Senaste boken på mitt nattduksbord var psyksnack av Stephen Briers. Jag skulle vilja säga att den var skitbra men helt ärligt så tröttnade jag ganska snabbt och skumläste boken till stordel. Den krävde alldeles för mycket koncentration för att jag helhjärtat skulle ta mig igenom den.
Jag tycker ändå att det Stephen tar upp är jätte viktigt och jag håller med honom till stor del i allt han säger. Det är bara det att den blev för tråkig i längden. Psyksnack vill sticka hål på flera myter och flera av dem är sånna jag själv blir matad med dagligen. Den myten jag avskyr mest är den om att tänka positivt, som att positivt tänkande är lösningen på allt. Jag håller med om att positivt tänkande kan vara bra och att det förmodligen får dig att må bättre just i stunden, men det är ingen universallösning på psykisk ohälsa. Det flesta drabbade av depression mår inte ett dyft bättre av att försöka tänka positivt. Som Stephen säger i boken så kan positivt tänkande liksom negativt, göra oss blinda för viktiga aspekter av verkligheten, dessutom blir man mer irriterande för allmänheten att umgås med.
Andra myter han pratar om är ”du har kontroll över ditt liv” och ”Kbt är lösningen på allt” och även där håller jag med honom. Kbt är jättebra, men inte för alla eller i alla situationer. Och det där med att man själv har kontroll över sitt liv skulle jag säga att det är tvärtom, du har egentligen ganska lite kontroll över ditt liv, och att det är det som är själva grejen, det är den där viljan att försöka få kontroll som i slutändan gör att du mår dåligt.