En febrig kropp, min hand på din panna. Älskade barn, önskade tiden kunde stanna.
Klockan tickar, du går mig förbi. Inser på en sekund att det inte alltid kommer att vara vi.
Liten blir stor, hur länge är ni egentligen små? Jag som vill hålla dig för alltid, aldrig låta dig gå.
En busig pojke idag så svag, febriga ögon, jag önskar att det vore jag.
Att njuta av stunden hjälper mig föga. Liten hand i min, jag torkade ju nyss en tår från dig öga.
Dina små armar runt min hals, du var ju liten igår. Plötsligt förvandlas dagar till år.
Du den vackraste skapelse på denna jord, din skönhet kan inte beskrivas i ord.
Jag undrar om du vet att du verkligen betyder allt. En känsla som inte går att sätta i handling då jag älskar dig tusenfalt.
Om jag så aldrig varit hos dig förut är jag här nu. Det enda jag ser framför mig är du.
Jag tänker på varje gång jag smekt dig kind, funnits hos dig men ändå varit blind.
Jag sitter hos dig nu, lägger dig som så många gånger förr på mitt bröst. Längtar efter att du ska öppna dina ögon, få höra din röst.
Hur kan jag vara så nära, utan att dig egentligen se? Från och med nu ska jag alltid var bredvid.
Ben gjorda för att springa ligger stilla i sin säng. Jag sjunger samma visa om och om igen, nynnar en påhittad refräng.
Sjunger om ett hus fyllt av glädje, skratt, kärlek och gråt. Sjunger om ett hem fyllt av skrapsår, sorger, trots och en himla massa förlåt.
-Mamma, du rycker till letar upp min hand. Jag vill aldrig någonsin bryta dessa starka band.
Så tätt intill viskar jag ditt namn. Du vanligtvis så full av liv somnar i min famn.
Jag är så otroligt rädd att gå miste om dig. Du älskade barn, den bästa delen av mig.
Jag vill aldrig sluta kyssa din panna och krama dig godnatt. Oavsett din ålder förblir du min största skatt.
En febrig kropp, min hand på din panna, sovande barn hur ska vi få tiden att stanna?