Igår hade jag föreläsning för engagerade lekmannaövervakare. Det är något alldeles speciellt med människor som arbetar med att hjälpa andra utan egen vinning. Som ger av sin tid utan att knappt få något tillbaks. Jag älskar mitt jobb men jag får betalt för de jag gör, medan dessa individer i princip arbetar gratis.
På en arbetsintervju jag var på för flera år sedan fick jag frågan om varför jag valt att arbeta just med missbruk och kriminalitet. Hon sa det med en syrlig ton, som om det vore något smutsig, fult. Som att det vore nitlotten, bottenskrapet. Jag såg föraktet i hennes ögon. Där och då tyckte jag synd om henne. Att hon tror sig vara mer än någon annan. Att hon, vuxna människa inte vet bättre.
Jag berättade att det gjorde mitt liv rikare, att varje människa jag mötte, lärde jag mig något av. Jag tror inte hon förstod något av det jag sa, vi hade helt enkelt olika syn på livet. Men jag gick därifrån stolt och starkt. Med vetskapen att jag, kanske 20 år yngre än henne bär med mig så mycket mer erfarenhet och kunskap om en värld hon inte har en aning om. Att få ta del av andra människors liv gör mig till en bättre människa. Att få hjälpa en människa, kunna ta tyngden från någons axlar, vara ett bollplank eller till och med vara den som personen för stunden kastar skit på är för mig att dra vinstlotten.
Jag ångrar inte för en sekund den väg jag valt, hur tungt det än ibland kan kännas. Att kunna få se motivation växa, ett liv förändras, eller få vara den öppnar upp en tillsluten själ får mig att med glädje gå till jobbet varje dag. Den finns möten, samtal, stunder, jag bär med mig i mitt hjärta, för alltid.
Är du intresserad av att vara lekmannaövervakare? Kontakta närmaste frivårdskontor i din stad för mer information!