40-års kris? utseendefixering?

40-års kris?

-Har du hamnat i en 40-års kris? frågade min man mig häromdagen. Jag förstod vart frågan kom i från, för helt sonika har jag börjat lägga min lön på smink och skönhetsprodukter vilket aldrig tidigare inträffat. Jag började fundera på det han sa, kände liksom efter lite, har jag en kris?

Men nej, jag kom fram till att det var precis tvärtom. Jag bryr mig mer om mig själv nu, än vad jag någonsin gjort tidigare. För första gången i mitt liv lägger jag ner tid och omvårdnad på mig själv och får det att kännas bra.

Idag känner jag en tillfredställelse, njutning av att lägga en ansiktsmask eller sminka mig, och gör det inte på grund av att det är något jag vill ta bort eller förändra. Nej det är inget jag gör för att jag måste, utan för att jag vill.

För mig har smink och skönhetsprodukter tidigare handlat om att man är utseendefixerad. Idag har jag insett att det inte alltid handlar om utseendefixering, utan även om livskvalité. Det finns en viss skillnad i att ta hand om sig själv för att det får en att må bra, eller att göra det för att man annars mår dåligt.

Att det tog 36 år att finna lyckan i att ta hand om sig själv kallar jag inte kris, det kallar jag insikt.