Äntligen, äntligen, äntligen. I skrivande stund sitter jag i huset jag längtat efter. Trodde aldrig dagen skulle komma! Oktober har bestått av längtan och framtidsplanering. Grumlet inombords började sakta lägga sig denna månad och därmed avslutades även min kbt-behandling.
Jag vet inte vad jag ska säga om oktober mer än tack för att den är över och för att jag får gå in i en ny tid där det inte längre handlar om att drömma och planera utan nu om att faktiskt göra. Ta tag i saker. Love it! Nu ska jag lära känna huset, min omgivning och jobba på att skapa det liv jag så länge drömt om.
Det känns som att jag i oktober lämnat det värsta bakom mig (ta i trä). Är medveten om att det bara är en känsla och att vad som helst kan hända. Men jag håller tummarna för att det är så. Att jag från och med nu kan få vila i nuet. Det är i alla fall vad jag i november ska försöka med ❤︎