Jag känner att jag varit lite frånvarande det senaste. Blogginläggen har inte varit lika täta och det som har kommit ut har varit riktigt tröga att skriva. Jag kände att jag mitt i allt tappade bort mig själv i skrivandet, jag visste inte vad jag skulle skriva om och kunde inte komma på vad det är jag överhuvudtaget bloggar om och varför. Tvivlet kom upp med täta mellanrum. Jag har inget att säga, vem ska läsa osv osv. Men när jag stod med mitt kompendium i handen som jag kämpat med den senaste månaden förlåter jag genast mig själv. Sextiotresidor har jag klämt ur mig, samtidigt som jag bloggat, haft en föreläsning och hållit i kursen ”skriv dina memoarer”, inte konstigt att hjärnan minskar sin produktion.
Jag har verkligen gått ”all in” (som vanligt) i den här utbildningen, så det är inte konstigt att jag minskar min aktivitet på andra ställen, så som på bloggen. Tvärtom kanske till och med sunt (heja mig!). När jag står med mitt kompendium i handen ser jag att det är mer eller mindre en hel bok jag klämt fram på några veckor. Bra jobbat ändå!
Jag är en person som ofta kräver mycket av mig själv så när jag inte tycker att jag håller måttet är det viktigt att jag stannar upp och tar reda på varför. För ofta finns det så klart en anledning. Jag tycker det är så himla kul att testa nytt så jag ser fram emot att hålla den här utbildningen, men lika kul tycker jag att det ska bli att vända blad och efter denna få påbörja något annat.
Så idag smäller det och imorgon har jag en ny tom sida framför mig. Jiihooo, fasen vad den ska fyllas. Planen är att hålla en likadan utbildning i höst, sen ska jag även göra en distansutbildning utav den. Jag ska också ge ut en till bok (från annan författare) och skriva en tillsammans med min dotter. Jösses vad kul det ska bli! Älskar när spänningen släpper och jag kan starta om och planera nytt. Idag händer det och i morgon börjar vi om från börja igen. Nytt kapitel, ny sida. Älskart!
