Pojken som inte kunde sitta still
Han är som en levande vulkan, full av liv inuti. Det är så enkelt att sugas med i hans brinnande energi.
Det bubblar och ryker, spritter i hela hans kropp. De stunder då han drabbas av glädjeutbrott.
Hans nyfikenhet är för stor, som en hunger svår att stilla. Kan skada andra utan att mena illa.
Han outröttliga kropp som aldrig blir mätt, tycker att hela livet är en stor efterrätt.
Men han slutar att bli serverad, får ta de bitar han får, allt blir fel, i för tidiga år.
Du lilla pojk som aldrig kan sitta still, hoppar upp och ner utan att veta vad du vill.
Jag hänger med i hans vilda dans. Snurrar och skrattar som om inget annat fanns.
Jag blir berusad av ditt smittande skratt. Jagar dina drömmar men hinner aldrig i fatt.
Jag vill visa dig din storhet, lära dig att flyga med egen kraft. Bygga dig vingar du tidigare aldrig haft.
Men inser att det är din egen läxa. Något du måste göra själv för att växa.
Jag ber en stilla bön, att du ska få behålla din energi. Att du inte ska bli förhindrad för att du har en större låga inuti.