.
Jag har en grundläggande störning i uppfattningen om risker och hot, det är ingenting du behöver säga till mig. Jag är fullt medveten om situationen, men kan ändå inte styra den.
Du har själv säkert varit med om att ångest kan påverka din livskvalité, men då vill jag bara påminna dig om den slags ångest du då säkert tänker på ofta är lindrig, kortvarig eller förståelig utifrån situationen man befinner sig i.
Du förstår säkert allt det här jag förklarar för dig, men det jag vill att du ska komma ihåg när du möter en person med ångestsyndrom är att din dåliga dag kan vara någon annans vardag.
[wp-svg-icons icon=”pencil-2″ wrap=”i”] Lämna en kommentar