Min ångest ligger i framtiden, i att jag inte kan förutspå den. Jag vet liksom inte vart jag är om tio år. Jag vet inte vart jag bor, vad jag jobbar med eller om jag ens lever. Jag får en sådan otroligt stark ångest av att inte veta! Jag vill ha ett svar nu, nu, nu!
Jag vill liksom ha framtiden klar, förutspådd i detalj, utan obehagliga överraskningar. Det konstiga är att i verkligheten, när situationer, olyckor, dåliga händelser uppstår så tar jag det med ett ovanligt lugn, blir totalt fokuserad på att lösa problemet och är inte alls förlamad av ångest så som man skulle kunna tro. Det är inte själva katastrofen som orsakar ångesten, utan katastroftankarna, att inte veta när eller ens om det kommer att ske.
Men hur mycket jag än försöker att kontrollera och styra mitt liv så vet jag att jag inte kan leva så, jag kan ju inte ens förutspå min morgondag, eller timmarna jag har framför mig. För livet kan vända på en sekund. Jag måste släppa taget och acceptera det. Hur mycket jag än jagar framtiden kommer jag aldrig att kunna fånga den!
Jag har jobbat med tolvstegsprogrammet på anstalt i två år och först för någon vecka sedan slog det mig. En dag i taget! Jag måste leva en dag i taget! Jag vet inget om nästa vecka, eller nästa år, det enda jag vet är det jag har just nu.
Eftersom det är svårt för många att få hjälp idag. Man får stå i årslånga köer eller betala för sin egen behandling så skapade jag ett 12-steg mot ångest. Jag har en idé om att till hösten testa att starta en 12-stegs grupp i min kommun där vi tillsammans kan jobba med vår problematik. Är du intresserad av att delta eller vill veta mer? Maila mig på jessica@nestorforlag.se
Pingback: Bakom kulisserna - Nestor förlag & föreläsning