Innan du faller, sträck ut din hand. Du måste våga närma dig ibland. Jag är rädd för din framtid, rädd för ditt slut. Rädd att du ur mörkret inte hittar ut. Så innan du faller, tänk på nästa kliv. Jag önskar att du vore mer rädd om ditt liv. Du kastar dig ut, livet är ett äventyr. Men snälla våga stanna, innan du flyr.
Innan du faller, tänk på det du har. Tänk på det du älskar, det du lämnar kvar.
Du hittar inga sagor med lyckliga slut. Du färdas i sorgliga historier där du inte hittar ut.
Jag ser vart det ska sluta, det vet jag att också du gör. Ofta ställer jag mig frågan varför du inte tänker dig för.
Innan du faller, snälla vänd om, världen är inte samma som den var när du kom.
Du är rädd för det som är framför dig därför du blundar hårt. Jag vet att det är ditt sätt att hantera livet när det är svårt.
Du blir blind ser inte vart du hamnar, vet inte var du går. Du går in i saker, ligger och blöder, förlorar år.
Men innan du faller, lyssna på mig. Jag kanske kan hitta små ord som kan rädda dig. Låt mig komma nära, innan du går. Du vet vad du har, men ej vad du får. Innan du faller, säg till mig. Jag kommer alltid bära på en önskan att rädda dig. Jag kan se en annan verklighet, men där kan du inte komma in. Kanske är det för att det är min värld, min dröm och inte din?
Innan du faller ropa på mig. Jag ska ställa mig framför och ta emot dig.
Jag orkar inte gå bredvid, vaka över dina fel. För hur mycket jag än försöker kan jag inte göra dig hel.
Men jag vill att du ska veta, att jag är vid din sida, fast att jag inte går jag bredvid. Jag kan känna varje steg på din snåriga stig.
Denna tid är kanske den enda du får, så snälla lyssna på mig, innan du går.
Jag är tacksam för att jag haft dig, tacksam för att du kom, men snälla innan du faller, vänd om.
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar