”Ja men så där känner alla”
Jag vet inte hur ofta jag hör den där meningen, och varje gång blir jag lika ledsen. En läkare har satt en diagnos på de personer han anser har en sådan stor problematik att de behöver stöd, hjälp eller medicinering. Ändå får jag gång på gång höra att ALLA har dessa problem. ALLA!
Jag vet ju såklart att det inte är sant, men det som stör mig är att du inte vet bättre!
Du förminskar mina och tusentals andra personers problem till så små att jag knappt kan se dem själv, att jag själv börjar ifrågasätta mitt mående.
-Ja men alla kvinnor har en ätstörning, det ligger typ i generna.
Vad vill du säga med det? Vad exakt vill du säga med det? Att problemet inte finns? Att det inte är större än någon annans? Att du själv har problem? VAD är det du vill säga?
Är det normalt att svälta sig till döds? Kräkas efter varje måltid, eller träna tills kroppen inte kan röra sig längre? Är det normalt? Om det nu är normalt så har vi ett allvarligt problem, och den psykiska ohälsa borde då definitivt få ta större plats i samhället.
Har ALLA tonåringar kontakt med BUP under hela sin ungdom, är inskrivna på ätstörningsklinker eller inspärrade på psykiatriska avdelningar? Är det normalt? Inte, vart går då gränsen?
Det är som att säga till en person med missbruk ”ja men vi alla dricker ju lite för mycket”. Men att dricka för mycket och att uppleva kontrollförlust, vilket en person med missbruk ofta gör, är INTE samma sak. Liksom att inte vara nöjd med sin kropp INTE kan jämställas med en ätstörning. En ätstörning innehåller oftast en massa självhat, ångest, tvång och smärta. Det är inte samma som att välja att gå på en 5:2 diet.
Du måste lära dig att se skillnaden!