Mitt reflektionsfönster med utsikt över Norrköpings tak.
Avklarat förra veckan:
Jag fick en beställd krönika inskickad. Jag fick även två böcker inskickade till tryck och lite mail besvarade. Annars har jag tagit det väldigt lungt. Jag har känt ett väldigt motstånd mot att ”jobba” och istället för att pressa mig (som jag brukar göra) tänket jag helt enkelt ”fuck it” och så lät jag bli. Istället för att jobba på som jag brukar tänkte jag testa att göra tvärtom. Kvällarna har därför bestått av bokläsning, kollat på tv:n och pratat i telefon med barnen. Jag har också suttit och lyssnat på podd och bara glott ut genom rumsfönstret. Något som aldrig hänt tidigare! På Torsdagen när jag hade fått in vanan att vara en rebell så skippade jag till och med min promenad. Heja mig, j a g k a n g ö r a i n g e n t i n g. (typ).
Veckans mål:
Denna vecka har jag som mål att göra likadant. Jag vill göra det som faller mig in. Det min kropp och mitt sinne känner för, ingenting annat. Blir det jobb så blir det jobb, men blir det motsatsen så är det också ok. Punkt.
Veckans fokus:
Ligger på mig själv. Att lyssna på vad JAG vill och inte vad jag tycker att jag SKA eller BORDE göra.
Veckans fundering:
Hur vet man vad man vill och vad man behöver? Jag har en sådan vana att bara köra på och inte lyssna in samtidigt som det typ är det enda jag gör. Reflekterar, lyssnar, reflekterar, lyssnar -kör. Jag skulle vilja hitta balansen i det där, för om man ska bara lyssna till vad man vill så kanske det blir ganska tråkigt i längden, eller? Då vill man väl typ ingenting, eller tvärtom, kanske allting. Hur ofta behöver ni bromsa och gasa er själva, och vilket av det behöver ni göra mest?
Veckans svårighet:
Att hålla kvar foten på bromsen.
Om tid finns:
Ska jag fortsätta att bara låta den gå.