Att måla med ord
Jag målar med ord. Sätter dom på rätt plats. Lägger ett pussel. Orden kan ha skilda färger, olika betydelser, men ändå visa samma bild.
Min tavla blir aldrig som jag tänkt mig. Färgen byter kulör när den lämnar mitt sinne. Jag kan känna mig nyanser ljusare, ändå målas tavlan mörk.
Ibland tänker jag att det inte stämmer, att orden måste ha varit fel, att det inte var så jag kände eller menade. Men jag har lärt mig att orden är starkare på utsidan än på insidan, även om jag försöker att välja dem i en ljusare ton.
Jag har många köpare på mina tavlor, personer som läser in, känner igen sig, förstår. Sedan finns det dem som inte ser något alls. Som undrar vad jag ska med ramar till när jag inte är en konstnär.
Men mina ord skall inte hängas på någon vägg. Nej mina målningar är sånna som ska förmedlas, skrikas rakt ut. Sådana som man ska använda som vapen eller bära som sköld.
Mina ord kan du använda som både täcke och kudde. Du kan ställa dig bakom dem, framför dem eller gömma dem i ditt hjärta.
Jag känner orden med sådan kraft att penseln knappt orkar bära mina starka färger. Jag leker med dem, men när de lämnat mig förvandlas de till allvar. Det är inte längre en lek, ett spel, utan ristat i sten. Går inte att sudda ut.
Men jag struntar i om det blir fel färger för min tavla behöver inte passa in i ditt hem, inte sättas på din vägg, utan bara få leva i dina tankar.
Det har ingen betydelse om min tavla inte är den vackraste på vår jord. För jag är ingen konstnär, jag bara målar med ord.
Vilken underbar text!
Tack <3