Ibland blir jag irriterad över hur vi använder psykiska sjukdomar/funktionsnedsättningar i vår vardag. Varje gång vi felanvänder dem förminskar och försmutsar vi dem!
Hår många har egentligen haft panik? Inte särskilt många om jag får gissa. Men alla slänger sig med det uttrycket så gott som dagligen. ”Jag fick fullkomlig panik”. Nej det du upplevde kan förmodligen kallas stark oro. Jag har haft panik 1 gång under mitt 34 åriga liv. 1 GÅNG! Och då höll jag på och hoppa ur Balder (en åkattraktion på Liseberg) när den var högst upp på toppen. Hade jag kommit loss så hade jag dött, men det tänkte jag inte på för jag hade fullkomlig panik. Jag grät så jag skakade och mina kompisar skrattade åt mig och tyckte att mitt beteende var roligare än åkattraktionen.
Hur ofta säger inte folk att de är deprimerade när de känner sig lätt nedstämda? De flesta som slänger sig med det har inte ens varit i närheten av en depression, de har kanske en dålig dag som högst!
Ångest är egentligen fel ord på det jag bär på. Och bara för att du vet hur ångest känns, bara för att du har upplevt det då och då så vet du INTE hur jag mår. GAD är STÖRRE än ångest, det är något du bär på DAGLIGEN, och ångest är inte hälften så tungt som att bära på GAD, så nej, du vet inte hur det känns!
Du lider inte heller av lite ADHD eller har en släng av schizofreni. Du har inte ens rätt att ta dem orden i din mun. Varje gång du slänger dig med sjukdomar du själv inte bär på förminskar du människor runt dig som lider på riktigt!