Vi ska flytta till ett mindre hus och jag befinner mig nu i en period där vi MÅSTE rensa. Allt vi har i det här huset, kommer inte att få plats i nästa. Så är det bara.
Jag gjorde en stor utrensning av inredning för ett halvår sedan. Den kändes jättetufft just då. Men när väl grejerna var avlastade på loppisen var det en lättnad. Jag är en person som skapar band till mina grejer, så att göra sig av med dem gör ont. Spelar ingen roll om det är en matta eller en ljuslykta jag aldrig använt. Jag VILL ha den kvar.
Men nu när den där största rensningen är gjord känns det inte lika svårt längre. I alla fall inte med möblerna och dylikt, men en ställe som fortfarande är känsligt är min garderob.
Suck.
Det finns kläder där som varit med mig i över tio år. Och nej det innebär inte att jag använt dem i tio år, utan mer att de faktiskt bara hängt där. Men det kanske inte är det värsta. Nej det värsta kanske är dom där byxorna man sparat som kanske är en storlek för små men som man fortfarande klämmer in sig i fast att det varken är bekvämt eller snyggt. Varför är dom kvar?
Jag vill rensa, jag behöver rensa. Men mer än det så är jag så himla sugen på att köpa nytt! Jag har inte gått i affärer sedan corona och man skulle kunna tro att jag sparat pengar den vägen men nej, de är magiskt borta. Vore det så väl hade jag kunnat slänga ut min nuvarande garderob och köpa mig en ny men den ekonomiska möjligheten finns så klart inte.
Det där med byxor är ju också ett svårt kapitel för någon som pendlar upp och ner ett par kilo med jämna mellanrum. Man kan ju inte ha en garderob för de månaderna man är lättviktare och en annan för de månaderna man lägger på sig vinterhullet.
Drömmen är inte en walk in closet. Nej drömmer är en minimalistisk garderob där jag bara har kläder jag älskar och behöver. Jag vill att alla kläder ska sitta som ett smäck så att man slipper gå runt och känna sig svullen och obekväm. Det ska vara enkelt att klä på sig på morgonen. Men hur kommer man dit?
Jag förstår att det handlar om att rensa istället för att köpa men lusten säger till mig att göra precis tvärtom. Jag har fyra veckor på mig. Så jag tror bestämt…att jag skjuter upp problemet ett tag till.
