Sonen lämnade oss för att sova över hos en vän igår. Medens slog det oss hur stor plats en liten person kan ta. Hur han hörs och syns överallt utan att vi ens märker av det.
Tystnaden blev nästan chockande. Det tog en stund att komma på vad det var för fel. Att det var hans virvelvind som inte längre for igenom huset.
Trots att man alltid ber barnen att vara lugna och tysta tror jag att vi alla längtade tillbaka till yrvädret vi brukar leva med, att saknaden fick så stor plats för att luften längre inte hade något innehåll. När tystnaden slår dig är den inte lika behaglig som du hade räknat med.
Jag räknar timmarna tills han är tillbaka, och ordningen återställs [wp-svg-icons icon=”heart-2″ wrap=”i”]
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar