Jösses vilka dagar. Jag skulle inte kalla det semester även om det i faktiskt mening har varit det. Jag har studsat upp vid fem på mornarna och lagt mig senare än vanligt då jag varit så uppe i varv. Men nu börjar tröttheten ta ut din rätt. Känner den i både kropp och knopp. Men när veckan är över kan jag i alla fall klappa mig på axeln över hur lång vi har kommit. Nu är huset ÄNTLIGEN beboeligt.
Jag älskar mornarna här. Att sitta i soffan och titta ut genom ett fönster. Det spelar ingen roll åt vilket håll du tittar. Varje fönster är en tavla som har nya färger varje dag. Berg, vatten och skog. Kan inte tänka mig något vackrare.
Jag får påminna mig om att bromsa. För jag vill ha allt klart och jag vill att det ska ske nu. I mitt lilla företagshus samlas just nu möbler som inte får plats tillsammans med annat som inte hör hemma hos oss längre. Saker som måste säljas av eller skänkas bort, och mitt lilla företag. Ja just nu har den ingen plats alls mer än i några lådor. Det skaver i mig. Tidigare skulle jag nog aldrig kallat mig själv för kontrollmänniska men nu. Ja kanske. Jag vill att saker ska ha sin plats. Vill veta vart allting är, och nej, att ha allt i en kartong räknas inte. Det är oordning.
Lite nya möbler har hittat in. Älskar denna hyllan och ser fram emot att fylla den med favoriter. Just nu är det mycket som ska bytas ut på grund av platsbristen. Mindre och nättare möbler måste in, och förvaring, behöver alltid mängder med förvaringslösningar.
Igår fick vi tänt brasan för första gången. Den gav oss tillfället att stanna upp för en liten stund. Men inte heller det blev långvarigt. Hunden suktade efter en långpromenad och jag efter soffan. Hunden vann. Han har varit väldigt missnöjd med livet det senaste då promenaderna blivit få och korta. Skärpning på det när vardagen är tillbaka!
Helgen kommer nog mestandels se ut så här. Soffan tätt intill varandra, för att vila upp sig innan vardagen är tillbaka. Det är i alla fall vad jag hoppas på. Önskar er en fin helg!
